Tumgik
#sockenvägen
strickparadies-blog · 6 years
Photo
Tumblr media
Handgestrickte Socken aus Merinowolle. #strickparadies #merino #sockengarn #sockenstricker #sockenparty #sockenthusiast #sockensüchtig #sockenaffe #sockenwollreste #stricksockenswagger #sockengehenimmer #sockenrocken #sockenliebhaber #sockeninsandalen #sockenstrickenisttoll #sockenwunder #ohnesocken #sockenmonster #sockenmädchen #sockenvägen #lieblingssocken #gestricktesocken #prilaga #sockenschuhe #sockenverkauf
0 notes
idigalleri · 4 years
Text
Inferno Krabba Stranden Dan Lageryd 20200117-20200202
Konstnären Dan Lageryd skapar en ny berättelse om staden Stockholm, om människorna och deras identiteter, genom en närläsning av pizzeriornas menyer, namn och innehåll. Ett av de centrala verken i utställningen heter Pizza Moon och är en stor svart kvadrat ur vilken en grå måne med mörka partier träder fram. Om du går nära ser du att månen består av namn på pizzor och pizzerior i Stockholm. Det är över 300 000 tecken som Dan skrivit in från över 505 pizzamenyer. Det blir en sorts konkret poesi som handlar om längtan men också platsens ande: den plats där pizzerian finns och verkar. Den yttrar sig i namn på pizzor så som St Eriks Ögonsjukhus eller Högskolan. Där finns också vansinne och längtan i namn som Inferno, Armageddon, Krabba och Stranden. Själva pizzerian däremot kan ha namn efter ett land eller en flod eller en by i mellanöstern eller Asien. Dan Lageryd lägger en envis mosaik av verklighetsfragment och ställer dem bredvid varandra. Det blir en sorts associativa pizzamenyer:
Havets lejon, Dubbel krabba Havets fyra hot Odysseus Arlanda Hawaii Sockenvägen, Solveig Ankara / Evigheten
Möjligen en serie pizzor som skulle fallit en poet som Gunnar Ekelöf i smaken. En bild av Stockholm på 2010- och 2020-talet befriad från syner av Stadshuset i motljus, vaktparaden, rika och fattiga som tittar in i kameran och all den vackra naturen träder fram. På det sättet påminner Dan Lageryds arbete om fotografen Joachim Schmid som omdefinierade gatufotografi genom att gata upp och gata ner leta efter och hitta fotografier som människor tappat, kastat bort eller rivit sönder. Metoden bakom Dan Lageryds arbete är densamma som Joachim Schmid och de klassiska gatufotograferna. Den bygger på att promenera långa sträckor och låta synerna komma till en lite i taget. På så sätt framkallas en psykisk geografi som i sin tur kan omsättas till bild. Fotografen blir för ett kort ögonblick staden. Det magiska ögonblicket finns kvar men omformulerat till att konstnären för en liten stund är en stor pizza. Det är fotografi utan kamera och objektiv, utan film eller annat ljuskänsligt material. Men ändå fotografi eftersom det är ett avtryck av en verklighet omförhandlat till bild silad genom en fotografisk medvetenhet. De långa promenaderna stannar heller inte på stadens gator utan fortsätter ut i elektroniska media. Fast det är ändå vandringar som påminner om gatufotografens till synes planlösa irrande. Dan Lageryds studie av pizzans fenomenologi tillhör den dokumentära fotografins sfär. Här kan betraktaren för en stund kliva omkring inne i stadens mage och bli del av en sorts kollektivt mättande, lägga sig ner och sova och vakna upp fångad i en Calzone av längtan med vetskapen om att ingen hör dig skrika inne i pizzakartongen.
I Järfälla ligger Francos pizzeria. Där bakas pizzan Gramsci med fläskfilé, champinjoner, gorgonzola och bearnaisesås. En pizza som skvallrar om att pizzabagaren kanske är högt utbildad filosof och en beundrare av den italienska marxisten Antonio Gramsci som skapade begreppet om hegemoni. Möjligen skulle pizzeriornas utbredning och pizzans popularitet kunna illustrera Gramscis tankar
om att skapa hegemoni i samhället genom att så att säga anslå tonen i allt nordiskt ätande. Gramsci tillbringade stora delar av sitt liv i fängelse som politisk fånge och ägnade sin tid åt att filosofera om hur en socialistisk revolution skulle bli möjlig i ett land som Italien. Gramsci förstod att det inte skulle fungera med en kupp som i Ryssland. Gramscis idé var att en liten grupp människor skulle kunna sätta ribban för alla diskussioner och värderingar i politiken och på det sättet få med sig en majoritet. Också genom praktisk politisk handling. Det var idéer som inspirerade den yttersta marxistiska vänstern på 1970- och 80-talet. Det stockholmska monumentet av Antonio Gramsci är en pizza i Järfälla.
Dan Lageryds arbete kring den stockholmska pizzans väsen får anslå tonen i ett nytt decennium. Insmugglad i pizzorna finns en berättelse om vem som är välkommen in i värmen. Pizzabagare och ägare till små pizzerior är en kategori hårt arbetande människor som är hotade från alla håll. De granskas av skattemyndigheter, får hyran höjd av snåla bostadsrättföreningar, blir skammade av veganer, granskade av hälsovårdsinspektörer, får rutorna sönderslagna av lokala smågangsters men fortsätter oförtröttligt att knåda sina degar och leverera stockholmarnas älskade pizzor.
Nils Claesson den 8 januari 2020
0 notes
agneswieckowska · 7 years
Text
Sztokholm to miasto pełne przepięknych miejsc – jednym z nich jest jeden z największych, szwedzkich cmentarzy: Skogskyrkogården czyli leśny cmentarz.
Leśny ponieważ faktycznie znajduje się w lesie.
Jeszcze przed I wojną światową władze Sztokholmu postanowiły, że miasto potrzebuje nowego, dużego cmentarza. Doskonały teren pod nekropolię znajdował się w cichej dzielnicy na południu Sztokholmu – Gamla Enskede. W 1914 roku rozpisano konkurs, który wygrała para architektów – Gunnar Asplund i Sigurd Lewerentz. Ich projekt przewidywał całkowitą integrację natury z funkcjonaln�� architekturą. W swoim projekcie za wzór obrali dwa niemieckie cmentarze – Ohlsdorf w Hamburgu i Waldfriedhof w Monachium oraz sięgnęli do obrazów niemieckiego malarza Caspara Davida Friedricha. Budowę cmentarza rozpoczęto w roku 1917, a już w 1920 był gotowy do pierwszych pochówków. Całość tak naprawdę ukończono dopiero w roku 1961 kiedy to powstał park pamięci.
W 1987 roku cmentarz został ogłoszony zabytkiem kulturowym rangi państwowej, a w roku 1994 został wpisany na Listę Światowego Dziedzictwa  UNESCO.Na terenie cmentarza wybudowano kilka kaplic. Najstarszą z nich jest Skogskapellet. Powstała w latach 1917-1920.
Szybko okazało się, że leśna kaplica jest zbyt mała i przystąpiono do budowy kolejnej, większej kaplicy – Uppståndelsekapellet czyli Kaplicy Zmartwychwstania.
Prowadzi do niej przepiękna aleja po której obu stronach kryją się zanurzone leśnej zieleni skromne nagrobki.
Zaraz za Uppståndelsekapellet znajdują się cmentarze różnych wyznań: Kościoła Prowosławnego, Żydów.
W 1935 roku jeden z architektów otrzymał dodatkowe zlecenie polegające na wybudowaniu krematorium wraz z trzema kaplicami i monumentalną halą.
Kaplice otrzymały nazwy: Wiary, Nadziei i Św. Krzyża. Jedną z pierwszych osób jakie zostały skremowane w nowopowstałym krematorium był jeden z twórców cmentarza – Gunnar Asplund, który zmarł w tym samym roku.
Na terenie cmentarza wybudowano również budynek gospodarczy w którym od roku 1998 znajduje się wystawa, centrum informacji, sklep oraz kawiarnia.
Jeżeli chodzi o nagrobki to dzięki kremacji, która w Szwecji jest powszechna już od XIX wieku, groby zajmują nie wiele miejsca. Jest oczywiście różnica pomiędzy najstarszą częścią cmentarza a tą najnowszą. Nowe nagrobki to najczęściej niewielka płyta położona na ziemi – stare to nagrobek w formie stojącej, kamiennej tablicy.
Na cmentarzu zostało pochowanych wiele znakomitych osób – w tym Greta Garbo (tzn. jest tu jej nagrobek ale bez ciała).
Mur który okala cmentarz został zbudowany w ramach robót publicznych w czasie wielkiego bezrobocia w Szwecji w latach 1923 – 1932. Jego długość wynosi 4000 metrów. Sam cmentarz obejmuje teren 102 ha i mieści ok. 100 tys. grobów.
Cmentarz dla odwiedzających jest otwarty cały rok (centrum informacji otwarte jest od maja do listopada). Główne wejście znajduje się od ulicy Sockenvägen, zaraz przy stacji metra Skogskyrkogården. Dojazd z Dworca Centralnego to ok. 13 minut jazdy metrem.
Zaraz przy głównym miejscu ustawiona jest wielka mapa cmentarza, a w specjalnych skrzynkach można znaleźć małe mapki z opisem poszczególnych obiektów.
Cmentarz jest ogromny, poprzecinany dróżkami i alejami którymi mogą jeździć samochody. W czasie Wszystkich Świętych po cmentarzu poruszają się autobusy komunikacji miejskiej. To teren częstych spacerów mieszkańców pobliskich dzielnic. Wiele osób przychodzi tu pobiegać, pospacerować z psem. To nie tylko cmentarz ale i park. Wielki park w którym można się zgubić. Serio!
Źródełka:
http://worldheritagesweden.se/varldsarv-i-sverige/skogskyrkogarden-i-stockholm/
https://www.raa.se/upplev-kulturarvet/varldsarv/skogskyrkogarden/
http://skogskyrkogarden.stockholm.se/
Przewodnik Wiedzy i Życia: Sztokholm, Warszawa 2001.
  Skogskyrkogården – cmentarz zabytek. Sztokholm to miasto pełne przepięknych miejsc - jednym z nich jest jeden z największych, szwedzkich cmentarzy: Skogskyrkogården czyli leśny cmentarz.
0 notes
strickparadies-blog · 6 years
Photo
Tumblr media
#Zopf #Füßlinge - Original Soft Ferse Shop: www.strickparadies.com #sockengarn #sockenstricker #socken #sockenparty #sockenliebe #sockenstrickenmachtglücklich #sockenwollreste #sockenwolle #sockengehenimmer #sockenstrickenmachtsüchtig #sockenrocken #sockenstrickenisttoll #sockeninsandalen #sockenwunder #sockenvy #sockenvägen #sockenfetischist #sockenstricken #sockenmodel #sockenstrickenmachtspass #sockenstrickengehtimmer #sockenfetisch #prilaga #sockenschuhe #sockenplan
0 notes