#förändring | Explore Tumblr Posts and Blogs

whitewaterpaper · 1 year

Text

“Bravely”.

Författare: Maggie Stiefvater. Publicerad: 2022. Medium: eBok/Disney.

Läses tillsammans med @kulturdasset för vår läsecirkel.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Delmål 1 (Kapitel Prolog+01–03).

En bra start på boken, med en introduktion av brädets ”nya” pjäser: de två gudarna. Och man får en känsla av redan här att de två gudarna ständigt är i luven på varandra. Det är dels den Cailleach i formen av en gammal kvinna hon är känd både för att spela spratt och fuska tydligen. Samt den yngre, hamnskiftande, Feradach som jag inte riktigt hittar någon information om just nu. Min första tanke var att Cailleach är häxan Merida mötte som barn.

Att det är Feradach som Merida jagar efter i vinternatten är det dock ingen fråga om. Och hon är snart indragen i de båda gudarnas spel/lek. Intressant nog nämner Cailleach att hon har intressen i Meridas familj. Det här gör mig givetvis nyfiken på vad det är som pågår i det stora hela.

Som en sidonot fick vi en chans att läsa på mer om irländsk mytologi – som består av betydligt mer än pysslingar och tir-na-nog. Alla fyra varelserna som nämns här (bogle, pooka, brag och shellycoat) erbjöd intressant läsning.

Spelet Brandubh är en irländsk variant av det nordiska spelet Hnefatafl, som även kallas ”bräde” på svenska. Dagens variant av brädspelet ”Svälta Räv” har jag aldrig varit något stort fan av.

Delmål 2 (Kapitel 4–7).

På många sätt ett bra delmål: här får vi grundintrigen utlagd för oss med Meridas två vadslagningar. Dels ett med de två gudarna vi lärde känna i prologen, dels ett mer mondänt. Det senare vadet, där slottet plötsligt invaderas av en aggressiv styrka är säkerligen något som Feradach ligger bakom i någon utsträckning.

Ärligt vet jag inte om jag helt greppar idén med det förstnämnda kanske är det två gudar som roar sig först och främst. Helt uppenbart är dock att mor och far i DunBroch stagnerat. Här är mamma Elinor än mer en rabblande papegoja än hon är i filmen. Är det anledningen till att de nu ansätts av den här nya galningen kanske?

Vi får under det här delmålet iaf lära känna familjen DunBroch närmare. Inklusive Leezie vars stundande bröllop nu ställts in av oklara anledningar. Även det kanske något som Feradach ligger bakom? Jag är lite fascinerad över hur hon nästlat sig in i familjen och tydligen lyckas undkomma att få några krav på sig. Jag lämnar det öppet för här att Leezie är någon annan än den hon utger sig för att vara.

Just nu är jag precis som Merida nyfiken kring vem Eilean Glan är. Någon från Elinors förflutna helt klart, är det så att vi kommer få lära känna Elinors rötter i denna bok.

Jag ser det dock som föga troligt att Merida förlorar något av sina vad.

Delmål 3 (Kapitel 8–11).

Hinner hända en del i det här delmålet, att DunBroch är i behov av en förändring (typ en rejäl spark i rumpan) står väldigt klart nu. En av de första saker som jag noterar i delmålet är att jag antagligen inte kommer hålla mamma Elinor särskilt högt.

Det är en märklig samling som följer Merida på vägen när hon styr kosan mot sitt första delmål: Ardbarrach. Och de verkar ha sin egen festliga variant av att ha stagnerat. Iaf för kvinnorna där schemat varje dag följer en och samma ringande klocka. Vi får tyvärr aldrig riktigt grepp om vad tanken bakom detta arrangemang är, då Merida bestämmer sig för att schappa innan de får reda på detaljerna.

Intressant nog vill Hubert stanna, han har hittat sitt kall i livet oh trivs som fisken i vattnet. Här inser man vad tanken med de tre resorna kommer utmynna i: Meridas tre bröder (aka ”trillingarna”) kommer få chansen att växa upp på varsitt håll och få chansen att ses som individer. Även om Merida nu också inser att hon kanske själv inte nödvändigtvis kommer tycka om att hennes familj förändras.

Jag är fortsatt lite fundersam kring ”Leezie” och vilken roll hon spelar. Som karaktär är hon nästan främst i vägen, och jag är fortfarande öppen för att hon är något mer än bara en vimsig människa.

Delmål 4 (Kapitel 12–15).

Dessa fyra kapitel präglas av en viss eftertänksamhet, dels att Merida själv påverkades mer av Ardbarach än hon inledningsvis trodde. Sedan dels första jämförelsen henne och Feradach mellan. Och givetvis föräldrarnas reaktion på att Hubert valde att stanna. Eller, när det gäller det sistnämnda kanske bristen på reaktion. Visst är det fullt möjligt att det är så att de ser positivt på att Hubert vill träna mer och lära sig, men det går heller inte att utesluta att låta det bero även är det smidiga och icke-konfronterande svaret.

De intressantare delarna av delmålet är dock den lilla insikt vi får i Feradach, och att hans skiftande utseende gör det svårt för honom att förstå begrepp som familj. Vi får också veta att alla hans utseenden baseras på en människa som han fördärvat. Här tycker jag även reglerna kring den här vadslagningen blir lite grumliga, Merida måste arbeta kring ”här och nu” med sina tre förändringar medan Feradach alltså kan plocka vilken som helst av sina dåd? Jag kan heller inte låta bli att känna att Feradachs insats för den förlorade byn låter lite som en ursäkt för att få sprida död och förödelse kring sig.

Delmål 5 (Kapitel 16–19).

Föga förvånande stannar Elinor hemma när det är dags för nästa resa, trots att detta går till ett välbekant mål. Jag misstänker att vi någonstans under slutet av boken kommer få reda på vad detta handlar om. Nödlögnen om att hon måste stanna hemma måste ju komma någonstans ifrån mer än att bara vilja vara hemma. Undrar om det hänger ihop med den där underliga reaktionen hon hade när ”Eilean Glan” nämndes? Är hon intrasslad i något? Någon gud som lagt sig i? Var det inte Cailleach/Feradach som sade att hen hade intressen i familjen DunBroch? Och hänger Hamish alla rädslor ihop med mamma Elinors beteende?

Merida, Hamish och pappa Fergus ger sig av mot destinationen Kinlochy; en plats som Fergus varit på tidigare och håller i kärt minne. På resan dit får vi en vinkling om vad som kommer förändra Hamish: musiken. Tydligen släpper han sina rädslor då, och musikinstrumenten man ser i Kinlochy antyder att där Hubert finner sig själv i militären så kommer Hamish hitta sitt i musiken. Kanske kommer pappa Fergus också få sig ett uppvaknande i att hjälpa Kinlochy på fötter igen? Innebär det att den tredje resan kommer involvera Elinor?

Kinlochy verkar iaf vara på ruinens brant. Skall bli intressant att se vad som kommer hända. Feradachs entré på slutet av delmålet bekräftar att det är ett kungadöme i behöv av förändring. Och vi vet att hela slottet genomsyras av apati och hopplöshet, något får mig att misstänka att lösningen kommer ha med musik att göra.

Delmål 6 (Kapitel 20–23).

Bitvis fartfyllt delmål, med Feradach som bränner ned Kinlochy till grunden och ser på medan folket där bokstavligen går upp i rök. Trots Meridas vrede mot guden i det här delmålet så har jag på känn att hon kommer motbevisas i att han är en hjärtlös ande som inte bryr sig om någon. Här antyder han att Kinlochy under flera år fallit för frestelsen i girighet och missbruk. Vilket jag tror är en av anledningarna till att pappa Fergus vid hemkomsten verkar vaknat upp och börjar rusta upp slottet. Feradachs uttryck ”jag är inte grym, jag är naturen” påminner om sagan om sköldpaddan och skorpionen. Vilket i sig givetvis är en metafor för disciplin: ja du är giftig, men det innebär inte att du måste förgifta folk bara för det eller hur?

Även Hamish verkar ha hittat hem i musiken (som förutspått), som den yngste av syskonen ger mamma Elinor med sig och låter honom satsa på musiken. Lite nyfiken blir jag på Ila, som verkar både vara på Meridas sida och ha en gåva för att medla/gjuta olja på vågorna. Till skillnad från Leezie som är en karaktär jag fortfarande inte ser poängen med.

Besöket vid brunnen är intressant, speciellt sedan Feradachs handavtryck i en sten avslöjar att denne redan varit där och utövat handpåläggning på ödet. Mötet med Cennedig är intressant, men jag lämpar lite med att se den övergripande poängen med hela intrigen i den här boken. Från att ha varit relativt intressant inledningsvis, har mitt intresse för vad som pågår minskat lite för varje delmål.

Delmål 7 (Kapitel 24–27).

Delmålet börjar med ett rätt fint kapitel där Feradach på sätt och vis försöker göra bot och bättring inför Merida genom att styra en grupp handelsresande till DunBroch så Hamish kan få sig en mer reseportabel harpa.

Elinor får ändan ur vagnen, och på sätt och vis visar varför hon rest väldigt lite. Det är lite av ett monster hon organiserat för att ta sig fram. Under den här resan talas det också en del om magi och en hel del intressant framkommer.

“She believed people came back again and again. To life. In different bodies. She heard about it from a bald man from somewhere in the south. She always said the first thing a bald man says when you meet him is always true and the last thing he says is always a lie.” (Kapitel 25).

Feradach verkar också ha påverkats en aning av Meridas vrede. Kanske beror det på att hon är den enda som ser honom som samma person hela tiden (utom då Leezie bär honom då). Antagligen påverkar det gudar lika mycket, om inte mer, att känna sig sedda? Det här delmålet är antagligen första gången som jag känner att Leezie förtjänar platsen hon tar upp i storyn. På sätt och vis finns en flagga om att Leezie kanske inte är den hon utger sig för att vara:

Her [Lezzies] hair was mussed and her eyes half-lidded with sleep; she looked, as ever, like she needed a bit of help. But her voice was wide-awake, and Merida, when she looked at Leezie, saw a little flash of the Cailleach’s green starlight in her eyes. Oh. (Kapitel 26).

Något förändras mellan Merida, dels så vet hon nu att Feradach påverkas negativt om han inte utför sina plikter, dels att även om Feradach skulle försvinna kommer en ny gud i hans ställe. Merida är nu också delvis medveten om den balans han säger sig försöka hålla.

Undrar jag om inte det här kommer sluta oavgjort? Och det var Cailleachs plan hela tiden? Det är uppenbart att Feradach och Merida båda hade/har att lära av varandra.

Delmål 8 (Kapitel 28–31).

En välkommen inblick i mamma Elinors bakgrund. Skall erkänna att jag inte riktigt visste vad jag väntade mig av besöket på Eilean Glan, men det här kom lite som en överraskning. Och ett antiklimax. För på något vis hade jag räknad med lite mer än så här. Nu blir det dit, säga hej och sedan återvända hem. Med ett möte med Dásachtach, det skall bli intressant att få veta vad han säger till Harris – helt uppenbart är att han precis som mamma Elinor fått känna förändringens vindar. Men jag vet inte riktigt om jag köper det som står i det här delmålet som den enda förklaringen till den handlingsförlamning Elinor verkar ha lidit av de senaste åren.

Leezie (det här delmålet förklarar delvis karaktären och varför hon fått en sådan inkluderande roll i familjen) verkar mer och mer glida in mot det religiösa/magi-hållet.

Delmålet knyts ihop (man skulle nästan kunna tro att jag planerade den efter snygga slut) med Feradach som ber Merida visa vad som förändrats. Vilket i sig är intressant, för det är tre (nåja, två och ett halvt iaf) delmål kvar.

Jag har fortsatt kluvna känslor för den här boken, bitvis är den intressant och bitvis kämpar jag med att se poängen med storyn.

Delmål 9 (Kapitel 32–35).

Intressant vändning att alla på DunBroch plötsligt ser Feradach på samma sätt, lite överraskande trots att vi visste att han redan påverkats av Merida på olika sätt. Kanske stämmer det som Merida sade att han inte förstod sig på fmailjer, tiden eller vad det är att existera. Var det en del i Cailleach plan?

För övrigt kan man fundera kring vad Illas kommentar till honom betyder?

“You looked a little different, I think, sir,” Ila said, and she gave Merida that private cat smile. “And I did, too. I wasn’t always this age!” “Yes, our Ila is ancient,” Elinor said.

Visst kan man tolka det som att Illa ”bara” blivit äldre, men är det så? Är det här ytterligare en vink om att Cailleach håller koll på dem? Log lite åt förvecklingen sedan där ”läraren” som föröddes i ett tidigare delmål söker sig till (tillbaka rentutav) Eilean Glan, och där hon fick plats eftersom Elinor tagit på sig en mängd flickor att fostra.

Hack i häl på Feradach dyker givetvis Dásachtachs sändebud upp och raljerar. Typiska mobbare som måste skrika, skräna och härja runt för att dölja sina tillkortakommanden. Vi får en vinkling iaf vad Dásachtach sade till Harris i förra delmålet, och tydligen var det ett försök att värva honom och det finns antydningar till att Harris är allt annat än ovillig. Så vad är det för förändring han behöver? Understödja eller underminera dessa åsikter att Dásachtach har rätt och föräldrarna fel?

Delmål 10 (Kapitel 36–39).

Man känner att det är dags att börja snöra ihop den här storyn. Att Dásachtachs försökte värva Harris lär inte komma som någon överraskning – även om jag personligen hoppats på något mer kreativt än så. Det leder iaf till att han och Merida får en chans att prata ut, och det visar sig att Harris med märkts av magi. Intressant nog får Harris vara en del av när Meridas vad med gudarna skall avgöras. Och nu fick vi äntligen reda på Leezie lyckades orma sig in i familjen, hennes mamma var tydligen jordemodern som räddade Elinor och en av trillingarna undan en säker död under förlossningen. Jag blev väl heller inte överraskad över att Ila egentligen var Cailleach i maskering.

Sedan har vi den fullständigt poänglösa upplösningen: Cailleach förkunnar med buller och bång att Merida vunnit och DunBroch förändrats tillräckligt. Men, att slottet genom Dásachtachs försorg ändå kommer läggas i ruiner. Så tar det ändå inte poängen av hela grejen med vadet? Är Cailleach ute efter mer offer? Vill vara den som kommer till undsättning? Eller är hela grejen att hon fortfarande inte lärt Feradach hela den läxa hon avsett för honom? Som det ser ut så väljer nu Feradach att bli dödlig till förmån att rädda Meridas familj och hem. Ett mirakel är med andra ord beställt, betalt och på väg att serveras.

Ännu ett delmål som avslutas med en passande Cliffhanger…

Delmål 11 (Kapitel 40–41+Epilog).

Dásachtach får lära sig den hårda vägen att lojalitet inte är något du kan tvinga fram eller ens kräva att få (visserligen fick hans armé lite hjälp på vägen med att öveerge honom, men han lär vara permanent nedmonterad nu). Cailleachs mirakel sänker sig över DunDroch och med den så faller hans armé samman för att återvända till sina familjer. Och hjälp kommer utifrån, gillar verkligen hur Ardbarrach får lite upprättelse och att den resan gav mer än att ”bara” vara en plattform för Hubert att växa upp.

Epilogen, med dess bakgrund om hur Feradach blev till är intressant och lite undrar man om hans grund som luftande i grunden var anledningen till hans skiftande utseende? Att ”Jakten på det namnlösa” skulle knyta an till Feradach kändes rätt självklart redan när det nämndes första gången.

Sammanfattning.

Det här är en trevlig bok, har ett lättillgängligt språk och jag gillar chansen att få kliva in i den irländska mytologin. Men jag måste erkänna att storyn som sådan inte riktigt tilltalade mig. Ju längre in i boken jag kom, desto mer poänglös kändes hela storyn, jag klickade aldrig riktigt med karaktärerna (eller snarare den här inkarnationen av dem) och tilltalades inte av grundintrigen med vadet mellan Merida och gudarna Cailleach och Feradach. Jag tycker den inte är dålig, men jag gillade den inte (tyvärr).

Conclusion.

This is a nice book; has an easily accessible language and I like the chance to step into Irish mythology. But I must admit that the story as such didn't really appeal to me. The further into the book I got, the more pointless the whole story felt, I never really connected with the characters (or rather, this incarnation of them) and wasn't attracted to the basic intrigue of the bet between Merida and the gods Cailleach and Feradach. I don't think it's bad, but I didn't like it (unfortunately).

Länkar.

Boken @ Goodreads.

Cailleach @ en.wikipedia.org.

Bogle @ en.wikipedia.org.

Pooka/Púka @ en.wikipedia.org.

Brag @ en.wikipedia.org.

Shellycoat @ en.wikipedia.org.

Brandubh @ ancientgames.org.

Hnefatafl @ sv.wikipedia.org

#läsning #bokcirkel #läsecirkel #böcker #maggie stiefvater #bravely #fantasy #aventure #media tie-in #pixar brave #disney #sequel #2022 #us

6 notes · View notes