Last Seen Blogs
boboklat98
Melayu Padu đŠ
stoneatheist
STONEÎTHEIST
elisquirrel
Elisquirrel
rondexxx
Belle femmes ronde
ahomeartgallery
Home@735 Gallery
Text
Ă
n g e s t.
Jag Àr sÄ jÀvla trött pÄ att ha svÄrigheter med tillit. Varför fÄr jag sÄÄÄ ont i magen varje gÄng hon hÄller pÄ med sin telefon. Varenda.JÀvla.GÄng.
Vill bara ha instĂ€llningen âsanningen kommer alltid fram och försök njuta och vara glad i relationen istĂ€lletâ men det Ă€r sĂ„ jĂ€vla svĂ„rt med tanke pĂ„ mina tidigare erfarenheter. Jag vet att man inte ska jĂ€mföra men fan vad jag Ă€r rĂ€dd för att bli sĂ„rad igen. Det Ă€r redan sĂ„ jĂ€vla mycket issues sĂ„ det behöver inte bli fler.
Piss out. âđŒ
0 notes
Text
O s À k e r h e t .
Fy fan för osÀkerhet.
PanikÄngest.
MagsmÀrtor.
Skakningar.
RĂ€dslor.
Ă
ngest.
Ja, fyfan för ovanstÄende.
0 notes
Text
KĂ€rlek.
Jag Àlskar den och jag hatar den. Jag Àr rÀdd för den och jag dyrkar den.
Jag lÀste ett citat idag som fastnade i mitt huvud som lyder:
âJag försöker hellre oĂ€ndligt med gĂ„nger för att fĂ„ det att bli rĂ€tt med dig Ă€n att börja om med nĂ„gon som jag aldrig kommer att Ă€lska sĂ„ som jag Ă€lskar dig.â
Tyckte att det var sÄ otroligt fint och ÀndÄ sant. Samtidigt som det Àr lÀskigt att Àlska pÄ riktigt för första gÄngen i mitt liv.
Att slÀppa egoismen och verkligen försöka förstÄ den andra personen. Att förstÄ att den ocksÄ har dÄliga dagar. Kan bete sig illa och mÄ dÄligt. Att allt fokus inte alltid behöver vara pÄ mig och mina kÀnslor.
Jag kan erkÀnna att jag varit egoistisk i mina tidigare relationer. Att jag tagit dem för givet dÄ dem i princip dyrkat marken jag gÄr pÄ. Vilket Àr fel. Dem hade ocksÄ rÀtt till att mÄ dÄligt men eftersom jag tyvÀrr inte Àlskade dem pÄ riktigt, sÄ brydde jag mig inte tillrÀckligt mycket för att Àndra pÄ mig.
Det Àr dock skillnaden i min nuvarande relation. Den vÀxer för varje dag men den kan Àven stanna av ett tag och Àven sjunka. Men den vÀxer och blir bÀttre för varje dag ÀndÄ pÄ sitt egna sÀtt.
Jag Àr stolt över mig sjÀlv att jag försöker tÀnka innan jag agerar. Att jag inte antar att hon menar nÄgot illa bara för att jag tolkar det pÄ ett visst sÀtt. Jag Àr skadad frÄn tidigare relationer och det sitter kvar. Men det kommer det att fortsÀtta göra om inte jag börjar bryta mina mönster. Jag mÄste börja jobba med mig sjÀlv. Det kan inte alltid vara alla andra det Àr fel pÄ. Ibland mÄste man se till sig sjÀlv och vad man sjÀlv kan göra för att bli bÀttre. Inte bara för sin partner utan Àven för sig sjÀlv.
Jag har sÄ mÄnga tankar i mitt huvud. Ena dagen vill jag leva resten av mitt liv med henne medans dagen efter tvekar jag pÄ om vi ens Àr rÀtt för varandra över huvud taget. Jag vet innerst inne att hon Àr den rÀtta. Livet ut. Men mina issues försöker skydda mig genom att slÀnga bort nÄgot som en dag KANSKE skulle kunna komma att sÄra mig sÄ som jag blivit sÄrad förut. Det Àr toxic. FrÄn mitt hÄll. Jag ansvarar för mina egna tankar och rÀdslor. Jag mÄste ta itu med dem. För min skull och för min partners skull.
Jag skulle kunna ta en kula för henne utan att tveka en sekund. Kan jag sĂ€ga att hon skulle göra detsamma för mig? Ja. Jag vĂ„gar lita pĂ„ henne sĂ„ pass mycket att jag för första gĂ„ngen i mitt liv kan sĂ€ga âJa.â Det har aldrig hĂ€nt förut. Och det skrĂ€mmer mig.
Vad skulle jag göra om hon en vacker dag vÀljer att lÀmna mig? Skulle jag nÄgonsin ta mig upp igen eller skulle mitt liv ta slut? Jag skulle sjÀlvklart fortsÀtta leva men skulle det vara lyckligt eller sorgligt? Jag vÄgar inte ens tÀnka sÄ men tyvÀrr sÄ Àr jag rÀdd dagligen för att hon ska lÀmna mig för nÄgon annan. NÄgon bÀttre. Smartare. Finare. Roligare etc. Men samtidigt sÄ Àr det mig hon Àr med. Mig hon valt att bli tillsammans med. Mig hon sagt att hon Àlskar. Jag mÄste lita pÄ henne fullt ut. Inte bara pÄ vissa plan utan genuint till 100%. Om hon nu skulle vara otrogen eller bli kÀr i nÄgon annan sÄ var vi vÀl inte menade för varandra ÀndÄ. Jag fÄr försöka tÀnka sÄ. Jag vill verkligen inte ha nÄgon annan Àn henne. Men det skrÀmmer mig det med.
Godnatt kaoshjÀrnan.
0 notes
Text
Livet.
Jag kĂ€nner bara motgĂ„ngar. Vad jag Ă€n gör. Ăr det inte det ena sĂ„ Ă€r det ta mig fan det andra.
Jag hade börjat studera Konst & Hantverk pÄ den mest fantastiska skolan nÄgonsin. Det var min nya dröm.
Det jag för första gÄngen pÄ sÄ mÄnga Är som gjorde nÄgot för MIG sjÀlv. NÄgot som inte inkluderade sjÀlvskadebeteende och terapi vill sÀga. Jag hade varit sjukskriven i tvÄ Är innan. Det Àr vÀldigt lÄng tid enligt mig sjÀlv men jag vÄgade ta steget. Jag sökte kursen och jag kom in. JAG som inte har nÄgra som helst förkunskaper eller dylikt, kom in!? Jag var i extas. Jag kÀnde mig glad pÄ livet igen. Men den lyckan kom att tas ifrÄn mig lika fort.
CSN. FörsĂ€kringskassan. Soc. Jag hatar er. Jag har fĂ„tt kriga sen den dagen jag lĂ€mnade fittludret. Sen den dagen jag tog min blĂ„a Ikeakasse och fyllde med Liljas och mina vĂ€sentliga klĂ€der. Sen jag fotade bevis i panikrĂ€dsla och sprang ut till bilen och körde ifrĂ„n den fruktansvĂ€rda lĂ€genheten under tiden Ă€cklet var ute och söp. SEN DEN JĂVLA DAGEN HAR MITT LIV BARA GĂ
TT EMOT MIG!
Jag har inte fÄtt hjÀlp frÄn soc sen den dagen. FörsÀkringskassan drog ner pÄ mitt SGI som resulterade i att efter att hyresrÀkningen var betald sÄ hade jag 2900kr kvar att leva för i mÄnaden. Rimligt? Nej.
Jag bodde pÄ min mammas tÀltsÀng i tvÄ mÄnader. Med min dotter sovandes mellan mormor och morfar. Jag levde med konstant rÀdsla och panikÄngest. Att hon skulle hitta mig. Att hon skulle döda mig. Att hon skulle göra mig eller nÄgon jag bryr mig om illa.
Jag tog den sista lilla orken jag hade kvar och ringde till Kvinnojouren en kvÀll för att fÄ svar pÄ vad jag kunde göra för att fÄ hjÀlp. Tack gode gud för att det var en trevlig kvinna jag pratade med, annars vet jag inte vart jag hade varit nÄgonstans idag.
Jag blev hÀnvisad till RVC. RelationsvÄldcenter. Jag ringde dem nÀstkommande dag och fick tid för ett besök dÀr samma dag klockan 11. Jag tror inte att jag gjorde sÄ mycket mer Àn att grÄta. Jag grÀt. GrÀt grÀt grÀt. Inte för att jag var direkt ledsen, utan för att jag var rÀdd. RÀdd för mitt ex. RÀdd för hur mitt liv skulle se ut framöver. RÀdd över ekonomin. RÀdd för allt.
Dem hjÀlpte mig sÄ otroligt mycket. De underbaraste mÀnniskorna jag nÄgonsin mött. Dem förklarade för mig vad jag utstÄtt. Det var första gÄngen jag förstod vad jag blivit utsatt för. VÄld. Psykisk vÄld. Under ett Ärs tid. HUR?! Hur kunde jag varit sÄ blind? Varför lÀmnade jag inte tidigare? Varför stod jag ut med skiten? Alla dessa frÄgor har gÄtt pÄ repeat i min hjÀrna sen den dagen. Varför var det sÄ svÄrt nÀr jag inte ens Àlskade mÀnniskan? Jag sÄg aldrig vÄr relation som en kÀrleksrelation över huvudtaget. Hon var en flykt bort frÄn mitt heterosexuella liv. Varken mer eller mindre. Hemskt av mig absolut. KÀnner jag mig hemsk för det idag? Absolut inte.
Under 11 mĂ„nader har jag försökt bli fri sen jag flydde. Under 11 mĂ„nader har jag försökt gĂ„ vidare med mitt liv och fokusera pĂ„ dem som jag Ă€lskar och bryr mig om. Under 11 mĂ„nader sĂ„ fortsĂ€tter Ă€ndĂ„ vĂ„ldet. Ibland Ă€r det lugnt men sĂ„ fort jag kĂ€nner den kĂ€nslan sĂ„ hĂ€nder nĂ„got nytt. Hur lĂ€nge ska man orka? Hur hittar man orken att sluta vara rĂ€dd och pĂ„ helspĂ€nn? Det finns ingen mĂ€nniska pĂ„ hela jorden som jag hatar mer Ă€n henne. Fast samtidigt sĂ„ gör jag inte det. Hat tar för mycket energi utav mig som jag inte har. Jag försöker se henne som luft. Hon existerar men ingenting man tĂ€nker pĂ„. Inte ens nĂ€r jag skriver det hĂ€r sĂ„ Ă€r hon egentligen i mina tankar. Det Ă€r mina kĂ€nslor. RĂ€dslorna. Ă
ngesten. Paniken som jag tÀnker pÄ. Ingenting annat.
Tillbaka till myndigheterna dÄ. Det hÀr med röd trÄd vettefan om jag nÄgonsin kommer bemÀstra.
Jag har alltsÄ under de 11 senaste mÄnaderna inte fÄtt den ekonomiska tryggheten eller hjÀlpen en kvinna som blivit utsatt för vÄld behöver. Jag har fÄtt hjÀlp av min familj. Mer Àn vad jag nÄgonsin kommer kunna ÄtergÀlda dem för.
Nu till det jag trodde skulle bli min nystart. Studera. Efter 9 Ă„r! Ăntligen fanns det möjlighet att fĂ„ studera samtidigt som jag skulle âfĂ„â mer pengar i mĂ„naden genom att CSN fanns. SĂ„ blev dock inte fallet.
Jag kom in pÄ drömskolan med dem mest fantastiska mÀnniskorna jag nÄgonsin mött. Luciana, Nora och Maite Àr tre utav mÄnga i skolan som verkligen berörde mitt hjÀrta.
Jag fick in rutiner, inte sjÀlvmant utan med hjÀlp utav min tÄlmodiga sjÀlsfrÀnde som stöttat mig sen 11 mÄnader tillbaka. Som pushade mig att efter tvÄ Är börja anvÀnda den andra hjÀrnhalvan. Att planera, strukturera och kÀmpa pÄ med att klara av 100% studier + barn + hund och + ett hem. Det var tufft men det började gÄ bÀttre och bÀttre.
CSN dröjde med sitt svar och jag avvaktade tÄlmodigt till en början men nÀr jag sedan fick beskedet att jag saknade 22hp sÄ brakade allt samman igen. För att jag för 9 Är sedan inte avklarade mina studier sÄ skulle jag inte fÄ studiemedel frÄn CSN. Jag kunde alltsÄ inte gÄ kvar pÄ min drömskola.
Alla dessa motgÄngar. Allt motstÄnd frÄn myndigheter de senaste Äret har givit mig eventuell utmattningssyndrom. Jag fÄr börja utredas pÄ nytt. Kommer jag att klara av mitt liv? Kommer jag klara av att vara mamma, hundÀgare, flickvÀn och hyresgÀst? Jag vet inte. Jag vet ingenting i dagslÀget och det Àter upp mig. Ska jag ge upp nu? Efter alla dessa mÄnaders kamp sÄ Àr jag tillbaka pÄ ruta 1 igen.
Jag har inget driv. Ingen motivation till att göra nÄgonting. Ingenting, men det vill jag inte erkÀnna för nÄgon i min omgivning. Jag vill bara lÀgga mig under min depressions-vÀrmefilt och bara sova. Ge upp. Kasta bort allt. Men jag vet att jag kommer Ängra mig och jag har ÀndÄ kommit sÄ otroligt lÄngt i mig sjÀlv och mitt mÄende. Jag vill inte ge upp men jag har ingen ork.
Lögnerna, ursÀkterna ja allt började trappas upp igen men nu börjar Àven dem att ta slut. Jag bör kanske bara erkÀnna att jag Àr sÀmst. Jag kanske bara bör vara Àrlig mot mig sjÀlv och gentemot mina Àlskade att jag inte orkar mer. Men det Àr ju inte sant. Inte 100%. Jag tar mig upp pÄ morgonen. Jag stÀdar och tar hand om hemmet. Jag lagar mat och tar hand om mitt barn. Jag lÄter min hund fÄ utrÀtta sina behov. Jag Àr inte helt vÀrdelös igen, Ànnu.
Jag behöver fÄ hjÀlp. Jag behöver ta mig tid att lÀka. Att fokusera pÄ mig och mitt barn i första hand. Min familj och min partner hoppas jag förstÄr det men att dem vÀljer att stÄ tÄlmodigt vid min sida ÀndÄ.
Jag Àr trasig, men inte helt itu.
0 notes
Text
Till min dotter.
Om det Àr nÄgonting som jag önskar att jag och min dotter inte delade sÄ Àr det vÄr förmÄgan att dölja nÀr vi mÄr dÄligt med ett pÄklistrat leende pÄ lÀpparna.
Ă
ren 2020 och 2021 var bland de vÀrsta i mitt liv. Hur mycket jag Àn försökt att förneka det sÄ vet jag, innerst inne att min dotter pÄverkats utav det minst lika mycket som jag har gjort.
Alla dessa gÄnger som jag har försökt att dölja mina tÄrar sÄ har hon alltid sett rakt igenom mig. Hon har funnits dÀr för mig som ett barn aldrig ska behöva göra för sin förÀlder och speciellt inte som sÄ ung.
Jag har varit sÄ blind i tron om att sÄ lÀnge jag fejkar ett leende och överöser henne med det hon vill ha och det hon vill göra sÄ kommer hon inte att mÄ dÄligt, men oj sÄ fel jag hade.
Min dotter kĂ€mpar hĂ„rdare Ă€n nĂ„gon mĂ€nniska jag nĂ„gonsin stött pĂ„. Att försöka vara andra till lags. Att inte besvĂ€ra, att inte göra fel och att inte vara en börda. Precis som jag alltid gjort. Det ska inte en 7Ă„ring behöva. Hon ska fĂ„ vara barn. Göra det som barn gör och ingenting annat. Som resultat utav allt som har hĂ€nt under hennes sju Ă„r pĂ„ jorden sĂ„ Ă€r hon nu livrĂ€dd för att göra fel. SĂ„ fort hon gör nĂ„got som hon anser Ă€r fel sĂ„ bryter hon ihop och sĂ€ger saker som âjag hatar mig sjĂ€lv.â âJag kan ingenting.â Hon klarar inte av nĂ€r jag höjer rösten, nĂ€r jag blir arg eller ledsen pĂ„ henne. Som förĂ€ldrar vanligtvis gör och blir. Inte för att slĂ€nga med diagnoser men jag tror att hon kan lida utav PTSD och att det till stor del kan vara mitt fel.
2021 var som ett uppvaknande för mig. Arbetshandskarna Äkte pÄ och det var dags att slÀnga bort offerkoftan. Nu ska jag se till att mitt barn ska mÄ bra igen. Mina diagnoser, mina trauman och mina issues Àr inte hennes att bÀra. Det Àr dags att vÀxa upp nu Erika. Var den mamma du var innan skilsmÀssan. Var den mamman som inte sÄg nÄgon annan Àn ditt barn. Innan allt helvetet. Hitta tillbaka till dig sjÀlv och hitta din styrka.
Att det kommit & gÄtt mÀnniskor i Liljas liv Àr en del utav livet. Sen att vissa mÀnniskor valde att lÀmna Àven henne det kan jag tyvÀrr inte rÄ för. Att jag fick ta henne ifrÄn en farlig relation det kÀnner jag ingen Änger för MEN för min dotter kÀnner jag sorg.
Nu har jag funnit en kvinna som jag hoppas kommer att stÄ vid min sida livet ut. Som kommer att kÀmpa för Lilja sÄ som jag gör. Korrigera mig om jag gör fel. Som ser henne för hennes fantastiska sidor men Àven hennes brister. Prioriterar henne och engagerar sig i henne.
Ăven min och Hâs relation inte hĂ„ller i framtiden, sĂ„ kommer jag Ă€ndĂ„ aldrig att neka dem att ha kontakt. Aldrig nĂ„gonsin.
Lilja Àr mitt allt. Mitt liv. Min prioritering. Jag kommer alltid att hata mig sjÀlv och anklaga mig sjÀlv för hennes mÄende MEN jag kommer alltid att kÀmpa för att hon ska mÄ bra. Tills den dagen jag dör.
Du min Àlskade dotter förtjÀnar all kÀrlek, trygghet och glÀdje. Allt annat Àr oviktigt.
FörlĂ„t mig, Ă€lskade Lilja. â€ïž
0 notes
Text
Förlorad igen.
Jag vet inte om jag Àr helt ensam i att tappa bort sig sjÀlv i en relation. Jag vet inte om det Àr för att jag Àr rÀdd att göra fel eller att göra min partner upprörd. Det blir nÀstan som att jag blir ett barn. Jag Àr rÀdd att göra saker utan henne. Vad fÄr och fÄr jag inte göra för henne? Vad Àr rÀtt och vad Àr fel? TÀnk om jag gör nÄgot som gör henne upprörd.
Alla mina drömmar och mĂ„l lĂ€ggs pĂ„ is. Inte för att hon nĂ„gonsin har sagt eller gjort nĂ„got som skulle fĂ„ mig att ge upp dem. Men av nĂ„gon anledning sĂ„ blir hon, hennes mĂ„ende och hennes lycka viktigare Ă€n min egenâŠvarför förlorar jag mig sjĂ€lv istĂ€llet för att visa henne mina drömmar, mĂ„l och intressen?
Ăr jag svag? Ăr jag omogen? Vad beror det pĂ„?
Jag vill inte förlora mig sjÀlv igen. Speciellt inte i en relation som Àr allt annat Àn destruktiv.
0 notes
Text
I n t e e n s k u l.
Fyfan för saknad. KĂ€nde redan nĂ€r jag vaknade imorse att idag skulle bli en tung dag, varför? Jo-, för att jag saknar min flickvĂ€n. Jag skulle Ă€ndĂ„ ivĂ€g med min bff och gĂ„ pĂ„ marknad sĂ„ tankarna lĂ€r vĂ€ll försvinnaâŠicke, sĂ„ jag följde Ă€ven med henne till N för att köpa en ny telefon till henne. 40 minuter bort. Kom hem, körde ett trĂ€ningspass, stĂ€dade, tog en dusch men ingenting hjĂ€lper.
Gud jag Ă€r sĂ„ sjĂ€lvisk. Jag Ă€r sĂ„ himla glad för min flickvĂ€n som Ă€r ivĂ€g med sin familj en weekend, dem har inte setts pĂ„ nĂ€stan ett halvĂ„r sĂ„ jag borde kunna slappna av och njuta Ă„t att dem har det kul och jag kan slappa bĂ€st f*n jag vill. Men nej. Jag saknar hennes röst, hennes doft hennes nĂ€rhet ja precis allt! Jag vill inte vara för krĂ€vande men sĂ„ fort hon skriver sĂ„ slĂ€nger jag mig över telefonen i ren extas, men nĂ€r hon sen blir âoffâ med familjen igen sĂ„ blir separationen sĂ„ himla jobbig.
Jag ______ henne av hela mitt hjĂ€rta och jag vill inget hellre Ă€n att hon ska mĂ„ bra och vara lycklig men varför Ă€r inte jag dĂ€r med henne nu? Varför Ă€r jag som en uppmĂ€rksamhetssökande unge? âStrong independent Womanâ var det ja, in my assâŠ
Gud kan det inte bara bli den 13/6 sÄ jag Àntligen fÄr hÄlla henne, kyssa henne och snosa henne i nacken. Idag HATAR jag avstÄndet mellan oss! TÄrar tÄrar tÄrar!
Ălskade Ă€lskling om du lĂ€ser det hĂ€r, ta inte Ă„t dig. Jag behöver bara fĂ„ ur mig lite kĂ€rleksöverskott â€ïž
0 notes
Text
K À r l e k & R e s p e k t
Denna helg har varit nÄgot utav en skrÀckblandad förtjusning pÄ nÄgot vis. Jag fick för första gÄngen under 7 Ärs tid bli firad pÄ morsdag pÄ riktigt. Utan hjÀlp frÄn min mamma det vill sÀga. Det var vÀldigt stort för mig. Lyckan var total.
Jag skulle kunna gĂ„ in pĂ„ vad som mer hĂ€nde men jag har fĂ„tt i âuppgiftâ av mina nĂ€ra och kĂ€ra (inklusive min terapeut) att inte lĂ€gga för mycket fokus pĂ„ det negativa, hur stort och jobbigt det Ă€n Ă€r. Det minsta jag kan göra för dem Ă€r att försöka. Vilket jag gör. Ofta. DessvĂ€rre kan det bli vĂ€ldigt övervĂ€ldigande dĂ„ och dĂ„ att hitta styrkan i att kunna hĂ„lla huvudet högt samtidigt som det kĂ€nns som att jag blir nerdragen av en kĂ€tting, hĂ„rt lindad runt halsen.
Att som sagt inte fastna i det negativa Àr ibland svÄrare Àn att gÄ pÄ lina i stilettklackar. SvÄrt. Men inte omöjligt.
NĂ„got som dock verkar helt omöjligt Ă€r att fĂ„ min flickvĂ€n att tycka att jag Ă€r dum i huvudet. Jag blir lika chockad varje gĂ„ng hon motbevisar mina förutfattade meningar om hur hon âbörâ ha tyckt, âbörâ ha tĂ€nkt och âbörâ ha agerat. Hon Ă€r för bra för att vara sann. Hon tĂ€nker inte som jag. Det Ă€r sĂ„ uppfriskande och betryggande sĂ„ ni anar inte. Det Ă€r rent utsagt underbart att ha en flickvĂ€n vars hjĂ€rna inte blivit beflĂ€ckad eller förstörd pĂ„ samma sĂ€tt som min blivit under Ă„ren.
Gud vad mitt hjÀrta brinner för henne. SnÀlla, lÄt mig aldrig förlora henne.
KĂ€rlek & respekt.
3 notes
·
View notes
Text
I miss you more than life.đș
Ibland Àr det extra jobbigt med distansförhÄllande. Tror inte att nÄgon som inte har haft/har det sjÀlv förstÄr hur jobbigt det kan vara. Ena sekunden sÄ kÀnns det helt okej att vara sjÀlv och fokusera pÄ sig sjÀlv medans andra sekunder sÄ vill man inget hellre Àn att krama om personen i flera timmar utan att slÀppa taget.
Hur klarar man av ett distansförhĂ„llande dĂ„? Ja duâŠtillit, lojalitet och kommunikation skulle jag vĂ€ll sĂ€ga. Det Ă€r inte lĂ€tt men det gĂ„r, om man vill.
Just nu kÀnns det ÀndÄ helt okej att vara sjÀlv. Dock sÄ skulle jag mer Àn gÀrna sÀtta mig i bilen och streckköra hela vÀgen hem till henne, men det gÄr inte. Barn och sÄ varannan vecka.
Snart hoppas jag dock att jag fĂ„r ha henne nĂ€ra igen. â€ïž
1 note
·
View note
Text
Ălskar, Ă€lskar inte. đș
Diagnoser. Det kÀnns som att var och varannan mÀnniska idag har Ätminstone en diagnos.
NĂ€r jag var liten sĂ„ var det ytterst ovanligt med diagnoser. Ă
tminstone sÄ talades det inte högt om dem. Stigmatiserat kanske Àr rÀtt ord. Vad hÀnde? Utbröt det en diagnosepidemi? Knappast. Tror att samhÀllet trots sina brister Ätminstone börjar öppna upp sina ögon och utvecklat nÄgon typ av acceptans pÄ senare Är.
Jag sjÀlv har fyra diagnoser. EIPS, Depression, GAD och panikÄngestsyndrom. Kul eller hur? Inte direkt. Hur lever man dÄ med dessa diagnoser? Det gör man inte. Jag brukar sÀga att det Àr skillnad pÄ att leva och att vara vid liv. Jag Àr vid liv. Det gÄr inte att leva med dessa diagnoser utan terapi. Tro mig, jag har försökt med allt. Allt frÄn medicinering till destruktiva relationer. Slutar alltid likadant, i kaos.
Jag har dock upptÀckt en ny typ av terapi. Den kallas, ovillkorlig kÀrlek. Klyschigt eller hur? Det Àr dock allt annat Àn klyschigt för mig. Jag har hittat en person, bland hela Sveriges population sÄ hittade jag just henne. Eller sÄ hittade hon mig? Oavsett vem som hittade vem sÄ berikar hon mitt liv pÄ bÄde gott och ont.
Visst bor hon nĂ€rmare fem timmar bort ifrĂ„n mig men hon ger mig nĂ„gonting som tidigare relationer aldrig kunnat. Acceptans. Hon accepterar mig, hela mig. Oavsett diagnos. Oavsett humörsvĂ€ngningar sĂ„ lyssnar hon. Hon tar in det jag sĂ€ger, kĂ€nns det som i alla fall. Hon kanske silar bort hĂ€lften och glömmer bort den andra, men det gör ingenting. För hon lyssnar. Ăr detta mitt livs kĂ€rlek? Bara tiden kan svara pĂ„ det. Men just nu kĂ€nns det som att denna kvinna kommer att göra mig frisk, sjĂ€lvklart i samband med professionell terapi, men Ă€ndĂ„ sĂ„.
Godnatt Tumblr.
2 notes
·
View notes
Text
Det hÀr med kÀnslor. Kan man kontrollera dem? Jag har dÄ f*n inte haft nÄgon kontroll pÄ mina sÄ lÀnge som jag kan minnas.
Ps. Jag förvÀntar mig inte att nÄgon ska lÀsa detta.
Men kanske Àr detta ett nytt sÀtt för mig att bejaka mina trauman och lÀra mig att fÄ ut mina kÀnslor i skrift.
Ta hand om dig. Alltid.
3 notes
·
View notes