I smärtan såg du in så djupt, så länge
att dina ögon ville allt förlåta,
och dina händer ville allt välsigna.
Ragnar Jändel, Havets klockor (ur dikten Dostojevski)
2 notes
·
View notes
Over the mountains and plains, the dew was lying.
Just as in other nights, the trees were sighing.
He lay alone there.
Finally, dazed, he said: "Lord, let them tie me,
crown me with thorns and scourge and crucify me
for my love's sake!"
Then he went back to those who to him were dearest,
those, who had heard his teachings of love sincerest,
those he trusted.
All the dread of that awful night he was holding
in his heart as he leaned over them, beholding
those few companions.
But as one bewildered he recoiled, saying:
"Oh, were you then not able to watch here, praying
even one hour? - "
- Ragnar Jändel (translated by me)
0 notes
Swedish poet and proletarian Ragnar Jändel
2 notes
·
View notes
De andra sändebuden kommo ofta
från jorden åter tunga utav klagan.
Men obekymrad kom du, hög och molnfri,
och sade fast: Allt fann jag ganska gott.
Ragnar Jändel, Sånger och hymner (ur dikten Emerson)
0 notes
Skön som en pingstdag var din hela levnad,
av blommor kransad, fylld av fåglars sånger
och rikt av solsken helgad och besjälad.
Den tyngdens ande som oss alla drager
mot mörkret ner, var icke din. Nej sällsamt
som änglar sväva leende du framgick.
Ragnar Jändel, Sånger och hymner (ur dikten Emerson)
0 notes
Jag ser röda stjärnor vandra över mitt huvud, lidande världar, som brusa fram genom stumma rymder.
Ragnar Jändel, Havets klockor (ur dikten Den döda fågeln)
0 notes
Som en vår jag ville gå igenom livet
Ragnar Jändel, Sånger och hymner (ur dikten Som en vår...)
0 notes
Glättig, lik ett barn som leker,
och högtidlig, lik en spåman,
ligger jag och låter jorden
rinna mellan mina händer.
Ragnar Jändel, Havets klockor (ur dikten Jag gick ut att plocka blommor.–)
0 notes
Nu har jag mitt hem, min glädje,
nu vet mitt hjärta ett bo,
nu har det slagit till barnets
högt längtade land en bro.
Dock – den som så tidigt måst sänka
sin blick i tomhetens hav,
hans främlingsmärke på pannan
kan ingen lycka två av. –
Ragnar Jändel, Havets klockor (ur dikten Den märkte)
0 notes
Jag ville likna solen själv, men är
så ofta lik det moln som döljer solen.
Ragnar Jändel, Sånger och hymner (ur dikten Den ovärdige beder)
0 notes
Till hemlöshet var jag kallad,
min stjärna var kall och blek.
Min barndom var ingen barndom,
min lek var ingen lek.
Ragnar Jändel, Havets klockor (ur dikten Den märkte)
0 notes
Ansiktet, det fina, redan
märkbart skuggats av den framtid
som dig väntar.
Blicken är så stor och
seende.
Stundom, då jag bär dig, är det
som en sorg jag maktlös tryckte
till min famn. --
Ragnar Jändel, Sånger och hymner (ur dikten Ditt leende)
0 notes
Du passar ju ej här
i fattigdom och mörker,
där man skall skynda på och trampa fram
igenom dumma tarvliga bekymmer,
gå i butik och handla på kredit,
förställa sig och ljuga
och gömma själens ädelhet och finhet
inunder grova gamla trasor.
Ragnar Jändel, Vårt rike (ur dikten Du är en annan –)
0 notes
Religion:
intet annat, broder,
än hjärtats förälskelse i det eviga
Ragnar Jändel, Vårt rike (ur dikten Religion)
0 notes
Det skimrar kring din panna än
i smärtans tyngsta år.
Var dag för med sig hälsningar
från världar bortom vår.
Ragnar Jändel, Vårt rike (ur dikten Du –)
0 notes
Varför är rymden mörk
och susa träden så armt?
Jag bar ju en fackla nyss
och hjärtat var varmt.
Ragnar Jändel, Vårt rike (ur dikten Ödeland)
0 notes