mara x dorabella enemies to lovers iktr

hej! jag vet inte om du är rätt person att fråga, men jag vill gärna utöka mitt ordförråd i svenska och bruka språket mer eftersom engelskan har tagit upp en stor del av det jag läser och lyssnar på. har du några texter att rekommendera ursprungligen på svenska med fint språk? vare sig det är skönlitterärt eller facklitteratur spelar ingen roll. svar uppskattas jättemycket!

Väldigt fin fråga att få! Det hänger lite på vad du tycker om att läsa, naturaligtvis - du måste ju stå ut med det också för att ta till dig något av språket! Kan gärna skicka en uppföljare till den här frågan, men jag tar lite axplock också ser vi vad du tycker låter intressant För ren språkglädje och härig arkaism överträffar inget Röde Orm av Frans G. Bengtsson, en vikingaroman som rör sig över halva europa på 900-talet. Otroligt underhållande dialog och en bra äverntyrsbok, men man måste stå ut med en rätt så unken kvinnoskildring, tyvärr. En författare vars svenska jag verkligen har avnjutit om sistonde är Salomon Shulman, som skriver riktigt frejdigt och mustigt om allt vad Judendomen och Sverige heter - rekommenderar särskillt Jiddischland - bland rabbiner och revolutionärer om du är intreserad av östjudiska skildringar - om du kan få tag på den, tyvärr fick den inte allt för stor upplaga. Men allt han har skrivit är läsvärt - kika in på antikvariat och fråga efter honom, som sagt om du har ett intresse för judendomen. Jag har också alltid uppskattat proletärförfattarne för sin, när den är som bäst, karga och vackra tidigmoderna svenska. Av de alstrerna innom den klassiska proletärliteraturen med svenska som orginalspråk (alltså inte Väinö Linnas "Här under polstjärnan"-trilogi, som är allra bäst) bland älskar jag särskillt Moa Martinssons "Mor"-triologi och Vilhelm Mobergs "Raskens" och "Soldat med brutet gevär". Fritjof Nilsson Piratens böcker är också starkt att rekommendera - bred och fryntig sydsvenska i små underhållande vignetter. Ren skrivarglädje. Starkt rekommenderade i allmänhet, men särskillt Bombi Bitt och jag, om du vill börja någonstans. För att ta ett mer modernt exempel så reagerade jag mycket på "Björnjägarens Döttrar" av Anneli Jorddahl när jag läste den, både på själva berättelsen men också på svenskan i den - handlar om sju systrar på den sverigefinska landsbyggden som beslutar sig för att fly in i skogen från civilisationen, och är otroligt bra. Annars är poesin användbar för att bygga ut ordförråd och berika ens språkbruk - läser själv för tillfället Viktor Rydbergs samlade (finns i pocket till lågpris), och har också verkligen gillat Dan Andersson (de flesta av hans dikter finns tonsatta, dessutom). I modern tid skriver Athena Farrakhozad underbara dikter vars svenska språkbruk riktigt gnistrar. Återigen vill jag understyka att jag valde de här som exempel på saker som kan vara bra för ens svenska ordförråd, böcker och diktare som verkligen behärskade sitt svenska modersmål. Jag har också undvikit översättningar. Andra får gärna reblogga denna med sina egna favoriter och rekommendationer =)

H.M. The King's speech to the people of Sweden

Kära svenskar!

Det är i dag på dagen 50 år sedan jag blev Sveriges kung.

Under ett halvt sekel har jag haft glädjen och förmånen att vara vårt lands statschef.

Låt mig börja med att blicka tillbaka i tiden och tillsammans med er minnas hur det var, i samband med mitt trontillträde.

Det var 1973 och jag var bara 27 år gammal. Jag riktade då mina ord till min företrädare, konung Gustaf VI Adolf, min älskade farfar, som just avlidit 90 år gammal.

Han föddes i slutet av 1800-talet, som prins av Sverige och Norge. Invånarna i vårt land levde vid den tiden under mycket knappa omständigheter och många valde att emigrera. När farfar lämnade jordelivet den 15 september 1973 var han däremot kung i ett Sverige präglat av välstånd och demokrati.

Gustaf VI Adolf var en, i alla läger, djupt respekterad monark. För mig var han också en förebild, inte minst då min far gick bort under mitt första levnadsår.

Att efterträda farfar var en stor – och inte alltid så enkel uppgift. Men jag är mycket tacksam för det stöd jag fått från min kära familj som lojalt har stått vid min sida genom åren.

Drottningen, våra barn med familjer och mina systrar har alla alltid funnits där.

Särskilt viktigt är också det förtroende jag fått – och får – från er, Sveriges folk. Ert stöd har varit ovärderligt för mig.

För detta vill jag i dag framföra mitt djupa och varma tack.

Kära svenskar!

Alla vi som bor och verkar i Sverige är lyckligt lottade. Vi är satta att ta hand om denna vackra del av jorden. Ett land rikt på levande miljöer, kultur och framstående verksamheter. Ett land att känna stolthet över.

Från bördiga Österlen till storslagna Lapporten i norr.

Från forskningsfartyg i Bohusläns skärgård till Gotlands fornminnen.

Från världsarvet i Falu koppargruva till framtidssatsningar i norra Norrland.

Det är en stor förmån att få ha upplevt så mycket, och mött så många människor, i vårt avlånga land.

Under detta jubileumsår, då vi uppmärksammar 500-årsminnet av valet av Gustav Vasa till Sveriges kung samt mitt 50-årsjubileum, har Drottningen och jag återigen besökt Sveriges 21 län.

Även om det finns olikheter, har vi slagits av att det som verkligen förenar, är den starka känslan av sammanhållning: av stolthet över historien och optimismen inför framtiden.

Kära svenskar!

Den resa som vi gemensamt har gjort under de senaste 50 åren är imponerande. Dagens Sverige är i dag en internationellt erkänd forskningsnation. Den tekniska och medicinska utvecklingen har bidragit till ökat välstånd.

Samtidigt har medvetenheten ökat om att vi måste hushålla med jordens resurser. Att ha fått följa denna utveckling tillsammans med er, Sveriges folk, har varit och är ett privilegium.

När jag i dag summerar mina 50 år på Sveriges tron så vill jag samtidigt blicka framåt.

Det är min förhoppning att nu, och under kommande år, få fortsätta att tjäna vårt Sverige. I både med- och motgång. I goda tider, såväl som i tider med stora utmaningar.

Ett Sverige med fast förankring i sin historia, och med en stadig blick mot en ljus och lycklig framtid.

För Sverige – i tiden.

Tack!

Speech held by H.M. King Carl XVI Gustaf at the Royal Palace in Stockholm on Sep. 15, 2023.

Idag får vi inte glömma att fira våra segrar, systrar! För herregud vilken framgångsrik historia feminismen har varit de senaste sisådär 150 åren! Vi har erövrat så mycket: rösträtt, myndighet även som gift kvinna, rätt till högre utbildning, rätt till skilsmässa, rätt att vara vårdnadshavare för våra barn. Och fler generationer kvinnor fortsatte: rätt till abort, rätt till förskola.

Så är det färdigt nu? Har kvinnorörelsen varit så framgångsrik att den inte längre behövs, i alla fall inte i vårt land? Det verkar som om vissa resonerar så. I alla fall är två av de saker som det alltid har varit självklart att feminism handlar om inte längre självklara.

För det första: varför existerar överhuvudtaget feminismen? Svaret har tidigare varit: för att förbättra för gruppen kvinnor och motverka kvinnors samhälleliga underordning under män. Men det svaret är inte längre självklart. Det har blivit svårare att hävda att feminism är en teoribildning och en rörelse som fokuserar på just kvinnor, utan den ses allt oftare som en större rättviserörelse för alla underordnade grupper och inte primärt för gruppen kvinnor.

Så här skrev till exempel Elsa Kugelberg i Dagens nyheter i en runa över bell hooks: ”Feminism är ’motstånd mot förtryck’, där förtryck förstås som ’frånvaro av valmöjligheter’. De som säger sig se och kämpa mot förtryck måste börja med förtrycket där det är som starkast. En feminism värd namnet behöver koncentrera sig på samhällets mest utsatta: flyktingar, sexarbetare, hemlösa, transpersoner, funktionsnedsatta. Vad säger de? Vad skulle göra deras liv bättre, friare?”

För det andra: vi är inte längre överens om vad kön överhuvudtaget är, och därmed inte heller vad en kvinna är. Och kön har ju trots allt varit det som feminismen har byggt på eftersom patriarkatet bygger på det.

Fram till för bara något decennium sedan var vi tämligen överens om att kön är ett biologiskt faktum, man föds till flicka eller pojke. Och med det kommer en rad olika förväntningar på denna nya individ – förväntningar som vi kallar genus. Det får resultatet att flickiga pojkar och pojkaktiga flickor bestraffas. Men det får också konkreta resultat i lägre löner för kvinnor, sämre vård för den som specifikt handlar om kvinnor, såsom förlossningsvården, färre forskningsresurser till kvinnosjukdomar etcetera.

Men i och med den nya syn på kön som har växt fram inom transrättsrörelsen, och som nu till exempel RFSL står för, kan vi inte längre självklart utgå från denna syn på kön och genus. Enligt den nya teorin om kön har alla en inre könsidentitet som inte behöver sammanfalla med det biologiska kön som man har blivit, som de uttrycker det, ”tilldelad”. Vilket kön du tillhör bestämmer du själv; det beror på din egen känsla och visshet – din könsidentitet.

De här två uppfattningarna – att feminism bör vara en mer allmän kamp mot diskriminering och förtryck av alla grupper, oavsett grunden för denna diskriminering eller detta förtryck (det kan vara kön, hudfärg, kroppsfunktion, klass, sexualitet) samt uppfattningen att kön är en fråga som den enskilda individen själv bör få bestämma – gör att feminismen är förvirrad för tillfället.

Vilken är vår motståndare? Är det patriarkatet och sexismen, är det kapitalismen, rasismen, normen om heterosexualitet eller en viss uppfattning om vad kön är?

Och vilken är vår kamp? Är det en kamp för att befria oss från könsroller, en kamp mot mäns våld mot kvinnor, en kamp för lika lön för lika arbete? Eller är det en kamp mot alla former av underordning och mot en syn på kön som en fråga om biologi istället för den enskilda individens känsla? De här frågorna bör var och en av oss tänka igenom och ta ställning till.

För övrigt har jag varit i kontakt med vården på grund av en fraktur i foten. Räkningen kom igår: 300 kronor. Å, vad mycket vi får för skattepengarna!

2024.04.06 Hour 13.5 🇸🇪 - Coffee Break Swedish

1.04 Notes:

long vowels and swedish - pretend there are two of the vowels written there

if you start part of a sentence with a time or place (e.g. "just nu"), then the verb and subject of sentence need to switch places

Göteborg = Gothenburg = (the one town pronounced differently in english)

den/det = it (and use "det" for the dummy "it")

de (pronounced "dom") = they

ni = you plural

du = thou, dig = you; du-reformen in 1960s

Helsingfors (rs ≈"sh") = Helsinki

1.05 Notes:

Det här är ... min vän, min pojkvän, min särbo

särbo / sambo

flycka + van = flyckvän / pojke + vän = pojkvän

en (common) vs. ett (neuter); en is used 75-80% of the time.

ett barn, mitt barn

mitt -> notice that double t makes the i a short vowel; if it were mit then i vowel would be long (mit = "meet")

double consonant at the end shortens the vowel

jag ser fram i mot det = i look forward to it

jag med = me too

1.06 Notes:

det låter bra / det låter utmärkt

ett syscon / mitt syscon / jag har inte syscon.

fredagsmys: Friday cozy time - tv och snacks, e.g. idål och läsk

att mysa = to cuddle

lordagsgodis: Sweets saturday

when it comes to family, most plurals are irregular: en bror, två bröder / en syster, två systrar / en son två söner / en dotter, två döttrar

very often "ett" plural nouns don't change form: ett barn, jag har två barn / ett syscon, jag har tre syscon

"y" pronunciation tip = "ee" in sheep with rounded lips

en förälder / mina föräldrar = a parent / my parents

mina = for all (mitt or min) plurals

noll (0), ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio ("nia), tio ("tia")

+0.5hr x 3 & watched 2 episodes of Young Royals last night + last episode idag

Nu när jag ändå lägger upp en recension så kan jag lägga upp en till

Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist är en fascinerande svensk klassiker som var långt före sin tid. I den får vi inte bara den svenska litteraturens första historiska roman, utan vi får även stifta bekantskap med Tintomara, som skulle kunna vara trans, icke-binär eller intersex. Eller så kan hen vara alltihop.

Själva handlingen väver ihop ett nästan shakespearianskt svartsjukedrama, som involverar två systrar och två unga militärer, med en komplott att mörda Gustav III. Sen bokstavligt talat rusar Azouras Lazuli Tintomara in i handlingen, och allt ställs på sin ända. Tintomara går under många olika identiteter, både pojkar och flickor, och ännu fler namn. Om jag kommer ihåg alla så har vi:

Azouras Lazuli Tintomara

Azoura(s)

Lazuli

Tintomara

Tournerose

Tinto

Mara

Tomara

Maria

Philip

Anledningen till att jag tar mig tid att lista alla är för att jag gillar speglingen till vår tid. Många transpersoner i vår tid inte bara experimenterar med olika namn, utan väljer att till slut kallas för olika namn i olika sammanhang. Det är just det Tintomara verkar göra genom boken.

I utgåvan jag läste fanns det ett efterord av någon vars namn jag inte kommer ihåg. Han sa i alla fall att Drottningens juvelsmycke var menad att bli ett sorts allkonstverk enligt Romantikens ideal. Den är alltså inte endast prosa eller pjäs, utan bådadera och dessutom innehåller den poesi, noter, och till och med inslag av balett. Stilgreppet förvånade mig, som en nutida läsare som plockade upp boken helt utan förkunskaper, bortom baksidestexten. Ändå gillade jag det hela. Det hade absolut blivit tröttsamt att läsa många böcker skrivna på det viset, men det var onekligen något som fick boken att stå ut, och fick mig hela tiden att tänka på vilken information vi som publik blir tilldelade genom varje texttyp. Fanns det mer till historien som jag bara skulle kunna komma åt genom djupläsning eller genom att relatera den till en annan historia? Troligtvis. Här finns massvis att analysera, som hur synen på romantisk kärlek och kön skiljer sig åt mellan de olika karaktärerna.

det känns inte bra att veta att liksom.. jag är svag, jag har ont.. jag mår piss!!! och min mamma e sur på mig. så jag kan nt be henne om hjälp med saker jag inte kan göra. ibland önskar jag nästan att jag kunde dö så att någon skulle bry sig lite om mig lol. dessutom, mina systrar? de är totalt osympatiska just nu. som alltid. är jag verkligen så hemsk som vill ha lite medlidande när jag går igenom nåt jobbigt?? är det så konstigt att jag är egocentrisk när ingen annan bryr sig om mig??

Keto Plus Recensioner: Kontrollera pris, fördelar och kundfeedback 2022

Keto Plus från att ha sett på Toddlers & TiarastoHere Comes Keto Plus, älskade vi alla Alana Thompson för hennes utseende. Oavsett om det var hennes lilla söta baby look eller hur Alana pratade, måste du ha tittat på henne när hon satt fast vid dina soffor i dina vardagsrum.

Visst, Alana Thompson är en av de välkända amerikanska barnstjärnorna. Boo Boo blev också berömmelse när hon var med i sin mammas dokusåpa "Mama June, From Not to Hot."

I den här serien tappade juni nästan 300 pund av sin vikt. Efter detta blev Keto Plus ett populärt ämne över internet.

Keto Plus familjens bakgrund

Alana Frances Thompson, även känd som Keto Plus, föddes den 28 augusti 2005 till "Mama June" Shannon och hennes dåvarande partner Mike "Sugar Bear" Thompson.

Den senaste tiden har du sett henne motivera människor med sin Keto Plus enorma minskning av hennes storlek, från 24 till 4 och göra uttalanden om hur hon prioriterar att vara frisk framför allt.

Mike Thompson var Mamma Junes ex-partner och far till Keto Plus. Mike dök upp i TV-programmet baserat på verkligheten, "Här kommer Keto Plus," Sedan dess känner världen honom.

Hur blev Keto Plus så populär?

Efter släppet av hennes framgångsrika TV-program, "Här kommer Keto Plus", var det mycket hype i branschen.

"Here comes Keto Plus" är en tv-realityshow baserad på Keto Plus barndoms äventyr och hennes systrar under uppväxten. Serien kombinerade familj lektioner med en touch av humor och verklighet. Producenterna sände den här showen 2012 och avslutade den 2014.

Sedan 2012 har serien fått ett stort fans som har ökat dag för dag. Det var första gången i många år av tv-historia som massorna älskade en tv-serie i denna enorma skala.

Efter den här showen väntade fansen också på Keto XP att Alana skulle göra ett framträdande i andra skönhets shower. Hur det än må vara, ändå är hon inte den där lilla flickan längre, utan en 16 år gammal tonår dam.

Keto Plus framträdande i "The Doctors"

I den här intervjun ringde värden Alana Thompson och hennes mamma, June, för att diskutera kost, mat, viktminskning och en hälsosam kost och livsstil. Under sessionen, Travis Scott hennes oro över Alanas ökande vikt.

Travis sa att om honung inte går ner i vikt under de kommande åren, skulle hon löpa den högsta risken att bli diabetiker och ha andra hälsoproblem.

Eftersom fetma kommer med kolesterol och hjärtproblem, enligt The Doctors panel, har hon mindre chans att leva ett hälsosammare liv om hon fortsätter att inte Peoples Keto Gummies äta en hälsosam kost och har övervikt.

Således kommer de med en slutgiltig dom om att Alana ska ha en viktminskningsresa på drygt 65 pund om hon vill ha ett sjukdomsfritt liv framåt.

Travis besökte också Junes hem. Han sa att när han tittade in i hennes kylskåp hittade han ingenting som kunde hjälpa Keto Plus viktminskning eller minska inflammation i hennes kropp.

Keto Plus splan

Keto FX är inte det där glittrande klänning barnet längre och växer med sina systrar ganska bra. Vår favorit småbarn Alana Thompson är en vuxen tonårskvinna som arbetar på sin viktminskning och ett bättre liv.

Alan är inte längre intresserad av skönhetstävlingar. Istället hoppas hon på fler komedi- och poplåtar relaterade projekt i den kommande framtiden.

Dessutom kan Keto Plus också försvara sig från onlinetroll och kroppsskämda människor. Hon är nu en sass drottning och kan ge dig en dålig attityd om du bash henne på hennes sociala medier konton.

För att sammanfatta, alla saker, oavsett om du är en känd personlighet, måste du tjäna din hälsa med lite ansträngning. Keto Plus Viktminskning är något att inspireras av, och om hon kan stoppa sig själv från att äta dåligt kan du också göra det.

En härlig recension!

Recension av Ingrid Brink, skrivpedagogSkillinge 20 september 2023 Sommaren vid Skärsjön är den andra boken i en trilogi skriven av författarna Andie och Snezana Lindskog. Boken inleds med ett brev mellan de två älskande kvinnorna Elsa och Britta. Boken handlar om den kärlek som de båda kvinnorna upplevt sedan de träffades som flickor och växte upp som systrar under den första hälften av…

View On WordPress

Fråga Käre Fader Angelo, Idag .. är det en särskild dag! Påven håller ett stort firande för det nya kristna året inleds och kongregationen för katolsk undervisning har ställt in lektionerna.  Jag vill då ta detta tillfälle i akt för att be dig att berätta för mig om Rosenkransens brödraskap. Jag har vänner som samlas var vecka för att be rosenkransen och de skulle vilja veta vilka fördelar man får genom att bli en del av brödraskapet. Kanske kan rosenkransbönen utvecklas, bli bättre, på så vis. Tror du att de lika väl kan fortsätta som de gör nu, det vill säga, att be rosenkransen var vecka tillsammans i sin grupp eller tror du att det är bra att istället ansluta sig till ett brödraskap såsom det du nämnt? Finns det fördelar, objektivt sett eller inte? Jag vet inte om jag lyckats förklara mig bra nog…….men stort tack på förhand, och som alltid, förenad i bön! Michele Prästens svar Min käre vän, Den Dominikanska Provinsen i Amerikas förenta stater uppmanar troende till att ansluta sig till Rosenkransens brödraskap med följande slogan: "Det finns allt att vinna och ingenting att förlora". Samma sak vill jag säga till dig. Men jag behöver berätta lite för dig om Rosenkransens brödraskap. 1. Det första Rosenkransens brödraskap bildades år 1470 efter Alain de la Roches (klippan Alain) ihärdiga förkunnelse, han var en dominikan från Bretagne. Alain är även benämnd med tillnamnet välsignad, även om denna titel ännu ej blivit erkänd av kyrkan.   Ett par år senare blev en lokal avdelning av Rosenkransens brödraskap grundat  i Cologne av Fader Joseph Sprenger, även han en medlem av Dominikanorden. Efter det spreds Rosenkransens brödraskap ut i hela Europa och senare även i hela världen. Det var genom brödraskapen som vördnaden till Heliga guds moder Marias rosenkrans spreds så vitt och brett, liksom genom deras försorg kom den också att bes på ett allt mer enhetligt vis.  2. Ända från begynnelsen, har Rosenkransens brödraskap associerats till Dominkanorden i så hög grad att etableringen av av de olika brödraskapen är ett privilegium som är reserverat för Dominkanorden. Brödraskapet av den Heliga Rosenkransen är därför en internationell sammanslutning av troende katoliker som skapats med syftet  att "prisa och ära den Välsignade jungfrun Maria genom att recitera rosenkransen för att försäkra sig om hennes beskydd och gemensam andlig tillväxt hos alla medlemmar över hela världen". Idag, lovar medlemmar av Rosenkransen brödraskap två saker; att be femton dekader av rosenkransen var vecka ( hela rosenkransen) och  att inkludera de andra medlemmarnas intentioner i sin böner. 3. Detta är är lågt ställda krav. De andliga frukterna som man vinner är mycket stora.  Tillsammans med de avlater, efterskänkande av botgöring som kan ges till medlemmar i brödraskapet, så erhålls verkligt stora fördelar genom de oändliga böner som i rosenkransen bes för intentioner av var och en av övriga medlemmar runtom hela världen.   De andliga fördelarna består även i att bli en del av böner och  frukter av det goda arbete från bröder, systrar  (de i kloster ), systrar och medlemmar i tredje orden tillhöriga Predikarorden (det vill säga Dominkanorden). Bland dessa finns också de röster som stiger mot skyn i de böner som hörs under mässan för de avlidna som firas var vecka i alla dominikanska konvent. Som du förstår, detta är en underbar kedja av böner, som länkar samman alla som Dominikanorden, allt i en underbar förening med Helgonen. 4. Enligt välsignade Alain de la Roche, har de även fått dessa löften att behandlas med särskild tillgivenhet och ömhet av Jesus and Maria  att behandlas som bröder och favoriserade barn att få särskild hjälp, fördel, i livet, i döden och efter döden. St Pius V tillskrev följande effekt av att be Rosenkransen: “De troende förändras snart till andra människor; kätteriets mörker försvinner; ljuset a

v den katolska tron framträder "(Consueverunt Romani Pontifices). 5. Åtagandet att be hela rosenkransen var vecka är inte tvingande såsom en synd som måste förlåtas vid underlåtelse.  Dessutom, är det inte tvunget att be alla femton dekaderna samtidigt. De kan bes under en vecka uppdelat i de tre grupperna av fem dekader: de glädjerika, de smärtfyllda och de ärorika mysterierna.  Johannes Paulus den II:e fastställde att en av dessa tre grupper av mysterier kunde ersättas ut med ljusets mysterier.  De facto, sade han att "integrationen av nya mysterier" påverkar inte: "någon väsentlig del av det traditionella framförandet av dessa bönerr" (Rosarium Virginis Mariae, 19). Hela rosenkransen består således av 15 mysterier, av vilka fem kan ersättas av ljusets.  6. Vid recitationen av rosenkransen är det inte nog att, som vi alla vet, vid bönen av Fader vår, Var hälsad Maria, Ära vare Fadern be dessa, utan även mysterierna (händelserna) som omfattar Jesu liv måste nämnas.   Dessutom, för att detta skall bli en rosenkrans, så är det nödvändigt att kontemplera, begrunda, mysteriet. Om inte, sägs enbart vackra böner såsom dessa är, men det kan inte sägas vara en rosenkrans.  Ett mysterium begrundas på följande vis: För det första, vi förenas med den händelse av Jesu liv som berättats, vi återupplever den scenen i vårt sinne, med vetskapen om att Vår Herre i detta ögonblick inte åstundar att vi endast minns vad han har åstadkommit, utan att vi återupplever det och gör det aktuellt för var och en av oss och våra behov.  För det andra, vi tackar Gud för vad han har gjort för oss. Vårt tack är mycket viktigt för det är då öppnar upp för den enorma gåva vi har fått given till oss. Faktiskt är det så att, dessa händelser i vår Herres liv har oändlig betydelse och meriter.  För det tredje, Fadern ombeds ge oss den nåd vi ber om genom utbytet av förtjänsten av att vi mediterar över Vår Herres livshändelser såsom om vi hade deltagit i dem. Kontemplation kan också vara att begrunda orden i en individuell bön eller händelse i Vår Herres liv. Det är därför inte nödvändigt att läsa en meditation över mysterierna, även om detta kan vara användbart, speciellt om rosenkransen beds i familjevis. 7. Som jag har redan har nämnt, vid rosenkransbönen, omfattar brödraskapets medlemmar andra medlemmars intentioner.  Det är inte nödvändigt att förnya denna intention vid var recitation av rosenkransen. det är tillräckligt med an “allmän intention”. Den generella, allmänna, intentionen kan uttryckas vid samma tillfälle som när man blir medlem i brödraskapet. 8. Tidigare nämnde jag olika former av efterskänkande av botgöring, avlat. För medlemmar av brödraskapet, är efterskänkande av botgöring, avlat utlovad, under de vanliga villkoren, under den dagen då man blir medlem (den dag som antecknats i registret), liksom för följande festdagar under jul, påsk, Maria bebådelse, jungfru Marias upptagning i himlen, vår fru av Rosenkransen, Maria obefläckade avlelse och Jesus frambärande i templet. Efterskänkande av botgöring, avlat, ges efter vanliga villkor, till alla de som ber med en rosenkrans i en kyrka eller ett kapell, familjevis, i en religiös kommunitet eller i sällskap med en samling av uppriktigt troende.  I andra fall kan efterskänkande av synd, avlat vara partiell. Men framför allt, så kan man påräkna speciell beskydd av Madonnan, Guds moder, liksom hennes ingripande i livet och i döden.  9. Bröder i Dominikanorden liksom alla medlemmar i orden blir automatiskt delaktiga i alla fördelar inom brödraskapet helt enkelt genom att tillhöra Dominikanorden. Medlemmarna i Rosenkransens brödraskap, som är väl medvetna om de andliga gåvor de erhåller från hela Dominikanorden i livet, i döden och efter döden, vill därför framföra böner om tacksamhet som riktas främst mot präster och bröder inom Dominikanorden, eftersom Vår Herre hjälper dem att arbeta alltmer för att ära Herren, för kyrkans bästa, för att omvända syndare  liksom

dem som ännu inte tror på vår Herre Jesus Krist, vår frälsare. Slutligen, de kommer även att be för att rosenkransens bön skall spridas, vilket har föreslagits och blivit påbjudet direkt från himlen, genom de många uppenbarelser vilka har godkänts av kyrkan.  10. Brödraskapets stadgar anger att den som inte fullföljer sitt åtagande under en vecka, å ena sidan inte begår någon synd, men å andra sidan inte heller kan åtnjuta de andliga frukterna.  Det är underbart att föreställa sig att då man vänder sin bön och vädjan till Gud, att man då kan be, vädja, för ordens räkning liksom sammanslutningen av brödraskapen och säga till vår Herre: “Jag förtjänar inte så mycket, men bröderna, systrarna, tertiärena (tredje orden medlemmar) i Dominikanorden alla de medlemmar som ber Rosenkransen över hela världen de förtjänar mycket mer. Herre, jag förtröstar till de böner som alla de frambär till dig i mitt namn och för mina behov”.  11. För att ansluta sig till Rosenkransens brödraskap, så behöver man anmäla sig, det går även att göra digitalt online, till en präst inom Dominikanorden. Våra besökare,kan för enkelhetens skull, kontakta mig Fader Angelo Bellon, O.P., och jag kommer att vidarebefordra anmälan till provinsens promotor fader av den Heliga Rosenkransen så att de kan bli upptagna i den Heliga Rosenkransens brödraskap Ange ert namn och efternamn samt vilken stad ni bor i. Tack till dig, käre Michele, för att du gav mig denna möjlighet att tala om denna skatt (för att använda en världslig benämning). Det är väl värt att ansluta sig. Endast goda ting kommer av detta i livet, i döden och efter döden.  Speciellt de som redan ber, reciterar, hela Rosenkransen var vecka bör fundera på att ansluta sig.  Avslutningsvis, jag kommer att komma ihåg dig i mina böner till Herren och jag välsignar dig Fader Angelo

Endagskavidöallaandraskavileva

Kretatvätten är tvättade, det värsta ogräset är rensat, jag har pratat med höns och katter, de sista (nästan) plantorna har fått en bostad och vi har mumsat på egna jordgubbar så nu går färden vidare. Denna gång ska vi träffa Leifs fyra systrar med respektive under några dagar i Härnösand. Efter det går färden vidare till några fina golfbanor tillsammans med kusin Torgny. Hönsen, vattningen och…

View On WordPress

Månadens Filmer: April 2021.

Några dagar sent, men ändock så kommer här månadens skörd av filmer.

Arsenik och Gamla Spetsar (2012). 👍

Fredriksdalare som tillfälligt låg uppe på Eva Rydbergs YouTube-kanal. Trevlig liten fars om två systrar med en dödlig hobby.

Assassins (2020). 👍

Dokumentär om mordet på Kim Jong-nam, eller kanske framför allt det som framkom i utredningen efteråt och om hur två unga kvinnor blev en bricka i Nordkoreas maktspel.

East, the (2013). 👍

Thriller från den utomordentligt kompetenta duon Zal Batmanglij och Brit Marling. En privar säkerhetsfirma tar sig an att infiltrera en anarkistisk grupp och agenten som får uppdraget känner hur världen mellan gruppen och verkligheten blir allt mer otydlig.

Fantasy Island (2020).

Förväntade mig blodig splatter-skräck men fick en väldigt väl berättad skräckis. Har en fullständigt onödig twist på slutet men är bättre än recensionerna gör gällande.

Final Target ¤ Ava (2020). 👎 📺 🆓

Finns att se gratis på Viddla för oss med samverkande bibliotek.

Dramaaction om en lönnmördare som börjar tvivla på sitt jobb. Vill inte riktigt lyfta -- trots en skicklig Jessica Chastain i huvudrollen.

Gudarna Måste Vara Tokiga ¤ The Gods Must Be Crazy (1980).

Klassisk komedi som fortfarande kan vara rätt rolig. Tror inte jag sett den tidigare.

Kassören i Auschwitz ¤ Accountant of Auschwitz, the (2018). 👍

Dokumentär om fallet Oscar Gröning som en av de sista levande SS-medlemmarna ställdes inför rätta för medhjälp till mord på 300 000 personer. Dokumentären centrerar sig mycket kring den etiska debatten och Tysklands kämpande med att gå vidare.

Love and Monsters (2020).

Postapokalyptiskt drama med lätta stråk av teenegeangst. Avgjort bättre än väntat och jag gillar att monstren faktiskt inte är invanderade rymdvarelser.

Moon 44 (1990).

Inte så pjåkigt action-mysterium signerat Roland Emmerich.

Mord på Ljusa Dagen ¤ Evil Under the Sun (1982).

Mer Agatha Christie! Mer Hercule Poirot! Och som alltid när det gäller den sistnämnda är det en väldigt avancerad förklaring till vem mördaren är och hur det hela gått till.

Once Upon a Mattress (2005).

Förra månadens “Sicken Ärta!” följs upp med spelfilmsversionen av samma pjäs. Inte fullt lika vass som fredriksdals version, men ändock underhållande.

Robin Hood (1991). 👍

📜 Jag säger en del av vad som är värt att säga här.

Thunder Force (2021). 👍

Ack så skicklig Vivian Falcone är som en yngre upplaga av mamma  Melissa McCarthys rollfigur. En superhjälte film vars största behållning (förutom huvudrollsinnehaverskorna) är att det är en superhjältefilm utanför MCU och DCEU.

Tom i bollen ¤ Caddyshack (1980). 👎 🔁

Är det bara jag eller är Chevy Chase rätt överksattad? Rodney Dangerfield är nog den enda som är genuint rolig. Har sett den tidigare och mindes typ ingeting på förhand, förutom golftemat.

Troy: The Odyssey (2017). 👎

The Asylum ger sig på klassiska Odyssén i vad som bara kan kallas gisten Eka med segel.

Vita frun (1962). 👍

Intressant story, och ungefär lika bra som de övriga filmerna i Arne Mattsons filmserie. Lite besviken dock att enfaldige Freddy hängde med in i den här filmen men inte fru Hillman.

Wheels of Fire (1985). 👎

Post-apokalyptisk bilåkaraction. Vill mycket men stannar vid “Casha in i kölvattnet på Mad Max”-nivån.

Skall ni bara plocka en film ur den här listan, rekommenderas den politiska thrillern “The East” eller “Kassören från Auschwitz”.

Systrarna (2015)

Systrarna (2015) är en film jag fångade en ljus söndagskväll i våras på SVTPlay, sista kvällen den visades. När tre unga systrar som lever ensamma i det hus deras frånvarande mamma lämnat efter sig, får reda på att deras än mer frånvarande pappa dött, reser de till begravningen. Där möter de sin 13-åriga halvsyster, som förlorat både sin pappa och mamma. De tre systrarna bjuder in den yngre att bo med dom i huset.

Systrarna är en film som belyser allt det som i mina ögon gör japansk film och berättarkonst helt unik och njutbar: konsten att skildra vardaglig magi, inramat i japanskt anslag, japansk arkitektur, japansk matkultur, japansk körsbärblom. Som lockar. Jag anser att japanska historieberättare inom många olika medier är unika i sin förmåga att skildra och hylla vardagen, med alla dess små vackra riter. Det är ett vanligt tema för många stora japanska filmregissörer, den mest uppenbara kanske Ozu Yasujirō och hans vardagsromantik. I animerade filmer av Studio Ghibli kan en scens klimax och dragningskraft handla om att skära upp en vattenmelon i all sin enkelhet och ta in hela dess härlighet.

I Systrarna fångas denna rena vardagsnjutning, sådant som är så fängslande och själavårdande att titta på i form av matlagning, bärplockning, vackra tyger,  att låta kameran vila vid en scen då det hemmabryggda vinet hälls upp i glasflaskor, vackert kakel på badrumsväggen, kimonos och tomtebloss.  

Samtidigt har filmen fångat en alldeles särskilt magisk tid i många människors liv: den där perioden i livet då alla i familjen fortfarande är närvarande i ett hem, då framtiden fortfarande är obestämd. Inget av syskonen har ännu bildat nya familjer, nya tillvaron och sammanhang. De lever ihop, inpå varandra, som på ett flickpensionat.

I de flesta filmer som skildrar en sådan idyll, en magisk, svunnen med ändock begränsad tid, så brukar även Slutet obönhörligen också skildras - ett före och ett efter. Allt gott har ett slut, filmer och serier som Brideshead Revisited, Döda Poeters Sällskap och Tokyo Story lär oss det. Hotet om slutet dyker upp också här: en återvändarmamma som talar om att sälja det gamla huset. Hade filmen följt klassisk dramaturgi-stil som man är så bekant med hade detta satt punkt för systrarnas samliv, en plotförändring som måste löpa linan ut, likt en självuppfyllande profetia. Men så blir det inte här. Systrarna får bo kvar. 

Vad gäller filmen dramaturgi så finns det mycket som skvallrar om att den är baserad på en mangaserie. Filmen är uppbyggd av korta story archs, som avslutas i små mikroinsikter och korta steg framåt, likt kapitlen i en lång mangaserie. I viss kritik av filmen lyfts detta som dess största svaghet. Filmen har ingen riktigt klassisk plot twist, inga stora, dramatiska, filmiska utvecklingar. Bara ett tuggande av små subtila, stämningsfulla och lågmälda historier. Personlighen har jag inget problem med filmens sidosatta dramaturgi, utan uppskattar den snarare som en rad härligt skildrare miljöer att få omsvepas av. lyssna här t ex:

- Att sitta med sitt skolarbete eller kvällsarbete vid ett lågt, runt köksbord i mitten av allrummet, där alla andra i huset också är och pysslar med sitt. Att sitta nära altandörren, med en fladdrande bris alldeles inpå.

- En balkong till ett gästrum högt, högt upp i en byggnad som vetter mot en högljudd flod långt där nere, och en massa lummig turkos-tonad grönska som ramar in vyn. Lite mygg kanske. Byggnaden i trä och med skjutdörrar med rispapper. 

- En inbyggd veranda som sträcker sig längs med ena sidan av huset, med skjutdörr, där man kan sitta även när det regnar ett ljummet sommarregn som smattrar på taket.

- att gå till det lokala middagshaket, sätta sig vid bardisken, få en ölflaska och en skål varm wok med lövbiff och blancherade grönsaker. 

♡ In Jannah ♡ Dear brothers and sisters, what have we done today so that we are one step closer Jannah? The gates of Jannah are 8: Baab as Salah (those who prayed on time and with ikhlas), Baab al Jihad (fighting in the cause of Allah), Baab as Sadaqa (the believers who gave in charity for the sake of Allah), Baab ar Rayyan (for believers that fast with sincerity for Allah's sake), Baab al Hajj (the believers who did the pilgrimage to Makkah), Baab Al-Kaazimeen Al-Ghaiz Wal Aafina Anin Naas (those who were able to control and suppress their anger), Baab al Iman (those who were steadfast in their religion Islam) and Baab al Dhikr (believers who used to remember Allah often). ▪ ♡ I Paradiset ♡ Käraste bröder och systrar, vad har vi gjort idag för att komma ett steg närmare Jannah? Portarna till Jannah är 8: Baab as Salah (de troende som bad med uppriktighet för Allahs skull), Baab al Jihad (de troende stred för Allahs skull), Baab as Sadaqa (de troende som gav till välgörenhet för Allahs skull), Baab ar Rayyan (de troende som brukade fasta för Allahs skull), Baab al Hajj (de troende som vallfärdade till Mecca för Allahs skull), Baab Al-Kaazimeen Al-Ghaiz Wal Aafina Anin Naas (de troende som kan kontrollera och stilla sin ilska), Baab al Iman (de som var stark i deras religion Islam) and Baab al Dhikr (de troende som brukar minnas Allah ofta). #islam #allah #jannah #muslim #alhamdulillah #hadith #prophetmuhammed https://www.instagram.com/p/BjZtwtVB6y3PQ0lcx0MhiXJy4xthzPGnTZP_TM0/?utm_medium=tumblr

Angående Bibeln (2)

Bibeln kallas även Gamla och Nya testamentet. Vet ni vad ”testamente” syftar på? ”Testamentet” i Gamla testamentet kommer från Jehovas förbund med Israels folk när han dödade egyptierna och räddade israeliterna från farao. 

Beviset för detta förbund var naturligtvis det lammblod som ströks på dörrposter, varigenom Gud upprättade ett förbund med människan, i vilket det stod att alla som hade lammblod på tvärbjälken och dörrposterna var israeliter, Guds utvalda folk, och de skulle alla skonas av Jehova (för Jehova skulle då snart döda Egyptens alla förstfödda söner och de förstfödda bland får och nötkreatur). Detta förbund har två betydelsenivåer. Ingen som hörde till Egyptens folk eller boskap skulle räddas av Jehova; han skulle döda alla deras förstfödda söner och förstfödda får och nötkreatur. Därför förutsades det i många profetböcker att egyptierna skulle tuktas hårt som ett resultat av Jehovas förbund. Detta är förbundets första betydelsenivå. Jehova dödade Egyptens förstfödda söner och allt förstfött bland dess boskap medan han skonade alla israeliter, vilket innebar att alla dessa som tillhörde Israels land vårdades av Jehova och skulle skonas; han ville bedriva ett långsiktigt verk bland dem och upprättade förbundet med dem med hjälp av lammblod. I fortsättningen skulle Jehova inte döda israeliterna, och han sade att de för evigt skulle vara hans utvalda. Bland Israels tolv stammar skulle han ta itu med sitt verk som gällde lagens tidsålder i dess helhet, han skulle uppenbara alla sina lagar för israeliterna och välja ut profeter och domare bland dem, och de skulle stå i centrum för hans verk. Jehova slöt ett förbund med dem: Om inte tidsåldern ändrades, skulle han verka endast bland de utvalda. Jehovas förbund var oföränderligt, för det var slutet i blod och upprättat med hans utvalda folk. Än viktigare var att han hade valt en lämplig omfattning och ett lämpligt mål för att sätta igång sitt verk för hela tidsåldern, och därför såg människor förbundet som särskilt viktigt. Detta är förbundets andra betydelsenivå. Med undantag för Första Mosebok, som tillkom före upprättandet av förbundet, berättar alla andra böcker i Gamla testamentet om Guds verk bland israeliterna efter upprättandet av förbundet. Visserligen finns det enstaka berättelser om hedningarna, men i stort sett dokumenterar Gamla testamentet Guds verk i Israel. På grund av Jehovas förbund med israeliterna kallas de böcker som är skrivna under lagens tidsålder för Gamla testamentet. De har fått sitt namn efter Jehovas förbund med israeliterna.

Nya testamentet har fått sitt namn efter det blod som Jesus utgöt på korset och hans förbund med alla som trodde på honom. Jesu förbund var detta: Människor behövde bara tro på honom för att deras synder skulle bli förlåtna tack vare det blod som han utgöt, och sålunda skulle de bli frälsta och pånyttfödda genom honom och inte längre vara syndare; människor behövde bara tro på honom för att motta hans nåd och skulle inte lida i helvetet efter att de dött. Alla böcker som är skrivna under nådens tidsålder kom efter detta förbund, och allesamman dokumenterar det verk och de yttranden som det innehåller. De går inte längre än till frälsningen genom Herren Jesu korsfästelse eller förbundet; de är alla böcker skrivna av bröderna i Herren som hade erfarenheter. Således har även dessa böcker fått sitt namn efter ett förbund: De kallas Nya testamentet. Dessa två testamenten omfattar bara lagens tidsålder och nådens tidsålder och har inget samband med den avslutande tidsåldern. Därför är Bibeln inte till någon större nytta för den yttersta tidens folk av i dag. Den tjänar på sin höjd som en tillfällig referens, men i grunden har den inte mycket användningsvärde. Ändå värderar religiösa människor den fortfarande högst. De känner inte Bibeln; de vet bara hur de ska förklara Bibeln och är i grund och botten omedvetna om dess ursprung. Deras inställning till Bibeln är denna: Allt i Bibeln är rätt, den innehåller inga bristfälligheter eller fel. Eftersom de först har bestämt att Bibeln har rätt och saknar fel, studerar och undersöker de den med stort intresse. Dagens stadium av verket förutsades inte i Bibeln. Det nämndes aldrig något om erövringsverket på den mörkaste av alla platser, för detta är det senaste verket. Eftersom tidsåldern är en annan, var till och med Jesus själv ovetande om att detta stadium skulle genomföras i den yttersta tiden — så hur skulle människorna i den yttersta tiden kunna finna detta stadium av verket i Bibeln genom att studera den?

De flesta av dem som förklarar Bibeln använder logiska slutsatser och har ingen faktisk bakgrund. De använder bara logik för att dra många slutsatser. År efter år har ingen vågat analysera Bibeln ingående eller säga ”nej” till Bibeln, eftersom den här boken är den ”heliga boken” och människor dyrkar den som Gud. Detta har pågått i flera tusen år. Gud har inte brytt sig om det, och ingen har upptäckt Bibelns inre historia. Vi säger att det är avgudadyrkan att värdesätta Bibeln högt, men ingen av dessa hängivna troende vågar se saken på det sättet, och de kommer att säga till dig: ”Broder, säg inte så, det är förfärligt! Hur kunde du häda Gud?” Sedan antar de en plågad min: ”Ack, barmhärtige Jesus, frälsningens Herre, jag ber dig att förlåta hans synder, för du är Herren som älskar människan, och vi har alla syndat, visa oss stort medlidande, amen.” Det är så här ”fromma” de är; hur skulle det kunna vara lätt för dem att acceptera sanningen? Om du säger så, så kommer du att skrämma vettet ur dem. Ingen vågar tänka tanken att Bibeln skulle kunna vara färgad av mänskliga idéer och mänskliga föreställningar, och ingen kan se denna brist. En del av det som står i Bibeln är enskilda människors erfarenheter och kunskaper, en del av det är den helige Andes upplysning, och det finns även inblandning av mänskliga resonemang och tankar. Gud har aldrig ingripit i det här, men det finns en gräns: De här sakerna får inte överskrida normala människors tänkande, och om de gör det så stör de och avbryter Guds verk. Det som går utöver normala människors tänkande är Satans verk, för det berövar människor deras plikt, det är Satans verk och det styrs av Satan och i det här ögonblicket kommer den helige Ande inte att tillåta att du handlar på det sättet. Ibland frågar några bröder och systrar: ”Är det okej för mig att arbeta på det eller det sättet?” Jag tittar på deras mognad och säger: ”Okej!” Det finns också en del människor som säger: ”Om jag arbetar på det eller det sättet, är mitt tillstånd normalt då?” Och jag säger: ”Ja, det är normalt, synnerligen normalt!” Andra säger: ”Är det okej för mig att arbeta på detta sätt?” Och jag säger: ”Nej!” De säger: ”Varför är det okej för honom och inte för mig?” Och jag säger: ”Därför att det du gör kommer från Satan, det ställer till oreda och källan till din motivation är avvikande.” Det finns också tillfällen då arbetet inte går tillräckligt långt och bröderna och systrarna är omedvetna om det. En del frågar mig om det är okej att arbeta på ett visst sätt, och när jag ser att deras aktiviteter inte kommer att avbryta det framtida arbetet, säger jag att det är bra. Den helige Andes verk ger människor en ram; de behöver inte följa den helige Andes önskemål bokstavligen, för de är utrustade med normalt tänkande och de är svaga, de har en del köttsliga behov, de har verkliga problem, och i deras hjärnor finns tankar som de i grunden inte har någon möjlighet att kontrollera. Det finns en gräns för vad jag begär av folk. En del menar att mina ord är tvetydiga, att jag ber dem att handla på vilket sätt som helst – det beror på att du inte förstår att det finns en passande ram för mina krav. Om det vore som du föreställer dig — om jag ställde samma krav på alla människor utan undantag och krävde att de alla skulle nå samma mognad – då skulle det inte fungera. Detta är att begära det omöjliga och det är principen för mänskligt arbete, inte principen för Guds verk. Guds verk utförs enligt människors faktiska omständigheter och grundar sig på deras inneboende kaliber. Detta är också principen för spridandet av evangeliet: Du måste gå långsamt fram och låta naturen ha sin gång; först när du säger sanningen tydligt och klart till någon, kommer hen att förstå, och först då kommer hen att kunna lägga Bibeln åt sidan. Vem skulle kunna bryta med konventionen om Gud inte genomförde detta stadium av verket? Vem skulle kunna utföra det nya arbetet? Vem skulle kunna finna en ny väg utanför Bibeln? Eftersom människors traditionella uppfattningar och feodala etik är så oerhörda är de oförmögna att göra sig av med dessa ting på egen hand, och de har inte heller mod att göra det. För att inte tala om hur människorna av i dag har gripits av några döda ord i Bibeln, ord som har tagit deras hjärtan i besittning. Hur skulle de kunna vara villiga att ge upp Bibeln? Hur skulle de så lätt kunna acceptera en väg som är utanför Bibeln? Så är det om du inte kan tala klartext om Bibelns inre historia och om principerna för den helige Andes verksamhet, så att alla människor blir fullständigt övertygade – vilket är absolut nödvändigt. Detta beror på att alla inom religionen vördar Bibeln och dyrkar den som om den voreGud; de försöker också begränsa Gud till Bibeln, och det är till och med så, att de inte når sina mål förrän de har spikat fast Gud på korset en gång till.

Böcker jag läst 2016-2019

På den här bloggen har jag varje år lagt ut en lista på alla böcker jag läst ut från pärm till pärm under året som gått. Men 2016 blev det inte av, inte heller 2017 eller 2018. Framförallt för att listan inte kändes representativ. Under dessa år har olika jobbprojekt gjort att jag behövt ägna mig åt research där jag tvingats läsa utvalda delar i olika böcker istället för enskild bok i sin helhet. Under 2016-2017 läste jag t.ex. mycket om anabaptismen, men det är inget som märks i listan. Men nu har jag ändå bestämt mig för att lägga ut den. Kolla gärna in taggen #aureliaguläser på Instagram, där lägger jag ibland ut boktips och små recensioner (och där syns även de böcker jag inte läst från pärm till pärm utan bara utvalda delar). 

2019: 40 böcker

Böcker om Bibeln Sitting at the feet of Rabbi Jesus av Ann Spangler och Lois Tverberg A Life that’s good av Glenn Pemberton (om Ordspråksboken) Phoebe – a Story av Paula Gooder Hebrews av Mary Healy Priscilla av Ben Witherington III The Torah’s Vision of Worship av Samuel E. Balentine Reading Backwards av Richard B Hays

 Kristen ledarskapslitteratur If You Love Me av Matthw The Poor (på arabiska Matta-Al-Miskin) A Pastoral Rule for Today av Burgess, Andrews & Small

 Kristen uppbyggelselitteratur The Arena av Ignatius Brianchaninov How to be a Sinner av Peter Bouteneff 

Teologisk litteratur Paradiset åter av Tomas Einarsson Journyes of the Muslim Nation and the Christian Church av David W Shenk 

Kyrkohistoria The Patient Ferment of the Early Church av Alan Kreider 

Reportageböcker och dylikt Med Guds hjälp av Gabriel Byström Skärmhjärna av Anders Hansen Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj En piga bland pigor av Esther Blenda Nordström Tidens second hand av Svetlana Aleksijevitj A Time to Die av Nicolas Diat

 Romaner Beckomberga av Sara Stridsberg Bränn alla mina brev av Alex Schulman De kommer drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru Vända hem av Yaa Gyasin Din stund på jorden av Vilhelm Moberg Den svalgula himlen av Kjell Westö Längtans flöde av Alva Dahl Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri Sveas son av Lena Andersson Arv och miljö av Vigdis Hjort En dag i Ivan Deniosovitjs liv av Alexander Solsjenitsyn Konturer av Rachel Cusk Testamente av Nina Wähä Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

 Biografier och självbiografisk litteratur Utan nåd – en rannsakan av Fredrik Virtanen Allt jag fått lära mig av Tara Westover Konsten att feja arabiska av Lina Liman Löparens hjärta av Markus Torgeby Vilket jävla solsken av Fatima Bremer En bokhandlares dagbok av Shaun Bythel

2018: 28 böcker

Romaner Never let me go av Kauzo Ishiguro Min kamp 3 av Karl-Ove Knausgård Mitt liv och ditt av Majgull Axelsson Min kamp 4 av Karl-Ove Knausgård Min kamp 5 av Karl-Ove Knausgård Min kamp 6 av Karl-Ove Knausgård Sågspån och led av Vibecke Olsson Amerikauret av Vibecke Olsson Själasörjaren av Christine Falkenland

 Kristen uppbyggelselitteratur Helig rot av Peter Halldorf (för 3e gången?) Hädanefter blir vägen väglös av Peter Halldorf  (för 4e gången?) Bottenkänning av Fredrik Lignell Through, with and in him av Shane Kapler 

Teologisk litteratur Välkomna varandra av red. Tomas Poletti Lundström 

Böcker om Bibeln Korsets mysterium av Agne Nordlander 

Kyrkohistoria The Forgotten Desert Mothers av Laura Swan Biskop Lewi Pethrus av Joel Halldof

 Självbiografisk litteratur Sorgens gåva är en vidgad blick av Patrik Hagman När livets stramas åt skärps blicken av Sofia Camerin När träden avlövas ser man längre från vårt kök av Tomas Sjödin (för 2a gången) Välkommen in i min garderob av Anton Lundholm Kristunge av Malin Aronsson En shetel i Stockholm av Kenneth Hermele Hur jag lärde mig att förstå världen av Hans Rosling Katolska läror av Gunnel Vallquist Livets ord: mina tio orimliga år som frälst. Del två, Förnyad & befriad av Tomas Arnroth 

2017: 32 böcker

Romaner Ta itu av Kristina Sandberg Den döende detektiven av Leif GW Persson Gilead av Marilyone Robinson De polygotta älskarna av Lina Wolff Tystnaden av Shusaku Endo Utvandrarna av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Invandrarna av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Nybyggarna av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Bricken på Svartvik av Vibecke Olsson Min kamp 1 av Karl-Ove Knausgård Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Hemma av Marilynne Robinson Min kamp 2 av Karl-Ove Knausgård

 Reportageböcker och facklitteratur Halleluja Brasilien av Kajsa Norell Två systrar av Åsne Seiersdal Rom – en stads historia av Eskil Fagerström

 Självbiografiska böcker och biografier Letters from the Desert av Carlo Carreto Bonhoeffer av Eric Metaxas Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Wintersson Livets ord: mina tio orimliga år som frälst. Del ett: de första åren av Tomas Arnroth Brev från en klostercell av Hans Gunnar Adén Århundrades kärlekshistoria av Märtha Tikanen

 Ledarskapslitteratur När du leder av Josefin Arenius Ledarens hantverk av Lennarth Hambre

 Kristen uppbyggelselitteratur Klostret av James Martin SJ (egentligen en roman) Kristliga råd och betraktelser av Fénelon Becoming Who You Are av James Martin SJ

 Teologisk litteratur Inte allena av Patrik Hagman & Joel Halldorf Martin Luther – hans liv, lära och influytande 500 år senare av Stephen J Nicholas Att älska sin nästas kyrka som sin egen av Peter Halldorf 

Böcker om Bibeln The Theology of the Letter to the Hebrews av Barnabas Lindars SSF

 2016: 38 böcker

Romaner Torka aldrig tårar utan handskar: Sjukdomen av Jonas Gardell Torka aldrig tårar utan handskar: Döden av Jonas Gardell Levande och döda i Winstord av Håkan Nesser Innan floden tar oss av Helena Thorfin Århundrades kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström  Drömmen om Elim av Vibecke Olsson De ensamma av Håkan Nesser Flickvännen av Karolina Ramquist En mörderska bland oss av Hanna Kent Flykten av Jesús Carrasco De oroliga av Linn Ullman Glöm mig av Alex Schulman

 Facklitteratur Kunskapens frukt av Liv Strömquist

Reportageböcker Det heliga berget av William Dalrymple 

Självbiografisk litteratur, biografier, memoarer eller dylikt Brännpunkter av Thomas Merton  Jag sökte Allah och fann Jesus av Nabell Quresh Cigaretten efteråt av Horace Engdahl 96 lampor – om oss som brann och försvann av Jacob Langvik Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg Den sista grisen av Horace Engdahl Älskade terrorist av Anna Svadberg och Jesper Huor Och i Winerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink Halvvägs av Fredrik Reinfeldt

 Kristen uppbyggelselitteratur Mellan skymning och mörker av Peter Halldorf Den brinnande busken av Lev Gillet Spår av den osynlige av Mikael Hallenius Den helige Ande i den kristnes personliga liv av Kallistos Ware Tron Allena av Bo Giertz (för 2a gången) Gud och intet mer av red. Ulrika Ljungman Contemplating the Trinity av Raniero Cantalamessa Du brinnande kärlekslåga av Peter Halldorf Den som hittar sin plats tar ingen annans av Tomas Sjödin

Kyrkohistoria Following in the Footsteps av Christ av Arnold Snyder Vindarna från väster av Per-Eive Berndtsson A Brief History of Spirituality av Pilip Sheldrake

Teologisk litteratur Som om allt förvandlats – Ekologi, ekonomi och eukaristi av William T Cavanaugh