En sådan man [som är herre över sig själv] bringar de tre själsförmögenheterna till samklang, alldeles som harmoniens huvudtoner, den lägsta, den högsta och den mellersta och de toner som kan ligga däremellan. När han har bundit samman allt detta och inte längre är en mångfald utan har blivit helt och hållet en, besinningsfull och harmonisk, då först börjar han sin verksamhet, det må gälla förvärvande av rikedom eller kroppens vård, någon statsangelägenhet eller privata affärer. I alla dessa förhållanden anser och förklarar han den handling som rättrådig och skön, som bevarar och hjälper till att frambringa detta själstillstånd, och kallar för vishet den insikt, som reglerar denna handling, liksom han å andra sidan betraktar som orättrådig den handling, som upphäver detta tillstånd, och som okunnighet den åsikt, som bestämmer ett dylikt handlingssätt.

Platon, Staten (övers. Magnus Dalsjö)

Akademisk, felfri Predikokonst eller Olärd men "eldig" Predikan?

Paulus är nog den kristne predikanten som åstadkommit mest, han skrev ⅔ av Nya Testamentet och startade nya församlingar som i förlängningen spred evangeliet till miljoner och förvandlade hednavärlden till att bli övervägande kristen identitet, med stora skaror frälsta och tusentals kyrkor i många länder… Men, hur var Paulus som predikant? Var hans predikokonst enastående som kunde hänföra lyssnarna i timmar, med fantastiska liknelser, fängslande berättelser och vittnesbörd, övertygande retorik, kryddat med mycket humor? Allt detta som brukar benämnas som "homiletik", dvs predikokonst. Tja, såhär beskriver han själv det hela: "Ty Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangelium, och det inte med vishet och vältalighet (homiletik), så att Kristi kors inte förlorar sin kraft", 1 Kor.1:17

"När jag kom till er, bröder, var det inte med stor VÄLTALIGHET (homiletik) eller HÖG VISDOM som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. SVAG, RÄDD och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft", 1 Kor.2:1-5

Jaha, Paulus var alltså ingen "vältalig gigant i homiletik", han uppträdde i svaghet och räddhåga, och ville inte veta av mänsklig visdom. Så, hur? Jo, som han säger "en bevisning i Ande och kraft"…Och, det är ju just detta, Guds Ande och kraft som kan åstadkomma något varaktigt hos lyssnarna, ett Gudsingripande som förvandlar, skapar, sätter fri. Något som homiletiken och all världens briljanta predikokonst inte kan åstadkomma, inte minsta lilla utan endast en själslig krusning på ytan som är helt borta när lyssnaren går iväg.

Har någon frågat dig efter en Gudstjänst "Vad predikade pastorn om?" Och du kan inte svara, du kommer inte ihåg, det lämnade inget avtryck alls…Jo, gavs Guds Ord ut rikligt, massivt så blev du välsignad, ty Guds Ord är "levande och verksamt", andlig föda för vår invärtes människa som en kristen inte kan överleva utan. Men, hur mycket Guds Ord serveras det på våra Gudstjänster idag? Jag personligen behöver läsa minst ett kapitel redan vid frukost+ gärna läsa utvalda Bibelverser jag har i ett häfte.

Idag får man vara glad ifall det gavs ut 3 eller 4 Bibelverser i predikan. Vet ni, förr i väckelsetiderna så kunde man läsa Bibeln, sida efter sida och hungriga själar drack in av Andens friska flöden, ty Gudsordet och den Helige Ande samverkar…Under 1800-talets Folkväckelse predikade olärda nyfrälsta ungdomar i enkla stugmöten, de predika rent av i "antihomiletik", citerade gråtande i hänförelse Guds ord, och Andens kraft föll över folket som gensvarade omedelbart och tog emot Frälsaren… Jovisst, fanns det akademiska eller lärda välkända predikanter som hade utstuderade predikningar, sådant som kunde tillfredsställa ett akademiskt sinne, men har du läst hela predikningar av t ex Spurgeon, Whitefield eller Moody? De är väsensskilda från dagens korta underhållnings-sessioner! Och, skulle någon av dessa forna väckelse pionjärer predika i dagens kyrkor, skulle nästan ingen orka lyssna på deras lååånga utläggningar, såvida man inte verkligen är desperat hungrig efter Gud och hans Ord…

Vad är då poängen med detta inlägg? Ja, säg det, jag har ju inte varit särskilt retorisk, försökte belysa ett problem och ett behov som finns i dagens predikstolar. Jag tror jag vill säga: Tillbaka till det enkla, i hängivenhet för Gudsordet och i desperat längtan efter Jesus och hans manifesterade närvaro, en bevisning i Ande och kraft som Paulus sade.

För dig som predikant vill jag säga: Predikan du förbereder behöver bakas i ditt hjärta i mötet med Frälsaren som du har i din "bönekammare", där viskar Mästaren heliga Gudsord från Bibeln och du upplever ett Andens flöde i ett Budskap som växer fram i din förberedelse. Kanske Herren låter dig vara väl förberedd med ett rejält predikoutkast, eller kanske du ska ställa dig bakom predikstolen med bara ett Bibelord, och i förtröstan, i tro alltså bara låta den Helige Ande föra predikan vidare med massor och mera av det levande Ordet…Varje gång du ställer dig där bakom predikstolen så bör du dö, varje gång, för att släppa fram Jesu Uppståndelsekraft, ty som Paulus säger i Gal.2:19-20: "Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig"…Som Paulus också säger "ty kraften fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig"…Om du ska framträda med egen pondus, förmåga och skicklighet så blir det just det, dvs Du och inte Jesus…Men om du helt glömmer bort dig själv, bara har Herren i hjärtats blickfång och ser folkets behov, låter Jesus ta gestalt genom Ordets förkunnelse så blir det "Halleluja" i hungriga hjärtan…

Och, kopiera inte andra "framgångsrika" predikanter, ty Herren vill använda det unika kärl som Han format med just dig…Jag vet inte om det går att verkligen "kopiera" andras smörjelse, såhär säger 1 Joh.2:27: "Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av Honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er"…Herren Jesus har genom den Helige Ande gett Dig en unik och underbar smörjelse, du behöver upptäcka den, ta emot den, lära känna igen och tränas i detta samarbete med Guds Ande. När du väl "aktiverats" reser sig motståndet, förföljelsen från alla möjliga och omöjliga håll, men det är en annan Predikan det. Var välsignad, tjäna Herren med glädje, amen.

P.S! Nu ska jag skojja lite, fast med allvar, i sanning. Jag och min fru brukar diskutera andliga saker, vi bearbetar och pratar, nåja min fru talar mest å jag tänker. Och då märker vi att förvånansvärt mycket av det jag predikar eller ger ut på andra sätt är sådant hon sagt…Nu så är min fru liksom andlig, en bönekrigare av rang och profetisk därtill, så det är grejjer från Ovan jag får :☝️ Jesu frid 🙏🙂

P.S igen! Det går förståss vara akademiker, lärd och gilla homiletik och samtidigt vara brinnande i Anden och predika i Guds kraft; Men, ofta så hindrar de mänskliga prediko-konstruktionerna (homiletiken) Andens ledning och utgivande eftersom det blir mänsklig styrning och kontroll…Sedan kan förståss den Helige Ande i samarbete med predikanten styra predikan i en mer retorisk riktning, men initiativet och drivkraften är Andens, inte vi som låser fast predikoelementen i färdiga mallar…amen ☝️🔥

Att frukta Herren är början till vishet, att känna den Helige är insikt.

Ordspråksboken 9:10 B2000

O Gud, som allt med vishet styr

from Swedish folk tunes from Dalecarlia Nils Lindberg and Uppsala Cathedral Choir

Jag tänker som så, att låt vara och en göra som de själva vill. Vi får överlåta det till Jesus. Jag tror att Jesus hittar fram där det är menat. Vill människor hålla på med New Age, Yoga, kristaller och annat så får de ta ansvar för detta själva, men om jag har en synd med i mitt eget liv och inte vill ha den kvar, då anser jag att det är min fulla rätt att "bränna" den, kasta bort den och helt överlämna mig till Jesus. Jag kan inte stå och vackla mellan det orätta och rätta, jag vill göra mitt val och andra får göra sitt val.

Om någon bränner det som de anser är fel, så menar jag att de har rätt till att göra sitt eget val. Om jag har en ägodel som jag inte anser vara bra att ha kvar och vill rensa mitt hem från den så är det mitt val. Men andras val är deras val. Om Jesus får vara den enda Herren i mitt liv, så är det bra för mig. Om andra vill ha flera Herrar i sina liv, så är det deras val, deras ansvar. Jag kan inte göra något åt andras val, men har rätt att ha åsikter. Men endast Jesus vet vad som är riktigt rätt. Jag ber Honom om vishet och hjälp.

Många gånger kan det bli så att satan får ta över, som är i olika diskussioner och det blir bråk, precis som den onde vill. Men vi kan avväpna den onde och inse att det är onda andar som ansätter människor, och inte människan själv, när det blir konflikter, bråk, hat och annat dåligt.

I Jesus namn, tig Du Onde och Du vet att dina dagar redan är räknade. Jesus har redan segrat. Enda vägen till paradiset går genom Jesus Kristus. Det finns inga genvägar. Inga mellanting, inga dubbla vägar. Bara genom Jesus.

Örebro 18 Sept. 2023

BÖRJAN TILL VISHET | Hur hamnade Sverige upp och ner?

Hamkarena bahiryati sakarena vishet punah; Hamsahamsetyamuma mantram jivo japati sarvada.

Gheranda Samhita (5.83)

Meaning: The breath of every person in entering makes the sound of "sah" and in coming out, that of "ham." These two sounds make So'ham ["That am I"] or Hamsa ["I am that"]. Throughout a day and a night there are twenty-one thousand and six hundred such respirations. Every living being performs this japa unconsciously, but constantly. This is called Ajapa Gayatri.

Fråga Käre fader Angelo, Jag har bott utomlands under 4 år, jag är katolik, men min tro vacklar……. Jag skulle vilja veta: när den synd jag begått är svår och jag ej kan gå till bikt, kan jag då be till Gud direkt om förlåtelse innan jag har möjlighet att gå till bikt och genom att bekänna min synd för att uppnå förlåtelse från Gud?   Självklart kommer jag att gå till bikt senare….. Tack Massimo Prästens svar  Käre Massimo, 1. Du måste göra just så. En bekännelse av synd med intention att så snart som möjligt gå till bikt leder alltid till Guds nåd, även om den kanske inte kan ge möjlighet att då ta emot den heliga kommunionen.  2. Vi utför en fullständig bekännelse av synd då vi ångrar att vi stängt ute Gud från vårt liv och på så vis korsfäst vår Herre i våra hjärtan. 3. Om, vi å andra sidan, endast är oroliga för att komma till helvetet, även om ångern är nog så stor, är den ofullständig. Faktum är att, vi är då mer ledsna för det straff vi kan få än än det onda vi gjort.  4. Genom att bekänna sin skuld, så erbjuder kyrkan en möjlighet att utföra en handling baserad på ånger, ockå kallad, bot. När du säger: min Gud, jag ångrar av hela mitt hjärta allt ont jag gjort och allt gott jag underlåtit, så uttrycker du verklig ånger.  När du säger: eftersom jag syndat så förtjänar jag ditt straff så uttrycker du en ofullständig  ånger.  5. Det är en god sak att utföra en akt av botgöring för ett uttryck av verklig ånger så snart som du inser att du förlorat Gud nåd, men det är bra av fler skäl än ett:  först och främst, eftersom det är i det närmaste omöjligt att förbli i ett stadium av dödlig synd utan att hänfalla åt fler synder, vilket kommer att förarga Gud och förvärra vår situation.  St Gregorius den store säger: “Synd som inte botas omedelbart genom botgöring, kommer med sin tyngd leda till andra synder” (ur Ezechiels predikan, 11). för det andra, på grund av faran att bli för evigt fördömd vid en plötslig död.  Den Heliga skrift varnar oss för detta när det utbrister: “Lita inte till vad du förvärvat med orätt; av det får du ingen hjälp på olyckans dag. Rensa inte i säden vid vilken vind som helst och slå inte in på varje stig du ser - så gör syndaren med sitt lösa prat" (Jesus Syraks vishet 5, 8-9); "Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne " (Matteus 25:13); "Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen" (Lukas 12:40). för det tredje, för det skälet att om man frivilligt blir kvar i dödlig synd, speciellt för en längre period, visar det på ett förakt för Gud, eftersom det implicerar att man inte värdesätter att leva i trofast förening med honom.  för det fjärde, därför alla goda gärningar som görs utan Guds nåd är ovärdiga evigt liv. Jesus sade tydligt: “Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar" (Mattteus 12:30). På grund av alla dessa skäl är det passande att vi omedelbart vänder oss bort från synden och gör bot så fort som möjligt.  Jag ber för en god och fruktsam fasta för dig.   Jag hälsar till dig och välsignar dig.  Fader Angelo

Hur hittar jag tillbaka?

När var det jag försvann?

Vad var det som skrämde mig såpass att jag helt tappade riktning och vishet?

Po tani a i dalloni dot? Romeo Veshaj vishet si Donald Veshaj në daljen e fundit televizive!

Po tani a i dalloni dot? Romeo Veshaj vishet si Donald Veshaj në daljen e fundit televizive!

Përpos aktrimit dhe moderimit vëllezërit Veshaj prej pak kohësh kanë nisur karrierën e tyre dhe në muzikë, ku kanë arritur të kenë shumë sukses. Deri më tani binjakët i kemi parë të bashkëpunojnë në projektet muzikore vetëm me këngëtarin dhe producentin e njohur, Elgit Dodën, me të cilin kanë lançuar mjaft këngë të suksesshme dhe kanë arritur miliona klikime. Në puntatën e djeshme të emisionit…

View On WordPress

Buddha predikar en vishet utan gudar, och några århundraden därefter ställer man honom på ett altare.

Albert Camus, Anteckningar II : januari 1942 - mars 1951

ANDLIGT LEDARSKAP - Och Tjänst i Guds rike!

Detta är ett gigantiskt ämne och ofta tabubelagt och känsligt, få undervisar om vissa delar i vad Bibeln lär. Jag gör det nu med fara för att plattformar och relationer riskeras, men som så många gånger förr, i valet mellan att lyda Herren Jesus eller behaga människor väljer jag Jesus, kosta vad det kosta vill, ty det "brinner en andlig eld" och jag kan inte tiga, den Helige Andes närvaro och kraft i Jesus Kristus är allt. För dig käre läsare så blir det faktiskt "sanningen som sätter fri", till hjälp och inte stjälp…Inlägget blir långt, dela upp läsningen du som inte orkar läsa allt på en gång.

Bibeln undervisar faktiskt en hel del om ”andligt ledarskap”. Vi är alla kallade till olika uppgifter i Guds rike och i församlingarna. Det är självfallet väldigt viktigt för dig att upptäcka den kallelse Gud lagt på ditt liv. Vissa ska i Guds vilja och ledning ägna sig åt t ex barnarbete, sång och musik, ha omvårdnad för gamla, sjuka och andra lidande (s k diakoni), vara i någon hjälptjänst så det praktiska i församlingslivet fungerar, några är kallade till missionärer i fjärran land eller som lokala evangelister, en del är herdar (pastorer), profeter eller lärare. De sistnämnda är exempel på sådana som är i ”Ordets tjänst”, Apg. 6:2-4 säger såhär ”Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst”.

Här kom det tydligt fram att de som är i ”Ordets tjänst” behöver friställas från praktiska sysslor för att kunna utföra sitt uppdrag. Och likaså ser vi att även de i mer praktisk hjälptjänst behövde vara ”fyllda av Ande och vishet”. En av de som blev utvald till hjälptjänst verkade senare som evangelist och gjorde mäktiga evangelisations-kampanjer (Filippus), och Stefanus, den förste martyren började också i hjälptjänst men gjorde likväl stora under och tecken predikandes bland folket…

Men vissa ska alltså vara i ”Ordets tjänst”. Vi läser om Tjänstegåvorna till församlingen i Ef.4:11-12: ”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp”…Här har vi flera tjänster som vanligtvis borde vara i heltidstjänst i församlingarna, och då också ingå i det andliga ledarskapet. Det är apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Tyvärr så är vi i avfälliga tider då det finns få troende som kan/vill bidra med lön genom kollekten, det är inte som förr i väckelsetiderna då kapellen var fullsatta och de flesta ville ge av glatt och överlåtet hjärta. Så många av dessa Ordets tjänare i dagens svenska kristenhet tvingas ha deltidsarbeten i världen eller annan inkomstkälla.

Men, dessa tjänstegåvor då, hur tilldelas de? Det står att ”Han gav”, d v s Gud gav och inte någon människa. Den Helige Ande frågar ingen ledare eller kyrkostyrelse om lov för utdelandet av dessa tjänster, dessa gåvor. Det är en direkt installation av Herren Jesus utan att någon rådfrågas…Däremot ska den personliga kallelsen bekräftas och bejakas i församlingen, av dess andliga ledarskap och övriga medsyskon.

1 Kor.12:27-30: ”Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den. Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar? Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda?”…

Här ger Bibeln på fler exempel på kallelser i de troendes liv, som t ex ”gåvor att bota sjuka” och här bekräftas ytterligare att en del ska styra och andra hjälpa. Nu tänker du kanske att ”jag vill minsann vara boss och styra och inte en hjälpreda”, men, den uppfattningen är helt obiblisk, ty ”styrandet och ledandet” handlar inte om att härska utan tvärtom att betjäna, vi återkommer till detta senare…

Vidare; Vi kan se i Bibeln hur s k Äldste insattes i församlingarna (Apg.14:23, 16:4, 1 Tim.5:17, 1 Petr.5:1-4) och att dessa blev församlingens ledarskap. Det var ett andligt ledarskap som också oftast var i Ordets tjänst och hade någon tjänstegåva, såsom profet eller herde. Läser vi väckelsehistoria, vilket jag gärna gör, så märker vi hur ledarskapet bestod av just sådana troende med en tjänstegåva, de var kallade och därmed också andligt utrustade till denna sin tjänst som ledare. Men idag, vilka premisser har församlingarna när de tillsätter äldste och det andliga ledarskapet? Jag har under mina 27 år som frälst sett mycket, som väckelseförkunnare och evangelist har jag besökt många församlingar, rest i nordiska länder och även fjärran land, och jag och frun har flyttat runt i landet, bytt bostadsort många gånger med ännu mer inblick i olika församlingar…Vänner, de som idag insätts i det andliga ledarskapet är i många fall långt ifrån just ”andliga”, de är ofta inte ens i Ordets tjänst och innehar ingen kallelse till någon tjänstegåva. De må ha pondus, vara vältaliga, kanske framgångsrika inom företagande och världsliga styrelser men ofta sakna de förmåga att lyssna in den Helige Ande, att söka Guds Ansikte och ta reda på Guds vilja och ledning. Istället blir det världsliga och mänskliga hänsyn och behov som får styra…Inte nog där, det utvecklas en stenhård kontroll där absolut inget som kan störa det avfälliga lugnet får ta plats. Herrens tjänare blir sända, sådana som predikar väckelse i Andens kraft, som evangeliserar frimodigt och folk blir välsignade, frälsta och helade, men likväl slås den religiösa kyrkporten igen hårt och slutgiltigt, av denna sorts ledarskap. De intalar sig själva och andra att de beskyddar fåren, i själva verket beskyddar de vargen och stänger Jesus ute…Jesus sade ”på frukten känner vi igen trädet”, se på decenniers frukt i dagens svenska församlingar, under detta ledarskap…Nu talar jag tufft, det gör ofta Guds Ord också (om du läser den). Jesus värsta fiender var just det "oandliga" religiösa ledarskapet, och Paulus kämpade mot dem, även s k kristna som Diotrefes och Alexander som försökte stänga ute Paulus och bröderna (3 Joh.1:9)…

Kära vänner, om vi inte får eller kan diagnostisera sjukdomen eller skadan så kan vi ju inte åtgärda problemet. När vi går till läkaren så får vi en diagnos och därefter medicinen som ger lösningen. Detta är ett brännhett ämne och få vågar tala, de flesta som borde tala tiger i kompromiss eftersom de vill behålla sina plattformar och sina löneutbetalningar. Många vattnat ner sina budskap från predikstolarna och ger inte ut det Herren ville fullt ut, de skalar bort det stötande och ”väckande”, saltet tas bort och det söta kvarstår…och äldstekår tittar förnöjt på, likaså alla avfälliga medlemmar som vaggats in i en falsk trygghet. Ju mer du kompromissar med Ordet och budskapet desto mer försvinner Andens smörjelse och kraft från predikantens liv, tjänst och predikan…Kärlek och nåd ska vi ha alltjämt och Guds visdom (inte världslig, mänsklig sådan), men Jesus är både nåd och sanning, både salt och sött. Plocka bort 90% av Ordet och folket blir sjukt, ansvaret är på dig och mig som Ordets tjänare, men många har förlorat en sund Gudsfruktan, de är väl offer för sin egen ljumma predikan.

Självfallet finns det också goda och andliga ledare i landet, kallade och utrustade som verkar i Andens kraft och ledning, i Guds visdom och nåd. Men, vi kan inte blunda och sopa under mattan i all oändlighet, inte om vi vill bryta dödläget av avfall från kristna tron för både troende, församling och samhälle…

Angående tillsättandet av andligt ledarskap och församlingstjänst i överlag så har ju faktiskt Guds Ord tydliga riktlinjer också vad gäller "aspiranters" leverne och karaktär, särskilt 1Tim.3:1-13 beskriver detta ingående, läs gärna…

Lite nu om trohet till Guds Ord kopplat till "andligt ledarskap"…

Rubriken kunde också heta ”Bibeltrogen väckelsekristendom kontra Världslig humanreligiösitet”. Kära läsare, det är avgörande att följa Guds Ord då Anden bejakar just Ordet. En s k ”bokstavstrogen” Bibeltolkning har historiskt varit och är ett väckelseincitament vilket Guds Ande bekräftar med förvandlade liv, med stora skaror som blir riktiga Jesu lärjungar. Att tolka Skriften utifrån ett "världsligt perspektiv" och vara ”relevant” för att passa tidsandan innebär ju nästan en ny alternativ "Bibel" eller Bibeltolkning för varje generation, det kan inte vara Guds intention med Skriften…"Jesus är densamme igår, idag och i evighet", likaså Hans Ord. Kännetecknande för avfälliga perioder är just kompromiss, ett ignorerande eller förvrängning av Bibelordet för att behaga ”det världsliga”, inte stöta sig med någon och bli vän med allt och alla (undantag Gud och ”väckelsefolket”), vilket dränerar ”värksamheten” från Guds kraft och Andens ledning, det enbart mänskliga med helt andra influenser tar över…Och hur kan församlingarnas ledarskap utifrån sådan liberalteologisk, världsligt mänsklig situation och anpassning överhuvudtaget kunna höra Andens ledning, vilket man ju kanske inte ens eftersträvar…Dagens församlingar söker, som sagt ett ledarskap som har en mänsklig och inte nödvändigtvis ”andlig” pondus och position i kyrkliga kretsar och gärna så också i samhället. En retorisk vältalare, diplomatiskt välpolerad och ”folklig”, kanske någon med ekonomiskt inflytande, en företagare o.d.

Men hur vore det med en Profetröst som kan visa vägen, utmana till förändring? En andlig tjänstegåva rikligt utrustad med Ordet och Anden. En Herde som verkligen beskyddar fåren från verklig villolära som liberalteologi, katolska irrläror eller s k falsk nådesförkunnelse. En lärare som utgår enbart från Guds Ord och inte en massa annat mänskligt tankestoff. En evangelist som väcker liv i evangelisation och mission…Men, nej, detta ledarskap ska vara i det politiskt och kyrkligt korrekta ”mainstream”, det som får applåder och mest ”gillningar” från både världslig och religiös media och som accepteras av kulturelit, det politiska systemet, alla kyrkostyrelser…Och detta bejakas förstås av den (stora) del av svensk kristenhet som faktiskt inte vill ha den sortens väckelse som innebär omvändelse, rening i Guds hus från synd och värld, helöverlåtelse och till Jesus ett totalt hängivet liv, där väckelsens Ande och Eld griper tag och skapar bestående förändring med sanna Jesu lärjungar som bevaras i frälsningen och som bär rik frukt till evigheten.

Man kan tänka sig den sorts ”väckelse” som fyller kyrkorna och medlemsmatriklarna och sänker trösklarna in i Guds rike och församling ända ner till avgrunden…och där ingen någonsin tar illa upp för något, en sådan väckelse är inte från Ovan. Ordet väckelse innebär egentligen att ”vakna” till normaltillståndet som beskrivs i Bibeln, läs t ex Apostlagärningarna och se hur den 1:a tidens kristna trodde, levde och verkade…eller läs väckelsehistoriska böcker och biografier, vittnesbörd från forna tiders väckelser då det andliga ledarskapet var just ”andliga”. Tänk på våra föregångare, t ex Rosenius, F.O Nilsson, Ongman, Lewi Pethrus, Barrat, Georg Gustafsson, Frank Mangs, Bror Spetz och väldigt många fler…

Detta med andligt ledarskap är ett så stort ämne och så oerhört förtiget och tabu till vissa delar. Här kunde vi talat också om auktoritet och underordnande. Inom vissa grupperingar ska det vara mer av Gamla Testamentets stuk där pastorn är envåldshärskare och övriga är slavar att bruka allt eftersom pastorn allena hör från Gud, och förebilden är Mose och inte det Nytestamentliga ledarskapet. Och det andra diket, som är det vanligaste är en totalt stukad pastor och äldstekår som helt anpassar allt efter alla, vilket ju är omöjligt och inget blir gjort på något sätt alls…Spelar ingen roll om pastorn fått någon vägledning och vision från Gud, ingen vill göra något. I stället för den högste Gudens tjänare blir pastorn slav under människorna runtomkring honom, det var "Guds slav"(Rom.6:22, 1Kor.7:23) och tjänare han ska vara, inte människors. Kommer själv ihåg ett tillfälle när en ny bekantskap dök upp efter att jag predikat, han lämnade en kravlista på allt jag skulle göra för honom, praktiska saker…visst gör jag sådana tjänster, men då lett av Herren Jesus i den Helige Ande…Fiendens plan är att göra pastorer utbrända genom krävande medlemmar som tvingar pastorn göra allt annat än det Herren leder till…Kanske medlemmen ska själv göra mycket av det som denne vill…Det finns alltså olika diken att hamna i, varken ledare eller medlem ska missbruka den andre, 1 Kor.11:19-20: "Ni står ju gärna ut med dårar, ni som är så kloka. Ni accepterar att man gör er till slavar, att man suger ut och plundrar er, att man uppträder överlägset och slår er i ansiktet". Ja, Jesus sade att vi ska vara likt varandras slavar i betjänande, men "Skrift förklarar Skrift", och helhetsbilden utifrån Ordet är att inte missbruka eller utsuga varandra. 1 Kor.5:11: "Men nu skriver jag till er att ni inte ska umgås med den som kallar sig broder och är sexuellt omoralisk, girig, avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller UTSUGARE"…

Här nu tre av de viktigaste Bibelställena om andligt ledarskap, läs noga: 1 Petr.5:1-4: ”Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. UPPTRÄD INTE SOM HERRAR över dem som anförtrotts er, utan VAR FÖREDÖMEN för hjorden”.

”Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem”, säger Jesus. ”Men så ska det INTE VARA BLAND ER. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav. Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Matt 20:25–28).

Hebr.13:17: ”Lyd era ledare och rätta er efter dem, för de VAKAR ÖVER ERA SJÄLAR och ska avlägga räkenskap. Låt dem göra det med glädje och inte suckande, för det skulle inte vara lyckligt för er”.

En bra liknelse på ledarens roll är den om Fotbollstränaren. Tränaren/Pastorn är en lagledare på bänken/predikstolen vars roll är att instruera och uppmuntra andra så de kan ta ansvar ute på planen/livet. Tränarens framgång mäts enbart i spelarnas framgång. Ledarens framgång mäts enbart i andra människors tillväxt och mognad. Återigen Ef. 4:11–12: ”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att UTRUSTA de heliga till att fullgöra SIN TJÄNST att BYGGA UPP Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet”…

Och såhär står det i 2 Tim 2:2: ”Det du har hört av mig inför många vittnen ska du anförtro åt pålitliga personer som i SIN TUR ska kunna undervisa andra”…Detta, kära vänner är "Biblisk multiplicering" av lärjungar.

Det stod i Hebr.13:17 att ledaren ”vakar över era själar”, och här kommer herdehjärtat fram hos en äkta pastor. Det handlar om att pastorn tillrättavisar synd, världslighet och villolära och annat som är direkt skadligt för den troende, vi ser exempel på detta överallt i Bibeln. Lydnaden för den troende medlemmen handlar då alltså att bejaka tillrättavisningen eller undervisningen från Ordet om ett helgat liv i Andens kraft och förmåga, och att omvända sig vid behov…Vissa tror att lydnaden och underordnandet handlar om att uppfylla alla pastorns önskemål och visioner, nej, men däremot om den troende själv upplever i den Helige Ande att denne ska göra det pastorn säger, då har Gud lagt ner samma saker i båda eller flera…Och tvärtom, om en troende medlem säger till pastorn ”detta och detta vill jag att du och församlingen gör”, om då Gud talat detsamma till pastorn och flera så är det uppenbart ”grönt ljus”, om inte så är risken stor för både maktmissbruk och närmast demonisk manipulation, hur många församlingar har inte slitits sönder av sådant! Hur svårt kan det vara?! Låt Jesus vara Herre genom den Helige Ande hos, i och genom alla, pastor, äldste som medlem!

Sedan har vi relationen mellan äldstekår och pastorn, där äldstekåren sitter på all egentlig makt och håller pastorns lönekuvär i handen, detta kanske är det vanligaste fenomenet inom vissa frikyrkor. Ordföranden är troligen den mäktigaste och mest tongivande. Och pastorn är nervöst en förlängd arm och mun till äldstekårens direktiv, vad som får predikas och hur o s v…vilka predikanter som får bjudas in utifrån. Och just här har en stor del av de senaste decenniernas väckelseskeenden och initiativ strypts, äldste har många gånger slagit ihjäl en gryende väckelse! O, att många behöver vakna upp ur sin maktfullkomlighet, de tror sig ha beskyddat fåren så att dessa får lugnt sitta kvar i den stilla avfälliga soffan och inte oroas av Guds levande och verksamma Ord, inte sättas i brand av Anden så vi kan bibehålla lugnet, men detta är en falsk trygghet, de har beskyddat vargen och stängt Jesus ute! ”Se på frukten” som Jesus sade…Var är bönebruset, var är nådegåvorna i funktion, var är nöden för människors frälsning? Var är det saliga folket som går den smala vägen fram i helig Gudsfruktan, i Andens väldiga kraft och förmåga såsom det var förr i landet och är hos den s k ”tredje världens” kristna…Nu har vi en svensk kristenhet som i decennier blivit alltmer sekulariserad, förvärldsligad och oandlig, kapellen har sålts i hundratal och medlemstappet är hisnande… Fåren, de troende medlemmarna kan oftast inte komma längre än ledarskapet i andlig tillväxt, de blir ju det som de matas med. Därför varnar också Bibeln kraftfullt i t ex Jak.3:1: ”Mina bröder, inte många av er bör bli lärare. Ni vet ju att vi ska få en strängare dom”…

Slutligen, Rom.12:7-9: ”Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron, att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran, att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar, att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta”…Här ser vi ytterligare fler uppgifter och kallelser, som att "förmana" eller "ge gåvor". Det finns många fler uppdrag och kallelser än de vi nu konstaterat från Ordet, allt står heller inte detaljerat beskrivet, men däremot måste allt vi gör för Gud vara i linje med och överensstämmelse med Guds Ord och Kristi lära…och det kan inte betonas för mycket: "Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn" (Kol.3:17), alltså i den Helige Andes ledning. Låt det ni kära trossyskon gör inte vara "en god ide" utan en "Guds ide", ty som Ordet också säger "Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn", då bär ni rik frukt som består till evighet…

Och kom ihåg Jesu Ord i Matt.23:11 "Störst är den som tjänar". Och att tjäna är motsatsen till att härska…Också Matt.9:37: ”När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde”…D v s, när de troende saknar äkta andligt ledarskap blir de härjade och hjälplösa, ja, Jesus själv är varje troendes stora Herde som vårdar om våra själar och styr "vårt livs båt", men Han använder också andra troende till att vara Hans händer och fötter…Vi behöver alla varandra såsom "Kristi Kropp", precis som Bibeln omfattande undervisar i t ex 1 Korintierbrevet kapitel 12, där läser vi också om "de andliga nådegåvorna" som verkligen är underbara gåvor och uppgifter till Alla troende, men det är en annan undervisning det. Var välsignad du som läst ända hit, Guds Ord och Ande verkar i dig, var frimodig och tjäna Herren din Gud i glädje, i den Helige Andes kraft och förmåga, till Jesus all ära och pris…Amen.

Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan.

Kolosserbrevet 3:16 B2000

Edukata e nxënësit të dijes

Edukata e nxënësit të dijes.

Me veten e tij:

Në vijim do shpalosim disa tipare, cilësi me të cilat duhet të vishet nxënësi i dijes. Edukata e nxënësit te dijes duhet te vërehet ne këto aspekte:

Dija është adhurim, andaj veshja me petkun e dijes, kërkimi dhe praktikimi i saj duhet të jetë i sinqertë dhe njëkohësisht të jetë në përpuethshmëri me traditën profetike.

Të qenurit selefij i përpiktë, frikë-respekti ndaj Allahut, përmirësimi i vetvetes, thjeshtësia, largimi i kryeneçësisë dhe kundërshtimi i mendjemadhësisë, të qënit të kënaqur me aq sa të është dhënë, asketizmi, burrëria (të ruhesh nga ato gjëra që ta prishin atë), shfaqja e cilësive burrërore, braktisja e kënaqësive të kësaj bote, largimi nga vendet e padobishme, pajisja me butësi, palëkundshmëria dhe qëndrueshmëria. Vullneti dhe etja në kërkimin e dijes, udhëtimi në kërkim të saj, shkruarja e dijes, përsëritja e gjërave të mësuara më parë, kërkimi i mbrojtjes dhe strehimit tek Allahu, saktësimi i dijes.

Mburoja e nxënësit të dijes është fjala: nuk e di!

Të tregojë kujdes për kohën, e cila është pasuri mjaft e madhe, në përdorimin e saj për lexim, saktësimi dhe përforcimi të dijes së marrë si dhe në shfletimi i librave voluminoz. Gjithashtu e rëndësishme është aftësia në bërjen e pyetjes, dëgjimi, kuptimi, e më pas praktikimi i saj.

Të debatojë pa armiqësi, të përsërisë dijen e marrë, te kapet fort pas KurȂanit, sunnetit dhe shkencave që lidhen me to, të plotësoje (përforcojë) themelet ne çdo fushë, të largohet nga dashuria për tu dukur dhe për tu njohur në këtë botë, ta kritikojë vetëpëlqimin dhe të mendojë mirë për njerëzit.

Zekati i dijes: Të thotë të vërtetën, të jetë urdhërues në të mirë dhe ndalues i të keqes, të jetë ekuilibrues midis dobisë dhe dëmeve, të përhapë dijen, të dojë dobinë, dhe të kontribuojë me pozitën që ka në mënyrë që të bëj ndërmjetësim të mirë për muslimanët që u kanë rënë sprova (probleme).

Krenaria, mbrojtja dhe ruajtja e diturisë, përdorja e urtësisë dhe jo servilizmi, lënia e tealumit (të pretendojë personi që ai është dijetar dhe në të vërtetë nuk është ashtu), të folurit për atë që nuk është kompetent, qëndrimi i nxënësit të dijes ndaj gabimit të një dijetari, kundërshtimet midis dijetarëve, kundërpërgjigja ndaj dyshimeve, largimi nga grupacionet dhe partitë gjithashtu mosbërja miqësi dhe armiqësi për hir të tyre.

Në dije:

Ti marrë gjërat gradualisht, të fillojë me më të rëndësishmen, të pyes dijetarë e jo nxënës dije, të mësojë një tekst të shkurtër dhe ta përforcojë atë tek një dijetar i përpiktë, dhe të mos angazhohet me libra të gjatë ndërkohë që nuk ka përsosur bazat, të mos hidhet nga një fushë dije tek tjetra para se ta mbarojë të parën, të piketojë dobitë dhe rregullat në dije, të mos studiojë më shumë se një dituri në mënyrë që të mos i përzihen.

Me mësuesin:

Respekti ndaj mësuesit duke mos e tepruar apo neglizhuar një gjë të tillë, të jetë shembull i mirë tek ai, të përqendrohet tek fjala e tij, të shkruajë gjatë kohës së mësimit dhe ta përsërisë atë, te gjejë kohën e përshtatshme për të pyetur mësuesin dhe jo kur ai është i zënë, shkruajtja e tekstit të incizimeve dhe dëgjimi i tyre.

Kujdes marrjen e dijes nga bidatçiu, dhënia rëndësi dijes dhe jo shoqërisë.

Lidhja me Krijuesin e tij pasi ashtu si të jemi ashtu dhe do të jenë edhe prijësit tanë.

Me shokun:

Të tregojë kujdes nga shoku i keq, besimtari është pasqyrë për vëllain e tij, të bashkëpunojë dhe  te studiojë/përsërisë me të, të këshillohet me te, te mbuloje mangësitë e tij, te mos përhape sekretet e tij, te mos mbarte fjalë nga një palë tek një palë tjetër.

Kujdes nga: përgojimi, shakatë e shumta, ndërhyrja mes dy vetave kur diskutojnë, urrejtja, smira , mendimi i keq, shoqërimi me bidatçitë, përmendja e fitneve me qëllim mbrojtjen prej tyre.

Me librat:

Të marrë librat bazë, të mos e mbushë librarinë tij dhe mos hutohet me libra dytësor (të ulët) sidomos librat e bidatçive dhe librat e fitneve dhe dyshimeve, të kapet pas librave të imamëve siç janë, Shejkhul Islami: Imam Ibn Tejmijje dhe Imam Ibn Kaj-jimi (Allahu i mëshiroftë), si dhe dijetarët e davetit (ata janë Muhammed Ibn AbdulUehhabi dhe të tjerët pas tij [Allahu i mëshiroftë]), mos të marrë libra për të këshilluar ndonjë shejkh se kjo ndoshta nuk është gjë e mirë për të, mos të përfitojë prej një libri pa i njohur termat që përdor përpiluesi i tij, dhe mos të jetë qëllimi tij mbledhja e librave dhe mbajtja e tyre në bibliotekë.

Me ambientin në të cilin mëson:

Ta bëjë vendin ku qëndron të mbushur plot me përmendje ndaj Allahut dhe veçanërisht xhamijat, sepse ato nuk janë ndërtuar që të bëhet tregti në to apo për kërkimin e gjërave të humbura.

Oferta/ Armando Broja mund të vishet bardhezi

Oferta/ Armando Broja mund të vishet bardhezi

Armando Broja është në listën e dëshirave të disa skuadrave të njohura europiane. Me shumë mundësi sulmuesi i Kombëtares sonë nuk do të vijojë aventurën në Londër tek Chelsea. Broja ia ka bërë të qartë trajnerit Thomas Tuchel se nëse nuk e ka besimin e tij, atëherë është më mirë që ta shesin. Huazimet nuk i preferon më dhe kërkon të largohet përfundimisht nëse nuk bën pjesë në planet e trajnerit…

View On WordPress

Vishet & Gudsfruktan

“Hög ålder och ett långt liv, frid och välgång skall de ge dig. Låt godhet och sanning förbli hos dig. Bind dem kring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla. Då blir du uppskattad för din klokhet av både Gud och människor. Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd. Tänk på honom var du än går, så skall han jämna vägen för dig. Tyck inte att du själv är vis, frukta Herren och fly det onda. Det ger hälsa åt din kropp, kraft åt alla dess ben.”

~ Ordspråksboken 3:2-8