#kaos i alvik | Explore Tumblr Posts and Blogs

actualhumanyes · 1 month

Text

VARFÖR SNÖAR DET

#im having words again #kaos i alvik #sweblr #svea rike #all makt åt tengil vår befriare #sa du sten

211 notes · View notes

dokumentation1453 · 7 years

Text

Jag känner mig tryggare än nånsin i Sveriges vackraste stad

Att det skulle bli en ovanlig fredag visste jag redan när jag vaknade och tog mig ur sängen på morgonen. Men när flashen från Aftonbladet kom runt tretiden på eftermiddagen satt jag på toan på jobbet och trodde att det ovanliga redan var över för min del.

Sakta växte klumpen i magen. Vid tjugo i fyra-snåret gick jag. Att tunnelbanan inte gick visste jag redan, så jag tog mig till Odenplan till fots, där går det ju i alla fall ett gäng bussar. Jag tittade mig extra noga för när jag korsade gator. Jag genade genom Östermalmshallen där provsmakandet, flanerandet och småpratandet ändå pågick precis som vanligt.

När jag korsade Birger Jarlsgatan hängde en helikopter i luften, och ett ledningsfordon åkte förbi i full fart med sirenerna påslagna. Uppe vid toppen av Olof Palmes gata stod en folksamling och tittade neråt. Bortåt Unionen-huset kunde man se avspärrningar och valda delar av polisens fordonspark. Vid Odenplan gick inga bussar. Bussarna körde förbi med ”Ej i trafik” tydligt skyltat. Ett par damer stod och pratade med en sl-värd, eller vad de nu heter. En sån där med gul väst som kommer blixtsnabbt från ingenstans för att hjälpa resenärer vid trafikstörningar.

Här och var små delar av överhörda mobilsamtal. ”Tre döda”, ”Man tror inte att det är sant”, ”Jag vet inte om jag hinner till Gullmarsplan”. Ändå var allt så lugnt. Jag gick ner i tunnelbanan för att mötas av skyltar som hänvisade mig till andra färdmedel. Som om det fanns några. Bara att knata vidare.

Vid Fridhemsplan stod hoppfulla resenärer lydigt och väntade på bussar som inte skulle komma. På min telefon började sms och samtal komma in. Tre personer döda, vad är oddsen att jag är en av dem? Det är rent krasst inte mer vid en vanlig trafikolycka och det är ingen som bryr sig om att messa då. Facebook lät mig meddela att jag var ok. På kartan var Storstockholm utmärkt som katastrofzon.

Jag fortsatte knata. Jag och alla andra. Över Tranebergsbron. Allt var så lugnt. Lite för lugnt, tyckte jag som alltid går fort och retar mig på folk som går långsamt. Folk stannade för att ta bilder på lämmeltåget över bron. Och selfies. Och utsikten. Nåt måste man ju fylla instagramflödet med när man inte kom ner till Kungsträdgården för att fotografera körsbärsträden idag heller.

Jag tog ett par steg ut i cykelbanan för att passera ett äldre par. Då zoomar en cyklist förbi. En sån där som cyklar till och från jobbet varje dag. I lycradräkt. Och han lappar till mig i bakhuvudet. Jag halvspringer lite tafatt för att hinna ifatt honom och lappa tillbaka innan jag ger upp. Och där och då släpper klumpen i bröstet. Allt är faktiskt precis som vanligt. Allt är lugnt och sansat. Cyklister beter sig fortfarande som idioter. Det här är inte en katastrofzon.

Jag plockar upp telefonen, pluggar in lurarna och sätter på Spotify. Jag ökar takten lite till. I Alvik blir jag upplockad med bil av min man.

På radion i bilen intervjuas ett par turister från… Jönköping? Det gick ungefär såhär: – Jag står här med Ing-Britt som rest hit från Jönköping för att gå på teater då de helt plötsligt befann sig mitt i dramatiken. Berätta! – Ja, vi kom ju hit i eftermiddags för att vi skulle se Phantom of the opera. Med Peter Jöback i huvudrollen. Men vi hann inte mer än att checka in på Haymarket och gå hit för att ta en drink innan vi fick veta att det var avspärrat och att vi inte kan gå tillbaka. Så nu vet vi inte om det blir nån musikal för vår del och det känns ju tråkigt.

Japp.

Vi skulle egentligen ha tillbringat kvällen med att byta däck, så vi åkte och bytte däck. Stället vi skulle till hade hunnit stänga, men vi hittade ett annat. Far, första generationens invandrare, och son tog emot oss fastän de också egentligen hade stängt. – Har du samma bultar till sommardäcken som till vinterdäcken? *tittar upp från twitter-flödet på mobilen* – Bultar…? – Hemskt det är som har hänt inne i Stockholm… *tittar upp från twitter-flödet på mobilen* *ler fånigt* – Ja…

Jag swishar in 200:- för däckbytet. Ingen kollar att jag verkligen gör det eller att pengarna kommit fram. Mottagaren hette i alla fall Hasan, hinner jag se innan jag stoppar ner mobilen i fickan. Bilen lotsas ut från verkstaden. Sväng höger, nej andra hållet, lite till, stopp, vänster nu, nej andra hållet.

Hem. Lagar mat. Kollar nyheterna och Twitter-flödet. Ingen panik. Ingen brösttoner. Inget kaos. Inga hårda ord. Inga anklagelser. Allt i maskineriet Sverige funkar som det ska. Lugnt. Samlat. Värdigt. Ett tillfälligt avbrott i föreställningen om det trygga, tråkiga landet i utkanten av världen.

Statsministern är statsmannamässig. AKB står i Aktuellt med Jonas Sjöstedt vid sin sida och för första gången bryr jag mig mer om vad hon säger än om hennes frisyr. Personer på Twitter som jag i vanliga fall tycker är genomvidriga skriver helt plötsligt balanserade och kloka saker. Alla kammar till sig. Företag och privatpersoner välkomnar folk som inte har kunnat ta sig hem att hänga en stund. En bekant hyr en bil och börjar köra hem folk från stan.

Presskonferenser. ”Max två journalister per redaktion, ta med pressleg, använd ingången från Strömgatan” meddelar regeringstjänstemän på Twitter.

Nyckeln ligger under dörrmattan.

En person grips. Tunnelbanan börjar gå igen. En instagrambild på nåns middag på båten Birka på väg mot Mariehamn flimrar förbi och bryter plötsligt av Stockholmshyllningarna i flödet. Känslan av att allt snart är som vanligt och att ordinarie program återupptas igen efter det tillfälliga avbrottet.

På måndag finns en ny chans att instagrama körsbärsblommorna i Kungsträdgården, och en ny chans att reta sig på stans cyklister. En ny chans att springa uppför båda rulltrapporna på Östermalmstorgs t-banestation bara för att springa ikapp nån som har mage att GÅ i rulltrappan istället för att springa.

Jag känner mig tryggare än nånsin i Sveriges vackraste stad. Jag vet att det inte går att få en 08:a som klarar av t-centralen i rusningstrafik på fall i första taget. Jag älskar den här stan och alla människor i den. Lite extra älskar jag cyklisten som lappade till mig i huvudet på toppen av Tranebergsbron.

– Henry Cohen

0 notes

actualhumanyes · 3 months

Text

im sick adn tired helpppp

have horrific necktie