Denna månad läste jag ut en klassiker av böcker: Hajen, och detta firades med att sedan se om Steven Spielbergs klassiska adaption av romanen. När jag såg att det var PÅ MÅNADEN 10 år sedan jag såg den sist, då i samband med Hajfesten 🦈 på SFN, visste vore det kul att se om filmerna vi såg då?

100 Million BC (2008) [👍🔁]

Astérix & Obélix: I drakens rike / Astérix & Obélix: L'Empire du Milieu (2023) [👍]

Cape Town Affair, the (1967) [👎] En spionfilm där man får för sig att en film inte behöver något mer än en banal spionintrig för att bära sig och vara spännande.

Cruel Jaws (1995) [👎🔁🦈]

Hajen 2 / Jaws 2 (1978) [🔁🦈]

Hajen 3 / Jaws 3-D (1983) [👍🔁🦈] Antagligen den av uppföljarna jag tycker mest om.

Hajen 4 / Jaws: The Revenge (1987) [👎🔁🦈] En dikeskörning av episka mått...

Hajen / Jaws (1975) [👍🔁🦈]

Jack och Bönstjälken / Jack and the Beanstalk (1952) [👍] Tror det här var min första konakt med Abbot & Costello, över förväntan bra med en intressant take på den klassiska sagan.

Jättehajen: Vindsurfarnas Skräck / L'ultimo Squalo (1981) [🔁🦈]

Mortal Engines (2018) [👍🔁]

Ännu en omtitt för att jag läst boken. En del ändringar från boken, men ändå en rakt igenom bra film.

Once Upon a Crime / Akazukin, tabi no tochu de shitai to deau (2023) [👍] Japanskt sagoäventyr där Rödluvan träffar Askungen och dras in i ett mordmysterium. Kul koncept, har sina hål i storyn men bröderna Grimm filtrerat genom ett japanskt öga är sannerligen en intressant upplevelse.

Pirates of Capri, the / I Pirati di Capri (1949) [__]

Rid i natt! (1942) [__] Stolpig svensk film, lite småtrist berättad och en intrig vi känner igen från många andra filmer.

Träskmannen / Swamp Thing (1982) [__]

Up from the Depths (1979) [🔁🦈] aka "Jättegäddan Anfaller".

Herrej-vlar vad jag sett om filmer denna månad. Kul.

Den japanska "Once Upon A Crime" kanske kan vara lite extra sevärd denna månad, trots att den kanske inte är perfekt.

Hyperfixerad På Yahya Hassan i 1 v

Jag har nu läst mig genom Yahya Hassans första och andra bok. Ja sluuuuuuuuuuukade båda och var fett hänförd och arg och inspirerad och äcklad samtidigt av både hans person och hans skrivande, läste den första i fragment för några år sedan men att få devour båda såhär back 2 back var något annat 

Jag har väldigt svårt för poesi generellt och känner mig sällan waowad av något män producerar i litteraturväg ! Men faaaaaaaak vad skakad jag blev av Yahyas språk, speciellt i den första boken som jag upplever som så opåverkad av den danska akademin. Jag vet att han konsumerade enormt mycket böcker innan författarskolan i Köpenhamn, och hade en standard ‘’intellektuell kille’’ lista av faves (yani Knausgård, Dostojevski etc Zzz) men den andra boken känns mycket mer raffinerad på ett sätt som inte nödvändigtvis rör mig på samma sätt. Båda böckerna är skrivna helt explosivt, provocerande oförnuftigt samtidigt som allt han menar på makes perfect sense !!!! (Ok inte allt men d som spelar roll) Hans trots, skildring av ungdomsvården, av psykiatrin och andra institutioner med vakter och deras våldsmonopol och auktoritetskink, rasismen i Danmark kritiken av imperialism kolonialism zionism som ARTON åring ! 

Han e muslim han e islamofob han e blatte han e rassig hans mamma e hans ledstjärna han e misogyn han hatar kultureliten men det är just i dens barm  han söker skydd när de som han kallat sina egna kommer efter honom m knytnävar och dödshot, han e; sellout

Och jag tkr att det är skumt att det är just det som kritiker och recensenter verkar störa sig mest på med honom, hans ambivalens/motsägelsefullhet? Är inte d en av dom realaste sakerna ngnsin med hans skrivande? Är inte alla religiösa yani intellektuella, eller bara tänkande personer i konflikt med sin tro? Är det inte ändå paradoxalt icke-ambivalent av honom att kritisera alla strukturer vare sig de verkar uppifrån eller ner??? On brand, konsekvent if u will?

Jag är absolut ingen expert på literaturens mer tekniska aspekter och misstänker att många anser att han är en mer träffsäker författare i Yahya Hassan II, vilket är en logisk slutsats med tanke på plugget + the sheer amount of livserfarenhet han får under de sex åren i mellan släppen. Ångesten av dikten ‘’skruvstäd’’ är så påtaglig att ja var tvungen att pausa mitt i läsningen för att den är en sån obvious alludering till det som till slut tar kål på honom

Mina problem med honom och hans skrivande är mycket mer kopplade till den mytomspunnen-het som bitvis OBVS försöker skapas (mansgrej tror jag, sänker overall kvalle och heartfeltness, poseig fightclub vibe), den självuppfyllande profetia som är; har du en farsa som bryter dina och dina syskons ben och stryper din mamma med en telefonsladd regelbundet = absorberandet av kvinnohat, alla racial remarks etcetc ja bara kan inte svälja d o let it pass d är weird o anledningen till att ja inte kan separera konsten från konstnären SPECIELLT när den är så färgad av ex rassighet e helt enkelt …..ja kan inte njuta? D så simpelt hur ska ja brösta  o bask i min förundran över konsten när han ska bryta hypnosen med en skum remark om somalier eller en oklar antydan till kusinincest   

Kanske märklig parallell men det är som att Kanye skulle börja skriva antisemitiska bars …. D går att lyssna på hans musik så länge hans psykosiga högertrolls commentary hålls borta från musiken, man kan blunda o iaf låtsas som att han inte är skitskum

Sen är psykos btw väldigt relevant för både dessa obnoxious män och ja kmr vara den första som bönar om folks förståelse för den kemiska obalans som driver ngn till att exempelvis joina ett Danskt folkparti som en hel palestinier etcetcetcetc 

Ja kräver inte att ngn ska rätta sig i ngt led Athena Farrokhzad-style, ja bara pratar om min personliga upplevelse av att konsumera den här typen konst som e så rååååååå ärlig och nästan alltid våldsam på olika sätt som e väldigt avtändande, hur viktigt det än är att någon som Yahya berättar sin historia den är extremt relevant och SKAKADE Danmark politiskt och kulturellt för alltid

I slutet mår han för dåligt, han är för illa däran och hade nog ärligt talat ingen chans från sekunden han föddes att bli något annat än det han blir, och det är det han gör bäst imo; utan självrättfärdigande eller en egentlig agenda att förklara hur olika liv och situationer utspelar sig är det banne mig den mest pedagogiska texten jag läst om människans förfall. Förutsättning, bakgrund, konsekvens, utfall, allting serveras på ett fat så utsökt kurerat att till och med en idiot fattar varför Danmarks politiska skick skapar extremister skapar Yahyas, osympatiska Yahyas som med hans skrivande ändå sliter ens hjärta i tusen bitar när man läser om hur han tar 50 slag av sin pappa så att hans syskon slipper (samma person som skjuter en tonåring i foten i en paranoid sväng till crazy town btw) 

Conclusion I would fight him on lots of things (most things) but I am eternally grateful for his impact on Scandinavian migration politics and its discourse, the shame he probably induces in every danish person reading and the emphasis on a Palestinian voice being catapulted into the cultural white establishment 

ååååååÅååå d kliar i mig när ja tänker på hur mkt poesi och text ute i världen som e minst lika ärlig men mer varsam :’))))))) ska ta en runda i Anais Nins dagböcker snart igen den bruden e helt störd utan o vara weird vad jag stött på hittills (min Knausgård e hon…..fuck han)

”JAG HÅLLER PÅ ATT BLI KROSSAD MELLAN TVÅ MAKTSTRUKTURER/ EN SOM VERKAR UPPIFRÅN OCH NER/ OCH EN SOM VERKAR NERIFRÅN OCH UPP/ JAG STRETAR EMOT MED ARMAR OCH BEN”

"Lilla grusvägen vid Río Genil" by Linus Hasselberg Swedish to English Translation

Officially my new favorite song to translate! Super fun and poetic :)

Follow me on lyricstranslate! (Följa mig på lyricstranslate)

Find 'The Little Dirt Road by Rio Genil' on lyricstranslate (Hitta 'Lilla grusvägen vid Río Genil' på lyricstranslate)

If you find an error in my translation please let me know! (Snälla hör av dig om hittar du ett misstag på min översättning.)

Texterna är nedan! (Lyrics below!)

På svenska:

En, två, tre, fyr

Jag vill berätta om en lila grusväg nere vid Río Genil Om älskaren du älskar, men som har annat för sig Jag vill berätta om den överkörda katten jag såg på gatan Hur ögonen låg utanför huvet, mamman jamade "hjälp honom, snälla" Om stora oväder, kokainstinna ögon Om våldet i oss alla, om att skynda utan att ha bråttom Jag vill berätta allt om ingenting och ännu mer om allt Jag vill berätta att det här är mitt hem nu

Jag vill berätta att jag är självsäker när jag ligger med andra Att jag alltid haft lätt att ge kärlek, att vi är sanningen i varandra Jag vill berätta att jag är stolt över dig, jag läste GP häromdagen "En stjärna har fötts", skrev de, jag ber för att det stiger dig åt huvet Jag vill berätta att du ska bli mamma och jag är pappa Även fast det är otroligt att pappan vet det före mamman Jag vill berätta att inte ens i mina vildaste av drömmar Trodde jag att jag det skulle bli som det blev men nu blev det så

Jag vill berätta om mig själv, men ändå inte, du vet hur jag är Om min nya polska bilderbok, om hur ofta jag gör fel Jag vill berätta att jag köpt mina två första krukväxter Carlos och Marco, jag glömde vattna dem, nu är de döda Jag vill berätta att jag har en älskarinna, gröna ögon, bor vid torget Vi behandlar varandra bra men jag känner mig ofta sorgsen Jag vet att jag måste sluta jämföra, det är så orättvist mot dem Men mot dig springer mina älskarinnor ett evighetsmaraton, kom igen

Jag vill berätta om en lila grusväg nere vid Río Genil Hur den kan ta mig till paradiset bara jag säger till Vill berätta om maffiakrogen på Calle Elvira som jag älskar Skulle kunna sitta här för evigt, om du var här, du skulle fatta Jag vill berätta att jag såg en norsk tv-serie som hette Skam Att livet är lättare nu, att jag är glad att jag inte är 17 Att jag är räddare för döden, men också mer uttråkad Att jag läste Räddaren i nöden, jag kommer inte läsa den igen Jag vill berätta att det är sexton dagar kvar till ett jubileum Jag vill berätta att om sexton dagar har vi vart tillsammans i sju år Jag vet inte om sista tiden räknas, kanske, kanske inte

Jag vill berätta…

Jag vill berätta att jag fått fler åsikter, men färre ideal Att jag jag tror på något gott men inte på moral Att jag vill bli författare, författare! Det smärtar i hela kroppen att jag visste det som liten Men nånstans tappade jag bort det Jag är jag när jag skriver, men någon annan varje natt Jag är flexibel in absurdum, sju personligheter utan att fatta det Vill berätta något större, hur jag har kärleken på tungan Vill höra dig berätta att en dag blir allt annorlunda Jag vill berätta om Interstellar, du måste se den, jag blev helt tagen Vill berätta att jag helt slutat bryta mot lagen Jag vill berätta, men det räcker inte, jag vill gestalta med hela famnen Vill berätta att pojken du blev kär i just fyllde 25 år i Spanien, kom igen

Jag vill berätta om en lila grusväg nere vid Río Genil Hur jag och Carmen fann svaren med vattnet upp till knäna Hur jag kämpar varannan dag för att hålla borta gråten När jag tänker på min pappa Det finns en sorg bland mina bröder, kanske bara jag som ser den De vill berätta för mig att de inte håller med mig, att jag är galen Att allt nog är bra, att jag överdriver Jag vill berätta för dem att det är vi som skjuter upp livet Jag ser dig överallt, i alla böcker jag orkar läsa Trots vintern har din näsa en sommarkoloni av fräknar Du finns i spriten, lyckan, ruset, varje gång jag drömmer Jag saknar dig så jag går sönder

In English:

One, two, three, four

I want to tell you about a little dirt road down by Rio Genil* About the love you love, but that has more pressing concerns I want to tell you about the run-over cat I saw on the street How the eyes were outside its head, its mom mewling “Help him, please” About great storms, cocaine-fueled eyes About the violence in us all, about speeding without the need to hurry I want to tell you all about nothing and even more about it all I want to tell you that this is my home now

I want to tell you that I am confident when I sleep with others That I’ve always found it easy to love, that we are the truth in each other I want to tell you that I am proud of you, I read GP the other day* “A star has been born,” they wrote, I pray that it gets to your head I want to tell you that you will be a mother and I a father Even though it’s incredible that the father knows before the mother I want to tell you that not once in my wildest dreams Did I think that it would happen like this but it did

I want to tell you about myself, but also I don’t, you know how I am Of my new Polish picture book, about how often I fuck up I want to tell you that I bought my first two house plants Carlos and Marco, I forgot to water them, now they’re dead I want to tell you that I have a lover, green eyes, lives by the square We treat each other well but I’m still sad so often I know that I need to stop comparing, it is so unfair to them But my lover runs against you in an eternal marathon, come on

I want to tell you about a little dirt road down by Rio Genil How it can take me to paradise if I just ask it to About the restaurant I love that’s a mafia front on Calle Elvira I could sit here forever, if you were here, you’d get it I want to tell you that I saw a Norwegian tv-show called SKAM* That life is easier now, that I’m glad that I’m not 17 That I’m scared of death, but more so I’m bored That I read Catcher in the Rye, I’m going to read it again I want to tell you that there are 16 days until my anniversary I want to tell you that in 16 days we'd've been together seven years I don’t know if last time counted, maybe, maybe not

I want to tell you (roaring)

I want to tell you that I got more opinions, but fewer ideals That I think I believe in something good but immoral That I want to be a writer, a writer! There is pain in my whole body that I knew when I was young But somewhere along the way, I lost it I am me when I write, But someone else every night I am flexible in absurdity, seven personalities without understanding it Want to tell you something big, how I have love on my tongue Want to hear you tell me that a day makes everything different I want to tell you about Interstellar, you need to see it, I was stunned Want to tell you that I’ve stopped breaking the law I want to tell you but It isn’t true, I want to gesture with my whole arms I want to tell you that the boy you fell in love with just turned 25 in Spain, come on

I want to tell you about a little dirt road down by Rio Genil How Carmen and I found the answers in the water up to our knees How I fight every other day to hold back the tears When I think about my dad There is a sorrow among my brothers, maybe only I see it They want to tell me that they don’t agree with me, that I’m crazy That everything is fine, that I’m exaggerating I want to tell them that it is us that pushed back life I see you everywhere, In all the books I bear to read Despite winter, your nose is speckled in summer camp freckles I see you in booze, luck, bliss, every time I dream I miss you so much that I’m falling apart

H.K.H. Kronprinsessans anförande vid Volkstrauertag

Berlin, Tyskland

Herr förbundspresident, fru vice talman i förbundsdagen, ledamöter av den tyska förbundsdagen, mina damer och herrar,

Jag är hedrad över att få delta i denna tyska sorgedag över offren för krig och tyranni.

Det är svårt att tänka sig en värdigare plats att samlas kring offrens minne än här. Denna byggnad har spelat en så viktig roll i Tysklands dramatiska historia, och är i dag symbolen för det moderna, demokratiska Tyskland.

Detta är en stor stund för mig personligen. Mina starka familjeband till Tyskland och allt tyskt har varit en integrerad del av mitt liv sedan jag var barn.

Mina känslor för Tyskland är varma och djupa.

Detta är också en betydelsefull stund för mig som Kronprinsessa och representant för Konungariket Sverige.

Banden mellan mitt land och Tyskland är många, starka och går långt tillbaka i historien.

Men relationen mellan våra två länder har under historien inte alltid varit fredlig. Låt oss vara ödmjuka om detta, särskilt denna dag.

Kanske någon av er fortfarande känner till den gamla barnvisan: ”Bet't Kinder, bet't / Morgen kommt der Schwed. Jag som svensk är medveten om att trettioåriga kriget länge var den tyska urkatastrofen.

Och år 1813 stod svenska soldater än en gång på tysk mark. Min anfader, kronprins Karl Johan, anförde nordarmén av preussare, ryssar och svenskar mot kejsar Napoleons stora här. Trots att Sverige kom ut som en av segrarna, var Sveriges tid som stormakt förbi. Avsiktligen så lades det i Sverige medvetet grunden för en historisk ”Zeitenwende”.

Vad vi förlorade i makt och ryktbarhet, vann vi åter i form av en tvåhundraårig fred och så småningom vårt eget Wirtschaftswunder.

Det finns i mitt land en naturlig närhet till Tyskland. Sedan nästan tusen år har starka kulturella, språkliga och ekonomiska band knutits över Östersjön. Vi har gemensamt präglats av hansatiden, reformationen och industrialiseringen.

Det andra världskriget ledde till att Sverige fjärmade sig från stora delar av det tyska arvet. Men sedan den demokratiska och återförenade Förbundsrepubliken blev ett stabilitetsankare för den Europeiska unionen, och Sverige beslutade att ansluta sig som medlemsstat, har en nära relation åter växt fram. Och idag är vi till vår lycka förenade.

Här finns viktiga lärdomar att vinna. Hur länder och folk kan växa i varandras närhet och av denna närhet. Hur viktiga de fria kulturella och idémässiga flödena är. Och hur mycket som plötsligt kan gå förlorat.

Mina damer och herrar,

Få vet mer om hur bräcklig civilisationen kan vara än det tyska folket.

Få vet bättre skillnaden mellan fred och krig, mellan frihet och förtryck, mellan hopp och avgrund, mellan normalitet och katastrof. För mig är detta inte heller något jag bara bekantat mig med via böcker. Genom att lyssna på min mor och berättelserna om hennes släkts öden har jag skådat en skärva av den bittra erfarenheten.

Den tyska erfarenheten är unik men den rymmer insikter som går bortom det tyska. En av dessa är att fred och frihet inte är naturlagar, en gång för alla givna. De är tillgångar, bräckligare än vi tror, som kräver något av var och en av oss, i stort och smått. Vi gör det varje dag genom att visa hänsyn och respekt. Vi som länder gör det genom att värna principen att rätt går före makt.

Jag säger detta med stort allvar, för vi möts i en allvarsam tid.

Mina damer och herrar,

Mänskligheten står inför utmaningar som blir allt svårare och alltmer akuta. Stämningsläget i världen är frostigare än på länge. Den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina hotar freden på hela vår kontinent, skakar om grundvalarna i världsordningen och orsakar ett ohyggligt mänskligt lidande. Sedan 633 dagar har städer och samhällen ödelagts, hundratusentals människor dödats och miljontals drivits på flykt. Det är ett krig som påminner oss om de mörkaste kapitlen i den europeiska historien.

Till detta kommer utvecklingen i Mellanöstern efter Hamas fruktansvärda attacker mot israeliska civila. Vi ser förfärande bilder från Gaza med stort mänskligt lidande. Israel har självklart rätt att försvara sig i enlighet med internationell rätt. Skyddet av alla civila, i Israel, liksom i Gaza måste säkerställas och den internationella humanitära rätten måste respekteras. I alla tider under alla omständigheter.

Ärade medlemmar av Förbundsdagen, mina damer och herrar,

Jag tillhör den generation som växte upp med murens fall. Jag önskar att optimismen som fyllde alla vid murens fall fortsatt präglade världen.

Det finns ett ord vars innebörd jag bäst lärt mig av min far och det ordet är plikt. Men plikt har också en vacker sida. Den ger oss en möjlighet att bli en del av något långt större än oss själva.

Svensken Dag Hammarskjöld som var FN:s generalsekreterare skrev följande rader: ”Andras väg har rastplatser i solen där de mötas / Men detta är din väg / och det är nu, nu, du inte får svika. / Gråt om du kan, gråt / men klaga inte. / Vägen valde dig - och du ska tacka.”

Mina damer och herrar,

Här har vi alla ett gemensamt ansvar. Vi får aldrig glömma bort lärdomarna från krigets och tyranniets fasor. Och vi måste påminna våra barn och unga om att ur de svåraste erfarenheter kan växa en kraft till förändringar.

Det är en avgörandets tid. En prövningarnas tid. Men det är också en möjligheternas tid.

När nu vårt folk och våra regeringar agerar tillsammans för att hjälpa det ukrainska folket att stå emot den ryska aggressionen, så är jag övertygad om att vi sår frön som kommer att bära frukt.

Att regeringarna och folken i det demokratiska Europa håller ihop i en ond tid inger hopp. Den tyska erfarenheten visar att det går att bearbeta även det mörkaste förflutna.

Tyskland är idag ett land som vi svenskar vänder blickarna mot när det gäller den gemensamma uppgiften att bygga ett Europa i fred och frihet.

Våra länder förenas i en värdegemenskap, i vår syn på frihet, demokrati och mänskliga rättigheter, i vårt europeiska och internationella engagemang. Och vi gör det nu ännu närmare varandra än tidigare. Sedan februari 2022 har världen lärt sig begreppet Zeitenwende. Sverige har genomgått sin egen Zeitenwende och står inför den största säkerhetspolitiska förändringen sedan Napoleonkrigen, med vårt kommande inträde i Nato.

Europa samlar sig nu för att möta utmaningarna på vår kontinent. Samtidigt måste de stora framtidsfrågorna hanteras som miljön och klimatet, teknikens möjligheter och faror. Det kommer att kräva exceptionella insatser.

Jag är övertygad om att dessa insatser kommer att göras, och att i denna nya tid väntar ett än starkare svensk-tyskt samarbete.

Låt oss bidra till detta tillsammans!

Tack.

LITTERÄRT NYÅRSLÖFTE

Tror jag behöver förklara: Mitt skrivande förvånar mig och känns inte alltid som mitt. Detta skulle kunna vara en tillgång, men jag vill inte upphöja, inte låtsas att det främmande i sig är en uppbygglighetens kärna. Jag har visserligen ingen musa men det kan ju finnas störningar och åverkan i musans ställe.

Jag behöver orden och arbetet med dem, men finner situationen opålitlig och outhärdlig, som om saker på extremt långt avstånd vore slipprigt intima. Vem orkar så dubbelspända rumsligheter och relationer?

Varje dag skriver jag. Jag skriver där jag kommer åt. Många trådar, många nät av grammatisk komplexitet spridda i rummet, stigande, långsamt fallande. Garn med krokar?

Flera projekt tvinnas samtidigt, några helt färska, några som växt fram under sju åtta år eller längre.

Berättelserna och diktsjoken måste på några plan vara parallella och på andra bör de överlappa varandra tidsmässigt, de bör ofärdigt splitsas. Inget får sluta innan något annat har börjat.

Arbetet är otänkbart krävande men känns futtigt i jämförelse med min utåtriktade vardagsdevis att bara omöjliga böcker skulle vara värda att skriva. Vad betyder det ens att en bok är omöjlig? Allt är omöjligt men sker ändå.

Jag känner uppgivenhet stor nog att föreslå en ännu klatschigare devis: Inga böcker är värda att skriva, så sluta skriva böcker. Genast! Senare!

Tror att följande mest gäller mitt eget författarskap, men känner på mig att även när utsagorna där är starka nog att angå mig rätt in under kläderna så angår de ingen annan, och detta så starkt att det ger repellerande minusutslag.

Utsagorna kan uppskattas och avhandlas på avstånd men rubbar ingen, förändrar ingenting i den andres värld eller intryck av värld: det besvärar att samtiden är samtiden och att få delar eller förstår mitt förhållningssätt till den, och därför borde jag låta bli att skriva.

Men jag vill skriva och kan inte låta bli att skriva. Det är genant att vara restriktionen oförmögen. Däremot kan jag planera och realisera min särartsframväxt som längre och längre skrivprojekt vilka kommer att helt äta upp mitt författarliv och avsluta det i rimlig och trovärdig tid.

Det är därför jag har sjunkit ner i ett begränsat antal expansiva kommande titlar inför vardagens feta slut. Det är som det är och jag ber inte om ursäkt för det. Ni borde alla bli bättre.

Och kom ihåg: Lättsamhet och slarv förekommer inte. Jag jobbar inte snabbt. Jag jobbar hela tiden. Världen är ämnet. Jag är inte maximalist. Mina böcker handlar även om dig vilket är ett själviskt och ständigt återkommande marknadsföringsmisstag. Ingen förväntas fatta något specifikt. Slappna av.

Litteraturen lättar ankar i slow motion och vill lämna denna moderkropp. Sedan några år har jag därför övervägt att avsluta mitt författarskap. Det verkar inte kunna ske på ett sätt som tjänar det frigörande uppbrottets ytliga syften, så jag ger till hälften upp och ämnar skriva åtminstone färdigt.

Jag ser ett slut, ett naturligt slut, och fortsätter skriva mig fram mot en punkt där skrivandet tömt sig. Därefter kan jag mer storslaget syssla med annat.

Det blir en del att stå i. Det blir en del år att ta sig genom.

Det blir sex böcker utöver vårens roman. Det blir diktboken Community (ny version). Det blir romanen Community (ja, på diktbokens ruiner). Det blir verseposet Termiternas liv. Det blir den självbiografiska fantasyromanen Lilla sminkade gris. Det blir pjäsen Här i ditt privata rum, med porrbotar och gemenskapslängtan. Det blir något som är för svårt att förklara. Och vårens bok, Kartritartornet, som handlar om syskonen/kärleksparet Tyra och Jamal och deras hatande föräldrar, den blir det. Det blir den. Sedan är jag färdig. Det blir bra.

Snart kan jag alltså sluta hålla på med allt detta, alltså relativt snart, jag kanske hinner innan jag dör, om jag inte hinner innan jag dör blir du tvungen att ta över, så håll tummarna.

✈️Chanti 40 år🇵🇱 ….. Överraskningsresan för Chanti till Warszawa, Polen vart himla kul! En resa att minnas. Vilket gäng! Mycket mat, mycket dricka (shots), dans och spel. Det blev ju inte många timmars sömn denna resa… fast vad gör det när man har det så trevligt? Mycket kärlek till alla deltagare♥️♥️♥️ . 🏨Vi bodde på Sofitel - ett femstjärnigt hotell mitt i smeten. Där fanns den skönaste säng jag någonsin sovit i. Det var som att sova på moln. . 🎰Igår blev det ett kasinobesök. Det började så illa… råkade tex trycka på maxbet på en slotmaskin när vi spelade tillsammans några av oss. Sedan jagade jag lilla miseria (lilla serien) på rouletten och det gick så så dåligt. Men sen hittade Simon och jag (med Tobbe som turmaskot) livets roulettebord och lilla serien kom 5 gånger i rad. Det är allt som krävs för att vinna en himla massa laxar😍🙏 Tyvärr slaskade jag bort en hel del på Black Jack sista timmen, men jag gick ifrån kasinot nöjd, glad och med mer pengar än när jag kom. Det händer inte ofta! . 🚂Jag vann inte jättemycket, men tillräckligt för att känna att jag har råd att stanna kvar i Polen i några dagar till. Allt är så mycket billigare här och jag har inget som väntar på mig hemma. Därför hoppade jag flyget hem idag och tog tåget till Gdansk. Hittade ett riktigt fint hotell här med pool som inte alls kosta många hundringar per natt. Tänkte inte på vädret när jag bokade tågbiljett hit. Det ska vara betydligt kallare här än i Warszawa… och jag har inte med mig någon jacka ens. Jag har även inte min laptop, mina mediciner eller några böcker med mig. Haha. Det kanske inte var så genomtänkt det här. Men jag njuter. Inget får mig att må så bra som när jag är på resande fot. Och med tanke på att jag var på väg ner i en mental svacka, så behöver jag det här. Jag behövde helgen med gänget och fortsätta vara på resande fot ett litet tag till. Kommer hem på torsdag iaf🤘 ….. Nu är skidorna och skidskyttet slut för denna säsong. Det brukar alltid skapa ett litet tomrum… Bara åtta månader kvar tills de kör igång igen. Suck. ….. Puss å kram❤️ (på/i Warszawa) https://www.instagram.com/p/CqQoIQFM2kQ/?igshid=NGJjMDIxMWI=

Nya 10-spårs albumet “Songs in the Key of Collaboration” från Martin Høybye är ett soundtrack till en lång resa av interkulturellt samskapande och forskning. Albumet släpps 3 maj via Songrise Produktion. “Prompted by a serious water crisis in Cape Town, I set out to explore songwriting as a response to anthropogenic environmental impact, broadly speaking. The aim was to both explore how songwriting might shed light on lived experience, and to develop songwriting as a research practice, by making songwriting accessible to others and collaboratively share stories in this way”, säger Martin Høybye ”Songs in the Key of Collaboration" är en ny Songrise-produktion som släpps 3 maj 2024 genom Songcrafter Music. Albumet producerades av Dennis Ahlgren, och är en del av Martin Høybyes konst- och praktikbaserade doktorsavhandling ”Songs in the Key of Collaboration - Engaging with Anthropocene moments through personal and collaborative songwriting," (Aarhus University, 2023). Fem år senare ser han tillbaka på en uppsjö av möten i det projekt som gav honom en doktorsexamen från Aarhus Universitet 2023. Upplägget var inspirerat av konceptet "antropocen" - en term som antyder att mänskligheten har blivit en kraft som utövar global geologisk påverkan och skapar en framtid som inte alls är den vi hoppas på. “These crises will continue to impact the planet for generations to come. Droughts, floods, sea level rise, wild weather events, and resulting changes to sense of place and identity will follow. We may find ourselves grieving the loss of certain animals and plants, the loss of stability and familiarity. We may indeed experience a feeling described by environmental philosopher Glenn Albrecht as solastalgia – when we feel homesick yet are still at home,” säger Martin Høybye Låtskrivandet fungerar som ett svar på den miljöpåverkan som han kallar "antropocenens överväldigande". Låtarna har skrivits i två olika miljöer. Under 2019 arbetade Martin med att mäta olika erfarenheter av miljöproblem i efterdyningarna av Day Zero-vattenkrisen i Kapstaden. Den andra miljön var Covid-19-pandemin i Danmark 2020–2021. Låtskrivarsamarbetspartners har kommit från Sydafrika, Danmark, Demokratiska republiken Kongo, Zimbabwe, Somalia, Ghana, England och Sverige. Tio av 35 låtar är presenterade på albumet. De omfattar möten mellan känslor och idéer från olika människor, länder och levnadssituationer. I samband med albumet släpps videon till låten “Dream of the Anthropocene” som ställer frågan om hur vi ska närma oss varandra när världen är i kris.

“Working with a team of artists and practitioners, I will work to spread this approach more broadly. To inspire others to share their practice, share their art. A song is a drop in a very big pond, but I believe in ripple effects and taking action by sharing ourselves, our experience, and knowledge. That may sound radical, but I believe inaction and non-sharing is actually more radical,” säger Martin Martin Høybye har släppt sju fullängdsalbum, senast "The Hourglass Sessions" från 2019. Han har skrivit låtar i samarbete med människor i Sydafrika, DRC, Zimbabwe, Somalia, Ghana, England, Sverige och Danmark sedan 2018. Martin Høybye har även skrivit två musikrelaterade böcker (2010, 2016). Tidigare släppta singlar är  “End of the World”, “Where the Water Was”, “Freedom Is a State of Mind,” och “We Can Change.” Diverse lovord om Martin Høybye:  'Årets låtskrivare' – SongIsland  Hederspris – Danish Songwriters Guild  Danish Music Award-nominerad (Årets låtskrivare)  Danish Music Award-nominerad (Årets album)  Vinnare av Unison Songwriter's Competition  Flera finalistplaceringar och hedersomnämnanden, (USA Songwriting Tävling, Internationell  låtskrivartävling, The Great American Song Contest, We are Listening).  För mer information om Martin Høybye https://xn--martinhybye-mgb.dk/co-write-with-martin/ För frågor kontakta: Anette Ståhl – Enmusa Music tel: 0707 180120 [email protected]

Orkidéen trivs! Den ska inte ha stekande sol och det blir rätt varmt i lägenheten när solen står på under eftermiddagen. Därför står den på köksbordet och inte i fönstret. Jag ska flytta mina böcker från mitt flickrum till lägenheten. Av någon konstig anledning följde de inte med flytten för snart tre år sedan. Det är böcker som ligger i spannet mellan t.ex Serge Gainsborg's hem till konsthistoria. Jag putsade fönsterrutorna för typ två veckor sedan men nu vill jag göra en storstädning inför våren. Dammtorka, dammsuga, torka golv, göra toan fin, tvätta sängkläder etc.

Provade min car coat igår tillsammans med ballerinaskorna i ormskinn. Tog på mig ett par vida jeans och en luftig skjorta med murarkrage.

Jag såg redigt cool ut. Köpenhamnscool. Jag står i valet och kvalet om jag ska låta luggen växa ut. Mittbena i en knut är ju fint! Just nu måste jag fästa luggen med klämmor, vilket ser lite roligt ut. Egentligen ska jag ju inte skymma mina drag med en lugg. Jag ser ju rätt snatched ut med mittbena.

25th Book I Read in 2024

Title: Stora Boken om DNA

Authors: Alison Woollard & Sophie Gilbert

Notes: Köpte denna på bokrean i år, mest för att jag var nyfiken på vad ungarna får lära sig genom såna här böcker nuförtiden. Planerar att ge den till ett kusinbarn när hon blivit lite större. Också genom denna förstått hur lite egentlig kunskap jag har om det här ämnet, skulle inte klara av att förklara allt det här för ett barn om de kom till mig med frågor, så det måste jag jobba på.

24/2-24

Ofelia har nu fått tid för en EEG för att mäta hjärnans elektroniska aktivitet. Hon ska alltså få ett 20-tal små elektroder i huvudet, vi är van med en på pannan, kinden och nacken från alla hörseltester. Sen ska hon andas kraftigt i 3 minuter och sen ha en blinkade lampa framför sig. Och detta ska ta ca en timma.

Hur ska man få henne att andas kraftigt?! Tror detta kommer bli en jobbig situation för henne. Tiden var 14 mars så vi hinner förbereda henne i lugn och ro.

Hittade äntligen en sovpåse till flickebarnet i magen. Var gangster och körde med täcke/filt när Ofelia var bebis men då en natt hade hon hamnat under täcket och fick lite panik, så kände nu att sovpåse kanske gör att jag slappnar av mera. Så köpte en från Vinted för 35 spänn 😎

Asså, kan ju inte bara vara jag som älskar att köpa begagnat, beror ju såklart på vad man är ute efter. Sitter just nu och letar nå fräscha Pippi böcker till Ofelia i födelsedagspresent.

Vad ska man mer köpa till en blivande 3 åring? 🤷🏻‍♀️ Tror att vi i år inte köper såna ”stora” saker. Nå böcker och kanske nå spel för duga, eller är man snål då? 😂 Men hon har sååå mycket saker att vi har fått plocka bort för att sen byta ut så hon hinner leka med allt. Och hon är inte heller någon som faktiskt leker så mycket, jo om jag eller Sebbe leker med henne så leker hon.

Tror jag annars ska köpa någon pyssellåda från rusta och lite sånt för att kunna ta fram efter att lillasyster kommit för att kunna underhålla Ofelia med något nytt och roligt. Passade på att skriva ut massa målarbilder från jobbet min sista dagen MEN dom hittade Ofelia och har hunnit rita på alla 🫠 Hade varit gött att ha någon hemlig låda som man kan ta fram lite saker ifrån när jag sen är själv med Ofelia och bebis för att hålla Ofelia sysselsatt en stund. Går ju alltid att hoppas 😂

Den långa sömnen

Åre februari 2024

Torget i Åre var omgärdat av kyla och mörker. Bortsett från en dansk yngling som på vingliga ben försökte styra stegen hemåt från krogen fanns det ingen annan i närheten av torget.  – ”Duved, va faän liger Duuuved?” ylade dansken rakt upp mot den mörka, jämtländska himlen. Ingen svarade honom. Gud såg ned på honom och skakade bara på huvudet. Hamburgeriet Max var stängt och nedsläckt. Genom fönstren på de närbelägna höghusen ovanför Restaurang Broken trängde ett blått sken fram från en amerikansk Netflixserie som handlade om kärleken mellan en barnmorska och en veteran från Irakkriget. En liten räv med skabbäten svans smög i nästa ögonblick förbi soptunnorna på torget utan att finna något ätbart. Besviken gick den sedan vidare och luktade med nosen längs hela fasaden till Hanssons sportaffär och försvann därefter in bakom Peak Performancehuset, i vilket en fjällfotograf en gång hade haft sin ateljé.

Tur att biblioteket i Åre nästan alltid är öppet, så att man får tillfälle att tänka diakront. På biblioteket finns jämtlandica, två telefonkurer som man kan slinka in i om man får ett oväntat samtal och inte vill störa. Sen finns mitt i biblioteket en karusell med utgallrade böcker som tydligen ingen vill läsa. Man kan ta vilken bok man vill därifrån helt gratis. Den senaste tiden har jag uppmärksammat att om ingen har lånat en bok och den därför har blivit utgallrad, är det ett tecken på att boken antagligen är mycket bra. Den många gånger Nopelpristippade, israeliske författaren Amos Oz fantastiska bok ”Lantliga scener”, plockade jag från karusellen härmodagen och den fick mig att sätta mig ner i Åregårdens foajé och skriva denna text. Men vad hände med räven? undrar ni nu. Jo, den fortsatte sitt sökande efter något ätbart och kom fram till Åre gamla kyrka. Kyrkans byggår lär vara osäkert, men takstolarnas konstruktion och analyser av trävirket i byggnadens murremmar kan datera koret, i dag sakristian, till 1156-1160-talet.

Långt senare, vid nyåret 1760, då bodde det 1 925 248 personer i hela Sverige. Några hundra av dessa levde som bönder i Åredalen. Samma år vitrappades ytterväggarna på Åre kyrka av hitresta dalmasar. Arbetet blev så noggrant utfört att den snövita beläggningen höll till sommaren 1912 då ytterväggarnas stenar åter igen fick se dagens ljus. Kyrkan fick samma sommar sitt yttertak omlagt med svart skiffer. De äldsta stenblocken i väggarna bröts i ett stenbrott, västerut i Duved. En gång kom pilgrimer från Europa, i likhet med vår hungriga räv, att stanna till vid Åre gamla kyrka. Lutade mot murarna med stenblock från Duved, återhämtade de sig, drack vatten och fortsatte sedan pilgrimsvandringen ända till Olof den heliges grav i Nidarosdomen. Kyrkans massiva murar kommer, liksom Pantheon i Rom, att stå i 2 000 år till. Föreställ er hur Åre kommer att se ut då. För att inte tala om hur skidorna då kommer att se ut! Broken, Åregården och biblioteket däremot kommer att se precis likadana ut som de gör i dag. Och den fulla dansken, han kommer att vakna upp efter en sömn på 2 000 år i en snödriva nere på Åre strand och undra vad det egentligen var som hände.

Det är väldigt sällan att jag har någon anledning för att dela inlägg på svenska men idag händer det.

Allt detta för att förklara att jag ville recensera tjänsten/appen Nextory. Jag deltar som testpilot via Smartson och får prova tjänsten kostnadsfritt.

Jag bestämde mig att använda just det här kontot på grund av att det är typ det enda icke-privat konto som jag egentligen har.

T.o.m. idag har jag hunnit lyssna på en och en halv ljudbock, men appen var lätt att använda, och jag var positivt överraskad över detaljerna i de under-kategorierna på den sci-fi/fantasi kategorin.

Att appen själv bör vara lätt att använda är enligt mig en självklarhet; och den var det. Enkelt att hitta böcker, och även om jag använt sökord på svenska dök upp resultat på engelska som var egentligen bra.

Min enda klagomål är att det finns ingen webbläsare-version; eller när man logga in på Nextorys webbplats, det finns ingen möjlighet att lyssna eller ens läsa bok. För min del går det bra att bara lyssna på mobilen men det är inte jättebra att läsa mycket genom en så liten skärm; utan surfplatta det blir dock den enda val.

På ett generellt sätt tycker jag att antalet böcker på appen var bra, och jag hittade några böcker som jag skulle nog inte ha lyssnat på annars. Min svärmor fick Nextory-abbonemang som present för några år sen och hon använder den fortfarande och tycker också att det är jättebra. Definitivt vart att testa i alla fall.

#124

Nu kommer årets sista veckobrev! Tänkte reflektera lite över året i korthet. I första veckobrevet för året snackade jag om att 2023 är harens år! Haren står för hopp, framgång och den goda turen. Vet inte om jag tycker att 2023 har varit hoppets år direkt, av självklara själ. Men det har gett mig hopp att se hur folk är ute och demonstrerar och gör sina röster hörda. Det är något jag vill göra mer av i 2024.

Jag satte också upp några mål för 2023, jag har uppnått ett av tre av dom. Det första, skaffa en ny soffa. Det blev av! Och jag är så nöjd! Älskar vår soffa, använder den varje dag. Det andra målet var att sy ett par byxor, det hade jag glömt bort typ en vecka efter att jag satte det målet helt ärligt hahaha, så det blev inget med det. Och det tredje var att måla om i hallen! Det skulle kännas som en varm laxnigiri tror jag att jag sa hahaah. Det blev inget med det, vi köpte ny lägenhet istället! Så kan man också göra, inflytt tidigt 2024!

Tänker inte sätta några mål för 2024, kanske att läsa mer böcker. Är två böcker från mitt läsmål i år så har samma inför nästa så kanske det går den här gången!

Nästa år blir drakens år! Spännande.

Vi avslutar året med "Låt Hjärtat Va' Me' - Sonya Hedenbratt"

Mikaeli marknad i Sjöbo - Dag Ett

Idag var det dags att delta för första gången vid Mikaeli marknad i Sjöbo. Jag har alltid trott att det kostade en förmögenhet att ha försäljning här. Men icke! Det var faktiskt till och med så att vi hade kunnat stå och sälja böcker även på Sjöbo marknad. Det var dock lite för kort varsel, så det får vi väl vänta med till nästa år. Nu är i alla fall dag ett avklarad, och man får helt klart vara…

View On WordPress