Edvard I, kung av England, upptäckte under sina långa krig mot kung Robert av Skottland att hans personliga närvaro gynnade hans sak och att han alltid segrade när han själv hade ledningen. När han låg döende tvingade han sin son att avlägga en högtidlig ed och lova att han skulle koka liket när fadern hade dött så att köttet lösgjordes från benen. Köttet skulle begravas, men benen skulle han spara och bära med sig i armén var gång han krigade mot skottarna - som om ödet hade förutbestämt att segern hängde ihop med hans lemmar.

Michel de Montaigne, Våra känslor sträcker sig bortom oss själva (ur Essayer 1)

Konstutställningen

I dag var Martin på en konstutställning. En sån där tillställning där flera olika konstnärer ställt ut sina alster och vankar omkring i väntan på beröm, frågor och försäljningar.

Det var hans kära moder som hade insisterat på att han skulle följa med dit, så Martin drog med sig sin fru Sandra, och han fick klistra på sin bästa “jag är faktiskt intresserad, varför skulle jag annars vara här”-min.

Det började bra. Det bjöds nämligen på godis. Men medan han glatt gick omkring och stoppade på sig lite färdkost till vägen hem, kom Sandra fram och begärde att han skulle fråga en av konstnärerna om pris för en av dennes målningar.

- Neej, vad då? Vad ska jag fråga? Varför kan inte du fråga? Det är ju du som undrar? Denna för Martin helt logiska argumentation gick tydligen inte hem och rätt var det var stod han och låtsades vara förundrad över en målning föreställande ett skogsparti.

Konstnären kom upp bakom ryggen och ställde sig bredvid med ett brett leende. Martin harklade sig.

- Ehm..vad kostar den här?

- 2000kr, svarade den stolte konstnären.

Martin visste direkt att detta var ett pris som frugan inte skulle godkänna, men han kände att han ändå var tvungen att stå kvar och låtsas begrunda verkets estetik en stund. Det blev sedan obekvämt när konstnären fortfarande stod och log bredvid honom, vilket gjorde att Martin begick misstaget att fråga var målningen var gjord eftersom han råkade säga att “det var ett fint ljus i målningen”. Detta ledde till en långdragen berättelse om att konstnären varit nere i Skåne någonstans och om vad som inspirerat honom att avbilda just den platsen. Martin tvingades stå och nicka beundrat i vad som kändes som en evighet. Till slut lyckades han frigöra sig efter några klassiska “sista blickar av reflektion” och kommentarer om hur fint det var och kunde då äntligen återansluta till Sandra som stod och log lite retsamt.

- Nu drar vi, innan han den där konstnären söker upp mig för en andra chans, väste Martin fram.

Sana motsatte sig inte detta då hon antagligen var lite uttråkad, trots det typiska glada leendet hon spred överallt.

Det var en av de många kvalitéer hon hade. Hon hade förmågan att alltid se glad och trevlig ut när de var i sociala sammanhang. Sandra kunde konversera med vem som helst och folk brukade instinktivt tycka om henne. Med Martin var det tvärtom. Att konversera var närmast en plåga och det brukade antagligen folk som råkade träffa på honom märka ganska direkt. Han såg ofta besvärad och butter ut, vilket kanske inte lockade till samtal så mycket.

Egentligen ville han dock kunna prata mer avslappnat och lära känna folk lite bättre. Det var inte så att han var helt tyst. Martin kunde plädera på ganska bra då och då. Men det var som att när han väl fick ordet skulle han prompt tömma ur sig allt han hade så att de som eventuellt lyssnade tappade intresset eller inte förstod vad hans poäng var. Han fick liksom i alla fall sagt det han ville. Det var som att han var rädd att om han inte fick allt sagt på en gång så skulle samtalet byta riktning och chansen till att bidra till samtalet skulle försvinna.

Hjälpsam skadereglerare!

Det här hände för en tid sedan.Jag behövde förnya båda mina glasögonpar. De vanliga jag använder till vardags, liksom mina terminalglasögon. Eftersom jag tillbringar mycket tid vid datorn, är det nästan de glasögonen jag använder mest. Det fanns en repa mitt på glaset på terminalglasögonen. Det är ju så. Får man repor på glasögonen, hamnar de aldrig intill själva bågen eller nåt. Nej, alltid mitt…

View On WordPress

"Und dann kam mit André Kaczmarczyk nochmal n ganz großer Energiestoß für mich. Ich hab mich wirklich schockverliebt in diesen Mann. Und wir haben glaub ich auch ganz viel Potential gehabt, aber da war der Zug schon so'n bisschen abgefahren."

Folge #002 - Duell um die Welt-Anekdote: Papua-Neuguinea - Romantischer Moment zwischen Thomas und Klaas

Kontext: Die Reise war im Rahmen der 3. Staffel, Folge 8, welche am ausgestrahlt am 22. November 2014 wurde.

Klaas' Aufgabe war es dort mit Einheimischen Kniffel zu spielen

Bildquelle: Thomas Schmitts Tweet

Das Team Klaas wurde mit einem Flugzeug im Dschungel abgeladen, mussten tagelang wandern und mit Booten den Dschungel durchqueren. Nachts mussten sie Rast machen, damit sie nicht von den Einheimischen als Angreifer erkannt werden. Sie waren außerdem von der Außenwelt abgeschotten und es handelte sich nicht um einen paradiesischen Dschungel wie beispielsweise Vanuatu.

Klaas und Thomas waren gemeinsam in einem Zwei-Mann-Zelt, verängstigt vor den Einheimischen. Sie hören gemeinsam Die Drei Frageeichen und teilen sich ein kleines Whiskey-Fläschchen.

Zitat Thomas: "Das war das romantischste, was wir in 13 Jahren gemacht haben."

Anekdot Sore Ini “Ruko”

Genangan air hasil limpasan hujan masih menggenang di konblok komplek ruko yang memanjang, malas untuk mengalir pergi ketempat lain yang lebih rendah. Ruko-ruko yang disulap menjadi kantor menunjukkan betapa besarnya aliran uang yang mengalir tanpa memandang kondisinya yang biasa-biasa saja, malah terkesan agak kurang terawat. Bisnis yang bersumber dari sini sangat luar biasa cuannya, berapa miliar rupiah yang dihasilkan akibat hebatnya perputaran uang dari dan ke sini. Sekelebat suara burung terdengar, burung camar, burung wallet, burung gereja, suaranya bercampur, apalagi jika sudah menunjukkan pukul 17.00 WIB.

Suasananya hening, kondusif. Sisa-sisa terkaman COVID-19 masih terasa sangat kuat. Banyak kantor yang tertidur, lusuh tak diurus, parkirannya yang diblok oleh kendaraan-kendaraan dari perusahaan lain. Ada Gedung yang terlihat reyot, namun sebenarnya itu adalah eks Gedung kantor dari firma hukum. Ada juga yang direnovasi, bekas Gedung Kadin yang entah siapa yang lanjut menggunakannya lagi. Kondisi parkiran di sebelah barat kompleks seperti biasa penuh kendaraan parkir, sementara yang tidak dapat parkir akan merapat ke parkir tingkat yang ada di tengah-tengah komplek.

Jika Anda lihat parkiran tingkatnya, rasanya keinginan membredel kendaraan akan menggebu-gebu. Bagaimana tidak, kendaraan yang berdebu ada saja di setiap lantai, bahkan ada yang plat nomornya menunjukkan tahun 2014! Kondisi parkirannya gelap, beberapa tempat ada kotoran burung, serta genangan air yang mengalir entah dari mana. Lantai teratasnya terlihat kosong, agak kotor karena catnya sudah pudar, serta munculnya lumut-lumut di beberapa bagian khusunya pojokan dan juga dekat pintu masuk lewat tangga. Bukan tempat yang nyaman buat jadi lokasi retret jika merasa suntuk seperti yang kita bayangkan di film-film.

Loaksi komplek ruko ada di ring 1, membuatnya sangat sulit dicapai apabila sudah ada demonstrasi. Jangan kaget jika polisi masuk kesini hanya buat numpang makan dan menghindari panas akibat menjaga lingkaran istana yang jarang diisi oleh pak presiden yang sibuk keluar kota. Soal macet jelas, lokasi mana yang tidak macet di Jakarta apalagi jam pulang kerja? Meski seberangnya teduh, hawa panas sangat kentara rasanya jika Anda siang-siang berdiri di trotoar depannya, ibarat rindangnya bagian depan Setneg tertiup panasnya ibukota. Untungnya, tempat ini dekat dengan akses Transjakarta yang bisa mengakses kemana saja, tanpa harus transit lagi dan berdesak-desakan seperti teri.

Hal menyenangkan dari berkantor disini adalah lokasinya yang ada di pusat kota dan cuma 10 menit dari tempatku tinggal. Datang saat mepet jam masuk kantor? Tenang, jika sudah lewat Atrium Senen maka jalan lancar jaya. 10 menit kuhitung jika bawa motor, naik ojek online, bahkan dengan Transjakarta sekalipun. Lokasinya yang strategis juga jadi kelebihan, bayangkan ke Sudirman-Thamrin hanya putar balik dan tinggal lurus saja. Istana negara dengan teropong sudah kelihatan. Monas? hanya selemparan batu dari depan komplek.

Namun, hal yang paling membuat tempat ini berkesan adalah seberapa kerasnya aku bekerja, menjadikan tempat ini patokan jika bepergian. Setiap dinas luar, tempat ini jadi awalannya. Menghitung jarak, ya tempat ini jadi pusatnya. Belum lagi bagaimana aku harus menahan kantuk dan gigitan nyamuk demi sampai kesini, hanya untuk berangkat ke Subang supaya tidak terlambat, oh belum ditambah kondisi berpuasa. Luar biasa sekali perjuanganku bekerja. Kantor ini jelas menjadi saksi bagaimana aku mencari sesuap nasi, belajar soal dunia kerja, bahkan harus menahan nafsu dan membuang kenyamanan demi menyelesaikan pekerjaanku.

Akhirnya, aku harus mengucapkan terima kasih kepada komplek ruko yang telah menjadi saksi perjuanganku menjadi kelas pekerja perdana di Jakarta, saksi bagaimana pikiranku diperas, emosiku dipancing, semangatku disiram air, bahkan impianku dirujak. Jika boleh aku memberi hadiah, maka Gedung-gedung ini adalah yang pertama aku berikan kado, karena jasanya menjadi pengamat jauh lebih besar ketimbang individu lain. Entah sampai kapan komplek ini akan dipakai, tapi yang jelas aku selalu berharap tempat ini akan diperbaiki, diperindah, dan dibuat menjadi tempat yang nyaman di kemudian hari. 

Semoga banyak yang sadar akan betapa besarnya jasa tempat ini demi karir, cita-cita, dan masa depan mereka, sehingga mereka selalu bersyukur akan tempat ini.

Standpunkte

Standpunkte ⋆ Anekdote aus Serbien ⋆ Import Export Geschäft

Es war vor einigen Jahrzehnten, Ost und West buhlten nicht nur damals darum in den sogenannten Dritte-Welt-Staaten neue Märkte zu erschließen. Eine Schuhfabrik aus Serbien entsandte aus diesem Grund zwei Schuh-Verkaufs-Experten in ein südliches Land in Afrika. Sie sollten dort die Absatzmöglichkeiten für ihre Produkte erkunden. Nach der Meldung einer Belgrader Wochenzeitung gelangten die beiden Fachleute aber zu völlig unterschiedlichen, ja sogar sich widersprechenden Beurteilungen des potentiellen Schuhmarktes im dortigen Land. Der Eine ließ die Firmeninhaber folgendes wissen: »Schuhexport hierher hat überhaupt keinen Sinn. Die Leute gehen fast alle barfuß. Schuhe sind hier weithin unbekannt. Kein Absatzmarkt für dieses Land vorhanden.« Der Andere hingegen schrieb folgende Meldung in die Hauptstadt an der Donau: »Die Aussichten hier sind grandios. Der Schuhverkauf hat hier die allerbesten Chancen, fast alle gehen hier noch barfuß!« Dieser Vorgang kann auch mit der Geschichte vom Wasserglas, das für die einen halb leer und für die anderen halb voll ist, verglichen werden. Lehre: Auf kommt eben immer auf den Standpunkt an, wie so oft im Leben. Standpunkte ⋆ Anekdote aus Serbien ⋆ Import Export Geschäft Read the full article

DDR Langspiel-Schallplatte (LP) aus dem Jahr 1965. (A033 / 283 LP). Heinz Bonacker: Gisela May und Wolf Kaiser lesen Anekdoten „Irgendwer hat einmal gesagt...“. Label: LITERA – 8 60 089 mono

Duo vindt afdoende details

Duo vindt afdoende details

Met duo bedoel ik Martin Bril en Dirk van Weelden. In 1987 publiceerde het tweetal het boek Arbeidsvitaminen, het ABC van Bril & Van Weelden. Een debuut, waarin teksten een plaats kregen die veel en niets met elkaar van doen hadden. Op alfabetische volgorde gerangschikt komen overpeinzingen, verhalen, anekdotes en essays voorbij, overgoten met  een saus van ernst en humor. Het is fragmentarisch…

View On WordPress

07-10-2022 - Yellow Rose

Een one minute video, die het verhaal vertelt van toen mijn hart werd gebroken. Ik heb de plekken waar ik destijds foto’s heb gemaakt opnieuw bezocht en daar gefilmd. Op de achtergrond hoor je de intro van Waiting For You van Nick Cave and the Bad Seeds in een loop. Daarover hoor je een uittreksel van een artikel van Heather O’Neill, ingesproken door een eerstejaars. Al deze dingen gecombineerd vertalen voor mij het gevoel wat ik toen der tijd had.

teruggooi naar de eerste keer dat iemand (in dit geval mijn allereerste vriendje) tegen me zei: ik hou van je, en ik reageerde met: oké

Statsmannen och generalen Perikles ansågs speciell som privatperson. Han skiljde sig från sin första fru och inledde en relation med och fick barn en kvinna från Miletos som hette Aspasia och som ansågs klok i politiska frågor. Hon deltog, fast hon var kvinna och metoik, i politiska diskussioner, och Plutarchos skriver att även Sokrates besökte henne för att diskutera saker och ting. Plutarchos skriver också att Perikles var så förtjust i henne att han gav henne en puss både när han gick iväg till agoran och när han kom tillbaka från den.

Tomas Lappalainen, Världens första medborgare : om statens uppkomst i det antika Grekland

Anekdot

Bir edebi eserde anlatılan bir olayın başlı başına bütünlük gösteren parçası. Kısa hikaye, fıkra, menkıbe anlamlarını da taşır.

Новый анекдот про Гагарина

Новый анекдот про Гагарина: -Привет, потомки из Москвы! Давно запускаете ракеты на Марс? -На Киев и Одессу ракеты запускаем! Не до марсов и сникерсов нам - надо за бегство со Змеиного острова и утонувшую "Москву" отомстить! -Москва утонула???!!! -Отрицательно всплыла без потерь в экипаже!

Folge #002 - Duell um die Welt-Anekdote: Australien - Streit zwischen Thomas und Klaas im Outback

Staffel 2, Ausgabe 3 vom 19. Oktober 2013

bei dieser Reise (Vanuatu, Neuseeland, Australien) war Jakob im Team Klaas mit dabei - das sollte auch die letzte Reise sein, warum siehe unten oder hier

Geschichte aus dem Podcast:

es war der "schlimmste Streit" auf den Duell-Reisen zwischen Klaas und Thomas (es wurde generell viel gezetert, aber auch viel "gekuschelt")

Klaas sollte für den Einstieg in die MAZ einem Quad, auf dem Kameramann Olaf saß, (das war die gleiche Situation, in der Olaf auch vom Quad gefallen ist), hinterherrennen zum damaligen Hit "Run Boy Run" von Woodkid

die Drehs wiederholten sich mehrmals bis Klaas zu einem Punkt kam, an dem sein 28 Jahre alter Körper (sic! nach meiner Recherche müsste er schon 29 gewesen sein) nicht mehr konnte

Thomas hatte Klaas angeboten ein paar Minuten Pause zu machen und dann sollte er es nochmal versuchen; Jakob, der auch anwesend war, bestätigt, dass es so abgelaufen ist

Klaas jedoch war von Thomas' Süffisanz nicht begeistert, wie dieser hier als Realisator seine Macht/Chefposition ausspielte, während er als Moderator ihm zu befolgen hatte - angeblich reizte Thomas ihn die ganze Zeit mit spitzen Kommentaren - bis Klaas schließlich ausgeflippt ist

an dem selben Tag hatte Jakob auch noch Ärger bekommen, weil er genervt hat - wie häufiger auf der Reise, siehe: Vanuatu