#dödsångest
Quote
Denna sekund är liv. Och när den har passerat är den död. Men man kan inte börja om från början med varje ny sekund. Man måste gå efter det som är dött ... Ingenting är verkligt förutom nuet och redan känner jag hur århundradenas tyngd kväver mig. En flicka för hundra år sedan levde en gång som jag. Och hon är död. Jag är nuet, men jag vet att även jag kommer att passera. Det starka ögonblicket, det svidande skenet, kommer och är förbi, oupphörlig kvicksand. Och jag vill inte dö.
Sylvia Plath, Dagböcker och anteckningar 1950-1962
0 notes
Text
Vilja vara vacker och liljekonval
När ska jag sluta vara ful?
Växa ur
För gammal för att ha en frisyr
Grånad
Köper kläder (secondhand) p g a dödsångest
När jag var liten—
som fagrast, ett fjun—
hörde jag (secondhand, firsthand) flest glåpord
Vilket slöseri
Jävla hora, och visst är hon ful
Tack vänner, för att ni berättade…
Egentligen är jag tacksam
på ett snedvridet vis
med offerkoftan tätt dragen
När barn frågar om mina konstiga ögon
De är läskiga ögon
fönstrena till min själ
Syskonliga kommentarer
om min utstyrsel, kroppsbehåring, om
huddefekter,
fettlager,
benighet
Herrens panoptikon
Alla är vi här för att odla min fromhet
För en stund sedan höll en doktor
mitt ansikte i sina händer
och bedömde, äsch!
Det är inte så illa
Dessutom, sa hon,
bryr du dig mindre med åren
Jag plågas inte längre,
inte markant, gottar mig i
att vara ful, klä mig bylsigt,
gå som en kuf
Känner mig inte fetsmal;
marshmallows på grillpinnar
Jag går på gym
Men fan,
hade nog föredragit
ingen kropp alls
0 notes
Photo
Har inte tänkt på döden Jag har den senaste tiden inte haft en enda tanke på döden och har fokuserat på livet och att leva Det är intressant hur hjärnan fungerar och att den anpassar sig efter de förhållanden som råder Jag har under kortare perioder haft dödsångest bland annat när en god vän till mig gick bort på grund av gallvägscancer Vi ska alla dö någon gång men bara för att man ska dö betyder det inte att man måste gå och tänka på och oroa sig för döden och att man ska dö Jag hade aldrig kunnat tänka mig att bara ge upp och lägga mig i sängen och vänta på döden jag älskar livet alldeles för mycket Jag är tacksam för varje morgon jag vaknar och för varje stund jag har tillsammans med min hustru min familj och mina vänner Jag har till och med börjat planera för att åka på camping med hustrun och vovven Jag kan fortfarande inte planera för längre fram men det gör inget för nu har jag fått respit fram till september och under denna period kan jag planera förutsätt att inget händer Och nu när vi äntligen har sjösatt båten så kommer det att bli många fisketuren i sundet Jag vet att många kraschar när de får sitt cancerbesked för egen del stängde hjärnan av Men jag vill säga att låt inte er cancersjukdom definiera vem ni är och ert liv Det gynnar varken er eller era närmaste utan lev livet fullt ut så länge ni kan Nu ska jag förbereda inför fisketuren och önskar er alla en fortsatt trevlig söndag #cancerfonden #cancernatverket #cancerkompisar #pankreascancer #levercancer #gallvägscancer #magsäckscancer #matstrupscancer #cancer #fuckcancer #bröstcancer #cancerresor #ångest #depression #cancerkompisar #fightcancer https://www.instagram.com/p/Cd2jAg4IVkU/?igshid=NGJjMDIxMWI=
#cancerfonden#cancernatverket#cancerkompisar#pankreascancer#levercancer#gallvägscancer#magsäckscancer#matstrupscancer#cancer#fuckcancer#bröstcancer#cancerresor#ångest#depression#fightcancer
0 notes
Text
Så hanterar du livets alla jobbiga situationer
Så hanterar du livets alla jobbiga situationer. När en situation är obehaglig och du mår dåligt av det, ska du göra följande saker:
Livet har alla möjliga situationer.
För att livet ska flyta på är det viktigt att veta hur du ska hantera de jobbiga delarna.
Det kan handla om arbete, familj, kärleksrelation, vänner eller annat.
Verktyget FLA står för Förändra, Lämna, Acceptera. Meningen med att använda FLA är för att du ska få en känsla av frid oavsett situation.
När en situation är obehaglig och du mår dåligt av det,…
View On WordPress
#anhörig till ångestdrabbad#att leva med någon som har depression#ångest#ångest över gamla händelser#ångest direkt på morgonen#bästa sätt att bli av med ångest#bästa sättet att bli av med ångest#bli av med ångest#bli av med ångest utan medicin#bli av med depression#bli lycklig efter depression#bota panikångest#dämpa ångest tips#dödsångest#dödsångest behandling#depression går över av sig själv#extrem trötthet depression#få bort ångest snabbt#få kontakt med sina känslor#fysiska symtom vid stress och ångest#hantera en situation i familjen#hantera en situation med min partner#hantera stress och ångest#hjälpa närstående med depression#hjälpa någon med social ångest#hjälpa någon ur depression#hur blir jag av med min ångest#hur blir jag av med min depression#hur blir jag av med mina tankar#hur gör jag för att hantera en jobbig situation
0 notes
Text
”Själen” en grymt underhållande familjefilm om dödsångest
Var blir våra personligheter till? Vem, eller vad, förser oss människor med den mentala makeup som gör oss skarpa, eller elaka, eller roliga, ellermanipulativa, eller storögda,eller blyga? I den här filmen sker processen på en plats som kallas The great before, ett spejsigt pastellfärgat drömlandskap där nybakta själar under överinseende av mentorer – alltså själar frånmänniskor som redan levt färdigt – väntar på att fåskickas till en mänsklig kropp nere på jorden. สล็อตเกมไหนแตกง่ายyoulikebet168
0 notes
Text
Träning och mer träning.
Om ingenting egentligen men jag läste igenom mess igår och det slår mig hur varm jag var och vad kall, slät hen var. Fantastiskt att jag orkade..
Bra saker idag:
- Fläkten är hel med nytt vrede (kul att det ordet också betyder vrede grrr)
- Utsuget fungerar igen
- Goodiebox som jag precis startat upp en prenumeration hos (tack till @men-wearing-masks) som bjöd på omgång ett
- Anstränger mig att glädjas åt det lilla. Såsom att det varit fint väder (mulet och fläktande), fick också sova ut ordentligt och en hel natt! Tack Atarax för att du hjälper mig när kroppen spänner och tankarna borrar hål i hjärnan. Då oro kommer och solljuset strålar dödsångest.
- Är frisk om så öm och stel
- Äter mer fisk (lax hoppar in i munnen på mig som den sanna fors-björns-fiskaren jag är) Dessutom går jag i ide!
3 notes
·
View notes
Photo
Jag säger att det är som att åka buss, att man känner lite mer när man åker buss än typ tunnelbana. Att åka bil känns mer än buss. Att flyga känns mest. Men då av en släng dödsångest (skratt). Det är en trappa.
Jag säger det och pekar ut trappstegen med mitt pekfinger i luften framför honom.
”Tåg känns helt okey mycket också. Tunnelbana är bara likgiltighet, i bästa fall blir man irriterad på någon.”
Han säger att jag ju nästan aldrig åker buss, kan likgiltigheten inte ha att göra med hur ofta man gör något, och mina ögon smalnar av när jag tänker på det han precis sagt.
”Kanske det. På buss känner man alltid en sorts melankoli. Har du inte känt det?”
Jag flackar med blicken i rummet, ovan, förbi honom, som jag gör när jag pratar om något som jag inte har funderat igenom innan, ovan, förbi, till slut, på honom. Utanför är juli varm.
”Så du känner hellre något som skaver, än att inte känna något alls?”
”Det är möjligt.”
1 note
·
View note
Text
My Feldt och tivolikiosken – en åktur i livets karusell
My Feldt balanserar fram genom livet som på lina; faller hon är hon snart uppe igen. Ändå eftersträvar hon inte ens balans utan låter kaos och glädje styra. Och glädjen för stunden – den strömmar ut ur hennes senaste projekt.
Redan när man tittar in genom fönstren till Feldts tivolikiosk ser man att här har någon skapat en egen liten värld mitt i hjärtat av Halmstad. Utanför må det vara grått, vinden viner, stadskärnan liknar en schweizerost, och man möts av bistra miner.
Men öppna dörren till tivolit och något händer; alla ens sinnen aktiveras och mungiporna dras uppåt. Här inne möts Willy Wonka och Cirkus Scott som gifter sig och blir till konsten i My Feldts akvareller. Dessa pryder i stort sett allt som säljs i butiken – vilken utgör ena halvan av tivolikiosken. Den andra halvan är ett café med några sittplatser och ett kolakokeri bakom kassan. Här inne trängs färgglada ballonger med busiga tapeter och tänkvärda citat. Det ska visa sig att tivolit är så mycket My Feldt att det är svårt att avgöra var det slutar och My börjar.
Efter att ha köpt ut sin ex-man och svärfar ska hon nu sköta karusellerna och kakorna tillsammans med sin bror Patrick Oscarsson. Hon förklarar att det kändes naturligt efter bageriet och cykelcaféet att skapa något som representerar henne till hundra procent. Samtidigt kunde omständigheterna vara bättre.
En riktig uppförsbacke
– Det är väl en helt värdelös tajming för en nystart nu; samtidigt så vägrar jag ge vika för en pågående pandemi. Det är klart att det är en riktig uppförsbacke, men är inte livet alltid det?
Det verkar lite motsägelsefullt att My Feldt ser livet som en uppförsbacke. Denna energiska bagare och entreprenör med en så smittsamt positiv framtoning i tv, sociala medier och sina böcker. Men ju mer bilden av henne klarnar, ju tydligare blir det att hennes angrepp på livet är ett vågspel mellan plus och minus. Att totalt tömma och sedan ladda batteriet om vartannat är det som tar henne upp för backen.
– Man jobbar kanske bäst i motvind på ett sätt. Man behöver ställa sig in på att det kommer vara ganska lite kunder som kommer, och så får man hitta lösningar: saker som lockar.
Hon refererar till årets utmaningar och menar att pandemin bidragit till att kunderna blivit lite bortskämda. Plötsligt har de kunnat ställa nya krav och marknaden har blivit till något av ett spel.
– Vi löste det ett tag genom att börja köra ut bröd till kunder. Men då undrade de snart varför inte alla sorters bröd fanns, vilket ledde till att intresset för brödbilen lika snabbt svalnade, och så var man tillbaka där igen: att försöka komma på något nytt.
My har för vana att gå in i nya projekt med full kraft. Hon berättar entusiastiskt om äppelträd som köpts p�� fyllan och cykelturer som anordnats för att göra kunder nöjda. Projekt som fungerat och inte. Men alltid med en positiv förhoppning och ett driv framåt. En arbetsmoral som föddes redan i barndomen.
– Jag brukar lite skämtsamt säga: Har man inget driv i en syskonskara på sju, så dör man. Det var som att växa upp i en konstant underbemannad dagisklass och det gällde att hålla sig framme för att få något.
De omständigheterna menar hon ledde både till en kamp om mammas uppmärksamhet och en tävlingsinstinkt, rotad i ett behov att visa vad man kan.
Snurra lyckohjulet
I närheten har två kvinnor stannat och satt snurr på ett lyckohjul med en central plats i butiken. Något som My uppmärksammar direkt.
– Det kommer stanna på dödsångest! ropar hon till dem.
De ser förvånat på henne och skrattar nervöst, samtidigt som de väntar på resultatet. ”Har hon rätt?” ser de ut att tänka medan de färgade tårtbitarna med olika uttryck snurrar förbi allt saktare.
– Det är ett konstruktionsfel, det är för tungt åt ena hållet. Häromdan var det ett barn som började storgråta, men jag ska fixa det snarast, jag lovar, ropar My till dem med skrattet i halsen.
Väninnorna skrattar tillbaka och replikerar: ”Ingen fara” i kör, men släpper inte hjulet med blicken. Långsamt, långsamt stannar det. Och mycket riktigt: dödsångest igen.
Det är väl tidens ironi när ett lyckohjul upprepat stannar på det enda negativa uttrycket på hela snurran. Och även om My är den första att skriva under på att livet ska rymma alla känslor så fastslår hon att inne på tivolikiosken ska det vara glädje framför allt.
”Välkommen till livets nöjespark – känslornas tivoli” inleder hon sin senaste bok ”Rullrån och Tankebrus: En bakbok för livet och döden” som släpptes under hösten. En klart originell bakbok är det hon har skapat – som varvar recept och vackra bilder med rörande personliga texter om just känslor.
– Jag gillar ordet tivoli för det rymmer allt, och det gör kroppen också. Tanken är att det ska kännas som att man kommer in i boken när man stiger in här i tivolikiosken. I livet kan man åka på alla möjliga turer men här inne ska man bara åka glädjens karusell.
Gör andra glada
– Men det är farligt också, det där att försöka göra folk glada, fortsätter hon.
För jag märker att när man försöker skapa ett rum med så mycket glädje som möjligt så tar alla en varsin liten del av det, tills man står kvar själv, helt tom.
– Jag har därför insett att man behöver bevara en liten bit här inne av sig själv, så att man inte känner sig tom, utan upprymd när man stänger dörren bakom sig.
– My, My! ropar någon bakom oss.
Det är en kund som står i kö i skydd av en stor färgglad julgran som tornar upp sig mitt inne i tivolikiosken. Kunden böjer sig fram, liksom runt den för att få kontakt med My och viftar glatt med en av hennes bakböcker.
– Kan man få den här signerad?
– Ja så klart kan man det, säger My redan i steget på väg mot kunden. Hon skriver en rad och sin namnteckning och är lika snabbt tillbaks.
– Man får också ta fyra vykort! kommer hon plötsligt på och ropar till kassan. Det får alla som köper en bok.
– Åh tack vad snällt! ropar kunden tillbaka, bakom granen.
– Det är en hårfin gräns det där, fortsätter My och ser på mig.
Utan att missa en takt har hon gått vidare i tanken om vad folk förväntar sig av henne.
– Det där är något jag kämpar med en hel del: att folk tror att jag står här och dansar hela tiden. Men mycket av det vi gör är ju hårt jobb; vi bakar och diskar och städar hela dagarna.
“HÄR INNE SKA MAN BARA ÅKA GLÄDJENS KARUSELL”
Livets balans
Samtidigt medger hon att det fanns en tid då hon kunde känna sig tvungen att komma ut i lokalen och showa. Om det var ledsna miner för att bullarna tagit slut så tänkte hon att det behövdes en dans för att hålla stämningen uppe, men förstod lika snabbt att det där orkar ingen med i längden.
– Jag är ju någon slags arbetsnarkoman; ser ingen skillnad mellan arbetstid och ledig tid. För mig finns det bara en tid och den ska fyllas med roliga saker. Det leder till att jag kör på för fullt tills jag kraschar och så håller jag på så fram och tillbaka.
Hon demonstrerar genom att vända handflatan upp och ned, upp och ned.
– Jag kör bara på, och har svårt att hitta en balans. Jag brukar säga att den enda balansen jag hittar det är balansgången.
Resan från den My som öppnade Feldts bageri för åtta år sedan och den jag träffar kan förklaras delvis genom hennes böcker. Hon berättar att den första boken ”Blåbärssnår, äppelskrutt och rabarberskugga: Bakning och känslor genom naturen” skrevs med ett fokus på kärleken till just naturen.
– Men när jag var klar med den så kände jag mig så otroligt olycklig. Vilket ledde till en ny tanke: Vad spelar det för roll om alla lever i samklang med naturen om vi ändå är olyckliga? I en hållbar värld är det viktigt att vi själva också mår bra. Och ur det föddes känslornas tivoli – jag kände att utsidan och insidan inte stämde överens. Där ute bara pågår allt som vanligt, och det är ingen som ser att man mår dåligt. Så från allt det har jag nu nått fram till att mitt driv istället ska vara att sprida glädje.
Lojala stamgäster
Och även om det där med glädjespridning kostar på så menar hon att det alltid är värt det. Dessa dagar kanske det behövs mer än någonsin.
– Jag tycker att man ser en kollektiv depression där ute; då är det så härligt att se folks leenden när de kommer in här. Och istället för att klaga på att så mycket av staden tvingas bomma igen så tänker jag att vi härifrån ska fylla hela Halmstad med liv. Tivolikiosken ska lysa som en stor fyr här borta.
My är tydlig med att Halmstad alltid varit en bra stad att verka i. Att invånarna ständigt reagerat positivt på hennes nya projekt.
– Våra kunder är sjukt lojala och har varit det ända sedan vi startade bageriet. Vi har fantastiska stammisar och eftersom Feldts bageri blev en slags turistattraktion med tiden så har vi mycket turister under sommarmånaderna. Då drar sig stamgästerna undan, för att sedan komma tillbaka på hösten igen.
Pling plong! Det plingar till i den lilla metallklockan över entrédörren.
– Men se, här kommer ju en av våra stamgäster nu, säger My och lyser upp.
In kommer en proper dam i lång mörk vinterkappa med pälskrage. Hon drar sin dramaten tätt efter sig. Ryggen är något böjd men uppsynen glad. My ropar till sig henne, samtidigt som hon förklarar för mig att hon är 90 år och ägnar en orolig tanke till vad damen gör ute bland folk i dessa tider.
– Har du varit här innan? Frågar hon damen.
– Här ja. Här har jag varit många gånger.
– Ja men sen vi gjorde om menar jag.
– Jasså har ni gjort om? Det har jag inte tänkt på, säger damen gravallvarligt.
Hon lyfter blicken och ser sig om lite snabbt men inredningen verkar inte vara i fokus för henne.
– Men du är ju för rolig, skrattar My.
– Jag är bara här för brödet. Jag skulle inte kunna leva utan ert bröd, säger damen; ger My en klapp på axeln och fortsätter rakt mot kassan.
Efter damen passerat inflikar jag att det måste vara skönt att ha så lojala kunder. Särskilt nu när företaget vilar på hennes axlar mer än tidigare och det är svåra tider att vara företagare.
– Ja, men jag tror att jag föddes helt utan ängslighet och rädsla, säger hon med en uppriktig ärlighet. Samtidigt är jag en känslomänniska och som entreprenör finns det fördelar i det. Är man luststyrd i motsats till att vara pengastyrd, då kan det hända många roliga saker. Jag vill tro att man vågar satsa mer som känslomänniska.
Detta blir extra tydligt när man tittar på hennes målningar som pryder allt från t-shirts till pins inne i kiosken. Där återkommer uppmaningar om att omfamna livet och inte vara ängslig. Det är lite svårt att förstå hur det kan bubbla ut så mycket kreativitet ur en enda person, men det verkar finnas mycket kraft kvar än i det där batteriet hon har inom sig. Och tivolikiosken blir som en fin tavelram inom vilken hon kan visa upp alla de olika delarna – allt från bullbak till inredning till måleriet.
“TIVOLIKIOSKEN SKA LYSA SOM EN STOR FYR HÄR BORTA”
Brev från mamma
– Min mamma gav mig en akvarellåda när jag var nio år och när hon satte en pensel i min hand visade det sig att jag kunde måla, säger hon.
Tyvärr hann mamman dock inte se dotterns framgångar. Hon gick bort bara några månader innan My var med på tv första gången – vilket var det som drog igång karriären för några år sedan. Men My är övertygad om att hennes mamma hade varit en sådär odrägligt stolt förälder om hon levt idag.
– I den senaste boken har jag med ett brev som mamma skrev till mig. Hon var inte så känslosam och berättade aldrig hur hon kände om något, så jag tänkte att om jag får henne att skriva ett brev så kanske hon kan få ur sig lite känslor den vägen.
Hon minns speciellt en del av brevet som ganska bra förklarar platsen vi befinner oss på nu: ”Du var ett barn som älskade starka färger, glitter, pärlor. Kanske var det dina första cirkusbesök som la grunden till ditt färgstarka skapande du alltid tagit dig för.”
– Det var lite som att mamma redan visste vad som skulle hända, säger hon eftertänksamt. Men sanningen är kanske istället att jag har konstruerat detta för att allt ska passa ihop: att jag skulle ha mitt eget tivoli här.
0 notes
Text
30 Dec 2020
Min psykologs man dog i augusti
För några veckor sen hörde hon av sig och vi ska börja igen i januari
Jag har ju bävat för det här för hur ska jag kunna prata om mig när jag vet att hennes livskamrat har dött
Min dödsångest har blivit värre efter det. Behöver ju inte säga det men att ens prata om hur rädd jag är att folk ska dö?
Jag sa till mamma att det känns dumt att jag ska sitta och spilla mina problem
Hon svarade att det är ju psykologens jobb
Det ska handla om mig
Jag ska inte hjälpa henne på samma sätt
Behöver hon prata med någon så går hon till någon annan
Det är inte mitt jobb
0 notes
Photo
She Dies Tomorrow (2020)
“Allt är ändligt. Döden kommer och tar oss alla, oavsett om vi vill det eller inte. Det är obevekliga faktum som vi alla bär med oss någonstans i bakhuvudet när vi rör oss genom livet som om det inte vore sanning. Vissa tvingas av en eller annan anledning se sin egen mortalitet i vitögat redan i ung ålder medan andra tar sig hela vägen fram till pensionsåldern innan de på riktigt förstår att det kommer en dag då allt tar slut. Oavsett så är det som kommer efter livet ett lika obegripligt som fascinerande tillstånd och reflektioner över det leder till lika delar ångest som tröst för mig personligen.
Amy Siemetz omfamnar den paradoxen helt och hållet i sin experimentella "She Dies Tomorrow", vars unika berättelse öppnar upp för tankeväckande perspektiv kring frågan. I de inledande scenerna möter vi Amy (Kate Lyn Sheil) som tycks befinna sig mitt i någon form av mentalt sammanbrott. När hennes oroliga vän Jane (Jane Adams) dyker upp vid hennes dörr får både hon och vi i publiken reda på att Amy är totalt övertygad om att hon kommer dö under den efterföljande dagen. Likt ett virus har den otäcka tanken spridit sig genom hela hennes kropp och själ och totalt tagit över, till den grad att hon knappt är en fungerande person längre. Likt ett virus är tanken också smittsam och det dröjer inte länge innan samma intensiva dödsångest slår till med full kraft även för Jane.”
Läs hela recensionen här på MovieZine.se
0 notes
Quote
Aldrig har jag så väl som då förstått hur mödosamt det är för en människa att dö.
Primo Levi, Är detta en människa?
0 notes
Photo
🎉Hade riktigt kul igår på Elias judefest. Det är något med hemmafester som får klockan att vridas tillbaka 23 år. Haha. Sen älskar jag att festa med 20-åringar. Dom är så fulla av livsglädje och har hela framtiden framför sig. Det är nog därför jag blev kvar på kasinot så länge. Varje år började 50 till 100 nya 20-åringar som man kunde suga ungdomen ur.😂 . Det krävdes en ordentlig fest för att få mig att lyckas vända på dygnet... Vaknade runt 08 idag (brukar somna då).👍 . I fredags var jag på Trädgården med Dugge och ännu mer 20-åringar. Haha. Gillar verkligen Trädgården och det är konstigt att jag inte varit där oftare. Men rent generellt är det värdelöst att gå ut nu under pandemin. Det är inte roligt alls att bara sitta ner och dricka. . Igår fanns det 7 rave på olika ställen runt om i Sthlm och i fredags 4 stycken. Det är så märkligt att jag inte lyckats ta mig ut till ett rave sen förra året. Det var så nära att jag drog på ett inatt men jag är glad att gubbgenerna tog över och åkte hem. . Förhoppningsvis ska jag käka middag med brorsan ikväll på någon koreansk restaurang. Vi ska fira att han knipit ett toppjobb och att jag fyller döden om två dagar... . Min åldersångest sitter kvar stenhårt. Mer utav en dödsångest faktiskt. Kan knappt äta eller sova. Har kanske snittat runt 4 timmars sömn per natt i två veckor nu. Konstant magont och rusande hjärta tillhör denna ångest. Slutet känns nära. Hej då ljuva ungdom. R.I.P. (på/i Kungsholmen, Stockholms Län, Sweden) https://www.instagram.com/p/CDYU1YOlK23/?igshid=kwhbdc3suvdc
0 notes
Photo
Att kunna acceptera sin sjukdom Acceptans April 2019 när jag fick beskedet att jag har cancer då rasade min tillvaro ihop och jag blev helt knäckt När jag sedan träffade kirurgen i Lund och han började prata då stängde min hjärna av och jag gick på automatik fram till januari 2020 Det vara som att det var en mardröm och man ville vakna upp Men jag accepterade min sjukdom i ett tidigt skede och sa till mig själv att jag skulle inte tillåta min sjukdom att definiera vem jag är Men under dessa tre år har det varit som en berg och dalbana och när en god vän till mig avled av sviterna från sin gallvägscancer då fick jag dödsångest och kände hur hjärnan och kroppen paralyserades Tankarna på döden kom upp och jag såg mig själv liggandes i sängen döende Men jag har insett att detta hjälper mig inte utan får mig bara att må dåligt och jag vill inte må dåligt den tid jag har kvar Så jag har accepterat att jag har obotlig gallvägscancer och att detta kommer att ta livet av mig förr eller senare Men att acceptera detta faktum är inte samma sak som att jag ger upp och lägger mig platt ner och inväntar döden Jag kommer att kämpa till sista andetaget och hoppas att man hittar ett botemedel Men för att kunna ha sinnesro så tror jag att man måste acceptera sin sjukdom men det innebär inte att man ska lägga sig platt och ge upp Så länge det finns liv finns det hopp #cancerfonden #cancernatverket #cancerkompisar #pankreascancer #levercancer #gallvägscancer #magsäckscancer #matstrupscancer #cancer #fuckcancer #bröstcancer #cancerresor #ångest #depression #cancerkompisar #fightcancer https://www.instagram.com/p/Cc7KFM7o9Co/?igshid=NGJjMDIxMWI=
#cancerfonden#cancernatverket#cancerkompisar#pankreascancer#levercancer#gallvägscancer#magsäckscancer#matstrupscancer#cancer#fuckcancer#bröstcancer#cancerresor#ångest#depression#fightcancer
0 notes
Text
Såhär gör du för att nå dina drömmar, ta hjälp av känslorna
Såhär gör du för att nå dina drömmar, ta hjälp av känslorna
Känslorna ger oss information
Vi får viktig information om oss själva och om andra genom känslor. Känslornas viktigaste funktion är alltså att få oss att agera på ett sätt så att vi mår bra – att överleva faror, att få stöd och tröst, ge och ta emot kärlek, få gemenskap, respekt och mycket annat. Allt detta är evidensbaserat information.
Känslorna kan stoppa dig från att nå dina mål
Jag vet att…
View On WordPress
#5 grundläggande känslor#anhöriga till vuxna personer med psykisk ohälsa#arbetsgivarens ansvar vid psykisk ohälsa#ångest över gamla händelser#ångest direkt på morgonen#bästa sätt att bli av med ångest#bästa sättet att bli av med ångest#bli av med ångest#bli av med ångest utan medicin#bli av med depression#bli lycklig efter depression#blogg#blogg om psykisk ohälsa#bota panikångest#dödsångest#dödsångest behandling#depression går över av sig själv#drömmar och mål i livet#faktorer som påverkar psykisk ohälsa#få bort jobbiga tankar#få kontakt med sina känslor#för mycket tankar i huvudet#fysiska symtom vid stress och ångest#hantera stress och ångest#har inga mål i livet#hur blir jag av med tankar#hur når man sin dröm#hur sätter jag nya mål#hur sätter man mål i livet#jag har ångest
0 notes
Text
Så snajsigt
Så himla skön dag. Följa med the flow och verkligen göra det som kändes rätt. Det är lite crazy hur mycket bättre det blir när man vågar känna de där sakerna som kallas känslor. Sen är jag ändå så tacksam. Jag har det inte så himla pjåskigt :) Jag vaknar inte längre med horrible dödsångest och när man jämför så kan man inte vara annat än tacksam. Samtidigt tror jag att den ångesten var där för att väcka mig, för att jag skulle fatta hur fel det var. Sen när jag ändrade på det försvann det. :)
En riktig Karindag. De där sköna vibbarna som var där för typ två månader sen innan febern och magkraschen började kännas igen. Låg kvar i sängen tills kroppen tyckte nu är det hungrigt i magen. :) Så himla skön musik hittade jag också; typ nästan klassiskt mixat med enyaesc-ish. Varje låt var sådär Ååååh perfect <3.
Inatt kramade han om mig för första gången på typ två månader. Min mage har varit SÅ känslig. Som ett öppet sår -ish. Han kramade mig och jag var jättetrött och halvsov men det var en slice of heaven. Hans närhet igen. Den där gamla. Den där man drunknar i. Jag somnade så. Med omfamnad av kärlek. Grateful.
Har till och med börjat rengöra kläder i den berömda klädkammaren. Tre plagg är nu på prov; och imorn blir det tre till tänkte jag. Tills man kan gå in där igen, och..eh..ANVÄNDA det rummet igen. Men ja...klarhet och tacksamhet idag. Behövd stillhet och ett långsamt förbättringsarbete. Det blev inget brädåkande men det var så bra för det kändes liksom rätt att inte. Jag fick liksom välja. Inte ta val som man tror är bra utan det man FAKTISKT vill och behöver. Jävla vad mycket bättre man mår då. Jag behöver lugnet för att kunna hinna reflektera.
0 notes
Text
Förkylning, dödsångest & ätstörningar.
Det skrivna ordensmakt, det är hit jag flytt när jag behövt få ur mig det som dränker mig på insidan. Det där förbjudna med att drunkna inombords, det där inga människor som aldrig upplevt ångest kan förstå. Mitt inre känsloliv, det där som inte riktigt kan hålla ihop. Det där som jag så många gånger skrivit om som det som gör mig svag och bräcklig. Ångesten, den som slår sönder mig från insidan…
View On WordPress
0 notes
Last Seen Blogs
noigit
No i git! - śmieszne zdjęcia, obrazki i filmiki
abri-chan
All Hail the King of Dunces!
sorinvaduvarealestate
soldbysorin.com
vipcatdog
Its Life
duyundun
duyundun