Elevers lärande och undervisning om globala frågor och formella dokument i skolan

I det centrala innehållet för samhällskunskap 1b i gymnasiet står det att undervisningen ska behandla de mänskliga rättigheterna utifrån ett individ och stat-perspektiv. Undervisningen ska även behandla globaliseringen och dess betydelse utifrån ett demokratiskt, ekonomiskt och politiskt perspektiv, för individer, grupper och nationer. Detta är det formella motivet för att globala frågor och formella dokument så som de mänskliga rättigheterna ska behandlas i skolan. Ett annat motiv för att dessa frågor ska behandlas i skolan är det reella motivet - hur ser situationen ut? Etiska motivet handlar om hur man kan jobba för de mänskliga rättigheterna. Pedagogiska motivet handlar om att jobba tvärvetenskapligt med dessa frågor i olika ämnen. Därför finns det gott om motiv för varför man ska inkludera globala frågor och formella dokument så som de mänskliga rättigheterna i undervisningen. 

Läroplanen har dessutom fyra perspektiv som gör globala frågor ex, de globala målen samt de mänskliga rättigheterna legitima och användbara att ha med i undervisningen. De fyra perspektiven på läroplanen är det historiska, internationella, etiska, miljömässiga. Det är av vikt att elever i gymnasieskolan får syn på andra perspektiv än det svenska eftersom samhället blir allt mer globaliserat och människor rör sig mer över nationsgränserna - vilket ställer krav på människor att ha förmågor som stödjer det. 

De mänskliga rättigheterna är viktiga både var det gäller kunskap och värden. När det gäller de grundläggande värdena ska undervisningen förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna. Skolan ska även främja förståelse för andra människor och utveckla en förmåga till inlevelse. Eleverna ska också utveckla in identitet som inte bara relateras till den svenska utan även den nordiska, europeiska och den globala. Detta kommer från FN:s metodmaterial om mänskliga rättigheter. https://fn.se/wp-content/uploads/2017/11/Metodikhandbok_A51.pdf Detta digitala material ger exempel på ett antal övningar som har olika perspektiv, ex demokratiska, politiska, globala och historiska perspektiv. 

https://skola.amnesty.se/lektioner/manskliga-rattigheter/debattmatchen/ Detta är också ett exempel på digitalt material som också har med de mänskliga rättigheterna att göra. https://www.globalamalen.se/wp-content/uploads/2017/11/Dilemman-2017.pdf I detta digitala material finns övningar om de globala målen för en hållbar utveckling. Övningen är utformad som en diskussion utifrån etiska dilemman. Detta uppfyller både läroplanens perspektiv om miljö/hållbar utveckling samt det globala perspektivet.

https://www.globalis.se, https://www.gapminder.org/dollar-street/ och https://världskoll.se är även digitala informationsskällor som är bra att använda under undervisning om detta för att se världen ur ett sanningsenligt och uppdaterat perspektiv. Så man inte bidrar till den värderingsbaserade världssyn som är vanligt i vårt samhälle, och istället bidra till en faktabaserad världssyn. På så sätt kan man ändra förståelsen och perspektiven hos elever som fortfarande tror på gamla värden som tyvärr fortfarande sprids om det globala syd.

Jag upplever det som en fördel att använda sig av digitala läromedel och material i undervisning om mänskliga rättigheter och globala frågor, dels för att de kan uppdateras på ett annat sätt än vad traditionella läromedel kan. Men det känns också som en fördel att använda denna typ av läromedel och material för att de är interaktiva, vilket gör att man som elev lättare kan sätta sig in i andra perspektiv. Speciellt när det gäller digitala läromedel som är utformade som spel, där man får välja en avatar man ska vara eller där man hamnar i någon annan persons perspektiv som är satt i en situation och att man som eleven då får uppleva ex hur det är att vara en människa på flykt genom den avataren. Exempel på sådana läromedel är https://www.y8.com/games/darfur_is_dying och http://lastexitflucht.org. Dessa typer av läromedel gör det lättare att sätta sig in i känslomässigt, vilket uppfyller målet om att utveckla en förmåga till inlevelse och förståelse för andra människor. 

Nedan är exempel på videor som kan användas i undervinsingen som introduktion till de mänskliga rättigheterna. Sådana här videor med beskrivande bilder är bra för att öka tydligheten i det som sägs. 

Hur kan elevers lärande om EU-undervisning bedrivas?

 Undervisning om EU kan lätt bli väldigt abstrakt, framförallt för elever som läser 7-9, men även för gymnasieelever. Dessutom integreras sällan EU i undervisning om Svensk politik enligt en artikel från Skolverket. Trots att EU i allra högsta grad påverkar svensk politik samt att det i det centrala innehållet för samhällskunskap 1b står att demokrati och politiska system ska behandlas i undervisningen på en lokal och nationell nivå samt inom EU.

Det övergripande fokuset bör vara att som lärare försöka undervisa om EU på ett vardagsnära sätt för eleverna, så att det inte blir för abstrakt. Alltså som lärare visa för eleverna hur EU påverkar deras vardag. Kanske ta upp innehåll som handel, jordbruk - hur deras varukorg skulle se ut om Sverige inte var med i EU. Vilka varor som skulle finnas i dagligvaruhandeln i Sverige om vi inte var med i EU. Man kan även diskutera EU:s flyktingpolitik och koppla det till hur stor den frågan är för Sveriges politik. 

Filmen ovan kan fungera som en kort introduktion för ämnet EU i undervinsingen. Men på grund av det snabba tempot på videon kan det vara bra att antingen pausa i videon och gå igenom vad som sägs i olika delar. Man kan även visa videon mer som en sammanfattning efter att man har gått igenom hur EU fungerar mer tydligt, så att eleverna har lite kunskap om EU och därför kan hänga med bättre i vad som sägs i videon. 

Det känns däremot viktigt att från första början introducera ämnet EU i något som ligger eleverna nära till hands och något som har uppmärksammats mycket i media som de har kännedom om. En sådan grej anser jag kan vara EU:s klimatpolitik, dess lagstiftning, samt mål. Detta är något som har fått stor medial uppmärksamhet på grund av ex Greta Thunberg och de skolstrejkar som har skett runtom i världen av andra elever. Därför känns det som en intressant ämne att börja i eftersom det engagerar många unga människor. Jag tänker att det kan vara en bra start att börja där. För att sedan kunna gå vidare med sådant som ex videon diskuterar - det som kan anses vara tradigt. Dessa tankar väcktes under seminariet om EU med Malin Olsson.

https://www.ekonomifakta.se/globalassets/eu-i-klassrummet-ekonomifakta.pdf

Länken ovan är ett digitalt material av organisationen Ekonomifakta som jag anser kan vara användbar då den har möjlighet att uppnå olika förmågor. Ex i diskussionsmaterialet har man möjlighet att analysera och reflektera vilket är en del av analysförmågan. Sedan diskuterar man ju även i den delen av materialet vilket uppfyller kommunikationsförmågan. Sedan ska inte denna utgöra hela undervisningen om EU, men man kan använda sig av delar utav den eller använda den som komplement till någon del av undervisningen om EU.

En arbetsform med EU skulle kunna vara att klassen delas in i grupper där de får till uppgift att plugga på en del av EU, exempelvis om miljömålen, jordbruket eller flyktingpolitiken. Som de sedan får redovisa om i tvärgrupper. På så sätt sker en samkonstruerad process där de lär de sig tillsammans och av någon som kan lite mer än eleven själv. Det är en del av Vygotskijs lärteori.

Prov och nationella prov

I det här inlägget kommer jag diskutera nationella prov och syftet med dem. Jag kommer även diskutera prov och vad man som lärare ska fundera på när man utformar prov. 

Nationella prov kan problematiseras på grund av att det är väldigt mycket att läsa och skriva vilket är tufft för de elever som har läs- och skrivsvårigheter. Det är även och kanske särskilt svårt för de elever som inte äger svenska språket, eftersom dessa elever heller inte får svara på provet på deras eget språk enligt skolverket. Detta kan ifrågasättas eftersom det är kunskapen man mäter och inte språket. Frågan är då hur dessa prov skulle rättas om inte läraren kan språket som eleverna skriver på och ifall inte resurser till tolk finns på skolan.

Nationella prov kan sägas öka likvärdigheten mellan skolorna vad gäller bedömning. Eftersom ämnesexperter och provkonstruktörer konstruerar proven och bedömningsanvisningarna är det bara en tolkning av kursplanerna som görs istället för att alla lärare ska göra sina egna tolkningar av kursplanerna och göra nationella prov utefter dem. Däremot kan de nationella proven endast pröva eleverna på en liten del av kursplanens innehåll på grund av att proven endast görs vid ett tillfälle. Den snäva tolkning som görs av kursplanen vid konstruktionen av de nationella proven, som dessutom mestadels görs i traditionell form med penna och papper, kan leda till att de styr undervisningen mot det som prövas på proven. Medan annat innehåll av kursplanen som kanske är svårare att pröva under samma omständigheter som de nationella proven marginaliseras. Därför är det viktigt som lärare att det är kursplanen som styr vad eleverna ska lära sig och inte de nationella proven. Denna problematik diskuteras av Jönsson och Odenstad. 

Det är däremot viktigt att förbereda eleverna för de nationella proven. Dels för att de ska bli mentalt förberedda då det ofta är en stor stesspåverkan med nationella prov, men också för att de ska vara förberedda på vilken typ av frågor som kommer dyka upp och vad som förväntas av dem. Det är här viktigt att förbereda dem med hjälp av exempelvis stödstrukturer som på bilden nedan, så att eleverna lär sig tänka, resonera samt kommunicera sina tankar i flera led. Detta ska övas på tidigt och ofta i undervisningen, inte bara inför de nationella proven men analysförmågan ska utvecklas enligt kursplanen också. 

Det som också är speciellt med de nationella proven är hur mycket resultatet av dem ska väga in i betygssättningen. Proven ska inte styra vilket betyg eleven får helt eftersom proven inte prövar hela kunskapskraven men också på grund av att man som lärare inte ska lägga allt förs tor vikt vid ett en enskild bedömning. Men eftersom proven är av hög kvalitet samt att de genomförs i slutet av årskurs 9 i grundskolan samt i slutet av åren i gymnasiet är det rimligt att tänka att resultaten av dem väger tungt i det samlade betygsunderlaget. Detta menar Jönsson och Odenstad. 

När det gäller prov utformade av lärare och deras utformning kan det vara viktigt att tänka på att det finns olika sorters kunskap på olika nivåer. Exempelvis de fyra F:en som är ett exempel på olika typer av kunskap. De består av fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Dessa bör användas för att göra ett prov som exempelvis inte bara prövar faktakunskaper, utan som också testar färdigheter så som exempelvis analysförmåga och begreppsförmåga. Detta ger en kvalitativ kunskapshantering. Man kan även här använda sig av praxismodellen som jag redogjorde för i ett tidigare inlägg, eftersom den synliggör kunskapens olika nivåer. Den kan man använda för att se till att ett prov prövar annat än memoreringskunskap. Proven och dess frågor ska vara ändamålsenliga med de kunskapskrav eleverna ska bli prövade på. Proven och dess frågor ska även vara ändamålsenliga med den undervisning som har bedrivits under arbetets gång. 

Enligt Långström och Virta använder samhällskunskapslärare i gymnasiet prov mestadels för summativa syften istället för att låta bedömningen vara till stöd för elevens lärande, alltså en formativ bedömning. Prov utformade utan att tänka på kunskapens tre nivåer eller de fyra f:en saknar ofta djup och leder inte till en kvalitativ och hållbar kunskapshantering. De leder snarare till ytliga memoreringskunskaper. Formativa, autentiska och hållbara bedömningar kan istället liknas vid ett fönster som synliggör elevers tänkande. Detta gör att denna typ av bedömning i samhällskunskap är att föredra. 

Autentisk bedömning handlar om sådan bedömning som är livsnära och realistisk, den följer med genom undervisningsprocessen. Under undervisningsprocessen ska läraren samla bevis på kognitiva processer och färdigheter som eleverna har nytta av i samhället nu och i framtiden. Det är först när bedömning får samhällelig relevans som den blir autentiskt för just samhällskunskapsämnet. Hållbar bedömning har också relevans för samhällskunskapsämnet eftersom lärare enligt läroplanen har till uppgift att utbilda elever till samhällsmedborgare och då är det viktigt med fokus på förmågor (istället för fakta/stoff) samt fokus på bedömning som stödjer ett livslångt lärande. Elever blir med en hållbar bedömning medvetna om att reflektera kring sitt eget lärande, vilket är viktigt för ett livslångt lärande eftersom det stödjer utvecklingen av den metakognitiva förmågan. Även detta menar Långström och Virta. 

Formativ och summativ bedömning

Bedömning med formativt syfte handlar, enligt Jönsson och Odenstad, om att man utnyttjar informationen man har om elevernas kunskaper som ett underlag för att stödja elevernas fortsatta lärande och utveckling. Den typen av bedömning används alltså för att få eleverna att utvecklas mot de mål man har satt upp för undervisningen. Dessa mål ska presenteras i början av det arbetsområde det gäller så att eleverna har en chans att nå dem genom att ha dem i medvetandet under arbetets gång. Den undervisning de får är det viktigaste stödet för att eleven ska nå målen som är uppsatta för dem. Eftersom formativ bedömning har som syfte att stödja elevens lärande är det viktigt att bedömningen ger nyanserad information om elevernas prestationer kopplat till de givna mål och kriterier som finns. Detta kan man göra genom olika bedömningsformer och bedömningsinstrument. Hur bedömningarna används är den största skillnaden mellan formativ och summativ bedömning. 

För att kunna göra en formativ bedömning finns det tre frågor som man måste besvara som lärare. Den första frågan är vart ska eleverna? Vad är målet med undervisningen? Den andra frågan är var befinner sig eleven just nu i förhållande till målen? Den tredje frågan är hur kan undervisningen hjälpa eleverna att ta sig vidare mot målen? 

Det jag ofta upplever att jag möter i diskussioner om formativ och summativ bedömning är en negativ inställning till summativ bedömning, vilket gör att man  lätt glömmer bort att synliggöra det viktiga med och syftet med summativ bedömning. Summativ bedömning har som syfte att fungera som ett urval till högra studier, vilket är viktigt att komma ihåg. Bedömning med summativt syfte är inte dåligt så länge man använder det på rätt sätt och under rätt del av kursen eller terminen. Summativ bedömning passar sig att använda i slutet av terminen eller kursen, det är då den typen av bedömning passar sig eftersom den inte ger information om hur eleven ligger till och hur den ska utvecklas för att nå målen. Den består istället av bedömning i form av betyget eleven har uppnått eller inte, vilket passar sig efter avslutad kurs, inte mitt i en kurs. Vid betygsättning, ska man använda sig av all tillgänglig information man har om elevens kunskaper från kursen/terminen.

Att ge summativ bedömning i form av ett betyg under en kurs eller termin ökar istället fokuset på själva betyget, och kan därmed skugga den eventuella formativa bedömningen som ges tillsammans med betyget om hur eleverna ska göra för att utvecklas vidare vilket inte är bra för elevens fortsatta utveckling. Därför anser jag att det är dumt att sätta ett betyg på ett prov eller en annan inlämningsuppgift. Ett betyg på ett prov i mitten av en termin eller kurs kan istället ge falska förhoppningar eller falsk information om var det slutliga betyget kommer landa. Vilket kan skapa missförstånd och tära på relationen mellan elev och lärare - då eleven tror att den ligger på en nivå som sedan inte motsvarar den nivå den slutligen kommer hamna på enligt läraren. Det kan missförstås som att läraren inte varit transparent om detta händer. Det är också missvisande att göra så eftersom ett prov eller en uppgift inte testar alla kriterier för kursen/ämnet som eleven läser. 

Å andra sidan kan det vara av vikt att under terminens gång ändå prata med eleverna om hur de ligger till och då ändå ge dem en summativ bedömning av de samlade resultaten, så att de vet vilket betyg de ligger på nu och vad de kan sträva efter. Men då är det viktigt att formativ framåtsyftande bedömning ges som komplement så eleverna vet vart de är på väg och hur de ska nå dit. 

För att sammanfatta kan alla bedömningar användas i summativt eller formativt syfte. Formativa bedömningar fungera bäst under terminens eller kursens gång, när eleven fortfarande har tid på sig att utveckla sig. Medan summativ bedömning passar bäst att använda i slutet av terminen eller kursen och inte under terminens eller kursens gång då eleverna kan bli omotiverade - kanske känna hopplöshet, eller tolka det betyget fel och därför bli besvikna i slutet av terminen/kursen. Det är också viktigt att tydliggöra för eleverna att bedömningar i slutet av terminen/kursen väger tyngre än de man gör i början, eftersom eleverna utvecklas och inte kan allting från början. 

I videon nedan redogör Skolverket för hur lärare ska tänka när de sätter betyg, alltså hur lärare kan använda bla summativ bedömning. 

Centrala begrepp i samhällskunskapsämnen

Centrala begrepp i undervinsingen är viktiga för elevers utveckling och kvalitativa förståelse oavsett vilket ämne det gäller. Det beror på att begrepp är ett ämnes språk, samt redskap för tänkandet och lärandet enligt Svanelid i Boken om The Big 5. Just därför är det viktigt att begrepp synliggörs i undervisningen och att vi som lärare tydliggör varför de finns och vad de innebär och betyder. Elever lär sig begrepp bäst om de sätts in i ett meningsfullt och reellt sammanhang. Det är så begripliggörandet av begreppen framkommer. Exempel på detta kan vara att eleverna får använda begreppen i en debatt eller i ett rollspel. Som lärare bör man starta arbetet med begreppsförståelsen tidigt och använda det ofta, i varje nytt arbetsområde. För de mer abstrakta begreppen ökar möjligheterna att lära sig ny kunskap, vilket är att utveckla tänkandet. Även detta menar Svanelid är viktigt. 

För att eleverna ska få förståelse för de mer vetenskapliga och abstrakt begreppen krävs det för det första att eleverna måste känna till begreppens innebörd och betydelse. För det andra så måste eleverna få lära sig och därmed får möjlighet att kunna använda begreppen i olika nya sammanhang. För det tredje så måste eleverna kunna relatera begreppen till varandra. 

Alla skolämnen har som sagt specifika ämnesbegrepp. I samhällskunskap kan man säga att de centrala begreppen är individ och samhälle. Resterande begrepp utgår ifrån dessa och de beror på vilket arbetsområde utifrån det centrala innehållet man för tillfället håller på med i undervisningen. Dessa begrepp kan även kallas underordnade begrepp Ex om man håller på med demokrati kan andra centrala begrepp som ingår i en underkategori till begreppet demokrati vara rättssamhälle, rättigheter, skyldigheter, valdemokrati och direkt eller indirekt demokrati. 

Arevik och Hartzel diskuterar praxismodellen i Att göra tänkandet synligt. Ovan är en bild från den boken som visar på hur modellen ser ut. Modellen består av tre nivåer som presenterar kunskapens flerdimensionella natur. Den hjälper läraren att synliggöra olika nivåer av kunskap och lärarens uppgift inför ett arbetsområde är planera för att praxismodellens tre nivåer ska beröras på olika sätt. Modellen är en utgångspunkt i diskussioner om planering och utvärdering om undervisning - det skapar ett gemensamt yrkesspråk. Den hjälper även läraren kommunicera till andra vad de kvalitativa förmågorna är och vilka mål och syften det finns med undervisningen. Med denna modell får man som lärare en klarhet i vilka förmågor som ska fokuseras på i undervisningen, däribland begreppsförmågan. 

Den första nivån, A-nivån handlar om konkreta upplevelser av verkligheten, direkta sinnesupplevelser. Här ligger undervisningsfokus på att göra saker samt upplevelser - så som upplevelsebaserat lärande. Det kan handla om övningar, rollspel, dramatiseringar. Det kan även handla om studiebesök.

Andra nivån, B-nivån handlar om språkligt beskrivande. Det är här man fångar verkligheten i ord och beskriver den med egna ord. Det är en symbolisk nivå. Undervisningsfokus ligger här på fakta, stoff och beskrivningar. Kunskapen har här karaktären av rätt och fel, ja eller nej. 

C-nivån, den tredje nivån, handlar om att elevens reflekterande över egna och andras erfarenheter. Här ligger undervisningsfokus på språk, tänkande, undervisningsinnehållets kvalitativa aspekter ex som tankekvaliteter, perspektiv, analys och förståelse. Denna nivå är språkligt abstrakt. 

För att sammanfatta diskussionen kring centrala begrepp så skapar begrepp, enligt Arevik och Hartzel, ordning och struktur i den fakta som berörs i undervisningen, vilket är definitionen av en kvalitativ kunskapshantering. 

Medier och dess påverkan på demokrati och opinionsbildning

Medierna är viktiga för vår demokrati. Dels för att de uppfyller det informationsuppdrag vi behöver för att kunna leva i en demokrati. Medierna förser oss med information och kunskap om samhälle. Av den informationen som förmedlas kan medborgare i en demokrati resonera, diskutera, bilda åsikter och fatta beslut som rör demokratin. Något som har vuxit fram de senaste åren är nyhetsundvikare, människor som aktivt och medvetet undviker nyheter och information från medierna. När vi ser detta ur en demokratisynpunkt är det en negativ utveckling eftersom det skapar klyftor i samhället om vilka som är upplysta och inte, vilket i sig påverkar demokratin negativt.

En annan viktig aspekt som medierna uppfyller i en demokrati är granskningsuppgiften. Medierna ses här som allmänhetens företrädare vars uppgift är att granska de inflytelserika i samhället, exempelvis politikerna eller personer som jobbar på våra statliga myndigheter. Idag är denna uppgift mindre än vad den var tidigare. Dels för att det krävs stora resurser för att granska något under en längre tid, men också för att det satsas mer på exempelvis underhållning än på granskande samhällsreportage. Även detta kan ses som en negativ utveckling när man ser det ur ett demokratiskt perspektiv. Eftersom det finns ett demokratiskt syfte med att medierna granskar statsmakten. 

En ytterligare uppgift som medierna har är forumsuppgiften. Medierna ska fungera som ett offentligt forum för debatt och samtal där olika grupper ska få komma till tals. Denna uppgift har med den fria åsiktsbildningen i en demokrati att göra och det är i mediernas offentliga rum som den kan få finnas och där andra lätt kan ta del av åsikterna och samtalen och skapa sig en egen uppfattning. När man jämför med hur det var under den första perioden av journalistikens och mediernas utveckling, uppmanas vi idag att vara interaktiva med de traditionella medierna som finns på internet. Vi kan delta och uttrycka oss mer än någonsin. Detta är en bra förutsättning för opinionsbildningen i samhället, vilket i en förläning skapar bra förutsättningar för demokratin vi lever i. 

Det jag anser är viktigast att lära elever angående mediernas roll i en demokrati är källkritik, mediekritik och mediekompetens. Exempelvis att inget som skrivs på internet, oavsett om det kommer från en traditionell och seriös nyhetssida, är helt fritt från vinkling. Jag tror också det är viktig att lära elever att medier påverkar oss på gott och ont. Att det vi ser i media inte alltid speglar verkligheten, att vissa saker exempelvis porträtteras på ett visst sätt i medierna på grund av normer och att medierna har en del i att skapa en normer. Att lära eleverna att kunna vara kritisk mot medierna samtidigt som de förstår mediernas demokratiska funktion. https://mediasmart.se/arskurs/gymnasiethttps://mediasmart.se/arskurs/gymnasiet, https://statensmedierad.se/larommedier/mikformigdigitalutbildning/medieochinformationskunnighet.366.html och https://statensmedierad.se/larommedier/kallkritikvemvadvarfor.361.html är två digitala läromedel som kan användas till denna aspekt av undervisning om medier. I sista länken finns på slutet av sidan flera olika länkar som man som lärare kan utnyttja i undervisningen om källkritik.

Media kopplas ofta, speciellt bland unga medborgare, till underhållning. Men det är som lärare viktigt att introducera den del av medierna som handlar om nyheter, information, kunskap och granskning av samhället. Den delen kanske de inte finner intressant av sig själva och jag tror därför det är viktigt att försöka göra denna del av medierna intressant. En annan viktig sak som jag anser att elever ska lära sig är att medierna fungerar som en offentlighet där man kan interagera med andra och att det är viktigt att utnyttja det genom att samtala med människor på ett civiliserat sätt, som kanske inte tycker som sig själv. Det är viktigt att lyfta att samtal berikar demokratin. Det kan man göra i sin undervisning genom att antingen använda sig av nutidskryss för att få en översiktligt nyhetskännedom http://mediekompass.se/nutidskryss/. Risken med det är dock att undervisningen saknar djup och därför kan man istället använda sig av uppgifter som har med analys av ett fåtal nyheter istället. Exempelvis att eleverna får i uppgift att varje läsa in sig på en nyhet och presentera den inför klassen och att man tillsammans då granskar den nyheten. Det ger ett djup i undervisningen eftersom det bidrar till en kvalitativ undervisning, man hinner gå djupare om man endast fokuserar på en eller två nyheter per vecka. 

Mediekompassen har även andra tips på lektionsaktiviteter http://mediekompass.se/lektionstips/ som kan vara användbara i undervinsingen om allt som rör medier.