En god gärning får man ofta igen, säger han och nickar. Är det så att du är kunnig i sår borde du bege dig dit där såret finns, Prita-mor.

Ingeborg Arvola, Kniven i elden

A collection of objects that were used for medicinal purposes in Halland and Skåne. Image from Folklig läkekonst by Carl-Herman Tillhagen.

Energi: Low

Tröttberga igår. Dels för att jag sovit som en himla Janne men mest för att magen fick slita med stekt och tydligen för mycket fett. Fettdiarré fortsätter. Back to skonkost och supersnälla grejer igen. Ingefärste på morgonen funkar inte. Funderar på ajwain men verkar risky eftersom jag har magkatarr fortfarande. Tror jag kör mer safe och försöker få det att funka först. 

Känna känslor går framåt ändå. Gråta och mest japp de här känslorna känner jag nu, utan att koppla de till händelser. Mest, de är där. Jag tror det hjälper för känslorna de håller inte i sig lika länge utan mest FEELINGS! sen...är det mer oh well, ja. Det blir mycket svårare att hålla fast vid känslorna när det mest är jag känner oro, istället för att koppla det till nåt. Flummigt och ovant.

Hade lite ondare igår och tvivlade 77 gånger på det jag gör. JAG kan ju inte laga mig! Vad håller jag PÅ med?! Jag...kakn inte laga mig? Är det det jag säger till mig? Att någon annan måste komma in och visa hur jag ska göra? Jag gillar inte det. Och jag litar mycker mer på indisk läkekonst eller TCM än den västerländska iaf. Den är så jävla crude. Dra ut organ och klippa bort saker >_<. Piller som inte skapar balans, utan fixar en grej och sabbar för 7 andra. 

Ja...det gäller att tro på det man gör när man själv är försökskaninen. Ehe. Men vi gick en mil igår natt och det gick ändå bra. 

Gjorde två designidéer på uteplatsen igår, kunde verkligen inte hålla mig. Kaka framför ett barn, liksom! Men vi ska bygga nåt tillsammans och jag vill hellre att vi kommer på nåt tillsammans.

Det gröna teet känns lika satisfying som en rejäl efterätt och man blir lika lugn som efter någon öl. Jäkligt weird.Jag tror det är för att kroppen ba JA, this is good. Samma med finncrisp, sallad, lite smör och lite fiiiine olivolja. Min kropp ba Åh, va är DETTA för lyx?! Sallad. XD Havregrynsgröt med kokossocker känns fortfarande som yummielicious, så jag kör vidare på det.

Har gått ner lite igen har jag märkt, men än så länge är det ändå ok. Men...måste se till att få i mig lite fett, gärna med kolhydrater så jag bombar lite. Men bara lite i taget och hålla koll.  Balaaaaansgång.     

Men ja...jag tror ändå det finns underliggande behov som kokar i mig. Det är de som bubblar upp nu och ändrar om i min kropp. Nåt som ändå är gjort för att leda mig rätt. 

Vasily Gavrilovitj Orlov

Född i byn Prolensk till ett torparpar, Gavril Ivanovitj och Sidorova Pavlovna. Sidorova var traktens visa gumma och Vasya lärde sig läkekonstens grunder av henne. När fältskären Mikhail Sergeyevitj slig sig ned i byn tog han den spirande ynglingen Vasya under sina vingar och fortsatte hans utbildning.

Mikhails inflytande och kontakter var mer vidsträckta än Vasyas mors och med honom såg Vasya mycket av landsbygden. På en av dessa resor botade de en ung kvinna vid namn Marinina Grigorievna. Vad som följde var en blixtromans mellan henne och Vasya. Deras föräldrar kom överens och Masha to Vasyas hand, namn och hjärta i besittning efter 5 år när Vasya blivit känd över bygden som en god helare.

Ynglingarna i Mashas by misstyckte dock till paret och var från äktenskapets ingående för alltid Vasya till förtret när helst han stötte på dem.

Paret slog sig ner i Prolensk och försörjde sig på läkekonst och jordbruk. De fick två döttrar, Jelisaveta, och Valentina Vasilyevna. Dessa lärde han upp så att de en dag skulle kunna bli visa kvinnor som hans mor.

Det år då kriget bröt ut i (Regionen) fyllde Jelisaveta 10 år. Prolensk låg långt från närmaste gräns till (Regionen) men Vasyas rykte hade spridit sig vida omkring och en budbärare kom från Movsk där greven avsåg samla ett kompani att skicka till (Regionen) i stöd för att skapa goda relationer. Till detta hade han användning av en god fältskär.

Vasya var motvillig att lämna Marinina och flickorna ensamma för ett krigståg och efter en vägran skickade greven mannar för att ”övertala” honom. Vasya lämnade sin familj för fronten och övade i stridskonst och omänsklighet.

Efter det förödande nederlaget smet resterna av grevens kompani tillbaka till Movsk. Vasya, nedslagen och hemlängtandes red i sporrsträck till Prolensk. Under hans långa frånvaro hade en gammal rival för Marininas hand, Fjodor Anatolievitj, fått mer och mer inflytande över bygden efter att han ärvt sin fars gård. Han hade utövat detta inflytande över Prolensk och Marinina. Masha hade hela tiden försvarat sin make för sina grannar men Fjodor hade tagit mer och mer av deras goda vilja jämtemot Vasya.

Vid Vasyas återkomst möttes han av Fjodor Anatolievitj på sin egen farstu när denna just var på väg ut. Fjodor Anatolievitj hade erbjudit Masha hjälp med den kommande skörden, nu när hennes make var riden åstad. Återseendet blev allt annat än ljuvt för alla inblandade. Vasya nästintill slängde ut Fjodor Anatolievitj i ett snabbt uppflammande raseri och muttrade förbannelser över hans namn så länge han förblev inom synhåll.

Ett år av vrede fick sin utlösning i den stunden men smälte i tårar. Med hustrun i famnen grät han ut sin frustration och skräck tills barnen steg på tröskeln och genast omfamnade honom.

I jämförelse med hovet var gården en Lisa på hans själ. Men framåt skördetiden började följderna av Fjodor Anatolievitjs svartmålningskampanj visa sig. Vasyas närvaro som helare vann honom snart gamla bundsförvanter tillbaka, men bland bönderna var det numera få som inte såg på honom med viss misstro.

Skördetiden passerade och Masha välsignades åter igen med växande mage. Vasya gladde sig som alltid men ryggdunkningarna och lyckönskningarna från grannarna fortsatte att lysa med sin frånvaro.

Höstmarknaden kom och Vasya infann sig med familj för att sätta upp en liten mottagning för allehanda medicin. Döttrarna hans gjorde honom stolt med sitt goda uppförande och sina medicinska intressen.

Framåt kvällen ville Vasya se om han inte kunde lappa ihop saker med byborna på krogen. Så han skickade hem Marinina och flickorna i vagnen med tanken att inte bli rusigare än att han kunde gå hem. Till en början gick samtalen trögt, men med tillsatsen av värme och drycker började saker gå bättre. Detta varade till den stund då Vasya och Fjodor Anatolievitj fick syn på varandra från varsin ände av skänkrummet. Vasya försökte tappert återföra sin uppmärksamhet på samtalet med sina bordskamrater men Fjodor Anatolievitj låt honom inte vara.

Det hela urartade nästan i slagsmål men Vasya höll sig tillbaka för att han kände krogens invånare vända emot sig. Han slog igen porten bakom sig och marscherade rasande hemåt.

Trots hans farhågor om det motsatta verkade det avbrutna handgemänget gott på grannarna. Fler och fler sökte upp honom för botemedel mot sina skador och krämpor.

Allt började återigen likna tillståndet innan hans frånvaro. Sedan kom vintersolståndet. Vasya anade oråd då en vagn närmade sig gårdsplanen med ljudet av klingande klockor.

Fjodor Anatolievitj bultade hårdhänt på deras dörr och sade sig komma i vänskapens tecken, åkallandes midvinterhögtidens gästvänlighetstradition som skäl att bli insläppt. Vasya lät honom stiga över tröskeln och bad honom meddela sig kvickt så att Fjodor Anatolievitj kunde återvända till sin egen härd. Fjodor Anatolievitj log snett och tog sig friheten att påminna Vasily Gavrilovitj om en skuld som Masha hade ådragit sig under tiden Vasya var borta. Han var ingalunda villig att ta löften om guld till våren på allvar och vägrade ta hänsyn till den högtid som rådde. Till slut hotade han, halvt på skämt, halvt på allvar, att ta EM av döttrarna till sig som träl, samtidigt som han antydde att han visste om vad Masha hade betalat med innan hennes guldstinne make återvände.

Vid detta släppte alla Vasyas hämningar och han ämnade slänga ut Fjodor Anatolievitj omigen, men denna bjöd honom sådant motstånd att de rumlade stugan runt med nävarna tills Vasya bråket Fjodor Anatolievitj över köksbordet så att han föll så illa att nacken bröts.

Vasya såg honom död och ville genast gå till länsman och bekänna sitt brott, men Masha vägrade låta honom betala med sin frihet för en sak som hon hävdade varit mellan henne och Fjodor Anatolievitj. I stället hjälpte hon honom packa ett bylte i all hast och drog sedan ett brinnande vedträ längs sin vävstol och de vackra gardinerna. Sedan slet hon ut barn och make på gårdsplanen. Hon kysste Vasya till avsked och såg honom springa mot gränsen till (Regionen). Med visshet om att aldrig få se sin make igen packade Marinina sina döttrar i Fjodor Anatolievitjs lilla vagn och for till närmsta granne för att be om hjälp och husrum efter den förödande brand som tagit livet av både gode Fjodor Anatolievitj och hennes allra käraste make.

Short answers #2: Vad gick botandets formlära ut på?

Den folkliga läkekonsten har precis som det mesta i världen; regler och begränsningar. En av dessa begränsningar är botandets formel som ser till att dessa läkande krafter inträffar under specifika villkor och inte annars. Botandet är en ceremoni som utförs av de med magiskt kunnande, eftersom botemetoden fungerar endast då alla krafter samverkar sinsemellan. Om en inte känner till hur botemetoden går ihop med, t.ex. tid, plats, mängd, tro och tystnad, är det svårt att lyckas utföra en kur. Dock, även med all magisk kunnande, händer det ibland att botandet misslyckas. En orsak kan vara att något i det invecklade systemet inte gick samman, då är det bara att försöka på nytt.

Det är viktigt att ta tidpunkten då en utför sitt botande i beaktande. En vanlig tidpunkt som associeras med botande i Norden är torsdagen. Denna association kommer från guden Tor, från vilket torsdagen fått sitt namn. Tillhagen nämner i Folklig läkekonst (1997) att anledningen till detta är “Tor var åkerns gud och värnaren mot sjukdomar och onda krafter i naturen, övervakaren av lycka och välgång.” Ett exempel vore Torshelg vilket man utförde fram till ca 100 år sedan då “Tor hjälpte till att fördriva de onda andemakter som vållade ohälsa”. (Tillhagen, 1997: 135)

Platser där övernaturliga väsen finns till är utmärkta för att utföra botande. Exempel på övernaturliga platser vore: korsvägen, den jordfasta stenen, det nordrinnande vattnet och den norra stugknuten. Speciellt nordliga och västliga riktningar associeras med mörker, demoner och underjorden. En orsak till denna anknytning är att solen går ner i väster och norr och det blir mörkt. Dessutom så verkar det, enligt mig, som om solen “försvinner” ner under jorden vid solnedgång. 

Denna parallell påträffas även i nordisk mytologi då nifelheim finns i norr av Yggdrasil (världsträdet) och svartalferna bor vid den yttersta roten vid den nordligaste porten. Nifelheim är känd för att vara en mörk och kall plats i vilket sjukdomsalstrande andar bor. Enligt Tillhagen, “I den folkliga läkekonsten hämtas det kraftigast verkande hälsovattnet från bäckar eller källor, som rinner mot norr.” (Tillhagen, 1997: 137) Eftersom man ansåg att det vatten, som rann norrut, kunde ta de onda andarna med sig hem tillbaka.

Den mest välkända formel för botande (och magi i allmänheten) är förmodligen tretalet. Det vanligt att handlingar skall upprepas tre gånger för att botemetoden skall lyckas, t.ex. tre torsdagsnätter i rad, tre droppar blod behövs för kuren osv. Därutöver är mytologier och sagor fyllda med saker av tre, t.ex. de tre nornorna, de tre gudarna Odin, Vili och Ve som skapade världen och dödsgudinnan som rider på en trebent häst.

Andra viktiga aspekter som tas i beaktande vid botandet är rörelser i motsols och medsols, tystnadens och nakenhetens betydelse, att inte se tillbaka och tackets betydelse. Personligen finner jag det intressant att man inte skulle tacka något som var menat för botandet eftersom det tillintetgjorde dess botande krafter. Det uppfattades som att ta lyckan i förskott, på samma sätt som vi säger “spark i baken” till den uppträdande innan de går ut på scen. (Ibland ges även ett fysiskt spark i baken). Dessa botande formler kan verka konstiga till att börja med, dock finns det oftast en orsak eller tanke bakom formeln.

Källförteckning

Tillhagen, C., [1958] 1997. Folklig läkekonst. Stockholm LT.

Vad vet du om tro?

                                          Vad vet du om tro?

I människan finns bara trons osäkra ord, men hon vet inte vad som utgör tro, än mindre varför hon tror. Människan förstår alltför lite och hon är själv är alltför bristfällig; hon har bara en ouppmärksam och okunnig tro på mig. Fastän hon inte vet vad tro är eller varför hon tror på mig, fortsätter hon tvångsmässigt att göra det. 

Vad jag begär av människan är inte bara att hon tvångsmässigt skall åkalla mig på det här sättet eller tro på mig på ett osammanhängande sätt. Det verk som jag utför syftar nämligen till att människan skall se mig och lära känna mig, inte till att hon skall bli imponerad och se på mig i ett nytt ljus på grund av mitt verk. Jag har tidigare uppenbarat många tecken och under, och utfört många mirakel. Den tidens israeliter beundrade mig mycket och vördade verkligen min enastående förmåga att bota sjuka och driva ut demoner. På den tiden trodde judarna att mina helandekrafter var mästerliga och enastående. På grund av mina många sådana gärningar, betraktade de mig med respekt; de kände stor beundran för alla mina krafter. Alla som såg mig utföra mirakel följde mig noga, till den grad att tusentals omgav mig för att se på när jag helade de sjuka. Jag visade upp så många tecken och under, men människan betraktade mig bara som en skicklig läkare; vid den tiden talade jag också många undervisande ord till dem, men de betraktade mig bara som en lärare som var överlägsen sina lärjungar! Än i denna dag, efter att människor har sett de historiska uppgifterna om mitt verk, fortsätter deras tolkning att vara att jag är en stor läkare, som helar de sjuka, och en lärare för de okunniga. Och de har fastställt att jag är den barmhärtige Herren Jesus Kristus. De som tolkar skriften kan ha överträffat mina färdigheter i att hela, eller är kanske till och med lärjungar som nu har överträffat sin lärare, men sådana berömda män, vars namn är kända över hela världen, ser mig trots det som obetydlig, som bara en läkare! Mina gärningar är fler än sandkornen på stränderna, och min visdom är större än den hos Salomos alla söner, men människor tänker bara på mig som en läkare av ringa betydelse och som en okänd lärare för människan! Hur många tror på mig bara för att jag skulle bota dem? Hur många tror på mig bara för att jag skulle använda mina krafter för att driva ut orena andarna ur deras kroppar? Och hur många tror på mig enbart för att få frid och glädje från mig? Hur många tror på mig för att sedan bara kräva mer materiell rikedom från mig, och hur många tror på mig bara för att kunna tillbringa detta liv i trygghet och vara välbehållna i den kommande världen? Hur många tror på mig bara för att kunna undvika lidande i helvetet och för att få himlens välsignelser? Hur många tror på mig bara för tillfälligt välbefinnande, utan att försöka vinna något i den kommande världen? När jag lät min vrede falla över människan och ryckte bort all den glädje och frid hon ursprungligen hade haft, började hon tveka. När jag lät helvetets kval komma över människan och tog tillbaka himlens välsignelser, förvandlades hennes skam till vrede. När människan bad mig att bota henne, brydde jag mig inte om henne och kände avsky för henne, och hon gav sig av bort från mig och sökte istället efter ondskefull läkekonst och häxkonsternas väg. När jag tog bort allt som människan hade krävt av mig, försvann alla spårlöst. Därför säger jag att människan tror på mig på grund av att jag ger för mycket nåd, och för att det finns alltför mycket att vinna. Judarna trodde på mig på grund av min nåd och följde mig vart jag än gick. Dessa obildade människor med begränsad kunskap och erfarenhet ville bara få se de tecken och under jag gjorde. De betraktade mig som judarnas familjeöverhuvud, som kunde utföra de största miraklen. När jag drev ut demoner från människor, talade de därför sinsemellan under stor förvirring, och sade att jag är Elia, att jag är Mose, den äldste av alla profeter och den störste av alla läkare. Bortsett från att jag själv sade att jag är livet, vägen och sanningen kunde inte någon känna till mitt väsen eller min identitet. Bortsett från att jag själv sade att himmelriket är den plats där min Fader bor, visste ingen att jag är Guds Son och Gud själv. Bortsett från att jag själv sade att jag skall försona och friköpa hela mänskligheten, visste ingen att jag är mänsklighetens Frälsare; människorna kände mig som en generös och medkännande människa. Och bortsett från att jag själv kunde förklara allt om mig, kände inte någon mig, och ingen trodde att jag är den levande Gudens Son. Människan har bara ett sådant sätt att tro på mig, och hon bedrar mig på det sättet. Hur kan människan vittna om mig när hon har en sådan syn på mig?

Människan har tilltro till mig, men kan inte vittna om mig, och innan jag har gjort mig känd, kan människan inte vittna för min skull. Människan ser bara att jag överträffar skapade varelser och alla heliga män, och hon ser att det verk jag utför inte kan göras av människor. Därför är var och en som har sett mina härliga gärningar, från judarna till dagens människor, helt enkelt uppfylld av en nyfikenhet gentemot mig, men trots det skulle inte någon skapad varelses mun kunna vittna om mig. Endast min Fader vittnade om mig; han banade en väg för mig bland alla skapade varelser. Annars skulle människan aldrig veta att jag är skapelsens Herre, oavsett hur jag verkade, för människan vet bara hur man tar för sig, och hon tror inte på mig på grund av mitt verk. Människan känner bara till mig för att jag är oskyldig och helt syndfri, för att jag kan förklara otaliga mysterier, för att jag står över massan, eller för att människan har haft stor nytta av mig. Men få tror att jag är skapelsens Herre. Det är därför jag säger att människan inte vet varför hon tror på mig; hon förstår inte syftet eller betydelsen av att tro på mig. Människans verklighet är bristfällig, så att hon nästan är ovärdig att vittna om mig. Ni har för lite sann tro och har vunnit för lite, så ni har för lite vittnesbörd. Dessutom förstår ni alltför lite och saknar för mycket, så att ni nästan inte är lämpliga att vittna om mina gärningar. Er beslutsamhet är verkligen betydande, men är ni säkra på att ni framgångsrikt kommer att kunna vittna om Guds väsen? Det ni har erfarit och sett överträffar tidigare helgon och profeter, men kan ni ge ett bättre vittnesbörd än dessa tidigare helgons och profeters ord? Det som jag nu skänker er överträffar Mose och är större än David, så jag begär att ert vittnesmål också skall överträffa Moses och att era ord skall vara större än Davids. Jag ger er hundrafalt, så jag begär att ni också återbetalar lika mycket. Ni måste veta att jag är den som ger liv åt mänskligheten, och det är ni som tar emot liv från mig och måste vittna om mig. Det här är er plikt, som jag har gett er och som ni borde fullgöra för min skull. Jag har skänkt all min härlighet till er, och jag har skänkt er det liv som det utvalda folket, Israel, aldrig fick ta emot. Ni borde rätteligen vittna om mig, ägna mig er ungdom och offra era liv för mig. Vem jag än skänker min härlighet åt skall vittna om mig och ge upp sitt liv för min skull. Detta har varit förutbestämt under lång tid. Det är er smala lycka att jag skänker min härlighet till er och det är er skyldighet att vittna om min härlighet. Om ni bara tror på mig bara för att få lycka, då skulle inte mitt verk få någon större betydelse, och ni skulle inte uppfylla er plikt. Israeliterna såg bara min barmhärtighet, kärlek och storhet, och judarna bevittnade bara mitt tålamod och min försoning. De såg bara väldigt lite av min Andes verk; det kan vara så att deras förståelse endast greppade en tiotusendel av det som ni har hört och sett. Det som ni har sett överträffar även det som deras överstepräster uppfattade. Denna dag överträffar den sanning som ni har förstått deras; vad ni har sett denna dag överskrider det man såg under lagens tidsålder, liksom under nådens tidsålder. Vad ni har erfarit överträffar även det som Mose och Elia fick erfara. För vad israeliterna förstod var bara Jehovas lag och vad de såg var bara Jehovas rygg; vad judarna förstod var bara Jesu försoning, vad de fick var bara den nåd som Jesus skänkte och vad de såg var endast bilden av Jesus i judarnas hus. Det ni ser denna dag är Jehovas ära, Jesu försoning och alla mina gärningar under denna dag. Ni har också hört min andes ord, upplevt min vishet, lärt känna mina underverk, och fått kunskap om mitt sinnelag. Jag har också förklarat hela min förvaltningsplan för er. Vad ni har sett är inte enbart en kärleksfull och barmhärtig Gud, utan en som är full av rättfärdighet. Ni har sett mitt underbara verk och förstått att jag är full av våldsam ilska och majestät. Dessutom vet ni att jag en gång lät min rasande vrede falla över Israels hus, och denna dag har den kommit till er. Ni har förstått fler av mina himmelska mysterier än Jesaja och Johannes; ni vet mer om min ljuvlighet och ärevördighet än alla tidigare generationers heliga. Vad ni har fått är inte bara min sanning, min väg och mitt liv, utan den vision och uppenbarelse som är större än den Johannes mottog. Ni har förstått många fler mysterier och har också sett mitt sanna anlete; ni har godtagit mer av min dom och lärt känna mer av mitt rättfärdiga sinnelag. Så fastän ni föddes under de sista dagarna, tillhör er förståelse det förgångna och det förflutna; ni har också erfarit det som hör till den här tiden, sådant som åstadkoms med min hand. Vad jag begär av er är inte orimligt, för jag har gett er alltför mycket och ni har sett mycket från mig. Därför begär jag att ni vittnar om mig som tidigare heliga har gjort, och detta är mitt hjärtas enda önskan.

Min Fader har vittnat om mig, men jag vill ta emot större ära och att vittnesbördets ord skall komma ur skapelsens munnar. Så jag ger mitt allt till er för att ni skall uppfylla er plikt och föra mitt verk bland människorna till sin fullbordan. Ni borde förstå varför ni har tilltro till mig. Om ni följer mig bara för att vara min lärling eller min patient, eller för att bli en av mina heliga i himlen, då kommer era ansträngningar att vara förgäves. Att följa mig på ett sådant sätt är helt enkelt ett slöseri med möda; att ha ett sådant sätt att tro på mig är bara ett sätt att fördriva sina dagar och slösa bort sin ungdom. Till sist får ni i så fall ingenting. Är inte detta en möda som är förgäves? Jag har för länge sedan avlägsnat mig från judarna och jag är inte längre läkare för människan eller medicin för människan. Jag är inte längre ett lastdjur som människan kan driva på eller slakta som hon vill; jag har snarare kommit hit för att döma och tukta människan, och för att hon skall lära känna mig. Du bör veta att jag en gång utförde försoningens verk; en gång var jag Jesus, men jag kunde inte fortsätta att vara Jesus för evigt, precis som jag en gång var Jehova men senare blev Jesus. Jag är mänsklighetens Gud, skapelsens Herre, men jag kan inte för alltid vara Jesus eller för alltid förbli Jehova. Jag har varit vad människan betraktar som en läkare, men man kan inte säga att Gud enbart är en mänsklighetens läkare. Om du håller fast vid gamla övertygelser i din tro på mig, kommer du inte att uppnå någonting. Oavsett hur du lovprisar mig idag: ”Hur kärleksfull är inte Gud mot människan; han helar mig och skänker välsignelser, frid och glädje. Hur god är inte Gud mot människan; om vi bara tror på honom, behöver vi inte oroa oss för pengar och rikedom …”, så kan jag ändå inte avbryta mitt ursprungliga verk. Om du tror på mig idag, kommer du att få ta emot min härlighet och vara värdig att vittna om mig. Allt annat kommer att vara underordnat. Det här måste du veta klart och tydligt.

Vet du nu varför du verkligen tror på mig? Förstår du verkligen syftet och betydelsen av mitt verk? Känner du verkligen till din plikt? Känner du verkligen till mitt vittnesbörd? Om du bara tror på mig, men om varken min härlighet eller mitt vittnesbörd är synliga i dig, har jag för länge sedan kastat bort dig. Vad gäller de som vet allt, är de än mer törnen i mitt öga, och i mitt hus. De är inte mer än stötestenar. De är ogräset som fullständigt skall rensas ut från mitt verk, utan minsta funktion eller vikt; jag har avskytt dem under lång tid. De som saknar vittnesbörd vilar min vrede för evigt över, och min käpp lämnar dem aldrig. Jag har sedan länge lämnat över dem till den ondes hand, och de har inte någon av mina välsignelser. På den dagen kommer deras straff att bli mycket värre än dåraktiga kvinnors. Nu gör jag bara det verk som det är min plikt att utföra; jag kommer att binda allt vete i buntar, sida vid sida med detta ogräs. Det är mitt verk just nu. Allt detta ogräs skall fullständigt rensas ut vid tiden för min tröskning. Vetekornen skall då samlas i visthus och det ogräs som har rensats ut skall läggas i elden för att brännas till stoft. Mitt verk just nu är bara att binda alla människor i buntar, det vill säga att fullständigt erövra dem. Därefter skall jag börja tröska för att avslöja slutet för alla människor. Så du borde veta hur du just nu skall göra mig belåten och hur du bör slå in på rätt väg i din tro på mig. Vad jag vill ha är din lojalitet och lydnad, just nu, din kärlek och ditt vittnesbörd, just nu. Även om du just nu inte vet vad vittnesbörd är eller vad kärlek är, bör du föra ditt allt till mig, och överlämna de enda skatter du har till mig: din lojalitet och lydnad. Du bör veta att beviset på min seger över Satan finns i människans lojalitet och lydnad, precis som beviset på min fullständiga erövring av människan. Din tro på mig förpliktigar dig att vittna om mig, att vara lojal mot mig och ingen annan, och att vara lydig till slutet. Innan jag börjar nästa steg i mitt verk, hur skall du vittna om mig? Hur skall du vara lojal och lydig mot mig? Fokuserar du hela din lojalitet på din uppgift eller kommer du bara att ge upp? Vill du hellre överlämna dig till vad jag än ordnar (även om det innebär död eller undergång) eller fly halvvägs för att försöka undkomma min tuktan? Jag tuktar dig så att du skall vittna om mig och vara lojal och lydig mot mig. Dessutom kommer den nuvarande tukten att avslöja nästa steg i mitt verk och låta det fortskrida obehindrat. Därför uppmanar jag dig att vara klok och inte behandla ditt liv eller betydelsen av din existens som värdelös sand. Kan du veta exakt vad mitt verk kommer att vara? Vet du hur jag kommer att verka i framtiden och hur mitt verk kommer att utspela sig? Du bör känna till betydelsen av din erfarenhet av mitt verk, och dessutom betydelsen av din tro på mig. Jag har gjort så mycket; hur skulle jag kunna ge upp halvvägs som du föreställer dig? Jag har utfört ett så omfattande verk; hur skulle jag kunna förstöra det? Jag har verkligen kommit för att avsluta denna tidsålder. Det är sant, men dessutom måste du veta att jag skall inleda en ny tidsålder, inleda ett nytt verk och, framför allt, sprida evangeliet om riket. Så du borde veta att det nuvarande verket endast består av att inleda en tidsålder, och att lägga grunden för att sprida evangeliet och att i framtiden avsluta tidsåldern. Mitt verk är inte så enkelt som du tror, inte heller så värdelöst eller meningslöst som du kan tro. Därför berättar jag för dig, liksom tidigare: Du borde ägna ditt liv åt mitt verk, och dessutom borde du hänge dig själv till min ära. Vidare är ditt vittnesbörd om mig det som jag länge har väntat på, och än mer har jag längtat efter att du skall sprida mitt evangelium. Du borde förstå vad som finns i mitt hjärta.

från "Ordet framträder i köttet"

Vad vet du om tro?

I människan finns bara trons osäkra ord, men hon vet inte vad som utgör tro, än mindre varför hon tror. Människan förstår alltför lite och hon är själv är alltför bristfällig; hon har bara en ouppmärksam och okunnig tro på mig.

 Fastän hon inte vet vad tro är eller varför hon tror på mig, fortsätter hon tvångsmässigt att göra det. Vad jag begär av människan är inte bara att hon tvångsmässigt skall åkalla mig på det här sättet eller tro på mig på ett osammanhängande sätt. Det verk som jag utför syftar nämligen till att människan skall se mig och lära känna mig, inte till att hon skall bli imponerad och se på mig i ett nytt ljus på grund av mitt verk. Jag har tidigare uppenbarat många tecken och under, och utfört många mirakel. Den tidens israeliter beundrade mig mycket och vördade verkligen min enastående förmåga att bota sjuka och driva ut demoner. På den tiden trodde judarna att mina helandekrafter var mästerliga och enastående. På grund av mina många sådana gärningar, betraktade de mig med respekt; de kände stor beundran för alla mina krafter. Alla som såg mig utföra mirakel följde mig noga, till den grad att tusentals omgav mig för att se på när jag helade de sjuka. Jag visade upp så många tecken och under, men människan betraktade mig bara som en skicklig läkare; vid den tiden talade jag också många undervisande ord till dem, men de betraktade mig bara som en lärare som var överlägsen sina lärjungar! Än i denna dag, efter att människor har sett de historiska uppgifterna om mitt verk, fortsätter deras tolkning att vara att jag är en stor läkare, som helar de sjuka, och en lärare för de okunniga. Och de har fastställt att jag är den barmhärtige Herren Jesus Kristus. De som tolkar skriften kan ha överträffat mina färdigheter i att hela, eller är kanske till och med lärjungar som nu har överträffat sin lärare, men sådana berömda män, vars namn är kända över hela världen, ser mig trots det som obetydlig, som bara en läkare! Mina gärningar är fler än sandkornen på stränderna, och min visdom är större än den hos Salomos alla söner, men människor tänker bara på mig som en läkare av ringa betydelse och som en okänd lärare för människan! Hur många tror på mig bara för att jag skulle bota dem? Hur många tror på mig bara för att jag skulle använda mina krafter för att driva ut orena andarna ur deras kroppar? Och hur många tror på mig enbart för att få frid och glädje från mig? Hur många tror på mig för att sedan bara kräva mer materiell rikedom från mig, och hur många tror på mig bara för att kunna tillbringa detta liv i trygghet och vara välbehållna i den kommande världen? Hur många tror på mig bara för att kunna undvika lidande i helvetet och för att få himlens välsignelser? Hur många tror på mig bara för tillfälligt välbefinnande, utan att försöka vinna något i den kommande världen? När jag lät min vrede falla över människan och ryckte bort all den glädje och frid hon ursprungligen hade haft, började hon tveka. När jag lät helvetets kval komma över människan och tog tillbaka himlens välsignelser, förvandlades hennes skam till vrede. När människan bad mig att bota henne, brydde jag mig inte om henne och kände avsky för henne, och hon gav sig av bort från mig och sökte istället efter ondskefull läkekonst och häxkonsternas väg. När jag tog bort allt som människan hade krävt av mig, försvann alla spårlöst. Därför säger jag att människan tror på mig på grund av att jag ger för mycket nåd, och för att det finns alltför mycket att vinna. Judarna trodde på mig på grund av min nåd och följde mig vart jag än gick. Dessa obildade människor med begränsad kunskap och erfarenhet ville bara få se de tecken och under jag gjorde. De betraktade mig som judarnas familjeöverhuvud, som kunde utföra de största miraklen. När jag drev ut demoner från människor, talade de därför sinsemellan under stor förvirring, och sade att jag är Elia, att jag är Mose, den äldste av alla profeter och den störste av alla läkare. Bortsett från att jag själv sade att jag är livet, vägen och sanningen kunde inte någon känna till mitt väsen eller min identitet. Bortsett från att jag själv sade att himmelriket är den plats där min Fader bor, visste ingen att jag är Guds Son och Gud själv. Bortsett från att jag själv sade att jag skall försona och friköpa hela mänskligheten, visste ingen att jag är mänsklighetens Frälsare; människorna kände mig som en generös och medkännande människa. Och bortsett från att jag själv kunde förklara allt om mig, kände inte någon mig, och ingen trodde att jag är den levande Gudens Son. Människan har bara ett sådant sätt att tro på mig, och hon bedrar mig på det sättet. Hur kan människan vittna om mig när hon har en sådan syn på mig?

Människan har tilltro till mig, men kan inte vittna om mig, och innan jag har gjort mig känd, kan människan inte vittna för min skull. Människan ser bara att jag överträffar skapade varelser och alla heliga män, och hon ser att det verk jag utför inte kan göras av människor. Därför är var och en som har sett mina härliga gärningar, från judarna till dagens människor, helt enkelt uppfylld av en nyfikenhet gentemot mig, men trots det skulle inte någon skapad varelses mun kunna vittna om mig. Endast min Fader vittnade om mig; han banade en väg för mig bland alla skapade varelser. Annars skulle människan aldrig veta att jag är skapelsens Herre, oavsett hur jag verkade, för människan vet bara hur man tar för sig, och hon tror inte på mig på grund av mitt verk. Människan känner bara till mig för att jag är oskyldig och helt syndfri, för att jag kan förklara otaliga mysterier, för att jag står över massan, eller för att människan har haft stor nytta av mig. Men få tror att jag är skapelsens Herre. Det är därför jag säger att människan inte vet varför hon tror på mig; hon förstår inte syftet eller betydelsen av att tro på mig. Människans verklighet är bristfällig, så att hon nästan är ovärdig att vittna om mig. Ni har för lite sann tro och har vunnit för lite, så ni har för lite vittnesbörd. Dessutom förstår ni alltför lite och saknar för mycket, så att ni nästan inte är lämpliga att vittna om mina gärningar. Er beslutsamhet är verkligen betydande, men är ni säkra på att ni framgångsrikt kommer att kunna vittna om Guds väsen? Det ni har erfarit och sett överträffar tidigare helgon och profeter, men kan ni ge ett bättre vittnesbörd än dessa tidigare helgons och profeters ord? Det som jag nu skänker er överträffar Mose och är större än David, så jag begär att ert vittnesmål också skall överträffa Moses och att era ord skall vara större än Davids. Jag ger er hundrafalt, så jag begär att ni också återbetalar lika mycket. Ni måste veta att jag är den som ger liv åt mänskligheten, och det är ni som tar emot liv från mig och måste vittna om mig. Det här är er plikt, som jag har gett er och som ni borde fullgöra för min skull. Jag har skänkt all min härlighet till er, och jag har skänkt er det liv som det utvalda folket, Israel, aldrig fick ta emot. Ni borde rätteligen vittna om mig, ägna mig er ungdom och offra era liv för mig. Vem jag än skänker min härlighet åt skall vittna om mig och ge upp sitt liv för min skull. Detta har varit förutbestämt under lång tid. Det är er smala lycka att jag skänker min härlighet till er och det är er skyldighet att vittna om min härlighet. Om ni bara tror på mig bara för att få lycka, då skulle inte mitt verk få någon större betydelse, och ni skulle inte uppfylla er plikt. Israeliterna såg bara min barmhärtighet, kärlek och storhet, och judarna bevittnade bara mitt tålamod och min försoning. De såg bara väldigt lite av min Andes verk; det kan vara så att deras förståelse endast greppade en tiotusendel av det som ni har hört och sett. Det som ni har sett överträffar även det som deras överstepräster uppfattade. Denna dag överträffar den sanning som ni har förstått deras; vad ni har sett denna dag överskrider det man såg under lagens tidsålder, liksom under nådens tidsålder. Vad ni har erfarit överträffar även det som Mose och Elia fick erfara. För vad israeliterna förstod var bara Jehovas lag och vad de såg var bara Jehovas rygg; vad judarna förstod var bara Jesu försoning, vad de fick var bara den nåd som Jesus skänkte och vad de såg var endast bilden av Jesus i judarnas hus. Det ni ser denna dag är Jehovas ära, Jesu försoning och alla mina gärningar under denna dag. Ni har också hört min andes ord, upplevt min vishet, lärt känna mina underverk, och fått kunskap om mitt sinnelag. Jag har också förklarat hela min förvaltningsplan för er. Vad ni har sett är inte enbart en kärleksfull och barmhärtig Gud, utan en som är full av rättfärdighet. Ni har sett mitt underbara verk och förstått att jag är full av våldsam ilska och majestät. Dessutom vet ni att jag en gång lät min rasande vrede falla över Israels hus, och denna dag har den kommit till er. Ni har förstått fler av mina himmelska mysterier än Jesaja och Johannes; ni vet mer om min ljuvlighet och ärevördighet än alla tidigare generationers heliga. Vad ni har fått är inte bara min sanning, min väg och mitt liv, utan den vision och uppenbarelse som är större än den Johannes mottog. Ni har förstått många fler mysterier och har också sett mitt sanna anlete; ni har godtagit mer av min dom och lärt känna mer av mitt rättfärdiga sinnelag. Så fastän ni föddes under de sista dagarna, tillhör er förståelse det förgångna och det förflutna; ni har också erfarit det som hör till den här tiden, sådant som åstadkoms med min hand. Vad jag begär av er är inte orimligt, för jag har gett er alltför mycket och ni har sett mycket från mig. Därför begär jag att ni vittnar om mig som tidigare heliga har gjort, och detta är mitt hjärtas enda önskan.

Min Fader har vittnat om mig, men jag vill ta emot större ära och att vittnesbördets ord skall komma ur skapelsens munnar. Så jag ger mitt allt till er för att ni skall uppfylla er plikt och föra mitt verk bland människorna till sin fullbordan. Ni borde förstå varför ni har tilltro till mig. Om ni följer mig bara för att vara min lärling eller min patient, eller för att bli en av mina heliga i himlen, då kommer era ansträngningar att vara förgäves. Att följa mig på ett sådant sätt är helt enkelt ett slöseri med möda; att ha ett sådant sätt att tro på mig är bara ett sätt att fördriva sina dagar och slösa bort sin ungdom. Till sist får ni i så fall ingenting. Är inte detta en möda som är förgäves? Jag har för länge sedan avlägsnat mig från judarna och jag är inte längre läkare för människan eller medicin för människan. Jag är inte längre ett lastdjur som människan kan driva på eller slakta som hon vill; jag har snarare kommit hit för att döma och tukta människan, och för att hon skall lära känna mig. Du bör veta att jag en gång utförde försoningens verk; en gång var jag Jesus, men jag kunde inte fortsätta att vara Jesus för evigt, precis som jag en gång var Jehova men senare blev Jesus. Jag är mänsklighetens Gud, skapelsens Herre, men jag kan inte för alltid vara Jesus eller för alltid förbli Jehova. Jag har varit vad människan betraktar som en läkare, men man kan inte säga att Gud enbart är en mänsklighetens läkare. Om du håller fast vid gamla övertygelser i din tro på mig, kommer du inte att uppnå någonting. Oavsett hur du lovprisar mig idag: ”Hur kärleksfull är inte Gud mot människan; han helar mig och skänker välsignelser, frid och glädje. Hur god är inte Gud mot människan; om vi bara tror på honom, behöver vi inte oroa oss för pengar och rikedom …”, så kan jag ändå inte avbryta mitt ursprungliga verk. Om du tror på mig idag, kommer du att få ta emot min härlighet och vara värdig att vittna om mig. Allt annat kommer att vara underordnat. Det här måste du veta klart och tydligt.

Vet du nu varför du verkligen tror på mig? Förstår du verkligen syftet och betydelsen av mitt verk? Känner du verkligen till din plikt? Känner du verkligen till mitt vittnesbörd? Om du bara tror på mig, men om varken min härlighet eller mitt vittnesbörd är synliga i dig, har jag för länge sedan kastat bort dig. Vad gäller de som vet allt, är de än mer törnen i mitt öga, och i mitt hus. De är inte mer än stötestenar. De är ogräset som fullständigt skall rensas ut från mitt verk, utan minsta funktion eller vikt; jag har avskytt dem under lång tid. De som saknar vittnesbörd vilar min vrede för evigt över, och min käpp lämnar dem aldrig. Jag har sedan länge lämnat över dem till den ondes hand, och de har inte någon av mina välsignelser. På den dagen kommer deras straff att bli mycket värre än dåraktiga kvinnors. Nu gör jag bara det verk som det är min plikt att utföra; jag kommer att binda allt vete i buntar, sida vid sida med detta ogräs. Det är mitt verk just nu. Allt detta ogräs skall fullständigt rensas ut vid tiden för min tröskning. Vetekornen skall då samlas i visthus och det ogräs som har rensats ut skall läggas i elden för att brännas till stoft. Mitt verk just nu är bara att binda alla människor i buntar, det vill säga att fullständigt erövra dem. Därefter skall jag börja tröska för att avslöja slutet för alla människor. Så du borde veta hur du just nu skall göra mig belåten och hur du bör slå in på rätt väg i din tro på mig. Vad jag vill ha är din lojalitet och lydnad, just nu, din kärlek och ditt vittnesbörd, just nu. Även om du just nu inte vet vad vittnesbörd är eller vad kärlek är, bör du föra ditt allt till mig, och överlämna de enda skatter du har till mig: din lojalitet och lydnad. Du bör veta att beviset på min seger över Satan finns i människans lojalitet och lydnad, precis som beviset på min fullständiga erövring av människan. Din tro på mig förpliktigar dig att vittna om mig, att vara lojal mot mig och ingen annan, och att vara lydig till slutet. Innan jag börjar nästa steg i mitt verk, hur skall du vittna om mig? Hur skall du vara lojal och lydig mot mig? Fokuserar du hela din lojalitet på din uppgift eller kommer du bara att ge upp? Vill du hellre överlämna dig till vad jag än ordnar (även om det innebär död eller undergång) eller fly halvvägs för att försöka undkomma min tuktan? Jag tuktar dig så att du skall vittna om mig och vara lojal och lydig mot mig. Dessutom kommer den nuvarande tukten att avslöja nästa steg i mitt verk och låta det fortskrida obehindrat. Därför uppmanar jag dig att vara klok och inte behandla ditt liv eller betydelsen av din existens som värdelös sand. Kan du veta exakt vad mitt verk kommer att vara? Vet du hur jag kommer att verka i framtiden och hur mitt verk kommer att utspela sig? Du bör känna till betydelsen av din erfarenhet av mitt verk, och dessutom betydelsen av din tro på mig. Jag har gjort så mycket; hur skulle jag kunna ge upp halvvägs som du föreställer dig? Jag har utfört ett så omfattande verk; hur skulle jag kunna förstöra det? Jag har verkligen kommit för att avsluta denna tidsålder. Det är sant, men dessutom måste du veta att jag skall inleda en ny tidsålder, inleda ett nytt verk och, framför allt, sprida evangeliet om riket. Så du borde veta att det nuvarande verket endast består av att inleda en tidsålder, och att lägga grunden för att sprida evangeliet och att i framtiden avsluta tidsåldern. Mitt verk är inte så enkelt som du tror, inte heller så värdelöst eller meningslöst som du kan tro. Därför berättar jag för dig, liksom tidigare: Du borde ägna ditt liv åt mitt verk, och dessutom borde du hänge dig själv till min ära. Vidare är ditt vittnesbörd om mig det som jag länge har väntat på, och än mer har jag längtat efter att du skall sprida mitt evangelium. Du borde förstå vad som finns i mitt hjärta.

 från "Ordet framträder i köttet"

Att rekommendera: Allsmäktige Guds Kyrka

Rödskägg (1965)

handling: Den hårde men omtänksamme läkaren Rödskägg som arbetar på en fattigklinik på landsbygden tar sig an en karriärsinriktad läkarkandidat för att få honom att engagera sig för de sämre lottade i samhället.

Jag tyckte mycket om Rödskägg (1965) och det går upp för mig att det är de två Kurasawa-filmerna som snarare går under genren drama än action och äventyr, som hans framstående samuraj-filmer, som jag tycker bäst om. Snarare än krig och osämja är fokus i denna film på personlig utveckling, relationer och mänskliga dygder, likt hans andra film Att Leva (1952), som jag också gillade mycket. Filmen innehåller flera mindre historier som fungerar som episoder, med en större historia som spänner över hela speltiden. Berättelserna är fängslande och starka, och berättade med sådan intensitet och känsla som bara Kurosawafilmer verkar besitta. Filmen innehåller en stark social kritik och ett humanistiskt budskap om hur man bör ta sig an sitt liv och sina medmänniskor. Att den är lång har jag ingenting emot. Jag tycker tvärtom att denna berättelse om mänsklig utveckling hade mått bra av ännu mer tid, och kanske allra bäst i tv-serieformat à la Breaking Bad! 

Ja, jag uppskattar verkligen detta drama men ändå, vad är väl en Kurosawa-film utan lite action? Ty Rödskägg, denna superdoktor (förstås spelad av Kurosawas älskling Toshirô Mifune en, i jämförelse med några av hans ganska högljudda roller, ganska lugn roll, men alltid lika eldig) är inte bara vass på läkekonst, han kan också slåss får vi reda på i en sekvens. Och trots att detta är en väldigt liten och ganska obetydlig del av historien så är den ändå värd att nämna som ett exempel på en lyckad action-scen. Kurosawas action-scener är dynamiska och tidlösa, och de funkar även idag utan att jag höjer ögonbrynen. Hans teknik att byta kameravinkel mitt i en rörelse (som mitt i en spark eller ett slag med svärd) skapar diskreta övergångar som följer rörelsen. Denna teknik kan verka självklar idag men var innovativ och unik för sin tid.

I övrigt är det återigen Kurosawas tydliga och effektiva bildkompositioner som jag lägger märke till. Hans skicklighet i blocking, placering av karaktärerna i varenda scen, är i mina ögon det som imponerar absolut mest. Han lyckas i princip i varje scen få med alla scenens karaktärer i en och samma bild. Detta gör att en teknik som shot-reverse-shot eller att ens byta kameravinkel blir överflödigt (se bild 2, 3, 4, 7, 8, 9, 10). Det skapar grafiska och kommunikativa bilder där placering av kropparna ger mig all den information jag behöver. De kommunicerar, med hjälp av position och blickar, var jag som tittare bör fokusera blicken, när jag ska skifta fokus från en karaktär till en annan, och de kommunicerar maktförhållanden mellan karaktärerna (se bild 7). I en scen som jag tyckte var speciellt vacker så har Kurosawa använt sig av karaktärens blick men också av ljus för att rama in stället där jag ska fokusera min blick (se bild 9 och 10). Trots dessa till synes relativt enkla lösningar så förblir hans kompositioner intressanta, lekfulla och framförallt vackra (se speciellt bild 8).

Kurosawas tekniker är verkligen tidlösa och det känns nästan som en paradox att de är så statiska och “simpla” men ändå så innovativa och visuellt stimulerande, så inspirerande och säregna.

Häxprocesser i Mockfjärd?

Sjön Tansen, runt 10 km från Josefsdal

Häxor, gastar, demoner och spöken. Människor har alltid velat tro på en högre makt, något större än mänskligheten. Gudar har varit en stor del… Men häxor har varit något som har skrämt oss nästan allra mest. Människor med kunskaper inom läkekonst, örter och andra växter. De var häxor, for till Blåkulla och sysslade med onaturliga ting, häxeri. Skrämmande…

View On WordPress

#tobakswifin #door_of_durin #fellons Med "egenhändigt inhämtad" nyckel öppnades Durins dörr i Moriaväggen den 27 November 2015. Med två kvinnliga polisers hjälp (och pepparspray) forcerades en privat mans domäner för att fullgöra specialistläkare Per Beäffs utdömda plikttjänst... ...det att godkänna h-ns "läkekonst" som är innebärandes psykiatrisk kemikalisering genom våldsåtgärder. Utan husrannsakan klev poliser på hos en total främling för dem (förstärkning påkallades senare) med endast en doktorsblankett som underlag. Polisen möttes upp i den stora hallen då hon som första kvinna dragit sitt vapen under fullständig tystnad – vid förfrågan vad saken gällde utropar "läkaren" fem trappsteg ned för trappen att h-n är "orolig". Huruvida det betydde att han var helt "humorlös" eller behövde "läggas in" för vård förtäljde aldrig besöket. Då "grisvårdaren" från Hogwarts (Harry P) inte begrep sitt eget karriärsval eller det egna hälsotillståndet h-n precis uttalat i trappen projicerades h-ns egen "oro"... ...uppå en fullständigt oskyldig individ (som kanske liknade en gris mer än honom själv) och vars hälsotillstånd med polisvåld var tvunget att undersökas. Den finska bullen från Sverige (tillika en Svensk Tiger, i asiatisk astrologi) släpptes ut 24 timmar senare på psykakuten – efter att med våld nedbrottats med olaga polisvåld (s.k. "polismisshandel") då tre manliga poliser anlänt som förstärkning – med muskelbristningar i hela kroppen. Det sistnämnda för att underlätta sjukdomsattacker och tillintetgöra det immunförsvar som positiv kraft har mot "läkarkårens" svartkraftigare influensa som följde en hel vecka efter tillslaget. På psykakuten kunde erbjudar Voltaren 5 mg mot 130 kg muskelbristningar – vilket sköterskan medgav var "löjligt", men tyngre droger var inte tillgängliga under detta observationsdygn, där inga mentala problem på "patienten" kunde skönjas. Det helvete Harry P (och tillika Frodo B i Lotr) startade vid detta kristallnatts-tillslag har nu förföljt mig i 2 år, 1 månad och 13 dagar eller 774 dagar i sträck. Detta då h-n inte dök upp fyra dagar senare på psykakuten och förklarade sig och slog till med sin "underläkare" i Mars månad efterföljande år, i tron om att h-n på så sätt skulle komma undan med en kvinna som initierade blankettvåldet och inte h-n själv. Men Per Beäff står som ansvarig ägare på moderbolaget i den privat statliga koncernbildning han har iom Medicinsk Psykiatri i Stockholm AB, med firmaadress i Östhammars kommun. Han har härskarringen ("Härska och söndra"-ringen) och väckte upp något de fortfarande endast pratar i hemlighet om, i en sagobok ~1 200 år in i framtiden. För, kan inte h-n slita sig från den "lövhög" som inte är äkta kärlek, som Galadriel i filmerna så vackert säger det – då kan "ingen" göra det (vem det nu skulle vara?)

Basics – basförsörjning Beskrivning

Banbrytande NTC teknologi i kombination med tusenåldrig ayurvedisk läkekonst. Med viktiga fibrer och fiberämnen från frukt, grönsaker och sädeslag, sekundära vegetabiliska föreningar och enzymer,  värdefulla örtaromer och levande mjölksyrabakterier.

  gurkmeja

vitamin C och selen, bidrar till immunsystemets normala funktion

vitamin E och C – bidrar till att…

View On WordPress

Avesina - en intressant person

Igår läste jag om en person på nätet som jag kom att bli väldigt inspirerad av. Hans namn var Avesina, eller Avicenna som det också stavas ibland. Han var en persisk läkare och filosof som födde år 980. Hans pappa var redan då en förhållandevis framstående intellektuell person liksom många andra i hans familj. Men ingen var lika smart och lovande som Avesina. 

Redan då han var tio år gammal kunde han i princip koranen utantill och blev därför sänd till en annan skola där han fick studera logik, aritmetik och andra ämnen. Redan efter ett år som student hade han tillskansat sig större kunskaper än sina mästare, och han fortsatte från det till att leva ett kringflackande liv, alltid omgiven av andra lärda och intellektuella som slogs av hans enorma geni! 

Under sin livstid så skrev Avicenna över 400 böcker, och många av dessa kom att handla om läkekonsten och hur man ska bota sjukdomar. Avicenna hävdade alltid att läkekonsten var den allra enklaste av konster, medan filosofi var den allra svåraste. Avasina var alltså en fantastiskt spännande och intressant person som är väl värd att läsa mer om. Mer information finns på ave-sina.se och här finns en podcast om honom. 

Efter att jag läst om honom och lyssnat på podcasten om hans liv och idéer fick jag ett otroligt sug på att själv skriva en bok om läkekonsten. Kanske får jag tid någon gång under sommaren att åtminstone påbörja projektet. 

Short answers #1: Vad avses med folkmedicin respektive folklig läkekonst? Vad kännetecknar den medicinska antropologin?

Folkmedicin är enligt Tillhagen (1977: 1) “… den faktiska eller förmenta kunskap om sjukdomarna, deras uppkomst, förebyggande och botande, som menig man och de “kloka” ägde i slutet av 1800-talet.” Det är ett sätt som folket uppfattade sjukdom och botandet. Folkmedicin följer inte den empiriska forskningsmetoden, som används idag i det västerländska samhället, utan baserar sig för det mesta på tro. Det är en summa av kunskap, förmåga och tradition som bygger på tro, teorier och erfarenheter. Folkmedicin används för att upprätthålla och förebygga hälsan. Enligt detta kan folkmedicin definieras som “Den summa av kunskaper, erfarenheter och tankar om sjukdom och botesätt, som människan, lekmannen, skaffat sig genom tiden” (Bø 1972, 11).

Botemedel som användes av lekmän kan indelas i tre kategorier; magiska botemedel, botemedel från de döda och botemedel från djur. Till exempel magiska botemedel vore blod, kvinnomjölk och spott. Från de döda använde man oftast likvatten och dödsmull. Botemedel från djur kunde bestå av blod, stomjölk, ormar och grodor. Dessa botemedel kunde till en mån vara “allmän kunskap” i samhället men användes dock av lekmän som hade erfarenhet i deras hantering och tillämpning.

Den medicinska antropologin är ett ämne där en intresserar sig för både människans biologiska och sociokulturella beteende samt interaktionen mellan dem. En annan viktigt aspekt är det historiska perspektivet, t.ex. hur denna samverkan har påverkat uppfattningen av hälsa och sjukdom. Den medicinska antropologin intresserar sig även för förhållandet mella sjukdom, medicin och kultur. Hur dessa påverkar andra och sin omgivning. Denna gren av antropologin är dessutom en av de mest utvecklade, i sitt försök att studera läkekonsten ur ett helhetsperspektiv. Enligt de medicinska antropologerna uppfattas människan som en kulturell varelse, vars konflikter med sjukdom studeras.

Källförteckning

Helman, C., 1992. Culture, health and illness: an introduction for health professionals. Butterworth-Heinemann.

Tillhagen, C., [1958] 1997. Folklig läkekonst. Stockholm LT.

Sachs, L., 2002. Från magi till bioteknik: medicinsk antropologi i molekylärbiologins tidevarv. Studentlitteratur.

Long answers #4: Vilka olika typer av sjukdomsberättelser presenterar Arthur W. Frank? Återge dem och diskutera en av typerna med utgångspunkt i egna eller Franks exempel.

I litteraturen “The wounded storyteller : body, illness, and ethics” skriven av Arthur W. Frank (1997) presenteras olika typer av sjukdomsberättelser. Dessa är ‘the restitution narrative’, ‘the chaos narrative’ och ‘the quest narrative’. I denna uppgift kommer jag att reflektera över den återställande sjukdomsberättelsen (‘the restitution narrative’).

‘The chaos narrative’ är motsatsen till den återställande sjukdomsberättelsen. Det är då den sjuke föreställer sig att den aldrig blir frisk igen. Dessa kaos berättelser är svåra att lyssna på eftersom de har inte en sammanhängande ordningsföljd som berättelser oftast har. Dessutom så påminner de både berättaren och åhöraren om ens dödlighet, vilket kan vara obekvämt.

Till skillnad från ‘the chaos narrative’ är ‘the quest narrative’ då den sjuke accepterar sin sjukdom och använder den för att få ut någonting av upplevelsen. Den sjuke ser det som ett slags äventyr där ändamålet är oklart men individen lär sig något. Äventyrarens berättelsemetod balanserar både kaos berättande och det återställande berättande utan att förlora “jaget” eller sitt eget perspektiv.

Den återställande sjukdomsberättelsen är den som används mest av de nyligen sjuka och minst av de kroniskt sjuka. Den grundar sig på önskan att bli frisk igen; att bli “återställd” till den originella hälsan innan sjukdomen. I dagens samhälle ses hälsa som det normala tillståndet som alla borde sträva efter och vilja ha återställt. Frank (1997) definierar den återställande sjukdomsberättelsen som: “The restitution story is about re-making the body in an image derived either from its own history before illness or from elsewhere.” (Frank, 1997: 87)

Detta har lett till att bl.a. läkarvetenskapen har blivit fixerad vid att hitta bot och behandlingar för sjukdom, även då behandlingen är onödig. Denna fixering vid att bli frisk kan ibland skapa bekymmer då det inte ger den sjuke möjlighet acceptera sin sjukdom eller dödlighet. Därutöver, anses det inte vara den sjukes fel att den lider av sjukdom (‘illness’).

Dessutom då en blir sjuk befrias en från skyldigheter. Denna process av befrielse måste kontrolleras socialt för att se till att denna rättighet inte missbrukas. Därför måste den sjuke gå till en professionell botare (oftast läkare) för att kunna bli t.ex. sjukskriven. Den sociala sjukrollen baserar sig på att befrielse från skyldighet balanseras av annan skyldighet.  

När det kommer till den återställbara kroppen är detta citat av Frank (1997) beskrivande: “Although belief that the sufferings of illness will be relieved is always the preferred narrative for any body, some bodies show a greater affinity for restitution narratives than others.” (Frank, 1997: 84). De återställande berättelserna kan indelas i olika dimensioner; kontroll dimensionen, kroppsrelaterade dimensionen och efterlängtan dimensionen.

Kontroll dimensionen är då berättaren vill ha tillbaka kroppens tidigare förutsägbarhet, inte endast symptomfri utan vill även förhindra alla påminnelser om dödlighet. Berättaren vill ta tillbaka kontrollen som sjukdomen tog.

Den kroppsrelaterade dimensionen baserar sig på att individen är en autonom självständig helhet, t.ex. beskrivs den sjuke som “having a disease” på samma sätt som “having rights”. Detta betyder att sjukdom är egenskaper hos specifika individer och inte baserade på individens relationer till andra. Den sjuke kroppen förvandlas till “något som måste botas” och jaget särskiljs från kroppen. “I’m fine but my body is sick, and it will be fixed soon.” (Frank, 1997: 86).

Efterlängtan dimensionen är då kroppen vill bli frisk igen, vill fortsätta vara produktiv. I dagens samhälle finns det överallt olika botemedel som reklameras till de som lider av sjukdom. Detta gör botemedlet till en handelsvara som en kan köpa och på det viset bli frisk. Denna kommodifiering av bot är en viktigt aspekt vid dekontrueringen av dödlighet. “... as long as I can buy this to fix that, I sustain an illusion of permanence. So long as there is more to buy, whatever needs fixing will be fixed, and I will continue to be.” (Frank, 1997: 86).

I det västerländska samhället uppfattar man kroppen som en sorts maskin som kan bli fixad, eftersom sjukdomens ursprungspunkt är ett sönderfall i kroppen. Olyckligtvis återställer denna synvinkel endast sjukdomen och inte de förhållanden som orsakade sjukdomen i första hand. Men det ses inte som lika viktigt så länge som det finns en framtid där en har möjlighet att bli botad. När den dagen kommer då återställandet av kroppen anses vara omöjligt blir sjukdomens ursprungspunkt väsentlig för botande. Om den sjuke lyckas tillfriskna från sin sjukdom, om individen insjuknar igen i framtiden har hen erfarenhet av vilket botemedel och behandling som kan återställa kroppen.

Som allt annat i livet har den återställande sjukdomsberättelsen sina styrkor och svagheter. Å ena sidan, kan de uppfattas som en form av hjältemod, där läkarens och patientens hjältemod är komplementär men asymmetrisk. Detta betyder att läkaren praktiserar aktiv hjältemod medan patienten utövar passiv hjältemod. Å andra sidan, även om dagens läkekonst kan erbjuda mer behandlingar för sjukdomar blir det allt färre människor som har råd med behandlingen.

Därutöver är den återställande sjukdomsberättelsen är bristfällig då det kommer till dödlighet, eftersom den hellre förhindrar själva tanken på dödlighet. Det är som Zygmunt Bauman säger i “The wounded storyteller : body, illness, and ethics” (1997) av Arthur W. Frank: “Perhaps it is not just the delicacy of manner that deprives us of speech [when we encounter the dying],... but also the simple fact that, indeed, we have nothing to say to a person who has no further use for the language of survival; a person who is about to leave the world of busy pretense that that language conjures up and sustains.” (Frank, 1997: 95)

Källförteckning

Frank, A. W., 1997. The wounded storyteller : body, illness, and ethics. University of Chicago Press,

Referat #2: Välj ett underkapitel i Tillhagens bok (kapitel 5). Återge innehållet. Exemplifiera behandlingen av vald sjukdom genom att ge minst tre exempel ur Finlands svenska folkdiktning, Magisk folkmedicin VII:5.

Fallsjuka, även känt som fallandesjuka, fallandesot och brottfall, är vad man förr kallade epilepsi. Fallsjuka anses vara förorsakad av allt från t.ex. skrämsel vid havandeskapet till onda människor som var avundsjuka. Det finns fall där dessa onda människor med trolldom “påsatte” sitt offer sjukdomen för att t.ex. kontrollera offret. Dessutom kan sjukdomen fås från att den sjuke blivit “rädd litje”, alltså blivit rädd då den sett ett lik.

Enligt Tillhagen (1997) anses fallandesot vara “... ett “lyte”, d.v.s. en sjukdom, som vållats genom moderns oaktsamhet under havandeskapet.” (Tillhagen, 1997: 195). Därför var det ytterst viktigt för gravida kvinnor att vara försiktiga så att de inte skrämdes. Av den orsaken fick de inte bevittna slakt eller avrättningar.

Därtill, delar Tillhagen upphoven till fallandesjuka in i tre kategorier som baserar sig på 99 anteckningar. Dessa tre kategorier är: ‘skrämsel under havandeskapet’, ‘händelser i övrigt under havandeskapet’ och ‘orsaker utom havandeskapet’. En gravid kvinna kan skrämmas vid t.ex. slakt, avrättning och passerandet av grav.

Andra upphov till fallandesjuka för barnet då en kvinna är gravid är t.ex. då en sett löndahora, gått över slaktplats och mött någon bärande en yxa. “Från Sörmland, Närke och Västergötland föreligger uppgifter om att en havande kvinna, som gick över en nedfallen gärdsgård, fick ett barn, som blev epileptiskt.” (Tillhagen, 1997: 196) Detta är enligt Tillhagen bevis på likhetsmagiens makt i folktron. Eftersom “... liksom gärdsgården hade fallit omkull, skulle barnet en gång komma att falla.” (Tillhagen, 1997: 196)

Den sista kategorin som inte har med havandeskapet att göra, innehåller t.ex. att den sjuke har skrämts, förfördelat vätte och ätit slukfisk. Av dessa orsaker anges skrämsel i unga år vara den vanligaste orsaken. “Kastade man tanklöst ut spädbarnets badvatten, kunde man därmed förfördela en vätte, som av hämnd gjorde barnet epileptiskt (Slätthög, Småland).” (Tillhagen, 1997: 196)

För att förebygga fallandesot skall den gravida kvinnan som sagt, undvika att bli skrämda, se lik, avrättningar osv. Därutöver skriver Eva Wigström att “En omtänksam barnmorska kan vid ett barns födelse förebygga denna hiskliga sjukdom (från vilken ingen människa går säker, förrän hon fyllt fyrtio år)... genom att giva in både modern och barnet en bit av navelsträngen.” (Tillhagen, 1997: 196)

Andra magiska botemetoder, är t.ex. brännandet av den sjukes linne, läsa bort och magisk smorning. Brännandet av linnet eller kläder är den populäraste botemetoden, som utfördes genom att genast vid första anfallet ta bort kläderna och bränna dem. Om den sjuke efteråt haft ytterligare tre anfall, ansågs boten vara ineffektiv. Elden sågs som ett medel för att bota epilepsi, eftersom det “renade” den sjuke.

Förutom eld används även blod från en avrättad, dråpare och modern som ett magiskt botemedel. Från detta kan man reda ut att blod är det vanligaste botemedlet för fallandesot, men även orsaken till sjukdom. Detta menar Tillhagen att är en självklar tanke: “Man kan icke här värja sig för tanken, att det finns ett visst sammanhang mellan å ena sidan orsaken till epilepsi, som enligt folktron var ett blodigt skådespel (slakt, avrättning) och boten.” (Tillhagen, 1997: 198) Eftersom då den sjuke intar människoblod (som ofta associeras med livskraft) stärks livskraften och jämvikten som sjukdomen rubbade återställs. Oftast användes avrättades blod som botemedel, men även djurblod har ansetts fungera.

I den Finlands svenska folkdiktning (FSF) Magisk folkmedicin VII:5 nämns det samma orsaker för “brottfall” eller “fallsjuko” som i Tillhagens bok Folklig läkekonst (1997). Till exempel sägs det att “Icke heller fick [den havande kvinnan] tiita i graven, ty då skulle barnet få fallandesot (BO: Hemb. minnen II, s.34). “Brottfall” (fallandesot) tros ta sin början fårn fragda från munnen av ett lik (LA: 35, s.31). Då ett barn kryper under bänken, varpå en död ligger, får detsamma “bråttfall”, d.v.s. kram eller fallandesot (RE: Bdk. 1922, s.84).” (Finlands svenska folkdiktning (FSF) Magisk folkmedicin VII:5:583).

Därutöver nämner den Finlands svenska folkdiktning (FSF) Magisk folkmedicin VII:5 flera olika sorts botemedel mot brottfall. Ett av dem är: “Tilagrekum” [frön av Trigonella fœnum græcum] sättes i brännvin och däröver läses följande ord: 1295. Est du sänd utav djävulen // I Guds Faders och Sons o. d. H. A-s namn. En del av brännvinet tages in; med en annan smörjes hela kroppen (OR: 28, s. 15).” (Finlands svenska folkdiktning (FSF) Magisk folkmedicin VII:5:590).

Ytterligare ett botemedel vore att “Över brännvin, i vilket blivit satt “drakblod” [Sanguis draconis], tidebast [Daphne mezereum] och björngalla [Fe tauri], läses följande: 1290. Jesus gick opp på ett berg // Utan sveda // Å utan värk // Utan men // Å utan fel // I Faderns, Sonens o. d. H. A:s namn. Brännvinet tages sedan in. Med samma medel och läsning botas även värk, blott med den skillnaden, att det sjuka stället tvättas med brännvinet och resten föres till begravningsplatsen (OR: 28, s. 15-16).” (Finlands svenska folkdiktning (FSF) Magisk folkmedicin VII:5:589).

Det sista botemedlet av dessa exempel är även ett som utfördes m.h.a. brännvin, vilket man förmodligen då trodde att hade botande krafter eller stärkte andra medel vars krafter var botande. “Vid “brottfall” tog man reda på det ondas upphov genom att se i ett glas brännvin, varuti man placerat en tiopennisslant. På detta sätt fick man reda på var “trollknytet” fanns (RE: Meddel. av K. Rob. V. Wikman).” (Finlands svenska folkdiktning (FSF) Magisk folkmedicin VII:5:584).

Fallsjuka kunde fås och botas på många olika sätt. Ibland kunde det som förorsakade sjukdomen även vara botemedlet. Till det vanligaste orsakerna för fallsjuka hör skrämsel av ett lik vid havandet och den vanligaste botemedlet blod från den avrättade. Dessutom ansågs eld vara “renande” och därför brändes både kläder och linne. Huruvida dessa botemedel ibland var till mera skada än nytta går att fråga, dock är placeboeffektens krafter mycket starka och det är möjligt att den sjuke blivit botad.

Källförteckning

Tillhagen, C., [1958] 1997. Folklig läkekonst. Stockholm LT.

Finlands svenska folkdiktning (FSF) Magisk folkmedicin VII:5.

Short answers #2: Vilken är svartkonstböckernas bakgrund och vilken betydelse hade de inom folkmedicinen? Vilken roll spelar kyrkan i sammanhanget?

Det var under medeltiden som de med magiskt kunnande började strukturera och studera magi. På samma sätt som de andra vetenskaperna under denna tid ville man fastställa centrala regler och lagar. Dessa berättar hur magi fungerar och hur människan kan genom sitt handlande behärska de övernaturliga krafterna för sitt personliga ändamål. Denna studie av magi, astrologi och andra ockulta vetenskaper resulterade i svartkonstböcker som innehåller allt från; gammalt babyloniskt och egyptiskt kunnande, blandat met gamla judiska, persiska och grekiska föreställningar om magi till magiska formler av demoner och andar.

De magiskt kunnande, eller “de kloka”, var mycket rädda om sina svartkonstböcker, eftersom utan dem ansågs de inte längre vara kloka. Förutom det fick ingen annan röra eller läsa dem pga. tron att den då förlorar sin magiska kraft. Dessutom finns risken för att inte kunna kontrollera dessa krafter som boken utlöser stor. Svarkonstböckerna kan klassas som “djävulens egendom och oåterkalleligen tillhöra helvetet” (Tillhagen, 1997; Österåker, Sörmland: 77), eftersom om man än gång läst en kunde man aldrig mer bli fri från den utan måsta släpa runt den för resten av livet. En annan synpunkt är att de var inget mer än den klokes anteckningsbok, vilket oftast överlämnades från en kloke till en annan genom arv. 

Kända personer som förknippas med svartkonstböckerna är bl. a. Moses, Salomo och kyrkliga dignitärer som t.ex. kyrkofadern Cyprianus och påven Honorius III. Dessa böcker har inte helt fallit i gömman utan de finns individer än idag som tror på den sjätte och sjunde Moseboken som sägs innehålla det “hemliga vetandet”.

Källförteckning

Tillhagen, C., [1958] 1997. Folklig läkekonst. Stockholm LT.