Last Seen Blogs
nonadhesiveness
I really ought to write something...
the-nostromo
At World's End
mermaidqueen97
Rock N Roll Queen
theylor
oh
Text
En vecka senare
Tisdag, 29 November 2022, Stockholm.
En vecka har passerat och det känns som ett år. Ändå har ingenting hänt. Inget har förändrats. Jag har inte ens fått körkort. Jag blev kuggad för att jag messed up de sista 5-10 minuterna. Jag blev väl bortkopplad från verkligheten och tänkte att det var klart, att jag bara skulle parkera bilen vid parkeringen och möta två mötande röster som skulle säga “Grattis, du är godkänd”. Istället sa dem “Vi kommer tyvärr inte godkänna dig” och lika som förra gången gick jag därifrån och grät när jag var ur synhåll. Jag körde bra den här gången, jag förstod varför jag inte blev godkänd. Nästa gång kommer jag väl fatta mer om föregående uppkörning. Jag vill hur som helst inte leva ett till år utan körkort. Jag vill inte det. Sedan har jag bestämt mig för att ta tag i mitt liv. Det gör jag väl i princip varje dag numera, ändå gör jag det inte. Nej, jag går och blir sjuk istället. Även om jag är mindre sjuk än vad Christoffer va förra veckan, så är jag sängliggande och låter honom serva mig. Men jag är så trött, i sinnet och kroppen. Jag har mer eller mindre kommit fram till att jag ska säga upp mig i Februari. Jag tror jag skrev om detta sist, men är osäker. För jag vill inte jobba på min födelsedag. Nä. nu vill jag bli författare. Jag vill skicka mina bokmanus och hoppas på det bästa. Men vad är det bästa?
Igår när jag gick hem från mitt själslösa jobb, hade jag mig en funderare. Du vet, utan hörlurar tänker jag mer och nu har jag tappat två hörlurar på beloppet av en vecka. Så det får vara nog. Jag köpte även ett nytt objektiv som med stor besvikelse inte var så stor skillnad från det jag redan hade. Vad var det jag pratade om? Ja juste, mitt pepptalk. Jag minns inte ens vad det handlade om så som tur är, har jag det nedskrivet. Juste. Okej det var inte så spännande. Det står att jag vill tillbaka till mitt sociala jag, där jag är ute varje kväll och dricker vin och träffar människor. Men det vill jag inte nu. Nej. Jag vill till Portugal som jag ständigt tjatar om. Jag vill till New York och Los Angeles. Men mest vill jag till Portugal. Fast jag kan tänka mig att vara kvar här. Juste. Det som surrade i mina tankar igår var ett stort ifrågasättande om vad mina flykt-resor egentligen gjorde för mig. Kanske hade det varit vettigare att stanna här, att flytta hemifrån på riktigt och inte springa ifrån relationer. Att faktiskt bygga något. Men när jag tänker på det, så hade jag fysiskt ont av att vara här, jag kände mig fast, infängslad. Jag letade efter ett lyckligare liv. Ett friare liv. Har jag funnit det än? Inte direkt. Jag vågar fortfarande inte göra det som jag vill göra. Jag vågar inte stå till svars för mig själv. Jag vågar inte vara sårbar. Jag vågar inte misslyckas.
Nu stänger jag ner datorn, så ses vi när vi ses. Det känns skönt att vara tillbaka.
0 notes
Text
Fast forward to 2022
Hej, idag är det den 21 November 2022, det är en måndag och jag befinner mig på mitt landställe i Hästnäs med min kille. Vi är här för att jag ska ta mitt körkort i Örebro om två dagar. Vi är också här för att ta det lugnt, sitta framför brasan, läsa, dricka te. Mer förvirrad än någonsin. Eller ah. Du kanske känner mig vid det här laget. Lika förvirrad som vanligt. Jag blir så frustrerad och avundsjuk på folk som vet vad de vill och lever sitt liv i en rak linje. Samtidigt som jag inte vill leva så och jag ska inte leva så. Men det hade varit skönt att jobba med något jag tycker om, att tjäna bra med pengar och köpa en trea i Gamla Stan eller ett hus i Särdal. Att vara fri, ekonomiskt fri, till att leva som jag vill. Jag vill också bo under en period i Portugal, det har jag velat länge fast har inte blivit av på grund av allt annat som sker och inte sker. Hade jag fått bestämma, vilket jag får men du fattar... Då hade jag packat en väska och dragit imorgon. Eller okej, inte imorgon, men nästa vecka, eller så fort körkortet är mitt. Väl i Portugal kan jag fortsätta leva som nu egentligen, utan problem eftersom att jag studerar på distans. Distans av den anledningen att jag vill kunna bo vart jag vill samt för att jag har så svårt för grupperingar som bildas i skolor. Förutom den ekonomiska anledningen, kan jag inte flytta till Portugal för att min mamma är sjuk, hon ska opereras för andra gången samma dag som jag ska köra upp. Vi hoppas det blir den sista. Hon har haft det för jobbigt, hon förtjänar lätthet. Egentligen är det ingen dum ide alls att åka till Portugal, hon skulle kunna åka med mig. Iallafall hälsa på. Men det känns taskigt att åka så länge hon är sjuk. En annan anledning till att det inte är den bästa tiden att åka iväg, är att jag nyligen har flyttat in i en studentlägenhet som står på mig, tillsammans med min kille. Det är det första hemmet som han känner är hans, jag vet inte riktigt om jag känner så än. Men jag fattar vad han menar. Dock ger det mig en stark ångest för att jag måste få mina hp-poäng för att bo kvar och det ser inte jätteljust ut. Eftersom att jag sitter här och skriver istället för att skriva på min uppgift, eller läsa de texter jag ska läsa. Även om jag tvivlar tror jag på mig själv. Att jag kommer att klara det, men man vet ju aldrig.
Nu är jag 28 år gammal, eller ung, det beror på hur du ser det. Jag känner mig lite mer jordad än tidigare, mina drömmar börjar förmänskligas. Samtidigt saknar jag min oräddhet och mitt driv, eller min nyfikenhet. Jag har blivit mer öppet spirituell, jag tror på någonting, men vad det någonting är vet jag inte. Men human design tilltalar mig. Magin sitter i fysiken och matematiken. Det är kanske inte en slump att just jag finns här och nu och att jag kan det kan kan. Jag har varit rädd för jorden, djup och universum så länge jag kan minnas, därav min natur- och djurfobi. (obs, den har börjat avta rejält nu).
Jag jobbar i en matvarubutik men identifierar mig själv inte som en butiksmedarbetare, det är bara en liten del av min tid som går ut på att rabbla summor, säga “hej” till främlingar, plocka upp varor och hjälpa till både butiksmedarbetare och konsumenter. Anledningen att jag jobbar där är för att det inte är lika hemskt som andra service jobb. Jag får ok lön och jobbet påverkar inte mitt personliga liv på annat sätt än att de tar två till fyra dagar av mina sju-dagars-veckor. Samt att det ger mig en naturlig social interaktion i mitt liv som mitt annars ganska isolerade liv inte ger. Jag går nämligen inte ut så mycket längre, knappt alls, jag träffar inte heller vänner särskilt ofta. Mitt sociala behov mättas liksom ut av att bo med en person som jag tycker om att bo med. Jag gör inte längre dumma, naiva och spontana beslut. Dock har dessa dumma, naiva och spontana beslut lett till de mest roliga upplevelserna i mitt liv och jag önskar att jag hade gjort ännu mer av de besluten. Till exempel önskar jag att jag hade stannat kvar i New York, eller att jag hade åkt med Malin T till Australien, eller att jag hade flyttat till Berlin eller London eller var som helst. Jag reste massor och jag avskydde att komma hem, ändå kom jag hem för att jag inte visste hur jag skulle bära mig åt för att dyka in i det jag ville. Rädslan styrde över mig och styr över mig än.
Jag har börjat se mönster i relationer. Åren i Gerlesborg var livsomvälvande för mig. Tror jag. Jag såg mig själv. Började förstå varför jag gör som jag gör. Vad mina handlingar beror på. Jag började sörja och på så sätt kunde jag känna glädje. Kanske. Jag kunde iallafall gråta ut och falla i gråt. Hela mitt 28åriga liv har jag haft lager runt mig. Skyddande lager. Inte bara mina lager utan andra människor som skyddat mig. Jag har skyddat mig och min kärna för att jag varit rädd för att bli övergiven, lämnad. Varje gång jag blivit lämnad har jag lagt på ytterligare ett lager. Tror jag. Samtidigt har vissa människor borrat hål i mig för att nå det innersta, i vilket jag sipprat ut och försökt lappa ihop. Jag börjar förstå att jag är skör. Skörare än ljuset (vet inte riktigt vad jag menar). Ett ljus bakom gardin.
Jag kommer att fortsätta att lägga upp mina dagboksanteckningar en efter en. Det är en dokumenterande resa mellan tid och rum som känns viktigt för mig. Jag bestämde tio år och det ska bli tio år. Minst. De här tio åren är de åren då jag formas som mest. Då kanske varje människa formas som mest. Jag tror att det är fyra år kvar. Att jag började 2016 när jag åkte till Brasilien. Början av allt. Det blir en dokumentation från 22 till 32. Tror ni att jag vet vad jag vill när jag är 32? Har jag ett jobb jag trivs med? Ett liv jag trivs med? Jag hoppas verkligen det. Kanske har jag ett barn, husdjur, hem. Det vore inte helt fel.
Edit: 2 minuter senare.
Jag började skrolla igenom en annan tumblr som jag har och insåg att fan, det vore jävligt nice att vara fotograf. Jag älskar snygga fotografier på ett sett som är oförklarligt. Så vad jag ska göra när jag tar mig tillbaka till Stockholm efter den här visiten är att fotografera, att ta med kameran. Att gå ut. Att bara göra det.
0 notes
Text
31 Januari 2020 Fredag
15:36
Jag frågade David vad det viktigaste är som han tagit med sig från att gå i konstskola är. ”Oj vilken fråga att ställa såhär en fredagseftermiddag”, jag har svårt för att inse att personer inte går med samma tankeställningar som jag. Han fick iallafall fram ett svar: Tiden som ges åt det egna konstnärskapet samt vänskapsbanden som knyts. Hans bästa vänner är personer som han träffat genom konststudier. Jag är en aning besviken på mig själv i dessa områden. Särskilt relationssambandet. Jag må vara en bra vän, samtidigt som jag på samma gång är jävligt usel på det. Jag är som en evigt strömmande flod som med all kraft, tar mig vidare. Så fort jag stannar upp, tror jag att jag har fastnat. Jag kliver därmed ut ur mina kängor. Inget ska binda mig till marken. Varför är jag på det här viset? Varför är jag inte mer beroende av social interaktion? Varför kan jag inte vara som er?
15:49
Nu är jag i ett perfekt mood för att måla och jag har precis klivit in i Hallen. Står i köket och ska bre en macka. Sedan kör jag! Jag ska måla ihop med John Brown.
15:52
Efter att så många på skolan lider av psykiska hinder, så bör skolan verkligen ta som ansvar att anställa en psykolog, eller en samtalsterapeut. En person att prata med. På så sätt kommer skolans elever att må bättre och därmed ge bättre resultat.
15:54
Skolan eller samhället i stort bör uppmana individer att söka hjälp. Skammen i att behöva hjälp och att behöva söka hjälp är något ingen bör behöva känna, särskilt inte i ens mörkaste stunder. Jag ska fan prata med Elin om det här.
17:49
Tanke: Du kan aldrig gå in i en karriär och tro att den ska förbli densamma som den i nuläget är. Karriärer är organiska. Föränderliga. Välj något som passar personen du är, där du kan göra förändring och var med och styra förändringen. Förlita dig inte på någon annan än dig. Stärk ditt självförtroende och acceptera dig själv.
19:56
En bra fest enligt mig är högljudda skratt och mycket dans. Stora rörelser till dunkande beat. Jag är tillsynes inte helt enig om den preferensen med andra. Visst är det trevligt att sitta och samtala men kan inte de äga rum på typ lunchen, middagar?
20:34
Tapetblomman.
20:49
Jag lyssnar på en podcast om Medberoende nu. 18 minuter in i programmet måste jag erkänna, att det är jag. Men varför? Varför? Jag vet varför men ändå kan jag inte låta bli att undra, varför? Jag har haft en bra uppväxt. En av dem bättre! Jag blir så förtvivlad av det här. Och jag blir arg men min ilska är Inget som syns utåt.
20:52
För, att jag är medberoende.
1 note
·
View note
Text
30 Januari 2020 Torsdag
10:01
Folk svarar tydligen på frågor. Det är det sjukaste jag varit med om!
22:14
Jag har haft en väldigt bra dag och en väldigt bra vecka. Anar att Acityl L-carnitin har något med det att göra också. Folk är så fina och det är så vackert här och jag känner mig så kreativ och även produktiv! Jag är glad!
22:26
Folk har börjat kommentera att jag verkar ha väldigt bra kontakter. Hur fan fick en tyst tillbakadragen flicka det? Den tiden är över. Eller så är det just därför. Det är trots allt tack vare lilla jag som jag står här idag. Alla steg har lett mig hit.
22:58
Det är en enorm lyx att ha lätt för att somna, har jag insett på senare dagar. Enorm lyx! Så nu ska jag sova. Jag vill drömma om dig!
0 notes
Text
29 Januari 2020 Onsdag
11:42
Ligger sjuk i sängen och har precis lättat från en uppgift som tyngt mig i två månader nu. Äntligen tog jag tag i att maila mailet till Henrik i Alexanders räkning. Varför tar jag mig an uppgifter som jag inte tar itu med?
11:44
Jag måste upp nu. Laga någon form av lunch. Sedan beger jag mig till skolan. Fixar lite på ställningen och sedan går jag hem och gör affischen. Orkar ingenting. Absolut ingenting.
11:46
Mailadressen jag skickade till fanns inte.
11:53
smsade Henke, han måste ju veta det! Om inte jag kan skicka kan väl ingen skicka och de söker residens nu.
11:55
Jag måste börja ringa Claudia när jag är sjuk. Men vill inte vara sjuk. Det är den. Och varför är jag alltid sjuk när vi har fritt arbete och nice lärare? Det är som en förbannelse.
12:54
Så, nu är mailet skickat.
21:00
Så jävla sjukt att jag aldrig riktigt tagit mig tiden till att använda tandtråd förens nu. Visst tar det tid, men det är tid värd att ta. Lyssnar jag på något nice kan jag väl unna mig att pyssla om mig själv, för det är precis vad det är. Vård av mig själv.
21:02
Jag har levt ett helt liv utan att våga vara seriös och presentera mig själv seriöst. Den här skolan är starten på det. Det är så nice och jag ser verkligen upp till konstutövare, musiker och skådespelare som gör sin grej. Det är först nu, som jag förstår vad det innebär. Det är att stå för det en gör. Jag ser på ett liveklipp som Linnéa skickade mig, Billie och Finnies, två syskon på scen som tillåter varandra att vara seriösa, som inte flamsar bort sig, som inte skäms inför varandra. Jag har skämts över mig själv i snart 26år. Jag tänkte idag på min ålder, att jag är så ung än, åldern liksom stiger för varje år. ”26 är ingen ålder” tänkte jag. Men att i 26 år inte tillåtit sig själv att vara seriös, att hålla sig tillbaka i rädsla för att bli hånad och övergiven, det är en lång jävla tid. Om inte jag tar mig själv seriöst, hur ska då någon annan kunna göra det. Kanske har jag tänkt på det här fram och tillbaka genom åren, men för var gång tanken tänds, stärks tankesättet. Det blir förtydligat.
21:09
Mitt nyårsmål är att vara seriös, i den jag är och det jag utövar.
21:52
Insikt: Jag måste, måste, alltså verkligen måste bo i en stad som har live jazz varenda evigaste kväll. Det finns inget bättre. Det finns inget bättre än jazz! Varför är jag så jazzkär? Jazz är trygghet för mig. Jag bryr mig inte om något annat just nu. Jag vill spendera mina dagar med att måla och mina kvällar med att gå på jazz spelningar och dricka vin och ta promenader. En hund, en Dalmatien passar in i bilden. Och givetvis en man vid min sida. En kärlek. En absolut kärlek.
23:03
Är taggad på Stockholm i Februari. Vill gå på jazz och besöka gallerier på vardagarna. För att under helgen festa typ. Adrian fyller 30. Bobs nya, har invigning. Creative Gallery har spelningar.
23:09
Vänner säger liksom åt mig sådant som jag tidigare hållit med om. Att det inte skadar att slå in ett kast, att ge en chans till en person som jag tycker om, trots att jag är mer intresserad av en annan. Tanken om att en relation inte är hugget i sten förrän det är exklusivt. Men jag tänker att exklusiviteten sitter i sinnet och om jag riktar mig in på en person men går till en annan, utforskar distraktionerna, då är målet försummat. Dessutom fungerar jag som bäst när jag inte är i en relation. Är jag tillsammans med en person så släpper jag greppet om allt annat, är det verkligen det ni vill? Att jag ska släppa greppet om er?
23:16
Nu skrev jag till han som står under min strålkastare. Jag är så rädd att förlora människor att jag inte vågar vara mitt jag men jag måste vara mitt jag. Jag är en person som är ganska på. Som är spontan. Som inte alltid tänker efter före. Jag är en person som vill dyka snabbt och gärna skippar alla mellansteg. Jag har inget tålamod i den mån. När jag bestämmer något, när jag sätter mig in i något, är det det som sker, det är allt jag ser. Det blir det viktigaste i stunden. Det är där jag hamnar i relationer också. Tidigare har jag förlorat mig själv för att jag är som en tvättsvamp. Så mån om att bli omtyckt att jag fyller mig med personens hjärtslag. Jag måste lära mig vara självständig. Jag är trött på alla distraktioner. Alla som distraherar mig. Samtidigt som jag verkligen nu vill leva sida vid sida med någon som har samma drömmar och visioner som jag. Som är i samma psykiska plats i livet som jag, fast ändå inte. Du får gärna vara ett par steg framför mig. Leda mig in i din värld. Jag vill vara med en karriärsinriktad man som dyrkar jazz och att strosa omkring i städer. Någon att stanna till vid en restaurang eller bar. En god konverserade. En klok person som delar med sig om sin kunskap. En rolig person, att skratta med. En självsäker man som är trygg i sig själv. Någon jag kan vara mig själv med. Någon som sjunger, skriver och spelar instrument. Någon som tycker om att leva. Som är nyfiken. Intresserad. En god lyssnare. En person som klär sig snyggt och gillar levande ljus och dov belysning. En person som läser böcker. En person som tycker om att kramas och håller ett stadigt grepp om mig. En person att luta mig mot. En person att stödja.
23:36
En person som ständigt överraskar. En person i rörelse. En person att se upp till.
23:38
En person att gå sida vid sida. En person att lita på. En person att älska fullt ut.
1 note
·
View note
Text
28 Januari 2020 Tisdag
21:16
Jag skriver tydligen inte längre. För upptagen med livet här. Har dragit på mig en förkylning, mer än så pallar jag inte säga.
21:17
Lovisa frågade öppet om jag tycker de ska ta in någon annan att göra affischer. Vill typ det. Det är ju bra om jag gör det men klarar inte av press.
21:32
”Gör det bara” borde vara årets motto. ”Få det överstökat”. Kanske något att märka kroppen med.
21:43
Alexander skickade opublicerad musik till mig. För att han aldrig ringde. Fint ändå. Väldigt fint. Typ ett helt album som inte ens är färdigt, vad nu det betyder. Det låter färdigt. Så jag lyssnar på det nu. Tänkte somna till det nu.
21:50
Irriterande dock att hålla saker hemliga. Får liksom troligtvis inte spela upp det för någon.
21:52
När vi skrev, skrev han att han kollar på husbåtar. Eller snarare, han skickade en länk på en husbåt som var till salu, sedan på ett hus. Jag vet inte varför vi skriver egentligen. Vad vet han om mig? Hans husdrömmar verkade vara samma som mina i vilket fall.
21:55
Min träställning skulle få plats här hemma! Istället för gunga kan jag hänga kläder och istället för konst kan det bli en bokhylla. Synd att det är så mycket spik och skit som sticker ut från den. (Obs, det var så. Svär). Men de var de enda som var långa nog och de gjorde inget för temat. Men hmmmm... jag borde verkligen bygga möbler hit!
22:01
Vill någon veta vem jag är, är det så ofantligt lätt att ta reda på det. Bloggen. Instagram. Sjukt att jag blottlägger mig såhär. Men jag måste. Det är så ni lär känna mig för uppenbarligen håller jag mina tankar för mig själv.
22:19
Jag hade grönt hår innan alla andra. Sjukt. Folk ba: Varför grönt? Jag ba: Ingen färgar grönt.
22:32
Jag förälskar mig i alla män som ger mig uppmärksamhet. Sorgligt kanske, jag vet inte. Men så är det. Nu hoppas jag att vi fortfarande känner varandra i Sommar och att jag kan följa med på någon spelning, ta kort, dokumentera. Det vore så nice! Drömmen faller in.
22:40
Jag blev otroligt taggad på sommaren nu! Det är så mycket jag vill göra!
22:42
Det är så jävlas coolt att vara DJ ändå. Spela musik och sjunga (ah sån sjung-dj menar jag) i diffust ljus i varma färger och se skuggor av folk som rör sig i takt.
0 notes
Text
27 Januari 2020 Måndag
00:55
Vad har jag gjort idag? Socialiserade lite med Nina när jag kom till ateljén. Sen målade jag första lagret på en tavla, som tog mellan 12-22 att göra. Under den tiden lyssnade jag klart på en ljudbok. Sedan påbörjade jag en annan ljudbok som tog slut precis och nu har jag även tagit mig igenom en daglig franska lektion, som jag påbörjat men glömt bort och nu tänker ta tag i igen. Ska somna till någon affirmation nu tänkte jag. Som jag hittade på Storytel. Bra dag! C’est tré bon.
09:09
Folk har en bild om mig här som är mer jag än på andra platser. ”Tror du skulle gilla”
12:45
Jag har gjort världens hemskaste installation/skulptur. Blir rädd för mig själv. Hade som uppgift att slå ihop fem objekt och skapa något. En planka, ett rep, spik sedan min högtalare med ljud ”Little bit of rain” som står i en tidigare skulptur jag gjort med ett lakan över sig. Jag har gjort en gunga med spikar uppåt på planket och så ska jag hänga den med hjälp av en strypsnara. Verket ska symbolisera något i form med narcissistism. Först tänkte jag mer samhällsinriktat. Men jag jobbar med känslor och det är såhär det känns. Att lockas av något roligt för att när du kommer fram till det, sätter dig i fara.
12:52
Skippar nog gubbfiguren. Hittade ett brev dock. Eller ett kuvert. Det kan passa. Nu måste jag hem och käka.
12:55
Hittade två potentiella dikter att läsa upp.
15:00
Det var uppskattat. Tanken kom fram.
15:01
Det är så jävla sjukt att prata inför folk och att folk lyssnar. Kom på mig själv i situationen mitt i och blev helt ställd typ. Brukar bli det för att jag är så ovan.
17:29
Det är en väldigt kul kurs! Jag kom på nu att jag ska bygga en lampfot av glas. Sen ska jag avbilda den på något sätt.
17:30
Kanske även en lampskärm. Men först måste jag äta. Och jag är sugen på att göra en bokhylla/sängbord. Avbilda det jag gjort.
23:35
Jag har gjort tre verk idag. Det är ändå jävligt mycket. Känner mig relativt belåten. Har också installerat de två verken vi ska visa på morgonen redan. Nu sitter jag i köket här i Hallen och ska käka idealmackaroner innan jag går hem. Siktar på att vara här halv nio imorgon. Gå upp klockan åtta räcker.
23:39
Jag har gjort så jävla många grejer idag, till skillnad från andra dar. Kom i tid till skolan. Åt frukost här. Fick skjuts av Janne till skolan, kom i tid till måndagsmöte för kanske andra gången under hela denna vistelse? Hälsade på Stockholmarna som är här i två veckor. Satt i ringen idag istället för utanför. Fick skjuts av Sandra tillsammans med Julia tillbaka till Hallen. Pratade med dem och var här en timma innan lektionstid. Visade dem min ateljé typ och jag fick se Sandras. Sen började lektionen och vi fick en uppgift. Jag gjorde den. Var oerhört nervös över redovisningen, kallsvettades och gick runt för jag inte kunde inte stå still. Det kändes som världens viktigaste grej, insåg jag nu, det är nog därför jag blir så nervös. Jag är mer nervös för redovisningar än intervjuer tydligen. Sen hann jag knappt med lunch men hann ändå, gick hem och lagade en ganska stattsig måltid och gjorde extra till morgondagens lunchlåda. Åt stående medan jag pratade med KKV-konstnärer. Sedan skyndade jag mig tillbaka och juste ja, det var efter lunch vi hade redovisning och nerverna flög omkring. Vi fick en ny uppgift sista timman, Julia kom upp till mig efter ett tag och vi pratade lite medan jag försökte komma på vad jag skulle göra. Sedan närmade sig klockan fyra och jag hann iväg till KKV i tid, där mina skolkamrater satt i soffan som jag brukar sitta i. Det var väldigt fint. En mäktig känsla på något sätt. Som en överraskningsfest. Som om de tagit sig in i mitt vardagsrum. Låter obehagligt men det kändes bra. Vi fick en introduktion av textilsalen. Alla gick därifrån och jag gick in i mitt krypin, när introduktionen var klar. Sedan ställde jag mig för att laga mat igen och ännu en gång prata med konstnärerna där, ”Oj har det gått så lång tid” kommenterade den ena när hon insåg att nästa måltid var på gång. Jag lagade extra mycket för morgondagens middag. Jag åt och sedan begav jag mig till min ateljé igen och har varit här tills nu. Makaronerna är snart uppätna och jag mår så bra. Jag gillar när det händer saker. Ingen tid för tankar. Kanske hjälpte det att somna med bra affirmationer igår och vakna med positiva affirmationer idag. Kanske ska bli en vana! Somnade snabbt dessutom.
23:51
Vill helst sova innan tolv men det känns lite mörkt.
23:53
Genom att undgå sociala sammanställningar, så skapar jag så otroligt mycket. Jag blir hooked också. Kan inte slita mig förrän det jag ska göra är färdigt. Bra egenskap ändå! Nice!
23:59
Det här bevisar att jag behöver fritt spelrum. Tidspress och fritt spelrum. Jag gör saker. Saker händer. Om jag inte skapar någonting, så lyssnar jag på något som berikar mig med kunskap inom områden som intresserar mig. Det är antingen det, eller så drar jag mig åt sociala sammanhang. Om de sociala sammanhanget är endast för att sammanhangets skull, dvs inte ger mig kunskap, så blir rastlös och känner tiden sippra mellan mina fingrar. Det är så otroligt pinsamt och det är en dålig egenskap om det nu är så att jag vill ha vänner. Men jag vill ha likasinnade vänner.
0 notes
Text
26 Januari 2020 Söndag
01:09
Jag har ingen studieteknik. Det är därför jag har så svårt att lära mig saker. Typ piano. Jag vill lära mig spela Beethovens verk.
01:13
Fast egentligen vill jag lära mig Joel Lyssarides verk. Så jävla bra! Han liksom kittlar tangenterna.
01:17
Jag är så fascinerad av pianister! Att spela måste vara som att prata, för dem. Och jag. Jag kan knappt prata. Jag måste ligga i. Ligga i i vad jag nu bestämmer mig för och det lutar sig övervägande mot måleriet.
01:19
Att spela piano kanske är som att improvisera en maträtt. Börjar med en produkt, sedan bara lägga till det ena efter det andra på känn, utan att ha tid för att tänka.
01:21
Att spela piano är kanske för dem, detsamma som att skriva för mig. Ett ord leder till ett annat. Meningar skapas. En ordföljd förstås.
01:22
Trots att min synth är där, bara några meter ifrån mig så tar jag mig inte dit. Det är försent och jag riskerar att fastna. Ingen chans att jag går upp klockan sju imorgon.
01:23
Jag tog mig inte ut. Av princip sak nästan. Jag lyckades få i mig krubb i form av mosade kikärtor blandat med kryddor som jag hade som pålägg till något slags knäckebröd. Väldigt gott! Det är stärkande att veta att jag skulle klara mig utan kök. Mer äventyrligt såhär. Hade jag gått till köket hade jag kokat pasta och ätit det och inget annat. Det här var så mycket bättre!
01:44
Om jag sover än? Nej.
01:50
Jag älskar mitt budgetliv ändå. Så jävla kul. Lär mig liksom att jag inte behöver spendera särskilt mycket pengar. Istället för att köpa ett soffbord, ta en flyttkartong. Den liksom. Det är underbart och det ser verkligen inte dumt ut.
01:52
Och så jävla nice att det fanns en säng här förresten och att jag fick det här boendet. Herregud vilken tur jag har! Adrian har också flyt! Studion han ska börja arbeta på från måndag, är så jävla nice! Och han har bara tatuerat i drygt ett år. Det är sjukt. Och jag går i konstskola och mina verk sprider sig redan till kroppar och hem. Det är vårt år Adrian! Så jävla nice! Det här gör vi bra! Och jag började året i New York. Och jag är sugen på att flytta till Stockholm för att börja en femårig utbildning på Mejan, vilket är så jävla sjukt om det skulle bli så. Bara tanken är sjuk! Och jag fick bo i en fantastisk lägenhet i Brooklyn och träffade så inspirerande personer! Och jag har fått väldigt fina vänner här där jag bor. Livet är gott trotts allt. Varför är jag så deppig på morgonen och så pepp när jag ska sova? Kanske är bättre än motsatt. Definitivt bättre! Gud jag är så glad!
10:44
Vaknade nu. Vad är det med mig?
10:55
Jag kanske ska söka till Nordens fotoskola ändå. Eller Valand Foto.
11:13
Att aldrig kunna bestämma sig är det värsta som finns.
11:19
Jag ska gå på konsthögskola i höst! Det är det jag siktar mot nu!
18:32
Adam spelar också piano. Nu är jag officiellt kär.
18:33
Så jävla vacker också. I sitt krulliga hår och vackra anletsdrag och slanka men starka kropp.
18:34
Tror jag fann min dröm.
23:40
Kom hem från ateljén för kanske 20 minuter sen och nu har jag plötsligt städar rummet. Sjukt. Trodde jag skulle krascha i sängen men hade lagt en stor ren tvätthögen där imorse, kläder jag aldrig tog hand om igår. Tänkte placera högen någon annanstans men fick feeling och när högen var borta så började jag plocka undan annat som låg huller om buller och gjorde lägenheten till ett kaos. Så skönt. Jag måste bli bättre på att ta hans om mitt hem. Både invändigt och utvändigt.
23:42
Dessutom plockade jag bort min pågående tavla i projektateljen och flyttade Lovisas projekt dit jag hade mitt för att göra plats för Nina. Så sopade jag och gjorde det finare än det var innan. Jag gillar ordning. Är tydligen min moders barn.
23:53
Kobe Bryant dog idag, en basketlegend tydligen. Alla postar bilder på honom och skriver liknande:Rest in Peace. Varför nämner ingen att hans dotter också omkom och att hennes lagkamrater med anhöriga också omkom i kraschen. Varför får de kända personerna mest uppmärksamhet? Det kanske inte är så konstigt om folk har skapat en själslig relation med honom, men det är sorgligt. För hans liv bör inte vara mer värt än hans dotters, men det är det. För det är så samhället ser ut. Personer med mest inflytande är de som betyder mest. Nio personer omkom. Så jävla hemskt. Men och andra sidan. Hur många har egentligen omkommit idag? I mord? I krig? I sjukdom? Självmord? Svält? Krasher? Fyfan. Det är så jävla många människor som bara försvinner från denna jord, på en dag. Jag vet inte om det finns någon statistik, men det måste vara så jävla många. Så jävla hemskt. Varför kan inte alla bara dö av ålder? Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Vi har ingen kontroll över våra liv.
0 notes
Text
25 Januari 2020 Lördag
04:03
Kröp ned i sängen nu. Festen i Suttnerhuset slutade omkring halv ett. Jag, Gloria, Fanny, Nina och Axel mötte Jakob och Anton i en korsning och meddelade att festen är över. Anton gick då hem till Cecilia medan resten av oss gick mot skolan igen. Gloria gick hem men vi andra gick till samlingssalen, drack öl, dansade och pratade. Mycket behövligt. Jag saknade Summer ikväll. Undrar hur hon har det. Juste. Hon kommer också vara med på sommarkursen! Det var en fin kväll. Stan är för övrigt liten och personer jag inte sagt det till har hört att jag och Lovisa var på dubbeldejt i New York. Jacko frågade om det. Det var fint att prata med honom igen.
04:28
Tydligen är det The National Complimate day Idag! Eller Igår.
14:27
Jag är så jävla rädd/tvivelaktig för människor numera. Tror att folk vill utnyttja och skada mig. Det är ingen sund tanke.
15:19
Jag undrar varför jag inte valde Hemse och vem jag hade varit nu om jag varit det. Jag hade nog varit god vän med Astrid och varit mer skicklig inom just det ämnet. Fotografi. Jag ångrar mig ibland. Jag ångrar mig nu.
15:22
Huvudet surrar av tankar som ”måsten” och ”borde”. Det är för mycket för mig nu så jag har ännu inte lämnat sängen. Det är lördag och jag vill vara någon annan än den jag är.
15:24
Varför tar jag på mig uppgifter som jag vet att jag kommer ha svårt att slutföra? Jag är för självkritisk för att göra något som inte är själviskt. För självkritisk för att samarbeta med andra - detta indikerar förvisso på att jag som fotograf kanske inte heller hade varit det ultimata. Jag är så jävla frustrerad att jag inte vet hur jag ska agera. Det känns som tusen trådar drar i mig, inom mig. Taggar som sticker ut. En bild jag skulle kunna måla. Jag tror att måleriet är min enda väg att gå. Jag hade inte på något sätt kunnat uttrycka den jag är, jag hade inte kunnat få utlopp för mina känslor enbart via fotografi. Men hade jag gått på Hemse hade jag varit god vän med Astrid och jag hade känt mig hemma med henne. Dock hade jag nog fått ångest av att vara så nära Elias landställe, så nära utan att träffa honom.
15:30
Det är nog för det bästa att jag är här. Hade jag blivit fotograf hade jag säkert stött in i Max och hans kollegor, vilket också hade varit ångesthöjande.
18:32
Och jag tror att Gerlesborg är en mer upphöjd skola. Mer omtalad.
15:34
Det var ett bra val av mig. Jag har träffat fantastiska människor här och lärt mig mycket och jag har haft roligt och glömt bort mitt tidigare liv stundvis. Vilket är allt jag vill förtränga. När jag åker iväg, när jag flyr, då vill jag inte se tillbaka. Jag vill komma tillbaka till Stockholm med ny kraft, ny energi, nytt driv, med en styrka som inte går att sänka. Jag vill att min förändring skall synas. Jag vill få respekt. Ingen ska kasta mig åt sidan när de känner att jag inte längre duger. Ingen ska trampa på mig. Jag vill gå med stadiga steg. Ingen ska köra över mig eller tro att de kan styra mig. Jag vill gå med mina egna ben. Jag vill tro på mig själv. Stå på mig. Jag vill aldrig tvivla. Jag vill vara rak och ärlig. Den vekling jag tidigare varit ska förintas. Jag ska säga ifrån. Jag får inte komma tillbaka förrän jag är där. Jag har till sommaren på mig.
18:57
Vad har du gjort idag Louise? Legat i sängen prick hela dagen! Så nice! Har även jobbat lite. Sjukt. Gjorde affisch till Festivalen, vi eftersöker tekniker. Jag har inte direkt gjort något ovettigt under dessa timmar heller. Lärt mig om konstnärer, instagrammat för Edklund. Måste ta instagrammandet på allvar, menar två i klassen har liksom som jobb, de får lön för att posta bilder. Den är sjuk. Jag har kommit på olika idéer till mitt målande. Jag har lärt mig mer om Narcissistiska beteenden. Skrivit lite med Linnéa angående min Göteborgsvisit. Typ det. Jag har varit sugen på att springa till ateljén några gånger men förbjöd mig själv tills att jag hade gjort affischen, sen blev de så sent och när jag målar vill jag måla i timmar. Tänker att jag går upp klockan sex imorgon.
19:08
Jag måste lägga upp något slags schema. Vad jag ska ha åstadkommit till när. Vara min egen manager, bokare, ekonom, allt.
19:09
Jag tillät mig själv att vila idag för att jag målade 12timmar i sträck en dag. Sedan 6timmar två dagar i rad. Nä det kanske bara var en dag. Juste. Jag förbjöd mig själv att gå dit. Hur svårt är det att minnas? Jag måste vara mitt eget minne.
19:11
Aldrig förlita mig på någon. Jag måste lära mig att det är bättre att skicka ett jobb än att inte skicka det alls. Jag måste sluta skämmas. Ta ansvar. Det hade nog varit bra att ta en promenad idag. Anledningen till att jag inte kan bo med folk är att människor tycker de är så dåligt att sitta inne en hel dag. De kanske har rätt. Ni kanske har rätt. Jag blir så rastlös när jag är ute dock. Promenerar. Umgås med folk. Helt tvärt om alla andra. Jag vet inte hur det är möjligt.
19:14
Adams mamma spelar piano. Jag dör. De har en flygel hemma också. Otroligt. Jag undrar verkligen var han kommer ifrån. Vill veta mer om honom. Så nyfiken!
19:16
“One day she’ll be your mother in law” svarade han på det jag skrev om att hur mysigt det måste vara att ha en pianospelande mamma. Omg. Man får inte skriva sånt till mig! Jag dör. Jag tar ju allt för orden. Jag blir för glad. Sluta.
19:19
Jag vet inte hur jag ska svara på det. Skrattade bara. Jag är så jävla socialt inkompetent.
19:21
Nu frågar jag om Florida resan, han kanske tar de som byte av ämne. Jag hatar sånt här.
23:17
Jobbar fortfarande med min portfolio. Eller det har jag inte sagt. Jag såg att Norska skolorna verkar stänga sin ansökan den första februari. Så det blev bråttom nu. Så nu kommer jag arbeta med mina ansökningar. Kanske borde jag börjar tidigare. Men bättre nu än aldrig.
23:23
Amsterdam blev jag plötsligt väldigt sugen på att gå i. Skolan verkar bra!! Sista ansökningsdag är 1a Maj.
0 notes
Text
24 Januari 2020 Fredag
10:36
Skrev till Alexander och han vill ringa. Ringa kort. ”Får jag ringa kort”. Jag vågar inte. Jag frös till is. Han vill väl prata om residenset eller att spela här, kanske vill säga vad han tycker att jag kan medla till Henrik. Eller så vill han inte det. Han kanske vill säga att jag ska hålla mig borta. Långt, långt borta! Vad har jag gjort? Vad har jag gjort för fel? Jag skrev också att jag är i Sthlm omkring en vecka där, veckan då Adrian fyller år. Kanske vill han fråga något om rykten som sprider sig om mig likt en våg? Om nu något sådant görs. Men det känns som det, då alla försvinner från mig. Till och med jag. Nu fryser jag. Det märks så fort elementet stänger av sig själv. Jag var tvungen att sätta på musik när han skrev, för att lugna nerverna. Det hjälpte något. Jag ligger i sängen med datorn i knäet. Nu skrev att att vi hörs senare, att vi hörs inom kort att han bara ville säga hej. Jag är här för att göra en affisch till Feministiska festivalen, för att efterlysa en tekniker. Han kanske känner en tekniker. Jag är rädd men jag vet inte varför. det känns som jag svävar, som om att själen har lyfts från kroppen. Jag ber honom ringa vid lunch. Runt tolv. Det måste vara ok. Då får jag en tidspress också. Fast det är lite väl snart. Jag känner min invalid. Invalid vad betyder det? Ogiltig, förfallen, utan laga kraft, sjuklig, som saknar grund, sjuk, kroniskt sjuk, sjukling. Jag har telefonskräck. Fobin är borta men skräcken är kvar. Vi känner inte varandra och jag vet inte vad vår relation är. Varför han sträckte en arm till mig som jag tog tag i. Jag är rädd att han är lik han vars namn jag inte vill nämna. Han är nog snäll. Han är ju vän med Emanuel. God vän. Enligt honom själv. Nej fel. De gick i skolan tillsammans. Han är god vän med Martin, enligt honom själv. Martin är en bra människa. Jag börjar bli paranoid känner jag. Vem kan jag lita på egentligen? Jag kan inte ens lita på mig själv. Bara mina tavlor. Bara mina tavlor! Det är så sorgligt att jag inte vet var jag ska ta mig till.
10:53
Jag har inte ens pratat idag. Jag har röstkomplex fortfarande, tänk om han tycker att jag låter som ett barn.
10:54
Musikresidens låter kul, tack för detta. Skrev han. Han verkar vara på bra humör. Varför skulle han vara annat i och för sig. Mina händer har fortfarande spår av färg. Vad ska jag äta till lunch? Jag ska slänga in en tvätt nu och sen beroende på hur lång tid den tar, jobba här eller gå till ateljén. Kan vara bra att bara vara där tänker jag. Så kan jag måla så fort jag gjort affischen. Men tänk om han känner någon. Hoppas han kan prata kort vid lunch.
11:06
Jag slängde in det i tvättat nu. Hur jävla svårt var det? Har tänkt tvätta i säkert en veckas tid. Speed eko 1timma sex min. Utan speed tar de tre timmar. Jag tog speed så blir hemma och jobbar till lunch!
11:10
En främmande snubbe har skrivit en wikipedialänk till en italiensk konstnär, Eneico Baj. Vad är det för beteende?
11:20
Tzac. Vi har massa gemensamma vänner och jag accepterade en annan vän nyligen. Förstår inte varför folk skriver till mig.
12:09
Nu mår jag bättre för nu har jag jobbat! Det är tydligen viktigt att göra något.
12:14
Älskar att multitasca.
12:48
Föreläsningsluncher borde bli en grej om det inte är det.
13:03
Han har inte ringt än. Jan-Olof kom förbi mig här på verandan
13:04
Jag sa att jag var i Sthlm då han har vernissage i Borås men det stämmer ju inte!
13:05
Där kom Markus cyklande!
13:06
De ska vara möte på Kkv.
13:07
Jag är glad igen!
18:41
Nu är jag redo för en dusch! sen till puben och efterföljande fest!
19:43
har jag bytt om till temarellaterade kläder. Temat är ”Pensionär”. Jag bär min mormors eller om det är mammas garderob. Kläder jag förvisso alltid bär. Så jag gissar att jag gillar pensionärslooken. Hittade ett par örhängen som ny pryder mina öronsnibbar som tydligen hade vuxit igen något. Sjukt. Är iallafall påväg nu. Känner mig fräsch och redo för en härlig kväll. Social kväll! Vill prata med Agnes om boken jag lyssnar på. Klubben. Hon tipsade mig. Och i ära till den har jag knytblus.
19:56
Bra promenad väg. Rak sträcka i mörker och de går att läsa ah men typ nyheter på vägen. Multitaskar-Louise.
20:00
Skrek ut ett ”NEJ” när jag upptäckte att min kjol inte har fickor. Inte den här kjolen. Framme nu.
0 notes
Text
23 Januari 2020 Torsdag
16:08
Varför vill plötsligt folk komma i kontakt med mig.
21:35
Jag är så jävla ledsen nu. Förra året var hemskt. Folk var hemska mot mig! Jag vill typ aldrig träffa någon igen. Det finns snart inget kvar av mig.
21:57
Det är så jävla mycket händelser jag ångrar som dyker upp en efter en. Det värsta är att jag inte har något att prata med. Jag håller allt inom mig och jag måste sluta med det. Enda gången jag öppnar upp mig inför någon är när jag har en intim relation med personen i fråga och så så är jag så jävla puckad att jag tror att den relationen skall äga rum i all oändlighet.
21:56
Jag är ensam i mig själv. Jag tolkar mina målningar annorlunda nu här då jag går runt och försöker samla ihop mina tårar. Mina målningar har inga skal.
21:57
Min konst är det viktigaste jag har. Kanske det enda jag har. Jag har inte ens mig. Jag kan inte ens lita på mig själv. Min konst är det enda jag kan lita på. Det är så jävla sorgligt.
22:00
Folk bryr sig inte heller om mig. De som bryr sig bryr sig om den de tror att jag är. Jag har så jävla lite självrespekt också. Jag menar, hur respektfullt är det egentligen att skriva med mina tankar för andra att läsa? Jag gör narr av mig själv. Jag gör mig själv till åtlöje.
22:03
Dock kan jag verkligen inte tänka klart utan att skriva. Allt blir ett surr av små fragment.
0 notes
Text
22 Januari 2020 Onsdag
16:25
Det är invigning av grafittiväggen typ nu och jag är så jävla deprimerad. Är i min ateljé, målar och gråter. Vad är det som händer? Känner mig som ett vitt jävla genomskinligt spöke. Som någon som strosar runt utan mening. Inte delaktig någonstans. Det är inga främmande känslor men kan de försvinna?
16:28
Nu har jag gjort utrymme i min ateljé också så det är mer rum omkring mig, vilket får mig att känna mig ännu mer ensam. Det finns inget som fångar upp mig.
16:34
Känner mig även så jävla ouppdaterad. Varför håller inte jag på med konceptuell modern konst? Menar, mina målningar går ju hem men hur jävla modernt är det?
17:04
De grillar och har sig. Jag målar och sörjer.
17:06
Skulle kunna tänka att ”Något som slår bot på ensamheten är att umgås med folk”, istället har jag inbillat mig att jag kommer känna mig ännu mer ensam då.
17:08
”Sluta tyck synd om dig själv”, tänker du säkert, ”Ryck upp dig”.
17:08
Jag tror jag behöver äta. Jag känner inte att jag bidrar med något här. Fan. Det var inte bra för mig att åka till New York. Jag vill tillbaka mest hela tiden.
17:10
Har Yoko Ono som bakgrundsbild och insåg nu att om jag ”vill vara som hon” innebär det att jag kommer att behöva stå ut med hot och idiotiska kommentarer. Men jag vet inte vad jag ska se upp till. Jag vill bara vara i en relation och vara sådär dökär som hon och Lennon var i varandra.
18:03
Saknar Kip. På riktigt.
18:09
Men inte den Kip som kom tillbaka. Såg en bild från den tiden, den gav mig rysningar.
18:10
Han måste varit så jävla ledsen dock, så att sorgen bröts ut i vrede.
20:18
Har varit glad i några timmar. Nu lyssnar jag på P3 Musikdokumentär och blir så rörd att jag gråter när Timbuktu berättar då hans morfar erkände sin rasism och bad om ursäkt för att han inte accepterat hans dotters kärlek, förens där. Och sedan spelar de jazz i programmet, en av mina favoritlåtar som jag inte ens kan namnet på. Jag är så trött på att folk behandlas olika av helt fel grunder. Folk gör fortfarande det, även personer i min närhet som jag tycker borde veta bättre. Ingen kan ro för vem man föds in i.
20:42
Har aldrig hört Timbaktus engelska spår tidigare. Nice ju!
21:45
Jag är faktiskt stolt över att jag inte gick och myste med alla andra. Konstigt nog.
22:11
Vi har eget arbete resten av veckan. Önskar de var så resten av terminen. Detta får mig att inse att Mejan och den skolan Cornelia pratat gott om i Norge, är skolor för mig.
22:24
Jag har tydligen en omvänd kulturkrock. Det kan likställas med känslan av en depression eller att bli kidnappad (sjuk liknelse). Jag får en kulturkrock bara jag lämnar Gerlesborg. Men nu även i Gerlesborg och jag saknar New York. Jag vill spola fram i tiden. Hur många gånger ska jag säga det? Jag är trött på här och nu. Här där inget händer.
22:28
Förra terminer prioriterade jag social interaktion. Nu prioriterar jag arbete och reflektion.
22:31
Jag slängde iväg en vänförfrågan till min rektor och en lärare. Sånt måste jag också göra. Binda mig samman.
22:38
Har en lärarfetich nu. Lade till en till. Har jag något att säga dem? Nej. Men jag ser upp till dem. Juste. Under min sorg kom jag fram till att jag har rätt att vara vän med vem jag vill. Jag har inte reflekterat över det innan. Jag har mer sett det som ett lotteri.
0 notes
Text
21 Januari 2020 Tisdag
08:52
Jag börjar om tio minuter. Sitter som en zombie i sängen nu. Vet inte vad det är med mig. Varför är jag så jävla trött hela tiden?
10:01
Har jag sovit i en timma? JAG FATTAR INTE!
10:27
Jag tror det är vitaminbrist. Har fått paket till kontoret och mamma sa att mormor skickat mig tabletter. Hoppas jag blir bättre härdan efter. Tar med mig en Acetyl L-Carnitine till skolan. 45 min innan lunch.
11:03
Det är puckat att den enda vägen till en konstskola och dess ateljé är en trafikerad bilväg. Det oroar mig och det kommer nu oroa dig också, att jag den senaste tiden fått känningar för att slänga mig i ljuset.
11:05
Är i skolan men kan inte förmå mig att gå in till lektionen. Väntar till iallafall kvart över så att jag kan proppa i mig min tablett. Sen får går jag ned till Claudia och frågar efter paketet. Sen till skolan. Eller de låter kanske som de har paus nu.
11:07
Folk brukar komma hit under pausen så kanske inte men Axel gick precis ut och in i sitt kök.
11:08
Där kom Ewa. Grupparbete/eget arbete.
14:41
Tänker alltid att det ska vara lätt att prata inför grupp. Men det är aldrig det. Det finns liksom inget motstånd till det en säger.
15:01
Hans Haacke kallar sig själv Amatör Sociolog.
15:02
Många konstnärer kritiserar från insidan av institutioner, institutionen.
15:15
Måste betala massa räkningar idag.
19:14
Mötet uppskjutet till imorgon. Ska unna mig att betala räkningar nu.
23:39
Vem är jag vid 29års åldern? Är jag stabil då eller ännu mer spretig? Vilka umgås jag med? Var bor jag? Vad gör jag? Inget kommer av sig själv och en som jag måste lära mig att ta ett hårt tag om ratten. Att inte dras till alla distraktioner. Tänk vad bra jag hade varit på x om jag väl hade bestämt mig för att satsa på en grej. Jag tror att det kan vara ett skydd. Det är klart det är. En mantel. För att slippa misslyckas totalt så väljer jag att inte ta mig över tröskeln. Vad är det med mig som gör att jag tror att jag har valet att välja. Det är ett otroligt lyxproblem att inte välja. Vem har råd med det egentligen? När ska jag bli vuxen? Ta ansvar. Nu. Nu! Jag är vuxen när jag vaknar nästa gång. Efter midnatt. Den 22 Januari 2020 är dagen jag blir vuxen. Snyggt! Bra! Vad ska förändras? Jag skall lära mig att göra sådant jag inte vill göra. Att göra saker för sakens skull. Det är otroligt pinsamt att jag ännu inte tagit kontrollen över mitt egna liv. Jag har inte ens sett vilken morsgris jag är. Fyfan. Bländad av solen. Jag har försvarat min spjälsäng för länge.
23:48
Jag måste ta ett jobb i Sommarstockholm. Ska kolla upp det imorgon. Om jag inte väljer att bo i en annan stad under sommaren. Jag kan tänka mig restaurang-jobb. Det är kul! Eller typ praktisera hos någon cool i ett coolt yrke. Lära mig om typ fotografi/film/ljus. Eller bara vara barnvakt typ. Det löser sig.
23:53
Ett vuxet beslut är att besluta mig för att fokusera på konsten. På måleriet. Jag måste fokusera på Edklund. Min pappa ligger på mig bra där. Behöver folk som trycker tillbaka mig. Jag får inte sväva för långt. ”Satsa på måleriet och eventuellt skulptur nu”, säger han. Jag måste lyssna på det. Jag måste vara stark nog.
23:55
Edklund har varit med mig i sju år nu, insåg jag förra veckan. Sju år. Det är lika länge som jag var tyst. Sex år mellan min tystnad till att jag började med Edklund. Jag blev väl också tyst när jag var omkring sju år. Sju är ett magiskt nummer för mig. Var är jag om sju år? Hur gammal är jag? Trettiotre fyller jag. Galet. Det är inte ens gammalt. Hur kan jag fortfarande vara så ung? Eller det är väl skönt det, jag hade varit besviken på mig själv om jag var ännu äldre än såhär. Jag måste ha en plan.
0 notes
Text
20 Januari 2020 Måndag
00:20
Jag har duschat och skrubbat mig ren och tandtråd och jag känner mig fräsch efter veckan. Någorlunda fräsch. Menscykeln gör att jag svettas mycket och jag stinker mer än vanligt nu.
00:22
Nu skriver jag till honom var och varannan dag att han är vacker. Ingen mer kommunikation än så. Det är jag som är mannen i vårt icke existerande förhållande.
10:17
Jag missade mitt alarm.
12:13
Min kropp är så jävla irriterande just nu.
17:28
Jag är så fruktansvärt trött.
20:30
Fattar inte att Luke Bracey bara är 30. Jag hade gissat på 40, omkring där.
20:33
Han var 25 när han slog igenom. Hm. 27 när vi träffades. Jag tror inte på det. Hur kan någon kännas så mycket äldre än vad som faktiskt är? Jag var väl rädd och mesig. Jag tror inte det går att slå igenom utan självförtroende.
21:19
Det känns som om att jag har levt typ sjutton liv redan. Jag vet inte om jag rör mig framåt eller bakåt eller parallellt. Just nu känns det som om att jag är tio kapitel bakom än vad jag var för två år sen, fastän att det var en helt annan bok. Var är jag på väg nu? Vart tar mina steg mig? Vad är nästa stopp? Vem är jag om tio år? Fem år? Ett år? I sommar? Om en månad? Imorgon? Det känns som om att jag föds på nytt var gång jag lämnar sängen. Att jag återföds gång på gång in i den kropp jag fastnat i. Är det något jag måste erövra? Bemästra, innan jag kan ta mig vidare? Vad går egentligen livet ut på?
21:24
”I steal from every possible source in the entire field of visual enterprise”. Det är så jävla sjukt att det tagit mig nästan 26 år, att förstå att hela världen fuskar. Om att stjäla nu är att fuska. Det verkar inte så. Jag har alltid haft det citatet inborrat i hjärnan. ”Du skall icke stjäla”. Folk säger att de lånar delar ur andras konstnärsskap, fastän att låna har en helt annan betydelse. I år skall jag börja stjäla. Stjäla redan skapade utföranden. Människor är så jävla själviska, gör allt för egen vinning. Jag ska också börja med det.
21:42
Nu är det någon random person som skriver till mig. Varför? Och igår lade en snubbe till mig på Facebook. Accepterade den och frågade honom om han skulle kunna tänka sig att visa upp en dokumentärfilm han gjort, på festivalen. Undrar typ lite om det var därför, men tveksamt. Han skrev inget. Eller när jag hade skrivit, såklart. Svar. Och svaret var ”Ja” om den hinner bli klar.
21:45
Jag vill också vara skådis så att jag får gå på galor. Hm. Kanske ska jag göra en scen bara här hemma. Sätta mig i ännu mera fokus.
22:10
It’s like sitting on a subway in Stockholm one day, to be waiting for a train in New York the next day.
0 notes
Text
19 Januari 2020 Söndag
01:21
Sover i ett rum för anhöriga inatt. Satt här och skrev nyss och kom att tänka på vem jag är igen. Med snörvlande näsa och tårar som faller märker jag att min största rädsla är att gå obemärkt förbi. Att mitt liv hade levt bättre av någon annan. Jag är oerhört rädd för att misslyckas, som vän, som partner, som dotter, som individ. Jag känner att jag misslyckas hela tiden. Mer och mer. Mer desto fler vänner och bekantskaper jag tappar. Jag insåg att jag flyttade till lilla Gerlesborg för att slippa känna mig så jävla ensam. Det botade ensamheten i några månader men nu börjar den komma ikapp. Den hittar mig alltid. Den springer ikapp mig var jag än är och det finns inget jag kan göra åt det. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig så jävla misslyckad.
12:11
Lovisa mår bra trots omständigheterna och hon har alla kroppsdelar kvar. Drömde att hon förlorade båda armarna. Otroligt obehagligt. Kom därmed på, på morgonen att hon skulle kunna bli regissör.
14:14
Fick en semla av Ekmans Konditori på Storgatan. Aka Wall of fame. Ska tillbaka till Lovisa nu. Hon har flyttats till IMA.
15:22
Jag kom på en ny barnbokside. En början. Mycket bra. Mycket jag. Ännu en fabel. Fabler är det jag kan bäst.
15:28
”Åh vad skönt det är att vara tillbaka” utbrast jag i en jämrande ton då jag besteg sjukhusparkeringen. Vem ser fram emot ett sjukhusbesök?
23:26
HEMMA!! Måste sätta mig ned och skriva med mina reflektioner. Växa liksom.
0 notes
Text
18 Januari 2020 Lördag
19:51
”Du lärde mig att flyga men aldrig att gå”
22:50
Lovisa fick en otroligt allvarlig allergiattack. Så vi befinner oss nu sitter på Uddevallas sjukhus. Hon är inne på intensivvård och blir omhändertagen. Personalen här har varit oerhört fin mot mig och jag älskar härmed sjukpersonal!
22:53
Agnes är så fin också! Smsar och frågar hur det går och säger att jag kan sova hos henne om jag kommer hem ikväll och inte vill vara själv. Stannar nog här dock. Skulle inte själv tycka det var särskilt nice att vakna upp ensam på ett sjukhus långt från hemma.
22:56
Nu vill inte Timo se mina målningar mer. De ska bort från studion. Sjukt att jag tänkte på den idag, pratade om den. Brukar inte tänka på det. Tar faktiskt illa upp men det är väl för det bästa. Den var ändå en favorit så jag tror inte den blir något problem att sälja. Särskilt inte om jag har Cody som håller mig om ryggen!
0 notes
Text
17 Januari 2020 Fredag
01:08
Jag lurade till och med mig själv med att jag skulle somna vid tio. Men jag har legat i sängen i timmar och sjungit. Skrivit text till egna melodier. Jag har för roligt med mig själv. Nu är jag piggare än innan fast där, just nu, smög sig en gäspning fram. Sömnen kanske är nära.
01:14
Insikt: Alla mina låtar kan ju vara konstmusik. Det är som upplagt för det! Jag gör det. Allt hänger ihop. Pang! Det smäller!
08:39
Vaknade nu och vill inte till skolan
10:55
Varför är jag så bristfällig när det gäller att gå upp bristfällig på morgonen? Bristfällig på förmiddagen?
11:43
Det är så jävla pinsamt att jaga folk! Folk jag inte känner.
11:52
Matilda Wiezell är så jävla grym! Hennes SoundCloud. Så avskalat och så jävla fint!
12:47
Det verkar som att vattnet inte är klart förens midsommar.
12:51
Drömde så jävla mycket om honom inatt. Vad betyder det?
13:08
Pengar är det värsta jag vet. Jag lever i förnekelse.
13:20
Hade jag känt att jag hade ett sammanhang i klassen, hade jag inte haft några problem med att ta mig dit men nu känner jag inte att jag har det. Jag känner mig utanför, kanske för att jag sätter mig där. Men ingen undrar någonsin var jag är. Mitt dopamin är på botten.
13:44
Jag har skrivit till så många personer nu. Min egen praktik blev genast mindre relevant.
13:46
Gaffa skriver enbart om musik. Det borde jag vetat.
14:43
Mår jag dåligt över att jag ligger i sängen hela dagen? Nej. För jag arbetar. På riktigt. Och nu är det för sent att ta sig till skolan utan skam.
15:05
Jag tror fan jag måste bo kvar i Gerlesborg för att leva. Men jag vill inte bo själv för då blir jag eremit.
15:21
Insikt:
Det är dig du ska sälja in, inte dina verk.
När det gäller konst.
15:45
Det var fan jävligt bra att jag gick till Gotlands Fotoskola och blev intervjuad och så. Då fick jag möjlighet att öva upp hur det är att sitta på intervju och visa upp mina verk och prata om dem, med personer som väljer in. Otroligt bra. För det kommer vara typ likadant och det var inte särskilt läskigt eller obehagligt. Jag känner mig trygg i min roll. Jag känner mig trygg i mig själv.
16:18
Nu har skolan officiellt slutat och jag har skolkat. Bra jävla drag Louise. Varför gjorde du så? Jag vill inte träffa människor och känna att jag inte betyder något. Jag betyder mer i ensamheten i mitt rum.
16:20
Jag har lärt mig hur jag slår ihop en ansökan dock. Så är taggad på att göra det. Önskar dock att jag hade datorn här, eller det har jag men laddaren är i ateljén. Önskar också att jag hade lagt ned mer tid på mina målningar. Jag måste måla mer för att få ihop en portfolio som är stor nog. Det är nog det som Anne Marte syftar på när hon föreslår att jag ska arbeta mindre, mindre skalor och mindre projekt gör det lättare att färdigställa verken.
16:22
När CSN knackar på måste jag köpa ramar och göra de fem enklaste målningarna någonsin. Bara för att få de gjorda. Sedan ska jag måla fler mindre målningar i min stil och jag måste börja skissa. Skissa skissa. Lära mig skuggor och ljus. Koppla handen till hjärnan.
16:29
Gud det var verkligen en riktig vernissage à la Anne Marte. Varför ville jag inte komma?
16:31
Jag var verkligen påväg där efter lunch.
16:35
Skriver med Linnéa nu och inser att jag är ganska ledsen. Och juste fuck. Jag lovade att ringa Cody idag.
16:45
Tror jag saknar New York kanske. Att bli sedd. Att finnas till. Att spinna min ensamhet runt andra.
17:03
Hur tydlig ska jag behöva vara för att andra ska förstå att jag mår dåligt? Ingen bryr sig. Ingen bryr sig om mig.
17:29
Det enda som tycks muntra upp mig är att distrahera mig själv med måleri eller att teckna eller illustrera. Klassisk konstnär.
17:30
Anne-Marie sa igår att hon ser mig som organiserad och strukturerad och den självbilden har inte jag. Dock kom jag fram till den insikten om att jag kanske är konstnärligt strukturerad och planerar över vad jag vill och hur många av vad, för att det är något jag faktiskt kan kontrollera. Kanske det enda jag kan kontrollera. Att hålla ordning för att allt annat är så rörigt. Jag tror det är vanligt för konstnärer att ha en strukturerad ateljé men en kaosartad livsstil. Men vad är det som jag anser vara så ostrukturerat då? Och i förhållande till vad? Jag kan enbart förhålla mig till min uppväxt och om jag får höra att kläder på golvet är ostrukturerat, förhåller jag mig till klädhögen som om det är jag. Det är jag som är klädhögen men så är inte fallet. Jag är allt utom klädhögen. Att jag inte kan hålla i lönen jag får, följa instruktioner, ta körkort, läsa en text utan att tänka på annat, rutinmässigt göra ärenden eller uppgifter, ta tag i och svara på det där mailet eller ringa den där personen eller betala den där räkningen. Det har ingenting med mig att göra egentligen. Och vad jag menar med det vet jag ännu inte. Men jag tänker att det har att göra med hur min syn på ovanstående punkter presenterats för mig. Inte har jag rätt att skylla på någon men jag vill hitta orsaker till mitt beteende, jag behöver hitta orsaken för att ta itu med den. För det här kan omöjligen ligga ingrott i min person. I den jag är. Jag föddes inte med mina brister, bristerna har utvecklats hos mig på grund av yttre faktorer. Det måste vara så.
17:42
Anledningen till att jag stökar ned i mitt rum är troligtvis för att jag hade en förälder som städade upp efter mig istället för att begära av mig att jag plockar undan efter mig. Det måste vara så även om jag inte minns hur det varit. Det blir så tydligt nu när jag tänker på det, för bara då när min kära moder besökte mig här, kunde hon inte hålla händerna i styr. Hon behöver ordning och reda omkring sig och därför har jag blivit van med att om någon vill att det ska vara städat, städar personen snarare än att jag städar för personens räkning. Jag måste påstå att det inte var särskilt stökigt. Det var mest papper och böcker och småsaker som låg i huller om buller på ett bord. Att jag inte har något emot en stökig miljö kan handla om något så larvigt som att vara rebell, att visa mamma att det är okej, att ingen skada sker. Dock har hon rätt i att det är ofräscht och mindre mysigt med stök. Så jag vill bättra mig på den fronten men för att göra det måste jag veta vilket tankesätt jag ska ändra på. Jag tror mig ana det nu.
17:48
Det krävs oftast en stor smäll för en förändring. Jag vill inte hitta mig själv i en smäll. Jag vill ligga steget före. Alltid. För genom att vara ett steg framför, ger det mig frihet. Mer frihet än om jag går någon på hälarna. Jag är dessutom väldigt hungrig på förändring och förnyelse, det är någon jag är förövrigt. Det är ett personlighetsdrag, och därför bör jag vela ligga minst ett steg före hela tiden. För slänter jag efter så vet jag vad nästa steg innebär och vad finns det för spänning och underhållande med det? Det är inte konstigt att jag ger upp då, det finns ingen vits med att gå vidare när jag redan sett resultatet.
17:52
Gud, det här hjälper verkligen mig.
17:53
Det är samma när det gäller att äta mat, jag föredrar att äta något jag aldrig ätit framför att äta samma måltid igen och igen och igen. Så länge det är med ingredienser jag äter, dvs veganskt och numera tyvärr även vegetariskt. Var finns spänningen i det du redan känner till? Samma gäller mitt konstnärsskap. Jag vill inte veta slutprodukten, inte för det jag tidigare trott, jag har trott att jag inte vill jämföra verklighet med de verk jag gjort i risk för att bli besviken. Nej. Det handlar om att verkligheten är där, mitt framför mina ögon och till ytan gör den mig inte särskilt intresserad. Den fångar inte mitt intresse. Det är först jag går djupare på den, som jag får utforska ett område eller en känsla. Att försöka komma fram till färger och hur de reagerar till varandra blir därför intressant. Detaljarbeten väcker mig. Samma gäller sången, hur en ton böjer sig in i en annan. Detaljarbetet. Jag har inte förstått att jag är så detaljinriktad fören jag började dyka in i konst. Detaljfokuset går dock att spåra till de sallader jag gjorde som barn. Att finhacka var min grej. Att göra något helhjärtat är något jag vill göra och det är därför jag arbetar med serier till exempel. Jag vill inte slänga ihop något för att sedan slänga det i en hög av andra grejer jag skapat. Jag vill skapa verk att vara stolt över. Verk som ger mig något. Verk som jag kan identifiera mig i. Om jag då slänger ihop något och inte arbetar med det jag tagit fram, då finns det ingen mening med det. Ingen alls. Det är en mening som jag söker, i allt. Jag vill inte göra något meningslöst, jag ser ingen vits i det. Min lärare uppmanade mig igår till att göra just det, något meningslöst och jag såg meningen i det också, så därför kan det vara bra att prova det i och för sig.
18:07
Adrian tatuerar just nu Caspar, som han tydligen inte heter men ah, som jag träffade i somras ihop med Martin! Så kul!
18:10
Jag introducerade Jelly Crystall för honom och ser nu att de är vänner! Kul! Och han har släppt en ny låt! Älskar honom! Har aldrig träffat honom. Klassiskt fan.
18:14
Jag har en hatkärlek till Stockholm för att jag känner att det är en glasvägg mellan mig och allt annat när jag är där och när jag inte är där. Jag känner mig felplacerad. Att jag har hamnat på fel sida av glaset. Om jag flyttar dit igen måste jag bo på egen hand, för jag tror att jag dras tillbaka på grund av mina föräldrar. Eller jag vet att det är så. På grund av att de är världens finaste och omtänksamma föräldrar, så håller det mig tillbaka.
18:19
Say whaaat!! Det är ju då vi har självstudier!!! Den helgen då Adrians studio har invigning och den helgen då Adrian fyller 30!! Sthlm baby, I’m coming for You!
18:31
Nu vaknade jag till, för att jag känner att jag känner att jag har en riktning. Fem veckor till Stockholm. Sedan tre veckor till Festivalen. Sedan sju veckor till min utställning på GBZ. Sedan tre veckor till Skolavslutningen. Sedan två veckor till sommarkursen på Scenkonst i två veckor efterföljande en resa till Portugal för att fira Linnéa som blir 27. Sedan en oplanerad sommar och därefter skolstart i förhoppningsvis St Martins University eller Malmö Konsthögskola eller Mejan, annars ett till år på Gerlesborgsskolan. Jag kommer att ha ett fantastiskt år! Och hösten så har jag en utställning på Åsögatan. Nu har jag liv och mening. Skit i nuet. Lev för framtiden. Mina känslor för stunden är i de flesta fall irrelevanta. Jag måste lära mig att leva utan att följa mina känslor. Leva vidare. Leva på. Varför ska jag låta min framtid påverkad av att jag för stunden känner mig sammanhangslös och utfryst? Det ger mig absolut ingenting. Gör det bästa av situationen. Bit ihop om det känns jobbigt. Du har inte råd att spilla tid såhär! Eller jag har inte spillt tid, jag har kommit fram till mycket vettiga saker. Och jag har skrivit till folk och jobbat så gott jag kan utifrån min mobil.
18:44
Och anledningen till att jag tycker om att måla stort är för att jag gillar detaljarbetet.
18:45
Jag tar också åt mig allt, som om att det är mitt fel. Jag hör folk från höger och vänster prata om ekonomiska problem och jag tror att det är jag som är problemet. Att om inte jag hade funnits här, hade problemet inte existerat. Så känner jag med allt och har känt så i hela mitt liv. Vad problemet än är, så hade det varit ett mindre problem om jag var borta. Det är fan inte en sund syn. Hur ska jag ta mig över den tröskeln?
18:49
Om jag inte har en psykolog eller en vän att prata med, får jag helt enkelt prata med mig själv. Det är inte svårare än så. Dagar som dessa är viktiga för min egen utveckling. Hade jag gått till skolan idag hade jag haft mindre koll om hur jag fungerar och hur jag ska gå vidare! Jag är glad att jag är jag!
19:29
Min matlagning kan nog avgöra hur jag mår. Just nu ere bra!
19:35
Kom på nu att jag var helt oförstående när mina klasskompisar under höstterminen beklagade sig att vi hade lov i otakt med andra skolor. Det slog mig nu att jag typ inte har några vänner som pluggar. Det är därför de inte påverkat mig.
19:40
Insikt: Den enda anledningen till obehagliga stämningar och tysta situationer är för att personerna i fråga inte känner varandra och därmed inte kan vara bekväma med varandra och inte vet sina likheter och olikheter. Jag håller på att får reda på vad det är att vara människa. När lär sig andra människor sådant här? Lågstadiet? Mellanstadiet? Jag tror att mycket av min personliga utveckling har stoppats på grund av alla de åren jag inte pratade och de efterföljande åren med kvarstående social ångest. Det är häftigt i sin sorgsenhet.
20:29
Vad fan gör jag på landet? Jag ska bo i en stortstad. New York, London eller Stockholm.
20:37
Cody ska bli min agent typ. Eller säljare av något slag. Så jävla nice! Älskar honom! Det var lite hackigt att prata för att jag är mer introvert och inte så sprallig men gud alltså nu slog det mig verkligen att han är lik Kip. Sjukt. Alltså i drivet! Han frågade om det är okej om han kommer hit och plockar upp de målningar jag har här när han ändå är i Uddevalla. Sedan när han är i Stockholm att han hämtar de som är hos mamma och pappa. Sedan ska han sälja dem! Så jävla sjukt. Han sa att det kan vara nice att sälja inredning ihop med en up and coming artist. Mer eller mindre. Och han har redan kunder till sitt företag som han PRECIS startade. Han är typ världens nätverkare.
20:41
Hur mycket procent ska han få, är frågan och hur mycket ska vi sälja tavlorna för. Jag blir genast girig och tänker att han nog kan sälja för vilket pris som helst. En riktig försäljare.
20:45
Cody är verkligen helt rätt person för det här! Han har tänkt på det ett tag men att han inte har haft en venue förrän nu.
20:46
Jag känner mig tom och lycklig. Att alla tavlor ska tas ifrån mig och att jag inte kommer se dem igen. Nu förstår jag folk som blir fästa med sina verk. Jag måste signa de som är i ateljén.
20:47
Han verkar också vara en sådan som kan pusha mig. Han sa liksom ”Will you do more?” som att de inte räcker. Jag blir stressad på ett bra sätt.
20:51
Jag älskar Cody! Jag är så glad för Elins skull!
20:52
Och så jävla nice att det bara är business och inget underliggande fuffens á la den där nissen som skulle hjälpa mig för omkring ett år sen. Lärdom: Jobba bara med folk du litar på. Cody vill såklart tjäna pengar och han tror att han kan göra det på min konst! Och jag, jag är ingen säljare, så för att mina tavlor inte ska samla damm, krävs det att jag har personer som kan hjälpa mig med det.
20:54
Adrian har Studion i Stockholm där jag kan hänga upp och ställa ut och allt möjligt. Jag befinner mig i konstsammanhang, städer osv, nätverkar, producerar och dyker in i mitt. Cody säljer till U.S.A, i vilket är den marknaden jag vill vara i. Mamma öppnar något ställe där jag får ställa ut. Hm... varför har jag inte kommit på tanken om att hänga mina målningar i B&W? De kanske skulle gå? Att ha dem i direkt inredning.
20:57
Jag blev så jävla taggad på mitt konstnärsskap nu. På mitt målande. Tack så mycket Cody!
21:01
Jag skrev till honom. Tackade honom. Jag vill måla på samma sätt som jag målade för två år sedan. 20st på tre månader eller vad det var!
21:09
Jag satte precis ett nytt mål. Jag ska ha 50 nya målningar till sommarlovet! Alla behöver inte bli bra men jag behöver lära mig något av alla! Jag kommer att lära mig som bäst genom att producera. Jag ska inte ta åt mig de tips som personer omkring mig säger åt mig, för jag faller ur balans. Jag ska måla på mitt sätt! Det säljer och jag vet att det säljer!
21:33
Jag älskar människorna i mitt liv! Jag älskar folk som tror på mig! Det är det som jag refererar till kärlek. Så fort jag anar att någon inte tror på mig, skrattar åt mig eller blåser bort det jag gör, så känner jag mig hatad.
21:34
Varför kan jag inte vara stark i mig själv? Typ som i att gå och lägga mig nu och upp och jobba vid åtta imorgon? Jag har ställt alarm. Jag är så taggad! Vill mest låsa in mig där och måla måla måla. Tänker ta över Cathys studio imorgon tror jag, iallafall när Lovisa är där, för mer rum och ljus! Så taggad!
21:42
Jag kanske ska plugga foto.
21:43
NEJ HÅLL DIG TILL MÅLERIET OKEJ!!! DU HAR NÅGOT HÄR!!!!!
21:46
Jag vill börja på Mejan! Vore så nice!!! Tror den är mer lämpad för mig än Malmö om jag ska vara ärlig. Mer frihet. Där kan jag göra min konst fullt ut!
23:51
Nu vill Julia kanske ha en bild som ett skivomslag. Jag är överallt. Precis som jag vill!
0 notes