Utan rötter fladdrar man bara runt. Man är ingenting, och man kan vara allt. Vad som helst, vem som helst, var som helst. Man hör inte till någonstans. Det är en slags befrielse – den jag seglat fram på som ung vuxen – men det är också ingenting.

Johanna Wallin, Ingen vanlig pappa som man bara har

JANUARI

Hon lovade sig själv att skriva några rader varje dag. Jag vill tacka dig K för att du botat min rotlöshet. Jag vill tacka dig B & K för att ni gett mig en självklar plats. Jag vill tacka dig L.L. för att du ger mig ett sammanhang. Det är som att nu, när jag är ute själv i den här världen igen måste lära mig på nytt. Allting blir så läskigt utan er. Önskade att ni fysiskt kunde hålla min hand i stunder. Stunderna när jag skäms.

Ida Be

DAG 65 | VECKA 13 Jaha, jag vet inte heller om jag har så mycket att komma med den här veckan. Leif var på besök, det var trevligt. Jag glömde fixa bilder från årsredovisningarna som jag lovade förra veckan, men tänker att vi skiter i dem nu. Så himla roligt är det inte att titta på olika årsredovisningar. 

Vi fortsätter att jobba 40% fördelat på fyra dagar. Något som emellanåt leder till en del diskussioner. Vad innebär 40% när man är företagsägare och inte gör 40-timmarsvecka i vanliga fall. Har emellanåt känt mig lite som femte hjulet den här veckan, lite rotlös och delvis också lite tappat styrfart. För jag är ju varken ägare eller anställd, “bara” praktikant. 

Men, känslan av rotlöshet är inte total. Den här veckan har jag suttit ett par dagar med Jakob jämte mig och byggt webb. Har varit heeelt slut när jag kommit hem. Hjärnan har liksom kokat och jag har helt sonika fått gå och lägga mig. Att jag, delvis, fått leda det här webbprojektet beror på att kunden önskat att vi ska bygga deras sida i ett plug-in/en site builder som Jakob inte kan. Så meningen är att jag ska lära honom, jag som inte har full koll själv. 🙈 Men, det är bra, vi lär oss båda nya grejer och jag gör nya upptäckter. Och även om det är sjukt jobbigt - och emellanåt rätt utmanande med någon som sitter jämte och säger “men kan man inte göra si eller så” eller “fast jag vill att det ska se ut på det där sättet - vart ändrar man det” - så är det väldigt lärorikt och Jakob blir nöjd. Vilket innebär att jag också borde blir det för Jakob är banne mig värre än vad jag är när det kommer till att sätta krav på sig själv och bli nöjd!

Peace out!

Har ett bra hum om vad som är bra men så bom pang händer livet där omdöme inte klingar med grundvärderingar. Blamear det på rotlöshet och rastlöshet

Väldigt intressant bok om hur skuld och rotlöshet kan gå i arv i generationer. Mycket läsvärd 📖📖📖📖 (på/i Öjersbovägen)

Om man nu ska ha en blogg, så kan jag likväl vara personlig.

Jag är inte helt bekväm med det, men det är en bra övning på att prova på det här som kallas för att vara personlig, men inte för personlig.

Med ganska så jämna mellanrum kan jag känna mig rotlös, det händer var gång något händer i mitt liv. Att jag inte känner mig riktigt till ro någonstans, och inte vet var jag ska ta vägen.

Då har jag två saker, personliga saker, som får mig att känna mig till ro.

1, min flagga. Jamaicas flagga tillför (kanske bara något jag inbillar mig) en ro hos mig här i Sverige. Jag är ju halvsvensk och så, men Jamaica är samtidigt en stor del i mitt liv. Var jag än har bott så har den flaggan hängt med.

2, Toots and the Maytals - Take me home (countryroads) Sant, det är en cover. Men det är en otroligt bra cover/rewrite som gör mig go inombords. Go, haha.. Det gör mig varm, och lugn inombords.

Tror att en annan anledning till min känsla av kaos är att jag inte har några hörlurar. Jag har ingen sinnesro i min vardag. Den enda som kan ge mig ro, sitter uppe i kungliga hufvudstaden och har det bra.

December.. Kom nu.

men han var varken syster eller bror. han var bara Atlas. men inte är det bara att vara Atlas. det är att vara spårlös, en karta utan gränser. ett världshav utan slut. är det inte så det känns i alla fall? som stumhet i alla ådror.

Martina Moliis-Mellberg, A