Tumgik
sanningenbakom-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
Njuter av det är lördag och solen lyser på oss
0 notes
sanningenbakom-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
Läxhjälp och geografikoll
0 notes
sanningenbakom-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
Suit up
0 notes
sanningenbakom-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
All in
0 notes
sanningenbakom-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
Framme på hotellet! #liu
0 notes
sanningenbakom-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
Hotellfrukost <3 #liu
0 notes
sanningenbakom-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
Söndagsmys när man har delad tur! #personalbrist
0 notes
sanningenbakom-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
Nu känner jag ju mig inte gammal? #orangakuveret
0 notes
sanningenbakom-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
Dagens leende
1 note · View note
sanningenbakom-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
Studiemotivation #tentaplugg
0 notes
sanningenbakom-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
Så var vi igång igen #geblod
0 notes
sanningenbakom-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
Bara i baljan som man får en ros i ölen
0 notes
sanningenbakom-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
Mycket intressant att läsa på åvven, men vem är den nyktre nollan?
0 notes
sanningenbakom-blog · 11 years
Photo
Sammanfattar Åre
Tumblr media Tumblr media Tumblr media Tumblr media Tumblr media Tumblr media Tumblr media Tumblr media Tumblr media Tumblr media
Lite bilder från studentveckan i Åre!!!
2 notes · View notes
sanningenbakom-blog · 11 years
Text
Tuff dag för en idiot
0 notes
sanningenbakom-blog · 11 years
Text
När man tycker om lämnar denna värld kroppsligen gör det ont. Det är en smärta som skiljer sig från tillfälle till tillfälle. Att jag förlorade min lillebror när jag var 6 år tror jag inte att jag då riktigt förstod. Tror inte jag var ledsen på det sättet. Den smärtan kom flera år senare och det gjorde något fruktansvärt ont mig.  När jag förlorade min moffa vägrade jag först att acceptera det. Det var inte hans tid, det var inte han som borde dö. Den var en period som jag tyckte var riktigt jobbig, men tack vare mina vänner och familj överlevde jag. Jag överlevde för att jag fick prata om honom. Det var inte förbjudet. Nu har jag förlorat min första farfar. Jag förstår att det låter konstigt men när jag var liten adopterade min moffas syster och hennes man mig som deras barnbarn. Något jag var helt med på och jag fick uppleva mycket roligt. Jag fick uppmärksamhet och det var bara jag. Det var viktiga för mig. Sen "växte jag ifrån dem" och de fick egna barnbarn. När jag sen blev tonåring och världen var emot mig gjorde min familj allt för att ta hand om mig och fristaden hemma hos mommo och moffa var det viktigaste. Det dröjde inte länge innan mammas kära kollega och hennes man tog sig an oss barn och gav oss en ny sorts kärlek. De får mig alltid att skratta och jag är glad att de är i mitt liv. De kommer inte vara min farmor och farfar, men de har en betydande roll de med. 
Min första farmor och farfar hittade mig och jag var glad över att vara en del i deras familj. Älskar dem verkligen. Och nu får jag aldrig träffa min farfar igen. Det gör ont!
0 notes
sanningenbakom-blog · 11 years
Photo
Tumblr media
Allt för att göra tentaplugget lite roligare
0 notes