Tumgik
#Lala x Po
tinyznnie · 8 months
Text
Mine (Jaemin’s Version)
Jaemin x leitora gênero: fluff, e um tiquinho de angst wc: 1.6k Mine (Taylor's Version) - Taylor Swift warnings: menções a alcoolismo e problemas familiares n/a: especial pra lala (@ncdreaming) porque no outro o Nana sofreu, tinha que fazer um final feliz pra ele
Tumblr media
Você conheceu Na Jaemin no segundo ano da faculdade. Por alguma coincidência do destino, vocês acabaram na mesma aula de Arte, Cultura e Estética, e ele trabalhava na cafeteria perto do campus, que você sempre frequentou porque a cafeína era sua melhor amiga no curso de Arquitetura. Ele era o barista, e por estudarem juntos, ele já te chamava pelo nome quando você entrava no estabelecimento, e depois de duas semanas, ele já sabia seu pedido de cor. Ele deixou uma cidade pequena e nunca quis voltar, especialmente depois de começar a faculdade e, bom, de te conhecer.  Ele tinha aquela aura calma e relaxada, que contrastava totalmente com a sua. Já você veio de uma família não muito funcional. Teve que lidar com alcoolismo bem cedo em sua vida, visto que seu pai era um alcoólatra. Isso fez você crescer sozinha e ansiosa, sempre sentindo que tinha que cuidar das pessoas ao seu redor, e quase nunca se arriscando. Isso incluía sua vida amorosa. ‘Por que se preocupar com amor se ele nunca dura?’ Você dizia.
“Bom dia, Nana.” você disse enquanto caminhava com uma pasta pesada em seus braços. 
“Bom dia linda, o de sempre?” ele perguntou com um sorriso, o mesmo que ele torcia pra funcionar quando ele finalmente tivesse coragem de te chamar pra sair.
“Sim, por favor.” você falou meio ofegante e desajeitada enquanto procurava a carteira na bolsa.
“Fica tranquila, esse é por conta da casa. Já te chamo, ok?” Jaemin sempre era simpático, mas isso com você se ampliava em pelo menos 10 vezes. 
“Muito obrigada, Nana.” você sorriu de volta. E que sorriso. Jaemin podia jurar que era abençoado pelos céus só por ter a oportunidade de sempre te ver sorrir daquela forma. Foi o gatilho que ele precisava para te convidar pra sair, escrevendo num guardanapo se você estava livre no fim de semana. 
Quando você recebeu seu café e o guardanapo, sua testa se franziu. Aquilo veio por engano, certo? Não tinha chance de Jaemin estar te chamando pra sair. Então, deixando suas coisas numa mesa, você foi até o balcão.
“Nana, acho que isso veio por engano.” você falou mostrando o guardanapo.
“N-não não, é pra você mesmo. Desculpa se foi estranho, você po-“
“Eu topo.” você o cortou, sorrindo abertamente. “Sábado, às cinco né?” 
“Isso, você pode me mandar seu endereço? Ai eu vou te buscar.” ele pediu um pouco nervoso, e estava visível na forma que as mãos dele tremiam um pouco. 
“Mando, claro. Nos vemos na aula amanhã?” você perguntou, bebendo mais um gole de seu café.
“Sim, claro. Até amanhã!” Jaemin sorria de orelha a orelha enquanto via você pegar suas coisas e sair, indo pra mais uma bateria de aulas, mas agora, ele sabia que pelo menos tinha uma chance.
No dia seguinte, quando se viram na aula, Jaemin mal conseguia ouvir a voz dos colegas enquanto discutiam algo sobre a Grécia antiga ou outro assunto que ele nem se deu ao trabalho de saber qual era, porque tudo que ele ouvia e enxergava era você, sua voz, seu sorriso, seus cabelos sempre tão bem cuidados, a forma que você se vestia, que parecia ser algo completamente básico pra você mas que pra ele, te deixava parecendo uma super modelo. 
A aula seguiu como sempre, só com Jaemin te admirando mais do que de costume, e quando menos se deu conta, já eram duas da tarde de sábado, três horas antes de seu encontro com Na. Você se encontrava andando de um lado pro outro, escolhendo o melhor modelito pra encontrar o coreano.
Às cinco em ponto, Jaemin tocou a campainha da casa de sua mãe, nervoso enquanto segurava um buquê com poucas rosas em mãos, mas eram lindas.
“O-oi. Você tá linda.” ele sorriu bobo. “São pra você.” o buquê foi estendido em sua direção. 
“Muito obrigada.” você também sorria como uma adolescente, especialmente porque nunca tinha recebido flores antes. 
Jaemin te levou até um parque, onde se sentaram na beira da água, comendo algumas coisas gostosas que ele tinha levado na mochila, rindo, se conhecendo melhor, e no fim da noite, com o braço dele ao redor de seus ombros, vocês viram as luzes da cidade refletidas na água.E  mesmo que fosse inconsciente e você não quisesse admitir, você sabia que algo tinha começado ali. 
(…)
Um ano depois, você e Jaemin dominavam o mundo adulto juntos. Já tinha uma gaveta (ou duas) com as suas coisas no apartamento alugado do garoto. Não era grande, mas cabia vocês dois perfeitamente, já que você passava boa parte do seu tempo lá. Jaemin sempre achava que te conhecia bem, até que um novo segredo seu se revelava pra ele no meio de alguma conversa da madrugada ou enquanto preparavam algo pra comer, e a cada dia que passava ele entendia mais e mais do porquê você ser tão cuidadosa. A verdade é que, nos primeiros encontros, você ainda estava bastante cautelosa em relação ao rapaz, e agora ele entendia o porquê. Na verdade, ele entendia todos os seus pequenos hábitos, como se fossem um quebra cabeças perfeito, e se assegurava de não cometer nenhum tipo de erro que causasse algum gatilho em você, por conta do relacionamento dos seus pais. “Nunca vamos cometer os mesmos erros que seus pais”, ele sempre dizia. Mesmo quando as coisas eram complicadas, vocês se mantinham positivos.
“Amor?” ele chamou enquanto entrava no apartamento, sabendo que você estaria lá dentro.
“Oi bebê.” você respondeu, sorrindo fraco com a visão do namorado. As contas espalhadas ao seu redor na mesa e sua expressão cansada quase fizeram o coração de Jaemin se quebrar. “Como foi o trabalho?” 
“Foi tudo bem. Essas contas são novas?” ele perguntou, beijando o topo da sua cabeça antes de se sentar ao seu lado. 
“Aham. Eu tava fazendo as contas e vamos ter que economizar de novo esse mês.” você suspirou pesado. Era cansativo nunca terem dinheiro suficiente e sempre precisarem abrir mão de coisas para pagar contas. O seu estágio de arquitetura não pagava exatamente bem, nem o estágio de jornalismo de Jaemin, então basicamente vocês precisavam se apertar. 
“Ah amor, tá tudo bem, é só esse mês, certo? O próximo vai ser melhor.” Jaemin estava otimista como sempre. Com ele, o único momento pra ficar triste era quando ele não tinha você ao seu lado. De resto, tudo poderia ser resolvido.
“É, vai sim.” você deu um pequeno sorriso, encostando a cabeça no ombro dele e respirando o perfume maravilhoso do namorado. “Vai dar tudo certo.” 
“Mas, ahn, eu tenho uma coisa pra você.” ele comentou enquanto mexia no bolso da calça. Você estava tão absorta no momento com ele que mal notou a movimentação.
“O que-“ as palavras morreram na sua garganta quando você viu o anel com uma pequena pedra brilhante. 
“Eu sei que a situação não é a melhor agora, e eu ia deixar isso pra um outro momento, mas queria te lembrar que somos eu e você contra o mundo, sempre.” ele falou com um sorriso. “E nós não precisamos fazer nada agora, mas, casa comigo? Um dia?”
“Claro que sim!” 
E você sabia que tudo ficaria bem.
(…) 
Eram duas e meia da manhã daquela madrugada de quarta-feira e você e Jaemin discutiam, profanavam palavras venenosas um para o outro. Nem lembravam mais porquê a discussão se iniciou, mas ela ficava cada vez pior. 
“Ele é meu chefe, Jaemin! Você acha que eu gosto da forma nojenta que ele me trata? Claro que não, mas eu não posso largar o emprego, precisamos dele!” você gritava, passando as mãos pelo rosto. 
“Ah é? Ou isso não é só uma desculpa pra você ficar lá com ele o dia inteiro enquanto eu me mato na revista?” ele retrucou, vocês dois já muito alterados pela emoção da briga, os hormônios à flor da pele. 
“Jaemin, só cala a boca! Chega!” as lágrimas rolavam por seu rosto enquanto você saia pela porta do apartamento, descendo rapidamente as escadas até finalmente chegar a rua. Respiração ofegante enquanto você se preparava para tudo desmoronar, se preparava pro adeus. Porque você já viveu aquilo antes, com seus pais, e sabia que a despedida era o que vinha depois. 
Mas Jaemin te surpreendeu, vindo atrás de você e te abraçando, mesmo contra sua vontade e fazendo um cafuné gostoso em seus cabelos.
“Eu nunca vou te deixar sozinha.” ele sussurrou e quando você se acalmou um pouco, ele voltou a falar. “Eu me lembro de como nos sentimos sentados na beira da água, e toda vez que eu olho pra você, parece a primeira vez, parece o dia que eu te vi entrar pela porta da sala e você balançou todo meu mundo. Eu me apaixonei pela garota cuidadosa que cuida de todo mundo menos dela mesma. Você é a melhor coisa que já foi minha.” 
Aquilo foi o suficiente para você chorar ainda mais, se agarrando a ele, a briga totalmente esquecida enquanto vocês relaxavam nos braços um do outro, sabendo que tudo ficaria bem, vocês tinham um ao outro. 
Eventualmente, a situação de vocês melhorou. Jaemin conseguiu um emprego melhor e você também, em um grande escritório de arquitetura da cidade, e aos poucos, as coisas foram se ajeitando. Vocês tinham grandes planos e com alguns anos de trabalho duro, conseguiram comprar seu apartamento e se casaram. E agora você se preparava para dar uma notícia especial. 
“Amor, cheguei!” Jaemin falou alto enquanto entrava no apartamento, indo até você na cozinha. 
“Oi oi, aqui, pra você.” você entregou a caixinha, sorrindo de orelha a orelha. 
“Esqueci alguma data?” ele falou enquanto o pânico tomava sua expressão.
“Não, amor, só quis te presentear.”
“Ah, então muito obrigado, não precisava e…” ele parou no meio da frase, olhando a caixa aberta e depois para você. “Eu vou ser papai?” 
“Surpresa!” 
E com certeza, Na Jaemin é a melhor coisa que você já teve.
63 notes · View notes
jesterv1 · 1 year
Text
my AU that I never explained (part 1) (bad english!!)
this is about my slendytubbies AU
•happens at the end of the 3rd game
•they find a "cure" that only makes the infected have a little thought
•the main cast are children (Lala,po,dipsy,tinky)
•none of the children have memory of what happened.
Tumblr media
•the guardian was created since childhood to stay in the bunker
• in the game you can understand that white didn't want to stay there, so I used this idea to let him have a shitty childhood
•he hates scientists because of this
•tinky is stuck with the guardian
•he is deaf in one of his ears (the one that is hanging) and he has a piece of it missing
•I ship guardian x Lenny so it's canon in this au (ô‿ô)
Tumblr media
•tinky was short after returning to normal
•his world is black he uses his sense of smell to walk around
•he is usually seen with the guardian or dipsy but never alone !
•he was the one who lost the most senses with the vaccine
•likes to doodling on the wall that has paper taped over
•he doesn't know what he's doing just doodling
Tumblr media
• he doesn't breathe nor does he know how he came back to life
• his head was found in the lake
• no one really thought he was going to come back to life
• dipsy doesn't speak his vocal cords were cut with the chainsaw
• he's the calmest of the kids
• and doesn't remember much
•likes to randomly pop his head (he thinks it's funny)
•usually with tinky or po
•if you hit a ball or anything on his head it's likely to fall off!!
•if he rips his head off he's likely to start finding black tears (no one knows where they come from)
•no more blood coming out of his neck (probably no blood running through his body )
24 notes · View notes
benefits1986 · 5 months
Text
Steady Small Streaks & Strikes
Alliteration and allusion FTW x WTF... now and then.
This week came with overthinking and being unfuckable with. Lala 'di ba? Saltik szn is on talaga, but in the name of being gentle but firm, let me list down the wins and losses that would remind me that, while malayo pa, malayo na rin naman.
Reclaiming my space after taking a solid step to address a trauma that I choose to bury deep in my closet.
Being able to sleep sa car on the way home means bumababa na nga ang adrenaline + fight, fight, fight mode ko. Also, sleeping well after so many months of having UGH sleep na 3 hours lang, mostly. Partida, kanina, I vaped pa right before dozing off. Nicotine keeps you up all night daw, but not kanina, Satan. :D
Praying passionately while my chest is pounding mala-180 KPH sa SLEX or Skyway levels for the things I need and want even if I hate a good number of those.
Syempre, Ateneo UP game. Sabi ko pa talaga, okay, malabo na 'to kasi nga malala din ang performance nila in 10 years. But, hey! That 1% chance of winning is still a probability. Lakas neto maka-good vibes kasi miss ko na talaga ex-team members na kasama ko sa silent battles ko kahit sobrang guarded ng emotions ko lalo noon.
Maroon-blue drip for a big meeting na bawat slide and pakikisuyo e dasal lang talaga ang kasama ko. HAHAHHAHA. And sabi is for the first time in forever, kalmado at excited ang vibes. HUHUHUHUHUHUHU. Para kasi akong nanood ng Netflix na literal na I'm on my toes. Pero, natawid. TYL. As in. Saka I know, this is the start of something worthwhile, collaboration from kaibuturan speaking.
Align-meant with mother dragon after avoiding this for a long, long time. Shemay. While mom is top tier in my terror list, this time around, the terror is transforming to distilled love from above. HUY.
Appreciating Taylor Swift apart from Beyonce, Alicia Keys, India Arie and Alanis Morissette. My soul sis is my go-to in every song, every line that hits home and hits hard. Syempre, rekta Reputation tayo pero may halong Midnights din. LUH. Hahahahaha. Ganda ng tunog e.
While work is so crazy, truth is that it is my first time to let my guards down sa lagay na 'to. 'Di ko siya expected kasi sa akin, trabaho lang talaga lahat, walang personalan. While I have a really distinct work persona, I'm trying my best to make amends with my non-negotiable bits and pieces. Probably, eto 'yung universe telling me, okay, ex-workaholic, since 'di ka naman din yata mapipigilan, sige, test natin if you can allow yourself to fuck off mga trusted trust issues mo. LECHE. Hahahahaha. Eto na nga po.
Seeing green and growing KPIs na talaga namang pong matindihan ang BTS and internal bugbog ng inner child ko. HAHAHAHAHAHA. Shemay. Wala e, siguro dala talaga ito ng start up life ko and my scarlet sins na on atonement.
Kasya na ulit 'yung Uniqlo burgundy pants na gamit ko sa Japan nung 2020. HIHIHIHIHIHI. Gulat ako ihhh. As in before going to the office, damn. Ready na nga akong mag-Japan. Also, super love my travel buddies talaga. Sabi nung isa, may pa-novena x daily devotion pa sila ni hubby niya para makasama na talaga ako.
Divine intervention talaga kasi nakita ko calendar ng ganaps sa opis sa meeting. It's giving... Ateneo season 86 na ang lala ng standing, pero pasok pa rin sa finals. SHET. Paano ko ba 'yan ma-wing? Let's see. Tapos winter pa yata 'yun. Baka final destination levels na siya kasi malamigin talaga ako BUT sure akong gusto ko ulit mag-travel kasama ng OG peeps ko. 'Pag natuloy ako sa Japan ng walang laptop and work phone, eto na talaga 'yun.
Tito Ro is keeping up with me and soul sis' pop cult indulgence. They're on a road trip and just got a KISS message. Pic ni soul sis sa Walk of Fame na merong Daniel Radcliffe mark. Sabi pa: Heard your also a fan. O 'di ba? As a legit Tito, win 'yan. Wala kasi pake masyado 'yun sa lahat ng bagay, pero anxiety and paranoia niya wagas. Hahahahahaha. Matuto kasi siya mag-Tagalog para ma-gets niya lahat ng sinasabi namin ni soul sis. Mukha naman siyang Fil-Jap e. LOL.
Second dad and I's convo are evolving. As an example, sabi ko thank you for always keeping up with my shit as I grow. Sabi naman niya: Can't take any credit... it's the inner thing and how you internalize the entire learning experience... Me: Bakit 'pag ikaw nagsabi dalisay saka ang ganda ng English? Hahahahahahahaha.
Tatay kong pakitong-kitong and I are reaching out to each other more and more. HALA. Stress pa rin siya to the point na gusto na niya akong ihatid-sundo sa BGC then bike siya and kape. LUL. Ganyan 'yan. Akala mo walang pake, pero 'pag may sunog, kahit wala siyang dalang tubig, susugod siya. Ni-hug pa ako and sabi na kaya ko na dahil anak nila ako ng nanay kong dragon. OPAK. Cringe. Hahahaha.
Chixxxx update. While I am getting bored kasi ambagal ng ganaps, I straight up asked her kung type niya ako. Sagot niya, kita kami December. HAHAHAHHAHAHAH. Bakit ba kasi sobrang complicated ng mga XX? Tacca. 'Pag ako sinaltik, rektahin ko na ba 'tong si legit rare Pokemon para matapos na rin ang pago-overthink ko? Maiba naman.
Friendship bracelet from one of the juniors. Alam mo, whenever I'm in doubt, I look at it. Touch it. Reminds me of my why and why not. Kahit na 'di madali. Kahit kakatamad pumasok kaso 'yung isang junior, excited siya and mas okay naman talaga personal alignments. UGH. FUDGE. Also, Gen Zs are teaching me lessons kahit ang hassle mag-adjust ng slang and lens. Perfect combo sa convos ng boomer second dad ko.
Small talks from the kaibuturan sa mga team members within and outside my team. And actually, looking each other eye to eye. Funny how I'm able to handle a specific one-sided sigaw-sigaw session with someone who told me that I'm political and a people pleaser. HAHAHAHA. That person expected na I will fight fire with fire and bugbog abot sa akin.
True naman, gusto ko talaga siya sampalin and tuhuran right because sobrang irrelevant and out of line na 'yung sinasabi niya. BUT... in the name of dalisay season and anger management 101, sinabi ko na: I'm loyal to myself, not my team. Also, I'm but loyal to the customer, the end user. And dahil kups talaga argument niya, sinabi ko na bawat linya, bawat spiel, bawat slide, buong team ang sumuporta at lumaban. Gulat siya ihhh. Sinabi ko rin na 'di ko na 'yan para i-explain sa lahat pero, ginusto mo, so eto. Politics is not my cup of tea. Wala nga akong pake sa org chart at ratings e. HAHAHAHAHA. E 'di natahimik at kumalma. Thicccc Virgo talaga, kaya I can handle as a Taurus-Aries impostor. Yep, kwento ko 'tong Aries development as a Venn Diagram girly soon.
Ako kasi, 'pag pinasa ko na bola sa work, kahit pa overthinker ako, tinatayaan ko na 'yung pinasahan. Periodt. Ganun ako magtrabaho. Walang personalan. I will continue advocating for my team so as long as dama ko 'yung full support which is honestly fullest support sila sa akin lalo the past months. HUHUHUHUHU. Wala rin naman kasi silang choice e. Hahahahahaha. Trust issues, pasowkkk. Dali. LUH SIYA.
Soul sis reels and memes deluge na hindi na lang puro rant and shit. Sineseryoso ko 'yung boss bitch era on training wheels niya. It's me talking to my naive self in the name of 14 going 40 peg namin. LOL.
My Genats home. HUHUHUHUHU. Sobrang care kahit mga ilang buwan na akong 'di nakakadalaw. Laging may message na 'wag akong pabinat and may padala pang food. :D Cabbage rolls na 'di ko pa nga pala nakakain kasi kakatamad mag-init ng food.
Better state ng skin tumors ni Vidi. He's really getting weaker kasi nga 11 years old. Tapos, may newly opened crematory malapit sa amin. Galit na galit tatay ko kasi bakit daw ako nagse-send ng ads na ganun sa kanya. Sabi ko, para lang prepared na sa tamang panahon. Sabi, until 20 years pa raw si Vidi. HAHAHAHAHAHA. Mag-roadtrip pa raw sila sa Bats area and hybrid bike with basket. LUH.
Souvenirs ng binyag ng bunso ng kapatid ko arrived. :D Takte talaga. Pero tuhog ito sa aking project so, test market na po tayo real quick para bago naman ilabas sa niche merkado, check natin anong pulso ng madlang pipolzzz. Shemay. Wala na akong pang-Shein dahil bibili pa ako ng gatas na hypoallergenic bukas. FUDGE talaga.
Kakiligan na tahimik pero tumatagos. LUH. ULOL. Hahahaha. Iinom ko na lang ito ng malala. Lagnat laki lang yata ito. :D LUL. Kinikilig pa pala ako noh. Baka nga hindi nga ako halaman after all. Pero 'di ko pa talaga sure kasi okay naman ako now. Isa-isa lang, pero derecho lang. Weekend naaaaa!
0 notes
rubenpupen · 6 years
Photo
Tumblr media
.w. .... I just love it-
17 notes · View notes
lilynightfall · 4 years
Photo
Tumblr media Tumblr media
♥ outfit
Violent Seduction - Nyx (FATPACK) @Equal10Event Insomnia Angel . dreaming girl hat [FAT] (unpacked) Ichigo* - Enchanted Love Glasses Moon Elixir x MUSE - Doll Face - Arm Wraps FOXCITY. Selfie VOL4 - Phone (R Hand) - Wear me *BOOM* Lala Neck Bow (all colours)
♥ body
[ODIO] Miso Skin Gacha - RARE1 @Equal10Event [ODIO] / MISO EYE MAKE UP - HUD (GENUS) @Equal10Event [ODIO] / MISO EYELASHES - HUD (GENUS) @Equal10Event Stealthic - Desire (Complete Package) AG. Luminous Eyes - Lagoon #Boataom ::VR.2 PO PO Lip Gloss 6 for Genus(OMEGA) Applier Genus Project - Genus Head - Baby Face W001 [LEGACY] Meshbody
♥ decor
FOXCITY. Photo Booth - Good Form (Red w/o water) (Rez) FOXCITY. Selfie VOL4-2m (bit adjusted for photo)
♥ flickr post
5 notes · View notes
pinagaganda · 3 years
Text
shutaena ㅠㅠ mahal ko na ata monsta x ang lala po!!!!!!! sobrang gwapo ni changkyun jusq pls tapos si hyungwon pa parang gusto ko magkasala kay chanyeol
0 notes
vegrbleboy · 7 years
Note
jsyk, i still haven't made a full psychological recovery after that stunt you pulled with your fckn teletubbies shenanigans. hope you're happy, you've ruined me.
when is my lala x po slash fic coming out
5 notes · View notes
juwitalala · 5 years
Text
Temuan Senjata Api di Kantor Pos Renon Masih Dalam Pemeriksaan
Juwita Lala Temuan Senjata Api di Kantor Pos Renon Masih Dalam Pemeriksaan Baru Nih Artikel Tentang Temuan Senjata Api di Kantor Pos Renon Masih Dalam Pemeriksaan Pencarian Artikel Tentang Berita Temuan Senjata Api di Kantor Pos Renon Masih Dalam Pemeriksaan Silahkan Cari Dalam Database Kami, Pada Kolom Pencarian Tersedia. Jika Tidak Menemukan Apa Yang Anda Cari, Kemungkinan Artikel Sudah Tidak Dalam Database Kami. Judul Informasi Artikel : Temuan Senjata Api di Kantor Pos Renon Masih Dalam Pemeriksaan Ditreskrimum Polda Bali telah melakukan pemeriksaan barang yang datang dengan menggunakan mesin X- Ray UNIKBACA.COM
0 notes
lunchbox-dilemmas · 5 years
Text
DAY 19 - MAHABANG UPDATE
ANG INTENSE LANG. 6am na ako natulog kanina. Nagising ng past 9 am. Sobrang sakit ng injuries ko. Nag wear off na yung anesthesia and pain relievers.
GANITO KASI GUYS. Kwento ko nangyari kagabi.
Kagabi around 11:30 pm, I got into an accident.
Puta literal na kakaout ko lang tapos nasa byahe ako naka motor ako. Kavideo chat ko pa yung clanmates ko dati sa ros nakalagay sa front pocket ko yung phone ko.
Hmmm so ayun nagddrive ako sa marcos highway. Mabilis din ako eh. Nasa 80-90 kph yung speedometer ko. Tapos biglang may naguturn. Putangina. 5 lanes yung highway if I am not mistaken. Nasa second to the right lane ako. Yung naguturn syemps, galing sya from the most left side diba? Ang tamang paguturn ng sasakyan, dapat 2 lanes lang sakop. Putangina umabot sya sa linya ko?? Feeling truck si gago. Eh ang bilis ko, nakapagbrakes naman ako kaya lang hindi umabot, guys. Next thing I knew I was shouting “PUTANGINAAA” then KABLAAAAG!!
Ramdam kong humampas yung ulo ko dun sa pintuan ng Montero Sport. Ramdam na ramdam kong bumagsak ako. From second to the right lane, I found myself and my motorcycle na nasa may gutter na. So ano yun tumalsik talaga kami no? Nakakaloka.
I was shocked. As in parang putangina what the fuck happened feels ako. I can hear my clanmates na nagmumura na din kasi diba nakavideocall kami. Na kinakamusta nila ako. Damn nakaexperience sila ng live coverage motor accident.
So ayun. Nakaupo ako sa highway. Katabi ko yung motor ko. Ang daming glass shards sa sahig. Bumaba yung magasawang sakay ng Montero. They asked me kung okay ako. Nagtanggal ako ng helmet. So nashock sila I was a female rider. Tinatanong nila kung kaya kong tumayo. Sabi ko “teka lang po di ko alam”. Parang 2mins muna akong umupo then sinubukan kong tumayo. I can feel the pain coming from my left leg. Makirot sobra. Tapos I tried to walk. Inikot ikot ko paa ko. I was checking kung may fractures ba. Eh wala naman so I thought I was okay.
May good samaritan na rider ng Angel’s Pizza na tumulong. Inayos nya motor ko. Tapos nakipagusap usap din. Iniisip ko kung magpapapolice report pa ba. Or makipagareglo na lang kasi hassle. May mga mmda din na dumating. Haaaay. So habang nakatayo ako lumalala yung pain na nararamdaman ko sa left leg ko. Tapos may nararamdaman din akong tumutulo. Pagcheck ko nung pants ko, nabutas pala. Tapos pagangat ko ng pants, puta tumutulo na yung dugo andun na sya sa socks ko.
So ayun sabi ko pagamot na lang muna din nila ako. Ang usapan naman kasi kanya kanyang paayos na lang ng damage. Pumayag na lang ako para less hassle at kitang kita ko na mas malaki damage nila. (Post ko pics after this)
So si Mr. Good Samaritan, nagdrive ng motor ko papuntang Metro Antipolo Medical Hospital. Nakasunod yung magasawang naka-Montero.
Pagdating sa ER ayun na interviews. Tapos ako nagiisip na ako sinong tatawagan ko. Tinanong ako kung may health card ako. Syempre dineny ko. Ano wala silang gagastusin sakin? Hindi pwede. Gastusan nyo ko no.
Pinagpalit nila ang ng hospital gown kasi syemps need tanggalin ang pants. Tapos nung nakita nung nurse at doc yung injuries ko, ayun need daw tahiin. Unang pumasok sa isip ko, IT WILL LEAVE A SCAR. Puta na yan. So ayun nagstart na linisin ni nurse yung wounds ko. Pota hindi mahapdi kasi agua oxinada and water lang. Pero tangina ang sakit pag nalalagyan ng pressure. Nkklk. Sabi ko kay nurse “ANG MALAS MALAS KO NAMAN. INIWAN NA NGA AKO NG JOWA KO TAPOS NAAKSIDENTE PA AKO” tapos natatawa si nurse sakin.
After malinisan, isasalang na ako sa X-Ray. So while waiting, I called my dad. I tried 3x pero walang sumasagot. Then I received a text from his number. Gf nya yung nagtext, lasing daw si papa. Tulog na. Nasa isip isip ko. Oh shit, ngayon ka pa naglasing kung kelan kailangan kita. I tried calling ate, ringing lang din. Hahahaha tangina naiiyak na ako at that point. Hindi dahil sa naaksidente ako. Kundi dahil walang macontact. Di ko pwedeng tawagan si mama, last na nagkita kami vinevertigo sya and ayoko syang maghysterical. Alam kong magpapanic sya at alam na alam kong papatigilin nya ako sa pagmomotor to the point na kaya nyang sirain si pinky. Ayoko din naman tawagan si kuya jusko isa pa yun. Tsaka ayoko na ng mga sermon regarding sa pagmomotor.
So ayun. Si Pao ang last resort ko. Nasa isip isip ko magriring kaya? Alam ko na magkasama sila that night eh. So tinawagan ko nagriring. Pero no answer. Naluha na talaga ako nun. Sinasadya mo bang wag sagutin? I dialled again. Cannot be reached na. TANGINA NALULUHA NA TALAGA AKO KAGABI. I was so desperate. I even texted Jayce. Tangina di ko na alam gagawin ko eh. Hindi naman sa nagpapapansin ako o nagpapaawa pero tangina di ko na talaga alam gagawin ko. So ayun tinext ko na din si Pao. Tapos nagreply sya. Asking ano nangyari sakin and such. Kasalanan ko bang magexpect ako na pupuntahan nya ako sa Marcos Hway? Hahaha. Maaga daw pasok nya kinabukasan so tawagan ko lang daw ng tawagan si ate and kuya. So I tried calling my sister again. SHE PICKED UP!! YAAASSS!!!so ito mga naaalala ko sa convo namin.
“Hello? Why?”
“I’m at the hospital right now”
“Why? What did you do?”
“I had an accident”
“What?? Where are you? What hospital are you in? Are you still alive? Yes you’re still alive you’re talking to me rn”
“Metro Antipolo Medical Center”
Oo english kami magusap sa phone nyan. Hahahahahah. Puta napansin kong mej nararattle sya.
“What hospital again? Do you need me there?”
“Metro Antipolo Med Center. I think so. Pero okay lang din if not”
“I’ll go there. Wait for me”
So ayun na may pupunta na. Tanginang yan.
Dumating na ulit yung nurse at tuturukan na ako ng tetanus toxoid and anti tetanus. Akala ko magsskin test pa. Buti na lang wala kasi that shit is painful. So nung prineprepare na nya injection. Sabi ko “masakit po ba yan? Diba mabigat yan?” Sagot nung nurse “mas masakit pa din yung pagiwan nya sayo” OOOHHH SHIIIIT. HAHAHHAHAHAHA i love that nurse.
Dinala na din ako sa Radiology tapos xray ng ankles, legs, knees, hand. Binalik na ako sa ER kasi time na para tahiin yung tuhod ko. Nakakatuwa habang tinuturok ni doc yung anesthesia. Tapos tinetesting kung may nararamdaman pa ako. Sabi ko “Doc, may anesthesia din po ba para sa durog na puso?” So ayun laughtrip kami habang tinatahi yung tuhod ko. Ang daldal ko habang ginagawa yung procedure. Hahahahah. Epekto ba to ng shock or what. Ending 4 injections of anesthesia and 5 sutures.
So my sister arrived with her doctor friend. And guess what is her friend’s name? It’s Pau!! Puki ng inang yan. Hahhahahahahaa
So she talked with the owner of the montero and discussed about car insurances. Jusko. Buti na lang talaga sya pinapunta ko. Kelangan ko ng brains nya.
And ayun yung motor ko iniwan na lang muna dun sa hospital. Tapos hinatid ako pauwi nila ate. Nastress ako. Hilux yung dala. Ang taas paano ako aakyat dun eh injured nga. Hahahahahah pero namanage ko naman. Binigyan din ako ng reseta nung doctor friend nya. Mga uppers. Hahahahah. Ayaw ako bigyan ng Valium kasi baka daw magOD ako dun. Kaloka. Mga walang tiwala. Hahahahaha.
So ngayon meron akong swollen leg and ankle both on the left side. Both of my knees are bruised pero mas malala sa left. 5 stitches sa left knee. Bruised left hand. And some minor wounds and scrapes.
Sa lala ng nangyari, ito lang natamo ko. Ang lakas ko kay God. Sobra.
0 notes
smolcendygirl-blog · 6 years
Text
Tumblr media
Po x lala
0 notes
melsaadelia · 7 years
Text
BANTARA ISTIMEWA
Awalnya ga nyangka gitu kalo menang,, nilai aja jelek, B- B- A A A+ (tp meningkat sih hehe) Dipertengahan perjalanan hiking, “mel jauh banget hikingnya” “ayo semangatt, kita pasti bisa” “capek mel” “istirahat dulu yuk” “istirahatnnya abis post 4 aja ya, biar ayem”
Sesampainya hampir Di akhir perjalanan, kakak T2 bilang : “dek puzzle nya harus 10, ini post bayangan terakhir. Isna “udah ada brp puzzle mel?” gua : “eh kok cm 9?” T2 : “pasti ada post yg terlewati dek, coba diinget lagi” gua :: “oh iya inget, pas itu post nya kak nganu, kita ga ambil puzzel kan katanya pos itu ga untuk jalur kita, (jalur 2), Yauda gua langsung lanjut Perjalanan aja” “gimana dong kak? Masa balik kesana lagi? Jauh kok kak. Lagian juga bukan salah kami kan kak” T2 :: “ya gimana dek,, td juga ada kok yg ketinggalan puzzle trs dia balik ke pos itu buat cari” Sangga 2 genk :: “gimana mel? Kalo kita balik kesana lagi, sama aja kita balik setengah perjalanan lagi, ini udah mau sampe sekolah dikit lagi. Yg lainnya udh pd sampe sekolahan malah Gue :: “ Ya mau gimana lagi, gapapa ah, ayo ini siapa yg mau ikut kesana sama aku?” T2 :: “jangan semua dek, nanti lama, perwakilan aja 2-3 orang yg balik kesana” Lala :: “aku mel” Jessica :: “aku juga ikut” Gua :: “yakin la? Jauh lho, masih kuat?” Lala :: “inshaallah ayo brangkat”
*pas otw jalan balik kesana, lawan arah* Gua :: “eh kok pd Ngikut di belakang,, jangan semua, kalian tunggu aja disitu” “eh jes,, kalo km ikut ntar siapa yg komando mereka?” Jessica :: “gpp ah biarin, masa pinsa lagi berjuang sendirian, Aku diem aja” Sangga 2 genk :: “iyaudah, mel dkk Gamau bawa bekal, minum gitu? Jauh lho” Gua :: “gausa, makasih, bawa bendera aja udh susah. Biar cepet sampe sana” “oh iya er tolong komando yg lain ya” *melsa jessica lala lanjut jalan* Jessica :: “eh mel, keknya lu dikerjain sm kakak T2 deh” Gue :: “masa bales dendam sm gua sih  *berpapasan sm sangga lain* Sangga A :: “eh mel lapo kok mbalik” Sangga B :: “melsa kamu balik, mau ngapain” “puzzle gue kurang. Hrs 10 puzzle kata kakak T2” “eh alhamdullliah punyaku10” Dsb bnyk lah yg nanya Jessica :: “he kene sangga yg paling tertinggal le, pol belakang sah” Gue :: “gpp, JAGOAN DATANGNYA BELAKANGAN :) ” heheh
*Pas perjlanan Ketemu kakak T2* Kak P :: “dek sini” “kok balik kenapa?” Gue :: “iya kak” “nganu kak” *cerita sebenarnya* Lala, jessica :: “mel jangan nangis mel” Gue :: ” gue ga nangis!! “ *sedikit membentak* sbg penguat biar ga nangis hehe. Tp emg aslinya (hampir) nangis ;),, maafin gue ya jess laaa :D Kak P :: “yauda dek duduk sini dulu, ntar nunggu kalo ada kakak T2 lewat bw motor, suruh anter kesana. 1 org aja yg kesana, lainnya tunggu disini”
*gue kesana dibonceng kak T* *balik lagi* Jessica : “gmn mel? Ketemu?” Gue :: “enggk jes, kak N gaada” Kak P :: “yauda kalian balik aja sana sm yg lain, biar di bonceng T2” *2 motor ada 5 org,ya hrs ada yg cenglu = bonceng telu =nelon* Terus ya gituu.. nyusul temen sangga 2 yg lain.. jalan bareng menuju sekolah
*akhir acara pas upacara penutupan* T2 :: dek ini ada 2 hadiah buat 2 pemenang, 1 cowo 1 cewe. “juara putra dari sangga X dg jmlh score A.A.A” pokonya bnyk A nya deh, bagus. Gue :: “udag mir gausah berharap, nilai kita aja tadi dibawah kkm. Ckck” Miranda :: “heem mel bener” EH MALAH DISEBUT PEMENANGNYA T1 PUTRI ITU SANGGA2. DEMI APA GUE SPEECHLESS Ya intinya banyak pelajaran lah yg bisa dipetik. Mungkin cerita ini ga berguna buat anda, tp sangat berkesan bagi kami Sangga 2, khusunya gue Soal hadiah sih harganya ga seberapa. Tp maknanya luar biasa. Seneng bangett gituu .
*Ps :: Jangan nilai barang dari harganya, tp maknanya :)) Soal kata JAGOAN DATANGNYA BELAKANGAN. Bukannya mau sombong, sekadar kata2 motivasi aja kok. Hehe. But, ini kali kedua quotes saya terbukti nyata Mwehe :"))))
0 notes
benefits1986 · 6 months
Text
Candied Breakfast, Lunch & Dinner
As a donut seeking peace of mind, we fought a good fight yesterday, I guess.
And soooo, my 4th panganay aka pinsang Gen Z cheered as we rode our Grab kahapon. "Bring your daughter to office day" daw ang it's giving ng Thursday niya sa BGC pa. HAHAHAHAHA. Iyak ang funds at medyo bawas ang limit ng landi budget neto. Alam mo na... priorities.
Syempre, ang lala ng palpitations and overthinking ko kasi 'yung behind the scenes neto, mala-kunin ang ID sa matang-lawin manong guard levels na sumbungero sa nanay kong Taurus, ages ago.
This one should be easy, theoretically. Basic. Pero syempre, bumusina naman ako ng mainam sa abot ng kaya ko at nagbigay ng context sa mga kinuukulan kahit 'yung totoong ako e, okay, I won't explain and not give a damn because, I can and I will. Periodtzzz.
Hindi naman ito first time, kasi 'yung kapatid kong naa-anxiety attack ages ago rin, sinama ko sa pitch, sa OB at kasama sa kotse ng tatay ko sa start up. HAHAHHAHA. Pero noon, wala akong pasabi. Dumating na lang ako sa office ng bitbit ko siya. Syempre, gulat AF si itay at pati ang team ko. Sabi ko, hindi ako puwedeng pumili sa dalawa --family ba or work. Wala po tayong generational wealth, generational trauma lang. CHZ. Niloko ako ng frat boy tatay ko na grabe daw grit ko. Ako naman e, parang gipit, gitgit at gigil level 1000 lang talaga kasi bakit ba naman sa dinami-dami ng oras, ngayon pa ako walang choice kung 'di all of the above kasi nga... 'yun na nga.
I remember umupo pa 'yung kapatid ko sa pitch table kasi stable naman siya. Sedated. So parang naging plus points pa kasi dumami 'yung lean pitch team namin. Hay. Baliw talaga me. Yes po. Opo. Keep up.
Syempre, 'yung mga ka-team ko jaw drop szn sila. Sobrang strict kasi and by the book ng tatay namin hataw na hataw. Sabi ko naman, wala e. Sumubok lang ako at nilaban ko naman, since sanay naman akong matalo lagi.
Pinangaralan pa nung tatay ko at nung officemate ko 'yung kapatid ko. HAHAHAHAHA. Shemay. Probably, one of my longest days and nights since love ko nga mag-work, work, work noon sa isang male-dominated set up with my ultra feminine and unapologetic ways of getting ALL things done. Tabi. I told you, I have scarlet sins.
And sooooo, I dragged my palpitating self to the office yesterday. Sabi nung 4th anak ko, iba rin. 'Yung drip ko raw is giving Harajuku Barbie Baby Girl na dark and deadly. ULOL. Sabi ko naman, since 'di pa ako makakapag-Japan soon, practice OOTD muna ako, saka as a batang ina at 13, dapat our looks should be aligned. Fit check pa kami bago umalis. Tinanong pa ako neto kung puwede daw sa office suot ko. Gago talaga. Sabi ko anong mali sa drip ko. Sabi niya, wala. O e 'di, tapos. Sabi ko, puwede naman kaming mag-stay na lang sa house kung naabala siya ng look ko. More importantly, I follow the dress code and my body, my rules gaming lang talaga ako. Wala akong pake kasi I dress depending on how depressive I am. Happy? Mema din talaga 'to e. Pota. Gen Z --ingrown na may nana talaga ano? Hahahaha.
Sailor Mercury x Ravenclaw lang naman peg ko pero plus size. CHZ. Saka delulu vibes kasi inisip ko na lang potential Kawaii comments 'pag nakapag-Japan na ako ng malala with private onsen sa dojo with tea ceremony and traditional dinner while overlooking Mt. Fuji or something more interesting. AYWAW. :D Ganyan na lang talaga ako mag-overthink para hindi ko damdamin masyado 'yung fucking palpitations ko.
7:05 am kami dumating sa office para may runway akong 'di gaya ng NAIA. LOL. Naging smooth naman ang landing because I can and I did. :D Hahahahahahahhaha. Shemay. Ang aga. Hulas na bait-baitan vibes ko kasi Friday na, at weekend naaaaa naman pala.
Sabi ko sa kanya, 'pag may kumausap sa kanya unless kasama ako, sabihin: Sabi ni Bene, siya raw kausapin mo. LOL. 'Di naman daw siya mag-small talk because her social battery is so low, almost empty. Okay. Good.
Actually, puwede ko naman siyang pakawalan sa concrete jungle ng shithole ng Manila, BGC. Kaso, ayoko ng masyadong maraming variables sa constant silent battles niya. Mahirap na. Darating din kami sa part na 'yan mala-guryon style sa tamang panahon.
9:00 AM nasa standing desk na siya and nakapag-breakfast na. Para lang talaga siyang Tamagochi, kaya ang task niya is to take care of my Tamagochi. Hahahahaha. Tinanong kung puwedeng mag-laptop. Sabi ko, anong gagawin mo dito until lunch? Magmumukmok? Syempre, yes. Nu ba. Baka daw gagamitin ko personal laptop ko. Sabi ko, gusto mo, sa'yo 'tong work laptop ko. Ikaw mag-meeting. Tumigil siya. Dami ko pang need itawid kasi Thursday is fully booked day sa calendar ko among other things pa after the meetings.
Gave her a 32 oz flask of iced water to check her progress sa hydration since I think her pimples are not pimples. Stress-induced allergies na. Pinagsabihan ko pa na baka dahil din sa hair color niya because even her scalp is flaking so badly. UGH. Sabi ko magpa-check up na siya kasi lala 'yun dahil she keeps on agitating her face, ears, neck and the works.
I also had to do 1 meeting sa tabi niya para ma-sure ko anong headspace niya today. Feeling niya na naman kasi hassle 'yung pagsama niya sa office. :D Sabi ko, I got this. Tabi. 'Wag maarte. After the meeting, niloko ko sa kung anong feedback niya. Siya: Ay. Ganyan ka pala sa office. Mabait ang voice. Sweet girl. Sabay tawa. Saka inspiring daw ako and always guiding the team. Me: Bayad kasi 'to kaya malambing ako plus walang sunog at bagyo, this is utopia, for now. CHZ. Deep inside, tawang-tawa ako kasi mga kausap ko rin ay mga tulad niyang Gen Z who are growing their muscles na protein-deficient pa sa ngayon. Went to my desk of the day na kasi 'di ko na kayang mag-ipit ng boses at gigil. HAHAHAHAHHA.
'Yung utak ko, nasa pagtungga na lang ng naiwan kong wine. I like wine best when downed right from the bottle. 'Di nakakabitin. JUSQ. Kaya 'pag uwi nito, back to the ball game, baby. Babawi tayo ng malala. Hahahahahaha. 'Yan din reason why I like drinking alone. I don't like counting glasses, goblets and the like. Hassle. Too much fuss and pretentious. O kanal lang talaga ako and I don't care.
So, lunch time. Ayaw daw niya sa mahal since may allowance siya today. HAY. Pota. Hahahaha. Sige, convenience store galore. I can't decide what to eat. Dapat binaon ko na lang 'yung adobo kaso tinatamad akong bumili ng kanin pero, now, naisip ko lang, may kanin naman sa cafeteria namin. Nakatipid pa sana ako.
Ni-inception ko siya na punta siya sa Mitsukoshi after lunch. Tinuro ko 'yung daan na kita sa window ng office namin. Google maps na lang daw niya. Sabi ko, andami niyang alam. Hahahaha.
This Thursday lunch in BGC may be my most memorable one since kahit ilang subo lang ng bacon na ugh and masyadong matamis na macaroni salad, I saw her laugh one too many times. HUHUHUHU. Partida, may malalang palpitations pa ako niyan. BOOGSH. 'Yung lala ng palpitation, parang mapapa-clinic na ako levels TBH. Pero, sige... itatawid natin. Let's fucking light myself up like Ember. :D
Mahirap magpatawa ang mang-barda since I figured out she is one of my triggers. Lahat na lang, trigger ng sugatan, luhaan, 'di mapakinabangang nilalang. Off the roof po ang ating impostor syndrome na need ko pang check ang spelling rn.
Her effortless laughs and wicked comebacks over lunch naman are my glimmers. OPAK. 'Di ko kinaya 'yun. Alam mo 'yung nakikita kong she does not have social awkwardness, big win sa akin 'yun. Daig pa KPI kong 'di umaayaw. Kasi, 'pag napapatawa mo ng malala ang isang taong may mental health right after the spiral tapos mas malinaw na isip at intention niya, that is... magic.
Mga tanong at comeback pa neto e ang tinde. POTA. Palibhasa June moonchild. TACCA. Ilang beses ba namang tinanong kung sure ba akong ayaw kong magka-anak and family. Sabi ko niraspa ko na DIY mga egg cells and fallopian tubes ko para super duper safe na ang lahat kahit anong mangyari. Saka, I feel like, I can't afford to have another me. Sa kanya pa nga lang, suko na ako e. Paano pa 'pag 'yung sa sinapupunan ko na mismo galing? Anong kababalaghan at kashitan ang bitbit niya sa mundong ibabaw tapos true kasi talaga na, may mga ugali at quirks na manggaling sa sperm donor aka ama ng theoretical bata. E paano na 'yun? Hindi ko gustong alamin. Let's not go there, Satan.
Nung nasa Mitsukoshi na kami since clingy shitballs din 'to saka natuwa siya na in the zone siya sa office for her commissioned works na in fairness, 30K per pop, aba akala mo naman nakawala sa koral. Sabi ko sipat siya ng bet niya since parang maraming anime sadbois (LOLLOLL) naman sa mall kagabi. Sinulimpatan ba naman ako ng mata? Shet. SOOO ME. Sarap ingudngod. In fairness, tinanong ko saan napunta ang hustle funds niya, she plows it back to her biz PLUS syempre her manga obsession.
Dami niyang tili sa Fullybooked e. Tapos iyak na naman funds ko. Hahahaha. 'Yung gusto kong postcard ng Ghibli, from soft pass, naging hard pass. Tapos pinaka bet niya 12K na Bleach boxed set. 'Yan ang dahilan na isa pa why ayokong mag-anak. POTA. Paano na Shein finds 'pag stressed out ako? Mga 3 weeks from now na lang ulit siguro among other things.
Sabi ko, bilhin na niya 'yung 2 books niya after 3 hours of waiting na almost nakatulog na ako sa seat outside the bookstore. TACCA. Ayaw-ayaw pa. Papilit pa. Pero kilig level 10000000 nung inabot sa kanya 'yung haul niya.
Kumain din kami ng hindi mura and hindi masarap na dinner dahil gusto daw niya ma-try ang food court. Sabi ko naman, okay lang kasi 'pag nag-Japan na siya, wala na. Finished na. 'Yung food court kasi ng mall na 'to, parang Starmall Alabang levels. HAHAHHAHA. Wala akong pake kung 35M 'yung presell ng condo kakabit neto. Wala.
I remember nung nialok ako ng condo dito, sabi ko talaga na I have my tiny house na po plus I don't have funds. Thank you. Sinabi nung taga-benta na, okay lang daw basta kunin ko 'yung flyers and leave contact details. JUSQ, mhie. Condo fucking living. So much hassle pero I do get why it works naman lalo for those who can afford it at gusto ng own world nila. Gets ko. Easyhan ko na. Eto na.
Pagod na pagod ako, pero kanina woke up at 4:10 AM this yaya-mayordoma. LOL. Palowbatt na laptop ko, so, let's slay Friday, Saturday and Sinday. Sunday pala. CHZZZ. PS: BL vibes na lang din ang naging baon ko para sa Huwebes. So, share ko na rin dito and nakahanap na rin ako ng BL babies sa team. It's giving... :D Armiiiiiiiiii!!!! Wagas kang tunay. HUHUHUHUHUHUHU. PS: More and more and more hustle and work, work, work, kasi in a parallel universe, gusto ko na bitbitin 'tong 4th anak ko sa Japan tapos alam na ang mga paganaps. Darating din ako diyan. For now, sabakan na duguan muna. Nag-message pa after ng call: ...Don't let it eat you up. Keep me updated. May emojis pa. Yes, emojis. Thank God for my people, my tribe. Thank you, universe.
youtube
0 notes
kuliitrazy · 7 years
Text
Hindi ko naman siguro kailangan muna magkaroon ng infertility issues bago MAKAINTINDI. At hindi ko na din siguro kailangan humashtag am lucky, while others have issues nga (hindi naman po ako insensitive). DON'T get me wrong. . What I'm trying to say is, iba-iba katawan ng babae, regardless. Ke regular man period o hindi, iba-iba katawan ng tao. (In general, ayan, para hindi sexist ang dating). . Pero gosh, minsan ang hassle lang sobraaaa, yung PMS, alam nyo ba yun? Yung pre-menstrual syndrome? At yung dysmenorrhea? Yung minsan feeling mo mamamatay ka na kasi may mga nararamdaman ka. Yes, ang lala lang talaga minsan - sumisira sya ng araw. . Anyway, wag na natin pahabain ito. I'm begging y'all, please, buksan sana ang isipan dahil KAILANGAN TALAGA ito. . I'm sure kung 'di man kapatid, nanay, tita, pinsan, baka may kaibigan ka naman, o kapitbahay, workmate o kahit kakilala man lang o kahit wala kang kilala, pero meron at meron na nangangailangan ng tulong mo - let this be your good deed na para sa future ng nakararami. 😉 . So, please, consider and sign the petition now! . Ps: naniniwala naman ako na kung morally wrong talaga sa ibang tao, hindi gagawin. Hindi dahil gusto ng RHLaw, ibig sabihin we're condoning na agad pre-marital x, or unli x w/o consequence. . At kahit mag calendar method man ako, yung availability ng ibang options just in case.. At protection fr STDs, duh?! . #LiftTRO #UpholdRHLaw #Yes2RH #RHmovement #RHnow #RHLaw
0 notes
cratesico · 7 years
Text
Hindi ko naman siguro kailangan muna magkaroon ng infertility issues bago MAKAINTINDI. At hindi ko na din siguro kailangan humashtag am lucky, while others have issues nga (hindi naman po ako insensitive). DON'T get me wrong. . What I'm trying to say is, iba-iba katawan ng babae, regardless. Ke regular man period o hindi, iba-iba katawan ng tao. (In general, ayan, para hindi sexist ang dating). . Pero gosh, minsan ang hassle lang sobraaaa, yung PMS, alam nyo ba yun? Yung pre-menstrual syndrome? At yung dysmenorrhea? Yung minsan feeling mo mamamatay ka na kasi may mga nararamdaman ka. Yes, ang lala lang talaga minsan - sumisira sya ng araw. . Anyway, wag na natin pahabain ito. I'm begging y'all, please, buksan sana ang isipan dahil KAILANGAN TALAGA ito. . I'm sure kung 'di man kapatid, nanay, tita, pinsan, baka may kaibigan ka naman, o kapitbahay, workmate o kahit kakilala man lang o kahit wala kang kilala, pero meron at meron na nangangailangan ng tulong mo - let this be your good deed na para sa future ng nakararami. 😉 . So, please, consider and sign the petition now! . Ps: naniniwala naman ako na kung morally wrong talaga sa ibang tao, hindi gagawin. Hindi dahil gusto ng RHLaw, ibig sabihin we're condoning na agad pre-marital x, or unli x w/o consequence. . At kahit mag calendar method man ako, yung availability ng ibang options just in case.. At protection fr STDs, duh?! . #LiftTRO #UpholdRHLaw #Yes2RH #RHmovement #RHnow #RHLaw
0 notes
ficbot · 7 years
Text
He obliges and stands tall, almost terrified. "Is he ashamed now? Optimism won't take them out of consciousness, that's face, though not a part of the couch." Can't want to do it again, harder. People changed. He could sense her actions, the face of the academy and decided that yes, please no. Phone - no, he sounds. "I know, love." She kept quiet." Well, that she feels more than a little older then they've been here for five months straight. "Fair enough." Running his finger in and day out," Well, this is deliberate and sure enough Rey started crying. He's the painkillers and go, ze dziewczyna koncentruje sie na nim wrazenia wykalkulowanego, ale potrzebujemy ostatniego kawalka... Zawiesil glos, aby za jej podbrodek i odwrocil na drugi bok. Jej policzek byl gesto zbroczony krwia, ktora splywala po policzku i po chwili milczenia. - Rozczarowalby cie. - Because Mama knows Lala is gifted. When Poe brushed his hair and smoothed his gloveless hands over a stretcher and he's belt. "What was her name. As the doors of the interrogation rack. Kylo sat up and when it happened. The canteen was a pile of stuff you need. Whatever you say that you only have to look at him, and start over" Poe Dameron's about to make sure it's proximity before he knows oblivion. An X - Wing beside his knee, where the water. "You mean... you've done one, as he laid on top of a lack of timelines." It's hardly graceful - more, shoving one hand leaving the few pilots who tarried among the new wave of his hip against the stone's already trying to formulate the end and Kylo can feel Finn's." "Thats just the joys of friendship for him and curling his hands numb and feeling like a limp, he feels warm everywhere. She was beautiful and just as she heads back to Poe with his long -
0 notes
benefits1986 · 6 months
Text
Sick Bed x 12 Levels of Burnout
I was almost flat on my sick bed the past days. Actually, my dad has been asking me to take a day off because he felt like I'd be in a pretty bad shape. He was so irked as I joked around with my really hoarse voice during wall-to-wall meetings.
I tried my best to triple down on Berocca thinking that it was just because my vocal cords got stressed over last Sunday's game. I was even able to attend and participate in our team building but I kept gulping iced drinks with reservations, of course. After my last huddle which ended around 630 PM, the burn started.
I felt dizzy and cough escalated. As an overthinker, I felt as though my lungs which are as thin as plastic cover gave up on me. LOL. I went more easily on my vape as the cough got worse. Dad got worried and wanted to bring me to the hospital. Of course, I know that it's flu season so I don't want to increase my chances of contracting shittier viruses. I am also worried because he is also nursing a cough.
I called mother dragon out because I'm close to shit line last Wednesday night. Dad felt helpless but I asked him to go out and landi because I got this. He told me that he'd stay home. UGH. I know he meant well but having to worry about his food and the chances of him contracting the fuckin' virus I got just magnifies everything. I want mother dragon right there and then. LOL. Baby girl x mama's girl pa rin po tayo, opo.
Syempre, wala naman sense na ipilit ko na samahan ako ng nanay ko. Babatukan lang ako nun kasi delulu na naman ako.
Enter my survival kit during my seasonal sickness called URTI or upper respiratory tract infection. Since grade school days, this is my arch nemesis. Since mother dragon is OCD, I never had to be confined because her matang-lawin ways never fail.
Double dose of Lagundi Forte caps (syempre not safe na double dose pero that's how I do shit lalo 'pag malala na talaga) Triple dose Berroca coz I can't find my non-acidic Vitamin C Triple dose Zinc Triple dose Vitamin D Double dose Bioflu 4 liters water (not too much because I might fuck up my potassium and sodium levels) Saline spray for my nose Throat spray White flower x Vicks Inhaler Immunopro Dizzytab to just keep me non-hilo (lolollolll; labo pero mala-placebo effect lang ito for this case, I think) Suob for the face Sodium-rich food like chicken noods and fast food because I can't cook even when I want a bowl of homemade chicken sopas and lugaw HUHUHUHUHU NO ICED drinks which is sooooo hard like mamamatay na akong walang cold drinks I can't eat much but I remember mother dragon breathing down my neck. I have to force myself to eat so that all the medicines go down.
I had to take an SL because I can barely move. Sabi ko nga, sana if matuluyan ako, rekta na. Naghabilin naman na akong rekta cremate na. LOLOLLOLL. I downplayed the SL plea sa boss ko. I checked the messages din but sobrang lala to the point that I slept the whole day and night. Pilit kain and inom lang because I really need to bump up my numbers. CHZ. I can't even adjust my AC because hinang-hina po tayo. I felt my patched lips in spite chugging water. UGH. Wala munang orange or lemon juice because baka madali 'yung acidic shit ko. How bad was it? I can't doom scroll or send unli memes to my soul sister or GCs to distract myself. I can't move a finger because everything hurts. LOL. Ang lala. Sabi ko na lang... if this gets worse, I'd have to go to the hospital. Worried about being dehydrated and having to deal with the possibility of critical potassium and sodium levels. I can't even feed my dogs and pet them. My lips are not only parched, they're kinda purple. LOLOLLOLL. In short: DELIKS.
I was asleep primarily because I went overboard with the Lagundi caps. Ang lala. As in mas malala pa sa sedation ng unli wine x Red Horse x Cerveza dogshow years back. Parang slowmo lahat. Lololloll. And from a distance, I can see my dad checking on me. Me to myself: Sana hindi mapansin na nag-OD na naman ako. HAHAHHAHAHAHHA. Me to myself, too: Hello. Lagundi caps lang naman 'yun saka vitamins, soooo, walang OD. Dahil hindi gamot o gamiting parang gamot ang mga ito. LOL. Sige. Ilaban mo pa. I guess my junior's correct. I should step on the break. LOL. Came across a Facebook post randomly that states the 12 levels of burnout. Been barely breathing since January this year, to be honest. Wala akong reklamo sa new team ko. As in. It was a unique welcome and first month lang talaga. LOLOLLOLL. Let's keep it at that. HAHAHAHAHAHHAHAHA. Thankful din ako sa new team ko. As in. I can talk about this siguro when the mood strikes because there's more to life than work, right? Burnout is because of how 2023 hit home and hit hard. And let this be a reminder na I should actually step on the breaks, too. 'Wag ko na wait na maging mala-ER levels ako because I am not getting any younger. Health is wealth. Malamang, kaya nagpaparamdam nanay ko kasi para maawat na ako. Again, hindi ito about work space ko currently. It's about my choices din, in a way. Too excited and too challenged kaya 'yung kinetic and potential states ko, kagulo. LOL. May the remaining months of 2023 be a wild yet healthy one, universe. Let's make magic happen! EME. Katakot 'yung magic na word. LERKZZZ. Meanwhile, iwas labas muna tayo because baka mabinat. :(( And leaving MNL is crazyyyy. Lokal friends warned me na turistas are swarming my spots. CHZ. Papagaling muna ako fully.
0 notes