Folk tycker till och med att jag är udda och egensinnig för att jag inte föredrar deras sällskap framför en nymf eller en skogsgud. Men jag har försökt.

Henry David Thoreau, Dagboksanteckningar 1837-1861

bergmanveckanpafaro: Alva Bratt om #RemakingBergman Möt skådespelaren @alvabratt, som medverkar i Isabel Anderssons dokumentär LENA (årets invigningsfilm på Bergmanveckan) som bland annat innehåller en hel del högläsning ur Lena Nymans dagböcker. Alva enligt utsago ”hade varit förtrollad av Lena Nyman sedan hon var sex år”. Nu är hon Lenas röst i fimen 📺 Vi frågade Alva om hennes tankar kring årets festivaltema Remaking Bergman! #bergmanveckan #bergmanveckan2021 #bergmanweek #bergmanweek2021 #alvabratt #LENA #isabelandersson #remakingbergman #fårö #bergmanveckanpåfårö

Alva Bratt via bergmanveckanpafaro on Instagram, 06/07/2021.

20170329-30

29

Mer data!

Jag hade mer energi idag, nu dag två efter pencillinavslutet, det känns himla bra. Sen va det dags att äta. Pluspoäng för att jag valde bort korv, vitt korvbröd och torkad lök. Det luktade divine men jag tänkte det gör en fet tårtbit också eller blåbärskaka men efter det mår jag PIsS. Så jag valde min mat; kokt fisk, kokt potatis och kokt ägg. Men jag slängde i mig maten. Jag var stressad och tyckte det var obehagligt att äta, som om jag fick svårare att andas. Lösning? Kasta i mig maten. Effekt? Stress och svårare att andas. Crap. Rasten fick halveras till 13.30 för jag ville inte vara själv. Inte så att jag tappade luften som jag kunde gjort med fet mat men ändå inte bra. Jag kände hur jag inte var lugn. Lösning? Gå ut till de andra och låtsas som ingenting. Det gick. Det funkade. Men sen skulle jag hem och jag kände för det första att skurmedlet de använt på golvet luktade starkt (så blir jag när jag är stressad btw, till och med kokosoljan luktade ”fränt”) Tog en dusch men det blev en kort rackare och sen började det. Snurret, tappade känseln i händerna lite lätt och det spökade i halsen och STRESS och INTE KUNNA KOPPLA AV låg i luften. Fan. Lösning? Ringa mamma. Vilja åka till m men hon var med sin svärmor. Crap. Hantera. Hantera. Vill ta brikanyl men mamma anser att jag ska försöka lugna ner mig först. Jag andas. Och andas. Och andas. Det går-ish. Jag blir lugnare och börjar gäspa 777 gånger. Jag lugnar ner mig och klockan är 16.00 och en timme till behöver jag stå ut. Det går. Vill ta brikanyl men i lugnt tillstånd är det som att min kropp inte anser att jag behöver. Då sms:ar T som en ängel från ovan. Han vill träffas på ica om 10 minuter. SAVED, känner jag. Jag reser mig upp i snurret och klär på mig dagiskläderna igen. Väl på ica igen tänker jag NU får jag ju ta brikanylen. Jag menar den stressen jag hade i kroppen och jag hade dagiskläderna på mig och det var mulet idag. … NOLL stress på ica. Jag tog det lugnt och det var LUGNA BANANER. Jag STOD i kassan på mina ben utan att hålla i mig och svettas som en gris. WIN. Kom hem och var lugn. WHAT? Då var jag visserligen med T men ändå. Sen tog jag två katrinplommon och en dusch och efter detta så upplevde jag att klumpen i halsen blivit jobbigare. Nu har jag ätit några surdegsknäcke och druckit citronvatten. Reagerade inte på nåt bröd förutom en halv bit av hattings rågbitar med kaviar.

Okey so idag när jag umgicks/lekte med barnen märkte jag återigen samma mönster; när jag är glad skapar jag glädje. Att rapa upp beteenden för andra är pointless. Att tro att man hjälper barnen när de ber om något tror jag är en björntjänst. De blir inte mer lyckliga och jag upplever att jag ”sliter arslet av mig” istället för att bara leka. Idag lekte jag. Och det märktes för även de svåraste ungarna ville vara med och de tillät mig leda. Det blir otvunget och härligt. Som att surfa en våg.

Idag lekte jag med ett ritprogram på min mobil och hittade coola effekter och jag blev inspirerad. Jag ville måla det där gröna trädet med rosa krona. För måleriet är också en lek, en lek med färg. När leken blir allvar och full av måsten och borden dödas fjärilarna och hela anledningen. Lek är olika för alla och vissa leker genom att vara allvarliga och ruta in saker. Andra leker på andra sätt. Det som är den gemensamma nämnaren är hur det KÄNNS i oss när vi leker. Det ska vara en positiv bubblig weeee feeling, det är tecken på lek.

För tänk om ALLA skulle vara lika kära i mig. Tänk om alla killar jag träffar på skulle falla för mig (ja vet men lek med tanken) Alla skulle kunna erbjuda olika upplevelser och känslopaket. Men hur ska jag kunna veta hur de reagerar på MIG om jag inte vet det själv? Och hur ska man då veta hur deras jag mixas med mitt? You can’t och det är väl därför som en pusselbit utan definition passar med alla. Ju mer konstiga bucklor och hål pusselbiten har, desto ”svårare” att hitta den där speciella.  

Men nu när jag ligger här och tänker tankar om mina tankar och upplevelser så känns det mer som att jag sökte... mig.  Konstigt va? Jag vill ju upptäcka mig och jag känner återigen hur jag är ett universum i universumet och jag har bara börjat skrapa på ytan av mig. Jag har en hel hög med knasiga och spännande tankegångar jag vill gå vidare på och i allt detta spinns något.

Meditation, närvaro, bra kost och andningstekniker. Någonstans där.

 30

“Det är nu fyra dagar sedan jag slutade med pencillinet. Jobbade idag. Jag cyklade dit och det gick trögt och jag ville fortfarande inte att T skulle åka innan mig. Ostadig. Tog det lugnt på morgonen (frukost blev 1 makrillsburk, 2 finn crisp och te och två tuggor på mitt nya surdegsbröd) inte galet trött men definitivt inte pigg. Upplevde att det snurrade till och jag hade svårt att resa på mig under hela dagen. Fick luta mig på diverse stolar och grejer och stod lutad och stod gärna inte upp länge. Vi gick ut som vanligt och jag valde denna gång att sitta mycket. Jag lekte med dem (krokodil och apor på balansgång), vilket blev poppis men jag orkade inte stå som sagt. Men jag pallade att inte ta varken brikanyl och kestine idag. Jäjj J speciellt sen de ändå inte hjälpte iaf. Åt mat (fisk och rostad potatis och couscous och pizzasallad) rasten gick ändå bra, var inte galet gäspig utan faktiskt rätt lugn. Dock så klippte jag den kort (13.42) och begav mig upp på stan. Det gick trögt och det var motvindigt. Minsta lilla ”backe” stannade jag och gick upp för. Bytte till moppe på itg och åkte upp på stan. Väl vid vänstersvängen vid rudbecksgatatn bråkade det i  halsen och jag blev rädd. Nope turn around, tänkte jag. Så jag åkte mot m. Låste moppen och gick mot dörren. Då fick jag en känsla som sa, ring på här nere och sms:a ifall hon inte är hemma. So I did. Inget svar. Ooooh crap. Nu var klockan 14.10 och jag skulle träffa T kl 15 men när det känns sådär är det en viss…akut feeling av NU. Men jag hade inte mycket val kände jag. Så jag tänkte jag åker upp igen men undviker den vägen och svängde istället av vid kyrkan. Det…gick. Det fick gå. Ok…nuuu tar vi det piaaaano tänkte jag. Så jag gick in på krämaren och såg rulltrappan…fan. Jag vet hur det brukar vara. OK…we gotta try this, det kanske kan gå. Så jag åker upp och det blir liite obehag men ingen galen karusell. Upplever att stegen ändå är ganska lätta, ingen konstig svettattack eller så. Bra. Det var liite moln under fötterna men ändå ok. Men andningen var ytlig och klump i vägen. In på clas. Oh crap, det blev lite värre. Okeeeej nu tar vi det luuugnt, tänker jag. Andas genom näsan. Skynda skynda. Fråga personal så det gick fortare. Ställer mig i kassan och jag behöver iaf inte hålla i mig eller så. Så lite win. Tar moppen och känner PHEW, did it. Lite lätt med nöd och näppe. Åker runt itg ett varv för att dryga ut tiden och det går typ ok, lite obehag. Det går ändå. Möter upp snälla T, vi åker hem. Väl hemma tar jag en dusch och jag känner att min kropp är trött. Vi beslutar för att skjuta upp städandet av 2a lägenheten till söndag. Lägger mig i soffan och äter kokta eko hallon med typ 1 msk turkisk yoghurt, paulunmixen och det nya surdegsbrödet. YUM, säger kroppen. Jag känner hur ett lugnt börjar infinna sig och det är som om allt blir lite…bättre. sen på kvällen sket det sig totalt nästan. M hade varit på akuten och fått reda på kaliumbrist. anyway. Pallar inte att skriva om det, det stressar för mycket.”

Shit... det är som att glömt hur jobbigt det var då. Och värre blev det 2018. Det är lite insane. Jag känner hur APVIKTIGT det är med energi och att jag vilar nu och jobbar max på hälsan och näringen så det inte blir sådär igen. 

“21 Okt. 2013

Jag mår illa - ont i magen   Någonstans inuti dödar jag mig själv.

Min livsmening känns som att låta mig utnyttjas. Som att låta mig gå i kras - och det förstör för andra.

Jag vill sluta såra - Jag vill sluta skada.   Jag vill vara bra - älskad.     Jag vill att folk ska tycka om mig.

... Men vi delar dina tragedier, för att jag är öm & jag älskar att hjälpa till.

Även när det skadar mig.

Kan ingen älska mig?   - Hjälpa mig?     - Finnas där?

Jag känner mig som smuts. Vidrig & äcklig.                   Falsk

Det känns som jag får er att hata mig. Att jag är mitt fel.

Mitt ansvar. Min sorg. Min ensamhet

Jag känner mig ensam & det känns som mitt fel...”

Julian to Mark

Mark Blackthorn

c/o Helen Blackthorn

Los Angeles Institutet

Malibu, Kalifornien

Kära Mark,

Bry dig inte om skriftrullen än, jag kommer till den i slutet av brevet.

Hej från Chiswick! Det uttalas chizzick, det ligger precis utanför centrala London och det är en ruin som är på väg att kollapsa. Huset alltså, inte grannskapet som är mysigt och tyst med lite förortskänsla och många grönområden. Du skulle gilla det.

Jag skulle ha kontaktat dig tidigare, jag vet – och jag beklagar. Vi var tvungna att skynda oss för att rädda det här stället och jag visste att ett eldmeddelande inte skulle nå dig. Blackthorn Hall må vara en ruin men det är vårt familjearv, en av de väldigt få sakerna vi har ärvt från Blackthorns förflutna. Jag känner ett ansvar, ett behov av att bevara stället åt Tavvy och Dru, åt Ty och Liv – ja. Du vet.

Det var antingen vi eller Klaven och de skulle ha rivit det och ersatt det med något annat. Det är definitivt i så dåligt skick att det praktiska valet hade varit att riva det. Men det är vårt, och jag älskar det faktiskt. Jag menar, om inte vi älskar det, vem ska då göra det? Det kan bli riktigt fint igen, det tror jag. Du borde besöka oss när du får möjlighet – ni alla är välkomna, självklart – men jag förvarnar er att om ni kommer hit inom de närmsta månaderna kommer ni att få jobba.

Det leder mig till skriftrullen som är uppskattningen och kontraktet från febyggarna för renoveringsarbetet på huset. Jag hoppades att du och Kieran kunde se över det efter feknep, både avseende om deras taxa verkar rimlig och även för att säkerställa att de inte får Tavvy om vi är sena med betalning, den typen av saken. De var starkt rekommenderade – de är tomtar? Tror jag? De ser ut som stora trädgårdstomtar. Jag menar, det är antagligen de spetsiga hattarna. De skulle kunna ta av sig dem, självklart, men jag antar att de gillar dem. De måste veta att de ser ut som trädgårdstomtar. Hursomhelst, de verkar pålitliga och arbetsamma och allt det där. Men feer älskar ju att lura människor. Låt mig veta vad ni tror.

Åh, jag borde förklara att det är en del av huset som är i helt okej skick och har alla ”moderna attribut”, som de säger här. Det gjordes om på 60-talet och, ja...det är häftigt. Inredningen är Modern såväl som bekväm. Jag är inte säker på om du kommer att förstå det skämtet men oroa dig inte över det, det var ganska dumt. Saken är, jag hade inte tänkt på det tidigare, men jag insåg att det måste ha fixats upp av våra mor- eller farföräldrar. Tajmingen stämmer in på det. Så det här måste vara var pappa bodde förut. Och farbror Arthur. Det här är var de växte upp. Och jag insåg: även de måste ha varit häftiga.

Arthur. Måste en gång i tiden. Ha varit väldigt häftig.

Jag vill bara att du ska sitta och tänka på det ett ögonblick så som jag gjorde. Det skapar en känsla som jag tror aldrig tidigare har känts av någon människa i världen.

Du skulle se kläderna. Jag menar, på riktigt. Du skulle se dem. Det finns en hel sändningsbutiks värde av vintagesaker här och inget av det passar mig alls. Du är välkommen att ta för dig av det men nästan allt är syntetiska tyger och skulle inte gå hem i själva Faerie.

Oooch jag vet att jag svamlar. Jag försökte att undvika att säga det här, men det är någonting med det här huset. Det påminner mig om några av nätterna när du och jag brukade ströva runt Institutet hemma. Vilket jag vet är konstigt, London skulle inte kunna vara mer annorlunda än Santa Monica Mountains – jag saknar den skarpa lukten av skogsbrand i luften, doften av snåren och salvia, den sträva jorden under våra fötter. (Saknar du det också? Det känns som om det måste vara väldigt annorlunda där du är i Faerie.) Men det var många gånger, framför allt när vi var yngre, när vi berättade spökhistorier där ute och vi skrämde oss själva över att något bevakade oss. Kanske något gjorde det men jag vill gärna tro nu att det var något vänligt. Här i det här huset får jag samma känsla av att något bevakar oss, som om någon tittar på mig, skuggor jag ser i ögonvrån som försvinner när jag vänder mig om.

I alla fall, jag önskar verkligen att du var här. Jag skulle kunna ta upp det med Emma men jag vill inte skrämma upp henne. Hon har påbörjat det massiva jobbet att gå igenom århundraden av papper och dagböcker som brukade tillhöra personerna som bodde här, och jag har börjat måla balsalen. Jag vet att Emma har kontakt med Christina, skicka gärna min kärlek till henne och även till K!

Din älskade brorsa,

Julian

PS. Jag inser nu att jag inte vet var det här brevet kommer att nå dig, så låt mig förtydliga att ”ni alla är välkomna” från L.A. Institutet, inte ”ni alla är välkomna” från Unseelie Court.

Originaltext: © Cassandra Clare Svensk översättning: © Patricia S.

UPDATE 2: you don’t want these, trust me, you’ll want the ones by episims!

UPDATE: I fixed the text now so it isn't read backwards in-game, redownload for the fix!

Diaries! Dagböcker! and that's the only languages I know lol

First of all, you must have @midgethetree‘s Re-Enabled Diary Textures for your sims to actually use the diary's texture as a diary. Otherwise they will be writing in the skill book. My default replacement will still work, but they won't use it. This pen fix is also a must-have in my opinion (but not necessary for my diary). My replacement is unisex, meaning that all genders will use the same texture. I haven't created gendered diaries (like EA originally did and unlike EA, I hate gendered colors) and that's why you must choose a color and only install ONE of my files!

These are the colors you can choose between :^D

It says "diary" on the book in simlish, however, in-game it will be read backwards, "yraid" lol. I was too lazy to fix that ^^; this is now fixed! As seen below:

As usual, you can only have one diary default replacement installed at a time.

The files have been compressed :^D

DOWNLOAD: SFS | MTS

Credits: Thanks to Photoshop, SimPE, SIMale for the simlish font, Slig for their default book replacements & texture (which I have used a bit of in this upload) and the doodles I found on Google :^)

Pophistoriens mest välskräddade offerkofta måste rimligen tillhöra Timi Yuro. En fantastisk röst, men gud vad hon tycker synd om sig själv. Nu är hon ju inte ensam i soulhistorien om att sjunga om bittra tårar, lömska karlar, svek och förräderi, men hon tar det till en annan nivå med sina titlar. Det är bara att bläddra genom Spotify för att få ett axplock: "Hurt!!!!!", "I'm So Hurt", "18 Hurtin' Songs". "Make The World Go Away" känns också som en mening som skulle kunna återfinnas i mitt sextonåriga emojags dagböcker. Man kan inte anklaga Timi Yuro för att ta sina motgångar med jämnmod.

Harald Hultqvist - Brevet till Kongo (2019), Joseph Conrad, Catherine Anyango Grunewald - Mörkrets hjärta (2018)

Who plays Liv Flaherty in Emmerdale and what else has she been in?

Liv Flaherty has been a prominent figure since arriving in Emmerdale and the character has faced challenges around her sexuality and family life.

She was introduced in 2016, but she was also previously referenced in the soap as the daughter of Gordon Livesy and Sandra Flaherty.

This also makes her the half-sister of Aaron Dingle, who is someone that she quickly becomes close with despite not originally knowing about their family connection.

Liv is also considered to be the first asexual character to appear in a British soap, and viewers have seen her struggle to understand her sexuality before accepting it earlier this year.

Here is everything you need to know about the actress that has played Liv over the last three years.

Who plays Liv Flaherty in Emmerdale?

Liv is played by actress Isobel Steele who first joined the soap in February 2016.

Before joining Emmerdale she had appeared in various adverts including for companies like Iceland and Harveys Furniture.

She also appeared in an episode of the BBC children’s drama The Dumping Ground during the fourth series.

Isobel also uploads videos to her YouTube channel where she posts vlogs, travel diaries and song covers.

She was nominated for Best Young Actor at the The British Soap Awards in 2016 and 2017, and then she went on to win the prize in 2018, as well as the same category at the Inside Soap Awards.

(YOUTUBE)

https://youtu.be/jgzb_aZpseM

Swedish

Vem spelar Liv Flaherty i Emmerdale och vad har hon varit i?

Liv Flaherty har varit en framträdande siffra sedan ankomsten till Emmerdale och karaktären har mött utmaningar kring hennes sexualitet och familjeliv.

Hon introducerades 2016, men hon var också tidigare refererad i tvålen som dotter till Gordon Livesy och Sandra Flaherty.

Det gör henne också till halv syster av Aaron Dingle, som är någon som hon snabbt blir nära med trots att hon inte ursprungligen visste om sin familjeledning.

Liv anses också vara den första asexuala karaktären som ska visas i en brittisk tvål, och tittarna har sett hennes kamp för att förstå hennes sexualitet innan de accepteras tidigare i år.

Här är allt du behöver veta om skådespelerskan som har spelat Liv under de senaste tre åren.

Vem spelar Liv Flaherty i Emmerdale?

Liv spelas av skådespelerskan Isobel Steele som först gick med i tvålen i februari 2016.

Innan hon gick med i Emmerdale hade hon uppträtt i olika annonser, bland annat för företag som Island och Harveys Furniture.

Hon uppträdde också i en episod av BBCs barns drama The Dumping Ground under den fjärde serien.

Isobel laddar också upp videor till sin YouTube-kanal där hon lägger in vlogs, reser dagböcker och sångdäck.

Hon nominerades till bästa unga skådespelare vid The British Soap Awards 2016 och 2017 och fortsatte sedan med att vinna priset 2018, liksom samma kategori på Inside Soap Awards.

(YOUTUBE)

https://youtu.be/jgzb_aZpseM

1/10-21

min tankebana kan knappt gå så långt. jag vet att det är detta jag längtat efter i så många år och jag känner så stark lycka men jag försöker sträcka mig efter någon sorts tacksamhet men tanken tar stopp nånstans i bakhuvet. jag borde ändå sluta vara tacksam. de saker jag brukade vara aktivt tacksam över slutade alltid, som bra syn, bra rygg, bra mental hälsa. nä jag vill bara komma ihåg att känna lyckan extra mycket när man väl får. och det här med distans är ju lite bra nästan. när man ändå får känna denhär djupa sorgen trots att den inte är farlig. för vi träffas ju alltid igen. men ja jobbigt är det. det jag ville få sagt tror jag är att det är svårt att hänga med i svängarna och känna att livet är verkligt. att jag är samma person som e*elin i k*lix. eller e*elin i l*leå eller e*elin i u*eå. att jag varit sådär liten trots att jag inte kommer ihåg och trots att jag inte känner någon som helst koppling. jaja. jag tror inte jag kan annat än leva i stunden det kanske är därför jag håller fast vid det som varit så hårt hela tiden. jag vet inte själv så jag håller fast vid människor saker dagböcker och foton. borde kanske börja skriva igen. så jag inte glömmer bort denna underbara tid.

Det är kontrasten mellan solsken och storm som är mest tilltalande; glimten av solsken mitt i stormen är mest minnesvärd.

Henry David Thoreau, Dagboksanteckningar 1837-1861

APRIL

Lilla-Annas bageri. Sjukskriven. Typ. Typ sjukskriven. Min dator. Blommig klänning. Solglasögon. Dåligt målade naglar. Sylvia Plath's dagböcker. Fan, kommer inte på något mer.

Tillägg: Skäms lite för tidigare inläggs liknelse vid tankar som böcker. Den va. Sådär.

Mr Corbitts dagböcker. Från kampanjen “Tusensköna”.

1´st

Tjoho då börjar man skriva på tumblr istället /också? Det återstår att se. Det var faktiskt Erika som tipsade om att skriva här, typ som mitt “dagligt i skrift” dokumet / nouw men även pintrest i och med att ajg kan spara citat så enkelt. Smidigt helt enkelt. 

Hur som helst, satt och läste gammla dagböcker samt lite i mitt dokument på docs för några dagar sedan. 80 procent av ens tankar tänker man samma exakt varje dag. Hur sjukt är inte det, det syntes verkligen igenom. Samma mönster hela tiden. Jag har foksuerat för mycekt på framtiden och oroat mig över saker som inte spelar någon som helst roll. Om det inte påverkar mig om fem år så ägna inte mer än fem sekunder av mina tankar åt det. Punkt slut. Hur som helst. Mamma och pappa (och Steve) var i Örebro och hälsade på mig i lördags. Vi fikade på Mocca deli, promenerade i stan, åt middag på Sobi och storhandlade åt mig. Supermysigt. Min realtion med både mamma och pappa har verkligen blivit så mycket bättre på senare tiden. Dels handlar det säkerligen om mognad, men även distansen, att man inte “hinner” gå varandra på nerverna eftersom att vi inte träffas så ofta (tre månader sedan gången innan i lördags). Jag är så tacksam över de relationer jag har med dom nu. Tar det verkligen inte för givet med tanke på hur svajigt det varit på perioder. Det har aldirg varit såhär bra faktiskt. 

Man ska ibaldn “go with the flow” lite på processen. Ibaldn ahr allt känts helt förjävligt. Skolan, magen, vänner, jag jobbade i 1 vecka i somras, keffa relationer osv. Men nu så står jag här idag och känner att allting börjar falla på sin plats allt mer, att jag lär mig av ALLT. Vare sig man tror det eller ej. Lilla lilla jag klarade tentan som jag aldirg trodde att jag skulle klara på första försöker, lilla lilla Ellis har fått jobb på Espresso house?? Jag är såsåsåså glad och tacksam. Jag som jhar lidit av ätstörning och ångest i hela mitt liv börjar äntligen hitta mig själv. Komma till rättta. Bli lycklig. Jag är så glad över de relationer jag har. Överlycklig. Visst får jag fortfarnde ångest. Hade ganska mycekt ångest igår efter att ajg ätit mat ute på restaurang med Erika. Men det är okej. Jag jobbar på det. Och jag är framför allt medveten om det. Vilket ajg inte varit på samma sätt förut. Jag börjar trivas med mig själv. Och mitt egna sällskap, börjar bli självständig och allt därtill. 

En sak som jag ska foksera på är att inte låtsas prata i telefon mer. Det är endast, och då meanr jag endast pga osäkerhet. Det är ett mål nu. 

Allt som är vackert

Morgonen, dagen, solen går ner

Jag viker mig dubbel för att ta in allt, ge världen vad den förtjänar, se den som den förtjänar

Sidor i vårdagboken som ligger kvar i Lund, stora rosa bokstäver

”Du måste själv skapa ditt liv och du måste se allting för vad det verkligen är”

En blandning av alla meditationsböcker, dagböcker, skolböcker. Ord och ord och ord. Så fort jag känner blir det ord. Vill ändå känna mer. Sitter och väntar. Ge mig något att skriva en roman om, tänker jag. Som om jag alltid har gud i huvudet, det och jag som i ständig dialog. Du måste själv skapa ditt liv. Jag tror det.

Dagar går och jag vill de ska ta slut, är förväntansful som en förstaklassare. Som när jag gick i sexan och väntade på att fylla år, på syslöjdslektionen, på mitt favoritbands nya album. Då var jag aldrig rädd för att vara lycklig. Då blev jag tokig över att ha möjligheten. Nu kommer lycka med skräck och den meningen är så löjlig att Moa hade retat mig. Shit och gode gud, jag är så glad ibland och tänk tänk om jag tappar det. Sluta tänk så, lägg av.

Allt kommer bli bra, det är bra, sen blir det mindre bra, sen blir det bra igen och om och om igen är det en cykel som är livet och jag väljer och vet att det kommer aldrig finnas en plats att stå på där inte detta händer, där perioder avlöser varandra, där allting är nytt, där varje dag är lite ny och där jag också är lite ny. Vill välja att möta det istället för att undvika

2017:100-101 (eller egentligen 99-100 då jag missat ett nummer.