Klassmedvetandet avtar; människor uppfattar sin sociala ställning som en spegelbild av sina egna talanger och lägger skulden på sig själv för de orättvisor som drabbar dem. Politiken urartar till en kamp inte för sociala förändringar, utan för självförverkligande. När gränslinjerna mellan självet och resten av världen rasar omöjliggörs den strävan efter upplyst egenintresse som en gång besjälade varje fas av den politiska verksamheten.

Christopher Lasch, Den narcissistiska kulturen

Självbiografi av idéhistorikern Ronny Ambjörnsson (1936-), uppvuxen i Örgryte. Essän uppmärksammar den dåvarande (1997) avsaknaden av studier av klassresan; enligt utgåvan fr 2011 startade boken en diskussion om just det. Känslan idag är väl att klassresan är väl studerad, å andra sidan har klassbegreppet ju pressats undan.

En kronologisk berättelse som börjar i ettan på 40 kvm på Brunkebergsgatan 3 med en livlig gård, skvaller/samtal i svalelaget*,

Men mest var det ett käftande för dess egen skull, ett dribblande med ord för att markera närvaro och existens (s. 48) - fint formulerat och fin beskrivning av kallprat

slagsmålen med pojkarna från Gårda, till den knappt större tvåan i den tysta längan på Töpelsgatan 10 där föräldrarna osentimentalt började byta ut den funktionella inredningen mot medelklassens prydnadsorienterade ägodelar. Sömlöst uppgick arbetarvärlden i en klasslös konsumism. Sociologen Jeremy Seabrook kallar det i Det ständiga gästabudet för övergången från “fattigkultur till konsumtionskultur” (s. 83). Seabrook beskriver också hur en sammanblandning av ursprung och mål, konsumtion och förbättrade levnadsvillkor grumlades; fördelarna som följde på utbildning kom att nå  även arbetarklassen genom generellt förbättrade levnadsvillkor. Det senare intygar Ronny; hans vänner som började arbeta vid femtonårsåldern, vilket var det brukliga på 50-talet, kunde troligen köpa radhus före honom. Konsumismen lyfte in hans föräldrar bakvägen in i den värld som han egentligen skulle öppna för dem.

Jag tror att [mina föräldrar] uppfattade konsumtionssamhället och utbildningssamhället som två sidor av samma sak. […] Samtidigt urholkades emellertid bildningstaken, den föreställningen att bildning i sig var en form av frigörelse. Bildningen blev detsamma som utbildning, inte ett mål utan ett medel att nå andra mål (s. 85).

Kvarteren spelar roll; att landshövdingehusen i Gårda kom att ersättas med motorväg var inget som föräldrarna sörjde.

[Föräldrarna] uppfattade flyttningen från bakgårdarnas och utedassens kvarter inte bara som ett steg in i modernitetens värld utan också som ett lyft ur en tillvaro, determinerad av öde och kollektiv begränsning (s. 29).

Pappan är svarvare (SKF) och mamman hemmafru (?), de tillhör den första helt sekulariserade generationen. När han skrivs in på Hvitfeldtska läroverket uppskattar han att hans klassfränder kan räknas på en persons hand, på en skola med 1200 studenter, han känner igen dem på namnen.

Först när jag började på läroverket insåg jag att vi var trångbodda, ett nytt ord och en ny känsla. Vi var nära varandra, en närhet som var självklar, ett slags utgångspunkt för tankar, attityder och känslor (s. 23).

Bokens titel anspelar på de förhoppningar som låg i namnet Ronny, som speglade de samtida amerikanska impulserna med bilintresse och Hollywoodfilmen.

Man skulle kunna formulera det så: mitt namn innehöll ett program. Det skulle lyfta mig ur mitt ursprung och föra mig in i en värld av filmiska dimensioner. Det riktade redan i vaggan en uppmaning till mig (s. 16).

Utbildningsidealet formas genom den högre undervisningens snabba expansion under efterkrigstiden, (S) satsade på utbildning och forskning, diskussioner om att utnyttja “begåvningsreserven” (jfr Kris i befolkningsfrågan). 

Klassamhället skulle raseras utbildningsvägen. Det klasshat som fanns i min miljö riktade sig inte i första hand mot den andra klassen utan mot klassamhället som sådant (s. 57).

Men trots utbildningens självklarhet för familjen och Ronny finns en skepsis (som nog har att göra med den sammanblandning som beskrivs ovan; varför göra sig märkvärdig på universitet med svåra ord om man kan leva lika bra ändå, relaterar också till det vi-tänkande som präglade arbetarklassen, medan akademin hade ett mer individualistiskt arbetssätt). Ronny ifrågasätter sin egen kunskap, och hans nya språk distanserar honom från föräldrarna (han blir lite teti av att vara på universitetet); han lär sig att svarva fraser medan pappan svarvar på riktigt. Ronny saknar de praktiska kunskaperna om husens konstruktion och rörläggningens funktion; “en kunskap om den konkreta omgivningen som gjorde världen genomskinlig” (s. 73).

Det fortsätter skava i Ronny, att klara universitetsstudierna på 6 h per dag är ett incitament att läsa dubbelt eller att välja de svårare ämnena som tex nordiska språk. Trots ansträngningarna känns det fel att dagsverket består av skönlitteratur, därför ändrar han sitt kursinnehåll och läser in sig på det historiska - något som särskiljer honom från sina jämnåriga. Det går inte att skönja att studierna var direkt luststyrda. Men studierna möjliggör en lärarkarriär vilket är ett anständigt alternativ enl familjen, nu när Chalmers och ingenjörsvägen inte stod öppen pga betyg (på Hvitfeldtska tycks Ronny ha ägnat sig åt en hel del dagdrömmande). I idé- och lärdomshistorian hittar han tillslut ett ämne som angränsar det naturvetenskapliga tankesättet, som pappan med ffa matematikintresse värdesätter. Det är också ett ämne som gör att han kan berätta om folk och han ser till att publicera i tidningar så det sprids till allmänheten. Ett par gånger påpekas att det är tack vare bristande konkurrens som han blir, först docent och senare, professor på Umeå universitet (avhandling på GU om Ellen Key). Det är också i Tavelsjö i Umeå kommun han bor och trivs när boken skrivs.

Det politiska intresset väcks av gymnasiekompisen Janne, och fortsätter under vänstervågen, men även här synliggörs en spricka mellan arbetarklassen och studenternas krav, mellan ursprung och tillvaro. Ju radikalare politik desto mer borgerlig framstod han enl föräldrarna. Arbetarklassen känner misstro mot studentrevolterna där arbetarklassen romantiseras (det fanns ju problem och elände också) och den enl akademiska kretsar autentiska direkthet som tillskrivs arbetarklassen känner Ronny inte igen. Så slits han återkommande i livet mellan att posera och samtidigt vilja föra en kamp, men påpekar att de mest programmatiska och hårda linjerna lätt tenderar att gå över styr.

Det fanns också i sextiotalsvänsterns demonstrationer ett förakt för det normala som gjorde mig sårad (s. 100).

[…] att aldrig som sann socialist knyta näven i protest utan att samtidigt konstatera att den är tom, en hand utan hammare och spik (s. 81).

I Den skötsamme arbetaren : idéer och ideal i ett norrländskt sågverkssamhälle 1880 - 1930 (1988), baserad på föreningsprotokoll och intervjuer mer arbetare,  beskriver Ronny folkrörelsekulturen. Den speglar idealen som präglade barndomshemmet, även om han beskriver föräldrarna som passiva anhängare av folkrörelsekulturen.

En tes som jag driver är att det i folkrörelserna är möjligt att urskilja ett skötsamhetsprojekt, som tar sin början i ett antal begränsade uppgifter som alla har med nykterhet, uppförande och ordning att göra men som i efterhand, via läsning och debatt, utvecklas i mer existentiell riktning. Den skötsamme arbetaren är en person upptagen inte endast av hut och hyfs utan också av idéer och åskådningar (s. 30).

Observera att det var i strävsamhetens och kollektivismens anda, vilken skiljde sig från det mer individuella fokus som fanns i borgerliga hem.

Tro inte att du är någon, gör dig inte märkvärdig och, framförallt, visa inte upp dig, det är ett vi som gäller, inte ett du! (s. 90).

Hur ofta har jag inte avundats mina bohemiska vänner ur borgerligheten som legat och dragit sig om morgonen, struntat i livets läxor och framförallt omgärdat sin underlåtenhet med en passande filosofi, lagom radikal och antiborgerlig. Präktighet föder missunnsamhet, missunnsamhet inskränkthet och inskränkthet säkert något ännu värre. Skötsamheten har sina problem (s. 42).

För Ronnys arbetarklass spelar även moderniteten in i skötsamheten. Mammans frenetiska städande och pappans studier (prenumererar på vetenskapstidning, särskilt matematik intresserar, pratar astronomi med Ronny) tillhör samma värld, modernitetens credo.

Ljus, luft och renlighet blev under trettiotalet metaforer för upplysning och rationalitet (s. 38).

Idéerna hos pappan, som beskrivs som en vardagsvisionär, som en "om-bara-så-människa"; om bara folk lät bli brännvinet/lärde sig esperanto/lät bli att äta kött skulle allt vara annorlunda, även om han själv inte följde allt det. "Den människa som ändrade sina vanor inledde en utveckling som på sikt skulle revolutionera världen." (s. 36). Men han följde också ett naturevangelium som han i efterhand insett var ngt hans mamma ansåg var att upplösa moralen som skiljde de från trasproletariatet.

Klassresan jämför Ronny med flyktingens uppbrott, om än mildare. Det är ett nytt språk och andra känslor. För att passa in måste det tidigare jaget trängas tillbaka, vem var den förra personen undrar Ronny - kan han ens prata om den personen som ngn som skulle ha existerat.

Ronny synliggör inte bara klasskillnader utan också könsskillnader, observant utan att vara värderande; pappan sov i köket, Ronny i rummet, den nio år yngre systern och mamman i hallen; pappan hade stora projekt och byggde sportstugan i Lerum - ett livslångt projekt - medan mamman fixade detaljerna i bakgrunden, la om sår och fixade hushållet. Kroppsligt var närheten med männen i arbetarklassen stor, men av generationsskäl kom han som barn inte in i männens gemenskap och som vuxen har det varit svårt pga klasskäl. Slutsatsen: manligheten kommer i kläm vid en klassresa. Utan förebilder för närhet var det också svårt för Ronny att närma sig kvinnor, nåja flickor. Det blir också en krock när han möter de bättre ställda klasskompisarnas familjer, där föräldrarna välkomnar med en kram, eller i de yngre åldrarna är med och leker, lyssnar, motiverar beslut och låter sig övertalas av goda argument.

Boken innehåller många fina miljöbeskrivningar, särskilt från barndomsåren. Ronny är tydlig med att han valt de positiva aspekterna, av respekt till levande personer väljer han att avstå från vissa berättelser.

På våren kom ljuden tillbaka och fyllde luftrummet med förväntningar: rop från lekande barn långt bort, fragment av samtal när tanterna tog bort innanfönstren och vädrade ut efter vintern, målbrottsröster från tonåringar som tagit fram cyklarna, skratt, kvävda rop, fnitter. Folk upptäckte varandra.

Med ljuden kom lukterna. De tinade upp i vårvärmen: den knappt märkbara doften av intorkad hästskit på gatorna, den sträva lukten av bränt gräs, middagsos från de öppna fönstren, vanligen stekt makrill eller sill. Året andades (s. 19-20).

* svalelag : att bo på samma våning i en trappuppgång.

* medvetandeindustrin : början av 1960-talet, bla i den marxistiska akademiska miljön (?). Resultat av ökat politisk engagemang, ökat antal studenter, fler lärartjänster, etermedia expanderade och tidningarna behövde folk.

* signifikanta andra : sociologisk term som beskriver personer vars annorlundahet tydliggör den egna identiteten.

* Jack London : tillhörde de lästa och diskuterade romanerna i nykterhetsrörelsen, kunde beröra dryckenskapens problem och nykterhetens villkor.

* socialdemokratin i grunden en patriarkal rörelse (s. 99) jfr Kris i befolkningsfrågan

2023-05-02

Cykelbudet

Tisdag 7 mars 2023, kl 22:30

Har slutat lyssna på Halva Malmö består av killar som dumpat mig av Amanda Romare. Tyckte inte om att uppläsaren hade stockholmsdialekt (när författaren är skåning). Men främst känslan av att boken inte rörde sig i någon riktning. Var mest samma scenario som vevades. Hann lyssna cirka 50%.

Så nu har jag istället börjat lyssna på Cykelbudet (2021) av Anders Teglund. Mycket bra hittills. Den tickar några intressanta boxar för mig: Göteborg, cykling, klassamhället. Och dessutom är språket bra, och uppläsning på norrländska av författaren själv.

Introduktion till marxistisk teori, del I

Historiematerialism

Alienation

Kapital (kapitalteori)

Marx verk är omfattande. Förser sociologin med en social analys. (ovan disposition kan ses som Marx bidrag till den breda sociologin). Marx produktion innefattar även filosofiska/politiska analyser. Marx klassificerar inte folk, hans verk snarare ett studium av klass som historiskt fenomen om klassamhället i övergripande mening. Materialism Samhället/ens tillvaro i det ses utifrån de materiella och praktiska aspekterna (som i sin tur inverkar på ens öde. Livsmiljöer är materiella, så även tankar. Dessa är enbart reflektioner av det materiella. Enligt modernare teori: Social konstruktivism.

Pengar, en social institution/konstruktion

Språk -II-

Pyramidens delar (uppifrån och ned) Superstructure, Relations of production, forces of production. -Toppen beskrivs som "andliga utsmyckning, dock ej obetydlig".

Pyramiden ur ett historiskt perspektiv... Feodalismen: Livegna bönder kunde inte säljas, men de hade sin bestämda plats där de föddes och arbetade. Industrialismen: Formell jämlikhet, överlägsen borgerlighet sett till kapital/medel.

Skillnad i produktionssätt ur historiematerialistiskt perspektiv. (Två olika dynamiker) feodalismen: Bönder avkrävdes ränta i form av dagsverke, del av produkter eller pengar. Storlek på räntan baserades på ränteägarens militära, politiska och ideologiska styrka. industrialismen: Produkten av arbetet skapar ett större värde än arbetskraften som sälj på arbetsmarknaden. Historiematerialistiskt som analysmetod/historieteori utifrån pyramiden (och andra modeller) kan man analysera förändringar i samhället, i vilken alltså samhället ses utifrån en triangel-modellen. Det finns en dynamik mellan PK och PF i modellen i föreläsnings-sliden. Även överbyggnaden/bas är också dynamiska.

Produktionssätt (PS) är en bestämd kombination av Produktions-förhållande och Produktionskrafter. Exempel på PS är kollektivism, slaveri, feodalism och kapitalism som i sin tur är klassamhällen, i sin tur alienerade samhällen. Först bortom kapitalismen upphör alienationen och människan tar kontroll över sina social inrättningar. Några begrepp Produktionsförhållande (pf) Produktionskrafter (t.ex. handhållna redskap) Produktionssätt (PS)

2022-06-09

#tobiasbaudin #socialdemokraterna avskyr #klassamhället HT #matsskogkär (på/i Kulturdepartementet) https://www.instagram.com/p/CWAa92rsLho/?utm_medium=tumblr

Infomöte: Gå med i SUF Malmö!

⭕ Mer info kommer! ⭕

I SUF sysslar vi inte med partipolitik, vi går istället direkt på problem och orättvisor, på skolor, gator, arbetsplatser och i bostadsområden. Vi vill att alla människor ska ha makt över sina eget liv, och tillsammans makten över det gemensamma. Därför kämpar vi i SUF för ett klasslöst samhälle. SUF väljer inte alltid traditionella politiska metoder när vi agerar. Vi har inget förtroende för att politiker, fackpampar eller chefer ska kunna bidra till den förändring vi vill åstadkomma. Därför struntar vi i dem och agerar direkt. Politik är inget som befinner sig långt bort bland maktens boningar, i styrelserummen eller i riksdagen. Tvärtom är politiken mitt ibland oss, de vanliga arbetande, verksamma människorna, och påverkar oss i varje ögonblick. Vi praktiserar självorganisering för att ingen kan göra det åt oss.Vi anser att solidaritet mellan människor måste byggas direkt – det är ingenting som ett partiprogram eller politiker kan skapa uppifrån. Enda sättet att åstadkomma förändring för oss själva, är att kämpa för den. Insikten om att ingen annan kan ta vår kamp, har format en kampmetod vi kallar för direkt aktion – handling utan ombud. Direkt aktion är insikten om att vi kan förändra samhället själva. Vi behöver inga politiker som gör det åt oss, som aldrig kommer att göra det åt oss. Vi behöver inga fackpampar som ser till att driva våra intressen eftersom det ytterst vilar på oss att försvara dem. Politiska ombud gör oss passiva och får oss att glömma att det är vi som bestämmer, och att det är våra liv det handlar om. Vår uppmaning till dig som är ung, och trött på att leva i det här förbannade klassamhället, är – sörj inte, organisera dig!

Var: Amalthea Bokkafé, Kristianstadsgatan 41c, Malmö När: Söndag den 17e November 2019, kl. 14:00–16:00

Klassamhällets urgrund – en skiss

Klassamhällets urgrund – en skiss

Det finns vissa killar som nyss upptäckt att klassamhället existerar och ska försöka sig på att analysera världen utifrån det. Ett klockrent exempel är Björn Werner som skrev en krönika om killar som blir ratade på tinder och bland annat gjorde uttalandet att ”även om män styr världen – dominerar det också samhällets botten”. Han menade alltså att män är fler både i toppen och botten. Var kvinnorna befann sig framgick inte riktigt, man fick känslan av att vi höll oss i något slags mellanskikt, att vi liksom var irrelevanta i hela klassdiskussionen. Frågor om klassklyftor och arbetsrätt är viktiga frågor, men de är inte exklusivt männens frågor. Kvinnor drabbas också av försämringar inom dessa områden, för det mesta till och med hårdare. Deltid är till exempel mycket vanligare i kvinnodominerade yrken, lönerna är lägre, kvinnor drabbas i högre utsträckning av arbetslöshet. Kvinnor är också mer sårbara för nedskärningar i välfärden – om förskolan är stängd är det ju i regel hon som får ta smällen och stanna hemma, om det inte finns vårdplats på äldreboende är det hon som vårdar närstående. Så vad menar Björn när han skriver att män dominerar botten egentligen? Det stämmer ju inte. Troligen har han gjort sig skyldig till samma misstag när han ser på kvinnor som han menar att feminister gör när de ser på män – han tänker sig att vi är en homogen grupp och att vi alla befinner oss i någon slags medelklass. Mitt syfte med att skriva detta är absolut inte att det är fel att lyfta hur klassfrågor berör män, däremot att det är jävligt fult att låtsas som att det bara är män som är utsatta och framförallt att använda resonemanget för att driva tesen om att män borde få större tillgång till kvinnors kroppar utifrån något slags rättviseperspektiv. https://www.instagram.com/p/B7shObEBR4J/?igshid=h0h52y9qb1o4

Här är det nya svenska klassamhället

Hypnos mot ångest och depression https://ift.tt/2T5X1tA

Pisa-flopp har vänts till Pisa-hopp. Svenska elever presterar bättre. Det är glädjande. Samtidigt ökar resultaten mellan olika grupper mest i hela OECD. Inrehälsa on Facebook

Pisa-flopp har vänts till Pisa-hopp. Svenska elever presterar bättre. Det är glädjande. Samtidigt ökar resultaten mellan olika grupper mest i hela OECD. Source: https://ift.tt/2rQ6HMI

from https://hypnosterapin.wordpress.com/2019/12/04/har-ar-det-nya-svenska-klassamhallet-2/

Här är det nya svenska klassamhället

Hypnos mot ångest och depression https://ift.tt/2T5X1tA Pisa-flopp har vänts till Pisa-hopp. Svenska elever presterar bättre. Det är glädjande. Samtidigt ökar resultaten mellan olika grupper mest i hela OECD. Inrehälsa on Facebook Pisa-flopp har vänts till Pisa-hopp. Svenska elever presterar bättre. Det är glädjande. Samtidigt ökar resultaten mellan olika grupper mest i hela OECD. from https://www.gp.se/ledare/h%C3%A4r-%C3%A4r-det-nya-svenska-klassamh%C3%A4llet-1.21101469

from https://hypnosterapin.weebly.com/inre-halsa-terapeut-hypnos/har-ar-det-nya-svenska-klassamhallet1116854

När man talar om 'klassiker' använder man mycket riktigt en terminologi som har sitt ursprung i klassamhället, vilket framgår av ordet. Termen kommer från en tidsperiod då man hade en hierarkisk världsuppfattning, som genomsyrades av arroganta föreställningar om privilegium – ja, som nästan alla tider. Men det är likväl rörande att betrakta orden som en form av rikedom – om än metaforisk – gentemot egendomarnas och pengarnas ständigt förtryckande herravälde.

Irene Vallejo, Papyrus : om bokens födelse i den antika världen

Vänster eller höger?

Vi har kommit långt nu. Väldigt långt. Att använda sig av den höger-vänster politiska skalan idag är, i min mening, helt värdelös. Vill man ha en politisk parti som tillhör år 2018 då måste man inse att världen har förändrats. I en värld i konstant rörelse, med globalisering och exponering för andra länder och kulturer kan vi inte leka “det-svenska-traditionen-leken” länge. Det samma gäller klassamhällets kamp, eftersom de flesta människor som lever i världen tillhör medelklassen.  

Jag kan t.ex inte acceptera det behandlingen som många gör av människor som flyr kriget och den generalisering som några drar över dessa människor.  Jag kan inte heller acceptera den gamla bilden om att rika människor är giriga, om att de som har mer än de andra är tjuvar eller att pengar är dålig på något sätt. 

Jag tror på ett samhället där individen växer hållbar, det svenska staten sköter sitt jobb över två av de viktigaste sakerna vi har: skolan och vården. Där andra aktörer kan också spela samma lek i andra sammanhang, men inte genom att spekulera med människor. Jag vill ha ett land där folk bryr sig om miljön, om människorna, djur, ekonomi, samhället i sig. Jag vägrar att acceptera folk med rasistiska åsikter, folk som hatar rika eller fattiga, folk som vill bara känna pengar utan att tänka på miljön och människor. 

Den dagen höger-vänster skalan suddas ut, och en parti kommer upp, utan att gå in i populismens andan, den dagen kommer jag att bli den gladaste människan i världen. 

Utslagning Av Bokstaven Ö

Nu har vi nått sista bokstaven i alfabetet, det är dock inte riktigt över ännu men vi gratulerar Örfil till vinsten över Örnnäste och går vidare (länk till utslagning).

2. Ö - landområde som är helt omgivet av vatten

Ödelägga - totalt förstöra

Ödmjuk - som tonar ner sig själv och sina insatser

Ögna - flyktigt se i eller igenom

Ögonmått - på något mäta något ungefärligt med blicken utan instrument

Öl - en alkoholhaltig brun dryck; glas, flaska eller dylikt med öl; ölsort

Öljett - metallskoning kring hål t.ex. i presenning

Örfil - 1. Slag med öppen hand på örat eller kinden

2. kanelbulle

Örngott - avtagbart kuddvar

Örnnäste - stark befäst anläggning i bergstrakt: Hitlers örnnäste

Överklassafari - studieresa till överklassområden för att visa på klassamhället

Överlista - listigt lura

Överlöpare - person som samarbetar med fienden, förrädare

Överrumpla - oväntat överfalla; överraska

Översittare - person som trycker ner andra

Övertrassera - ta ut alltförmycket pengar från: övertrassera ett konto

Moskéer - ska ha egna ansvariga utgivare

Moskéer – ska ha egna ansvariga utgivare

Böneutrop är idag en kommunalpolitisk miljöfråga om ljudnivåer. Men i flera Moskéer torgförs budskap som kan likställas med uppvigling mot den svenska staten. Vore de imamer som uppmuntrar, för att inte påfordrar, att män med tron som verktyg ska agera moralpoliser för att som yttersta mål tillåta att den privata sfären och civilsamhället ska kunna tillämpa sharialagar och att klassamhället får…

View On WordPress

Gott nytt år i klassamhället aftonbladet.se

Släppmingel - BRAND nr 3/2018 - Hemmet

Amalthea Bokkafe är stolta att presentera årets tredje nummer av Brand och temat är Hemmet! Numrets redaktör berättar lite om det aktuella temat och om Brands arbete. Det inhägnade hemmet, det gästfria hemmet. Det prekariserade, tillfälliga hemmet. Hemmet som handelsvara, hemmet som tillhörighet och sammanhang. I hemmet upplever vi gemenskap. I hemmet isolerar vi oss. I hemmet tar vi emot gäster. I hemmet stänger vi ute omvärlden. I hemmet är vi trygga. I hemmet är vi rädda. Hemmet är en konfliktyta, där det privata är politiskt och där skoningslösa kapitalrörelser möter kämpande gemenskaper. Tillgången till bostad har blivit en avgörande skiktning och konflikt i klassamhället. Bostaden har samtidigt blivit den centrala varan i den finansiella spekulation som håller liv i kapitalismen. Med sina vulgära manér försöker medelklassen sko sig på de smulor av bolånefesten som fallit ned till den genom att hyra ut till ockerpriser, i andrahand eller till inneboende. För bostadsrätts- eller villaägaren har hemmet samtidigt blivit en gisslan som finanskapitalet använder för att tvinga fram politisk lojalitet. Bakom hörnet hotar hela tiden den växande privata skuldsättningen och nästa bostadsbubbla. Varje politiskt förslag som marknaden reagerar negativt på blir ett hot mot hela ens tillvaro. För många är ett hem en dröm att sträva efter snarare än en levd erfarenhet. Korta andrahandskontrakt, rivningskontrakt och att hyra rum som inneboende har blivit standard för en hel generation och för allt fler äldre. Renovräkningar driver ut människor som trodde att hemmet var tryggt, samtidigt som de nyproducerade hyresrätterna är svindyra. Nyliberaler argumenterar för marknadshyror med att människor som kan betala mer hyra ”värderar bostäder högre”, som om tillgång till pengar vore ett mått på behov. För andra ligger hemmet i en svunnen tid på en plats långt borta. Krig, miljöförstöring och ekonomisk utsugning driver människor att migrera till rikare trakter, där de skeppas runt mellan olika boenden under hot om att deporteras, kanske in i döden. Hemmet används också som en metafor för nationen, för att mobilisera en gemenskap mot ”inkräktare”. Samtidigt kan de som verkligen tar ifrån folk deras hem fortsätta sko sig på det. De senaste årens kamper för rätten till bostad och rätten att bo kvar har gjort det tydligt att modellen med Hyresgästföreningen som representant för boendes rättigheter är död. Över hela världen visar boende själva på nya vägar framåt genom lokal organisering. Parallellt experimenterar allt fler med alternativa boendeformer, med målet att ta makten från fastighetskapitalet och skapa egna strukturer. Mot patriarkalt hem ställer vi kollektivboende. Mot bostadskarriär ställer vi platsanknytning. Mot deportation ställer vi gränsers avskaffande. Mot marknadens arkitektur ställer vi den självstyrda zonen. Mot spekulation ställer vi rätt till bostad. Mot renovräkningar ställer vi hyresstrejk. Mot rivningskontrakt ställer vi ockupation. Drömmen lever och kampen fortsätter för hem åt alla, som vi bestämmer över tillsammans. Var: Amalthea Bokkafe, Kristianstadsgatan 41c När: Lördagen den 6:e Oktober, 17:00 - 20:00 Välkomna!