Landetlivet

Nu var det ett tag sen jag skrev här. Vi har tagit oss till Chile, Pucon, och landar lite efter intensiva resdagar. Boendet är gratis, vi volontärar på ett hostel som Fagundo och Carlos driver. Ute på landet, en stor vild trädgård, två hundar. Arbetet går ut på att städa och fixa i huset. Diska, sopa, tvätta. Det är Jag, Maria och Hakan, en turkisk man, som är volontärer. Hakan pratar lite spanska men är en sån person som inte behöver språket för att en känner att det är en bra person. Arbetet blir klart på morgonen och sen fri lek. Jag gillar att pyssla i trädgården, klippa bort Björnbärsbuskarna som brer ut sina taggiga armar överallt. Rensa lite. Klättra i träd, leta efter bär. Läsa och rita, lyssna på en podd som laddades ner under internetsession i stan. In till stan är det ca 3-4 km.

Vattnet är nu tillbaka efter en veckas problem, grabbarna har gått runt mycket och kliat sig i huvudet och grävt, så det är inte längre tvätt och vattenhämtning i bäcken som gäller.

Här tänker vi vila tills vi är pigga och på benen igen, redo i huvudet för mer intryck och mer resa.

Staden El Bolson

El bolson är omringar av berg. Den är full av liv och glädje, svår att beskriva.

Bergen i El Bolson

Höga träd, orörd natur, floder med drickbart vatten med en underlig blågrönblå färg. Stigarna slingrade sig upp längs bergen och fram kom en till bergsstugan, Refugion. Som en oas efter tung vandring. Totalt var vi ute i 4:a nätter och fyra stugor. Hielo Azul - den blå isen, Natasion, Retamal och La Playita.

Tur med vädret och sol och varmt, svetten rann i backarna och vi turades om med att bära den tunga ryggan.

Ingen el i stugorna, så mobilernas batteri var en resurs vi använde sparsamt. Lite musik ibland, en podcast här och där.

Kärlek

Idag skulle vi gått ut och vandrat i bergen kring El Bolson, Arentina, men igår när jag gick och skulle ta ut pengar så var ett pridetåg igång. Festival por Divercidad och hur trött jag än är så passar en inte på att fira divercidad. Vackra människor, mycket kärlek, glädje. Från att inte ha träffat en enda person som är något annat än straight till detta. Universum är något fantastiskt.

kärleken gör mig yr

samhället säger, vi går över styr

men idag släpper vi fram elden som pyr

vi lyser upp världen, en fyr

NUEVO ANO

Kort uppdatering! Hängt i Pucon i några dagar, med Marias famlilj och nyår med vänner. En bilgata stängdes av och fylldes med människor som lyssnade på musik, dansade och firade in det nya året.

Imorgon tar Maria och jag bussen mot Argentina och fjällvandring.

FELIZ NAVIDAD

Sådär lite i efterskott kommer en julhälsning! Hoppas alla hade det bra och är så tacksam för internet som gör det möjligt att prata även fast en är långt ifrån varandra. Vi firade med en julfest hemma hos oss med massor med mat, grill och vänner.

Ö-häng

Ovan är käk för 2500 pesos. Det är ca 30 kr. Fattade inte vad de hade för mat när de berättade så sa bara ”det första du sa tack”. Gör så ibland när min spanska inte fungerar. För hungrig för att ta beslut i vilket fall som helst. Får in exakt det jag var sugen på. Älskar geggmat. Har identifierat ingredienserna; potatis, vita bönor, chili, korv, äggula, spagetti. Koriander ovanpå men det var inte så nice till. Hittintills så har den billigaste maten varit godast; betalade häromdan 6000 pesos för lite fisk och plain överkokt rice. Ovärt! Dyrt! Men detta! billiga ingredienser säkert men någon som kan laga mat. nice. Det var typ ett hår i men det var rätt kort. Det var hår i 6000-käket också så det jämnar ut sig. Samt kolla in glaset jag fick till ölen. Fisk eller annanas?

Anledningen till att jag var så hungrig var att jag drog ut till stillahavssidan på Chiloé idag. Hade tänkt hyra kajak men det blåste mycket. Åkte lite båt, såg några pingviner, snackade med gubbarna(vilket resulterade i kompisrabatt), samlade stenar.

Såg en död brun säl och gamar som käkade på den. Några meter ifrån bara. Det där vita är kraniet.

Tången här är vacker och fascinerande. Lite konstig också.

Träffade en snäll hund som hakade på när jag på feeling hoppat av bussen några km för tidigt och fick en fin promenad.

Bra utflykt men jag glömde snacks. Lite solkräm att fylla på det jag smörjde mig med på morgonen hade kanske också varit bra. Så kan det vara. Men spana in drömhuset här nedanför!

Chiloe

Tagit mig en tur till Chilenska skärgården, en samling öar samlade kring den större ön Chiloe. Här är lite bilder tagna från bussfönstret!

^Busshållplatsen i Castor.^

^Castor^

^Castor ^

^Hamnen i Ancud, tsunamivarning till höger^

^Kyrka på landet, på skylten står ”Iglesia Evangelica Pentecostal de la Comunon de los Santos”^

^hus med korna till höger utanför bilden ^

Tur i otur

Blev lite hundbiten för någon vecka sen. Det gav mig en ingång till att uppleva den chilenska sjukvården!

Utvärdering; den är bra. Jag har fått sy ett stygn, fått medicin och sprutor och den bästa vården jag upplevt. Allt från att sjuksyrran tog min hand efter att de sa att det här kommer gära ont, till den korta väntetiden, till att människor som jobbar där frågar vad jag behöver när jag ser förvirrad ut. Inte betalat en spänn och extrem kort väntetid. När jag tog förra rabiessprutan gick jag fram till disken utan bokad tid och sen direkt in till sjuksköterskan. Total tid en kvart. I vårdrummet spelas cumbia och sjuksköterskan och jag pratar på knagglig spanska men lyckas ändå skratta ihop.

Sitter nu i väntsalen och ska snart ta bort mitt stygn. Det är jag, äldre gubbar och föräldrar med små barn. På stolarna bredvid ritar två barn med tushpennor, en bit bort åker ett annat barn skateboard fram och tillbaka genom väntsalen. Jag och mammorna byter leenden över barnens huvuden och Matilda 5 år ber mig att stava mitt namn på hennes teckning.

Ensenadalivet

Här i Ensenada finns en tight gemenskap. Guiderna som arbetar med vattnet hänger ihop på ett helt annat sätt än jag är van vid. I olika små hus längs mellan sjön och vägen bor de tillsammans, och delar mellan husen måltider, fester, häng och kärlek till vatten. De har bjudit in mig och Maria med öppna armar - hon har träffat många sen innan men jag är helt ny. De delar på det mesta, ditt är mitt och mitt är ditt.

Här är vårt vardagsrum.

Några i gänget bjöd hem mig på lunch. Medan Jano lagade lax fångad i sjön pratade Bruno och jag om naturen. Han berättar att den där växten, en gul buske som vars blommor ser ut som stora Kärringtand, är en invasiv art och ses som skadeväxt. Den växer verkligen överallt här. Tallarna omkring oss kommer från USA. Den enda fisk som finns kvar i sjön är laxen, som ätit upp och utrotat alla lokala småfiskar. Det finns en typ av bi som är chilenskt, stort och orange, medan de andra är importerade.

Jäkla buske.

Vägen till huset tar ungefär en kvart från stora vägen. Det finns dock ett hinder - den här vattenpölen torkar aldrig ut. Iskallt varten strömmar till för jämnan och det är bara att ta av sig skorna och vada.

Las piedras

Ibland är livet konstigt. Jag gick på den långa grusvägen från Pucon-huset till busshållplatsen. Vägen tar säkert en halvtimme. När jag nästan är framme ser jag något som inte är grus i sanden och plockar instinktivt upp det. Det är blankt och lent. En slipad sten. Gul med moln av vitt i ena ändan. Den ligger bra i handen och det känns som att den suger åt sig negativ energi jag skapat. Gul sten tänker jag. Är inte novembers månsten citrin, en gul sten? En googling visar att det är så. Att ha födelsedag i november, att hitta novembers månsten, i månaden november. Det är underligt. Första bilden är den.

Jag har också med mig en res-sten, som jag i början på resan bar nära till hands i byxfickan. Jag tror att jag köpte den i Komo-lake, i italien. massa år sen. Jag visade den för farmor när vi kom hem från Italien och hon sa att den mådde bra av att hållas varm. När resfebern härjade höll jag den i handen och allteftersom den värmdes upp kände jag mig tryggare. Blå pch jag vet inte sorten.

Båda stenarna hjälper mig att komma ur negativa energier jag själv skapar, och jag hoppas att jag inte tappar bort dem. Jag lyckades glömma min stenpåse i Pucon, hoppas innerligt någon tagit hand om den. men de här två + stenen jag höll i när jag var sjuk i Nic låg i ett annat fack i väskan och lyckades följa med hit till Patagonien.

Puerto Varas

Vi har rest längre söderut, vilket betyder starkare sol men svalare temperatur. Solkrämen på direkt på morgonen.

Det är här i Puerto Varas som Maria har jobb på ett äventyrsföretag. Själv så vill jag plugga spanska lite mer strukturerat, lära mig språkreglerna etc, men också arbeta lite. Har någon tips på handarbete/skill för mig som inte pratar så värst spanska eller har arbetsvisa så säg till! Många som inte har jobb här tillverkar egna saker de säljer på gatan. Funderar på att bli exotisk spåkvinna från sverige. Eller odla små växter som en kan sälja; ex minikaktusar en kan göra halsband eller nyckelringar av. Men då behöver en sådana där plastbehållare runtom. Vi får se!

Vi har ett billigt boende (huset ovan) 30 min från Puerto Varas, lite mer land och härligt. I grannskapet finns 3 vulkaner. Vi har försökt att köpa kontantkort här men då behöver vi certifiera telefonerna. De måste kunna skicka ut varningssms om det skulle ske vulkanutbrott.

Villarrica

I Chile så har vi mest tagit det lugnt. Vulkanen Villarrica vakar över staden. Det är en akitv vulkan, rök pyser ut genom toppen och på kvällen lyser en prick av magma upp toppen. Det är ljuset från magman som speglas i röken, och det orangea ljuset ökar och växer i styrka beroende på hur magman rör sig. Det senaste utbrottet var för två år sedan men vi är tillräckligt långt bort för att vara säkra.

Pucon präglas av vulkanen. Stranden är svart, och vulkanstenar finns överallt. De är håliga, mörka, ibland glittriga.

Annars känns landskapet likt sverige, fast mer. Mer grönt, de få växter jag känner igen är frodigare. Fler ödlor, från svarta till grönblåa skimrande som snabbt försvinner när de märker att en är i närheten.

Chile är annorlunda från Nicaragua. Ekonomin än starkare här och det märks i allt från att de har stora matbutiker till infrastruktur. I Nic så var den största mataffären Maxipadi, ägt av Walmart, men som på ett ställe ställde ut hinkar inomhus när det regnade in.

För mig så var språket lättare att förstå i Nic än i chile. Här är spanskan snabbare och inte lika tydligt.

Chilla Chile

Inget internet i stugan, men väl varmvatten. Läsa, offlinespellistor, promenader och bus med grannhunden är väl ungefär det. Och skriva och hänga, vattna lite grann. Maria lagar mat och jag diskar. Chile är som sverige i tidig sommar, syrenen blommar här. Hört att det är minusgrader i sverige och kan inte riktigt greppa det.

Några kilometers promenad och en busstur på en halvtimme är en i stan. Tar en bussen åt andra hållet hamnar en vid en sjö med iskallt klart vatten. Caburga heter stället.

Nu är jag på ett café i Pucon med bra wifi. Lyssnar på carola och laddar ner några fler av hennes låtar, och gör bockar av Google-listan med saker vi tänkt på att googla när vi får internet. Denna session innehar bla sökningarna ”honung+sår” och ”SR profil + metoo + vem”.

Salut Chile

Nicaragua, en snabbis i Costa Rica, Santiago Chile och nu Pucon, Chile. Marias släktingar här tog emot oss med öppna armar. Resedagarna glömdes bort direkt.

Kväll

You want a cat? frågar en av de finska killarna på hostelet innan han stjälper ner den 3 veckor gamla kattungen till mig där jag ligger i hängmattan. Ikväll är hostelet lugnt och skönt, tranquilo. De två finnarna som är här spelar bra musik och håller sig för sig själva. Jag gosar med kattungen och skriver. Idag har det känts bra att skriva, och då passar jag på att göra det. Jag har en novell om naglar som bara blir längre och längre, som nästan inte alls handlar om naglar längre. Två konflikter kvar, en storm som ska ta slut, sen borde jag kunna hitta slutet i den.

Här är en annan fin katt. Misstänker att den är mama till el gatito på hostelet. Den är så lik vildkatten vi hade på Vikbolandet.

sten i guasacate

Risk / chans för att varannat blogginlägg kommer vara stenbilder.