Last Seen Blogs
richo1915
Odysseus Lost
nyxandlime
Ask Nyx&Lime
babyblueeyes33
Baby Blue Eyes
Dirty Little Secret
azkiamhrni
my e-diary
Quote
Kanariefågeln gungade på sin pinne i matsalsfönstret och doktor Kenshawe ledde samtalet. Hon talade om politik, om författare. Hon nämnde Frank Scott och Dorothy Livesay. Hon sade att Rose måste läsa dem. Rose måste läsa än det ena, än det andra. Rose bestämde sig surmulet för att inte göra det. Hon höll på att läsa Thomas Mann. Hon höll på att läsa Tolstoj.
Innan Rose kom till doktor Henshawe hade hon aldrig hört talas om arbetarklassen. Hon tog termen med sig hem.
"Typiskt att det här är sista området i stan som får avlopp", sade Flo.
"Självklart", sade Rose lugnt. "Det här är arbetarklassens stadsdel."
"Arbetarklassens?" sade Flo."Inte om dom som bor här i trakten har nåt att säga till om."
from the Short story Collection “Tiggarflickan” (orig. The Beggar Maid) by Alice Munro
0 notes
Text
2017: a year in books
Januari:
Mrs Dalloway - Virginia Woolf
Liv till varje pris - Kristina Sandberg
Genusperspektiv på pedagogik - Inga Wernersson
Tiggarflickan - Alice Munro
Februari:
De polyglotta älskarna - Lina Wolff
Djupa, kärlek, ingen. Dikter 1992-2005 - Ann Jäderlund
I väg, på plats - Pia Juul
Mars:
Utplåna fraserna - Ingeborg Bachmann
Älskade - Toni Morrison
Hundra år av ensamhet - Gabriel García Márquez
Case Closed 16 - Gosho Aoyama
Case Closed 17 - Gosho Aoyama
April:
Maken: en förhållanderoman - Gun-Britt Sundström
Vasa: a swedish warship - Fred Hocker
Att fånga tillfället. Hur ett fiaskobaserat enföremålsmuseum blev världsberömt - Klas Helmerson
Framtidens feminismer: Intersektionella interventioner i den feministiska debatten - red.Paulina de los Reyes
Mary - Aris Fioretos
Maj:
I love dick - Chris Kraus
Det här är hjärtat - Bodil Malmsten
Juni:
Jag älskade honom - Anna Gavalda
Drottningen vänder blad - Alan Bennett
Zeitaspekte. Anthologie - Rita Kuhn
Regn - Josefine Klougart
De blå silkesstrumporna - Elin Wägner
Ojura - Stina Stoor
Juli:
Anvisning att på 60 minuter bliva konstkännare - August Strindberg
Att titta ut genom fönstret - Orhan Pamuk
Bliss - Katherine Mansfield
Augusti:
Jag brinner: roman - Torbjörn Säfve
Språk och kön - Ann-Catrine Edlund
Början - Gun-Britt Sundström
Tiden - Maria Küchen
Madame de Breyves melankoliska sommar - Marcel Proust
September:
My Name is Aram - William Saroyan
Ett köns bekännelse - Riikka Pulkkinen
Oktober:
Träume - Günter Eich
Andorra - Max Frisch
Sociolingvistik - Eva Sundgren
Skriva och samtala. Lärande genom responsgrupper - Torlaug Lökensgard Hoel
November:
Jag skulle så gärna vilja förföra dig - men jag orkar inte - Margareta Strömstedt
Sång till en fjäril - Maria Küchen
Das Muschelessen. Text und Kommentar - Birgit Vanderbeke
Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig - Bodil Malmsten
December:
Fråga Alice - Beatrice Sparks
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket - Gunnar Ardelius
Den tyska grammatiken - Ulrike Klingemann
Carmilla - J. Sheridan Le Fanu
The Murders in the Rue Morgue - Edgar Allan Poe
The Lion, the Witch and the Wardrobe (The Chronicles of Narnia #2) - C.S. Lewis
Snedronningen - Hans Christian Andersen
Persepolis #1 - Marjane Satrapi
The Arrival - Shaun Tan
Cirkeln (Engelsfors #1) - Mats Strandberg
Hjärtans fröjd - Per Nilsson
Näktergalen och rosen & Lady Alroy - Oscar Wilde
Kärleksprövningen - Mary Shelley
Efter balen - Lev Tolstoj
0 notes
Quote
Min fru sa då: Det är nog så, Max, att du aldrig sett någon kvinna göra något alls. Vad menar du? sa jag. Du har aldrig sett någon. Du har bara sett dig själv, och kvinnorna du haft har bara varit de speglar som du kunnat se dig själv genom.
from “De polyglotta älskarna” by Lina Wolff
0 notes
Quote
- Min mor var en sådan kvinna som aldrig hört talas om vare sig depressioner, galenskap eller utmattning, fastslog han stolt. Och allt av den enkla anledningen att hon aldrig skulle ha tid att vara varken det ena eller det andra. Det var saker som hon avfärdade med en fnysning och ett föraktfullt ögonkast. Borgerligt trams sa hon om det, sådant som grossister, bohemer och vissa sorters män kan tillåta sig.
- Folk som min mor, sa min far, måste tänka praktiskt. I kronor och ören och timmar och minuter. De kan inte sitta och ha ont i själen.
from “De polyglotta älskarna” by Lina Wolff
0 notes
Quote
Varje kväll och natt sträckte hon sig efter honom och ropade hans namn, skrek hans namn, grät hans namn.
Men hon vågade inte gå till honom. Hon hade sagt och gjort så mycket hemskt. De hade gjort varandra så illa.
from “Bortom ljus och mörker” by Lotta Thell
0 notes
Quote
är jag blott ett hål i evigheten, som fylls igen efter mig?
Jonas Moström
0 notes
Quote
det blir så trångt och instängt
var snäll och flytta
hela världen
så kanske
mitt inre får plats
Sara Olofsson
0 notes
Quote
Han var borta nu, men ändå var han överallt. I luften och golven och väggarna och taken, i hennes blodkärl och andetag.
from Lotta Thells “Bortom ljus och mörker”
0 notes
Quote
man hinner inte stanna upp och upptäcka att varje dag är livet, som passerar förbi
Anja Lenner
0 notes
Quote
Sorg är för evigt. Den försvinner inte, den blir en del av dig, steg för steg, andetag för andetag.
from “Himlen börjar här” (orig. The Sky is Everywhere) by Jandy Nelson
0 notes
Quote
Redogör för alla gånger du tyckt synd om dig själv. Stanna kvar i den känslan tills du ruttnar. Redogör för smärtreflexen. Sitt vid ett kafébord och se ut som om du väntar på någon. Svara på följande frågor: Var i kroppen sitter olycklig kärlek? Hur många röster krävs det innan det bildas ett sorl?
from “När du blundar tittar jag” by Gunnar Ardelius
0 notes
Quote
§ Den som tillfogar annan person kroppsskada jag längtar efter dina händer sjukdom eller smärta eller försätter honom i vanmakt eller annat sådant tillstånd jag är galen i dig dömes för misshandel till fängelse i högst två år eller jag hatar dig om brottet är ringa, till böter.
from “När du blundar tittar jag” by Gunnar Ardelius
0 notes
Quote
Titti ligger på lasarettet. Maj tittar inte upp från sin vita virkning, suckar och säger att Titti har ju varit helt slut så länge - hon är medvetslös Maj, Georg hittade henne på köksgolvet i villan - nu stannar handen, virknålen - är det så illa? Han nickar. Vi måste fara dit genast - Maj reser sig, skyndar ut mot tamburen, tar kappan, kängorna - han får på sig sin överrock - var är handskarna, nej han behöver inga handskar - det är hemskt kallt ute - fast vi tar ju bilen, ta med virkningen om vi måste vänta.
Men de hinner inte. Georg sitter intill henne - det hjälplösa ansiktet när han ser upp på dem, sköterskan, doktorn... Tittis händer på magen - ögonen slutna - får han aldrig se de där ögonen mer? - Georg - Georg säger att hon var ju till doktorn flera gånger, jag avrådde henne aldrig från att söka, men de hittade ju inget, hon var så ledsen för Henrik... det bara tog slut - de kopplade bort allt direkt - hon hade inte ont, jag vet inte om de gav morfin, ingen ångest, jag tror inte hon hade ångest, Tomas, vad tror du? Maj sätter sig intill Georg, Tomas på Tittis andra sida. Borde han röra hennes händer? Smeka hennes kind? Hur ska vi klara oss utan dig?
Jag vill inte, säger Georg. Jag vill inte vara utan henne.
from “Sörja för de sina” (Böckerna om Maj) by Kristina Sandberg
0 notes
Quote
Hon var dubbelt så intelligent som han och ändå såg hon allt genom hans ögon - en av äktenskapets tragedier. Hon hade sitt eget goda omdöme och ändå citerade hon alltid Richard - som om man inte till punkt och pricka visste vad Richard tyckte, om man hade läst Morning Post vid frukosten!
from “Mrs Dalloway” by Virginia Woolf
0 notes
Quote
Det var en ryslig bekännelse att göra (han satte på sig hatten igen), men nu, vid femtiotre års ålder, hade man knappast mer något behov av människor. Livet självt, varje sekund av det, varje droppe av det, det här ögonblicket, nu, i solen, i Regent's Park, var nog. För mycket faktiskt. En hel livstid var för kort för att man skulle hinna njuta allt till fullo, nu när man hade förvärvat förmågan att utvinna varenda gnutta av njutning; varenda nyans av innehåll: bådadera var så mycket starkare är förr, så mycket mindre personliga. Det var otänkbart att han någonsin mer skulle lida som Clarissa hade fått honom att lida.
from “Mrs Dalloway” by Virginia Woolf
0 notes