Tumgik
#oscar wilde ett liv
forislynx · 1 year
Quote
Det egendomligaste draget i hans andliga utrustning kan definieras i en enda mening: halva hans jag, den emotionella sidan hos honom, utvecklades aldrig förbi ynglingastadiet, och andra hälften, den intellektuella sidan, var väl utvecklad vid en ålder när de som han umgicks med knappt ens hade börjat tänka på egen hand ... Han kom sålunda att alltid framstå som en exceptionellt begåvad student, halvt gosse, halvt geni. Sådan förblev han så länge han levde ...
Hesketh Pearson, Oscar Wilde - ett liv
0 notes
louiseeklund · 5 years
Text
3 Februari 2019 Söndag
00:36
Jag hann inte se klart filmen jag kollade på. Katten blev tokig för att jag aldrig gick och lade mig.
00:37
Jag har en tendens att spela upp gamla fragment av mitt liv när jag är ensam. Eller jag liksom pratar för mig själv till någon eller om något. Som ett slags skåderspel. Jag övar upp mina skåderspelar-talanger och jag övar upp improvisation i tal. Det är som att skriva egentligen men de kommer inte lika snabbt och naturligt för mig, men bra blir det.
09:43
Jag är avundsjuk på Kip. Han lyckas... om det nu är det han försöker göra. Jag känner liksom att jag inte lever ett värdigt liv, att jag inte lever alls. Att jag en lördagkväll är ensam i stillhet, i lugn. Medan han uppdaterar en frekvens i sina sociala medier för tre timmar sen, uppenbarligen åkte han inte till landet, han åkte för att träffa sina nya vänner som verkar mycket mer spännande och exalterade än jag. Eller inte bara verkar, de är. De är i trettioårsåldern och lever på som de ska. Jag är är sjugoårsåldern och lever som i en annan planet. Vi lever i separata världar där jag på något sätt lockas till dem. Men jag har inte deras energi, deras driv. Jag har inte det dem har. Jag är för seriös. De händer inget här. Hur kan han se något i mig, i Louise, i hon som hellre sitter hemma än går ut. Jag blir åksjuk. Jag blir ledsen. Jag känner att jag inte lever. Att jag lever på fel sätt. Hur blir jag rolig? När skall jag börja leva? Fyfan. Fyfan. Fyfan. Jag har inget i hans värld att göra. Han kommer upptäcka det snart. Hans vänner vill inte ha med mig att göra. Jag är en vanlig svensk tjej som dricker mellanmjölk och te. Egentligen hade jag viljat vara mer wild and crazy och det är därför jag vill bort från Sverige. För jag kan inte vara det här.
09:45
Jag måste göra något av mig själv. Jag måste skrota mig själv och påbörja något nytt. Jag måste lämna idén om mig själv och ta fram den som jag i mitt hjärta är.
09:55
Han är så mån om att jag ska se hans storys, att jag ska se vad han håller på med. Han vill uppenbarligen göra mig avundsjuk. Han tvingade mig till att lägga till honom igen både på Instagram och Facebook. Han visste väl att det skulle påverka mig.
09:58
Han förgiftar mig. Han gör mig starkare och svagare på samma gång. Han får mig ur balans. Han är en person jag vill vara. Jag är avundsjuk för att jag själv inte är lika fri.
10:00
Varför kan jag inte bara vara glad för honom? Varför blir jag arg? Jag känner för att slåss och brotta ner hela världen. Jag känner för att ställa mig på toppen och visa vem jag är. Varför är jag så jävla lugn och icke-kapabel till att leva?
10:02
Han försöker göra sitt för att få mig tillbaka men snart lär han märka att det inte är mig han vill ha. Han har bara behövt mig för att förstå att han inte kunde leva på sättet han levde på, men nu när han är bättre, nu när han vet vad han behöver jobba på så behöver han inte mig. Vi går olika vägar. Han tar motorvägen medan jag går vilsen på en stig som leder till en äng där jag fastnar vid några blommor och aldrig ger mig av. Jag trivs där på ängen. Omedveten från allt bortom skogen. Men så fort jag får en glimt av vad som försegår där ute vill jag dit. Men jag kan inte ta mig dit för de skulle betyda att jag aldrig skulle hitta tillbaka till min underbara äng. Det är antingen det ena eller andra. Jag blir trött av det minsta lilla oljud.
10:08
På min äng har jag allt jag behöver. Jag har ett staffli och oändligt med canvas, penslar och färg. Jag har en dator i vilket går på solenergi där jag skriver och det är där jag får glimten av världen där ute. Det är soligt, varmt och det är vackert. Det finns en bäck som rinner från glaciären. Där finns kvittrande fåglar i färgglada färger. Det är bara jag och den behagliga världen med mina instrument som leder mig framåt. Där har jag även en saxofon och ett piano som är till för att stilla ensamheten.
10:13
I datorn ser jag ibland blickar från Kips fartfyllda liv. Han är på motorvägen. Jag ser honom åks mellan plats och plats. Han står aldrig still. Han möter talangfulla inspirerande hungriga människor som alla är rädda för att dö, så de ser till att leva sina liv fullt ut. Han själv skådespelar med världens bästa skådespelare och får en självklar plats hos dem. Han arbetar hårt och träffar människor som för honom fram i karriären. Han påbörjar projekt efter projekt och slutför dem lika så. Han träffar alla möjliga människor världen över och hör historier från livsöden som han tar upp och filmatiserar. Han vinner Oscar efter Oscar. Han tänker inte mycket på mig, men han checkar av ibland och frågar om min äng ännu grönskar. Han upplever sann lycka med andra. Han skålar och han bidrar med sin del till världen. Han donerar till välgörenhet, han startar välgörenhetsorganisationer, han involverar sig för att göra sin del. Han har hus i flera olika länder, hus han själv designat. Ett hus mitt i skogen där han finner ro dit han tar sig för att koppla av. Han har ett penthouse i New York. Han har ett hus i Los Angeles. Han har har ett hus på Australiens östkust. Tillsammans med vänner har han ett gemensamt landställe i Sveriges skogar. Han har allt jag drömt om medan jag sitter fast på en äng någonstans i en skog. Jag lever i en dagdröm jag inte kan ta mig ut. En dagdröm som jag inte vet om jag vill ta mig ur. Jag lever ett liv som är behagligt och skräddarsytt för mig, ändå drömmer jag mig ut till motorvägen, till livet där ute. När ska jag lägga ut spår så att jag kan hitta tillbaka? När tar jag steget ut från skogen och in i världen hos andra. Vad är min innersta vilja? Vem är det jag är? Har jag någon drivkraft? Hur tar jag tag i den? När ska jag inse att gräset inte är grönare på andra sidan? Det växer inget gräs på asfalt. På min lilla rofyllda äng behöver jag inte oroa mig för någonting annat än mig. Där kan jag skapa, kreera i all oändlighet. Mina målningar, min musik och mina texter når ut. Men jag når inte ut. Jag är förslavad i mig själv. Jag har låst mig till ängen.
10:32
En ganska stor del av mig är att Kip på något sätt kan rädda mig. Att han visa mig vägen ut och göra mig fri min inre frid. Men är det inte en inre frid ni alla eftersträvar. Vem är jag om jag väljer bort den? Vem är jag utan min äng? Jag lever i paradiset, men paradiset är tråkigt. Det är bara jag där. Vem ska jag dela det med om ingen någonsin ramlar förbi?
10:37
Jag minns nu att när Kip var ute ur leken, för bara sådär någon vecka sedan. Då var jag ganska fartfylld. Det hände saker hos mig som inte sker då han är här. Jag var ute kanske hela tiden. Jag träffade folk nästan varje dag. Nu är han tillbaka och jag låser in mig själv. Hur kan endast hans närvaro i min stad bidra till något sådant? Hur kan hans energi stråla så starkt? Glömmer jag bort att han är här blir det nog mer liv i mig. Jag kan känna mig social och fartfylld om jag inte jämför mig med honom. Han är på en helt annan nivå än jag. Han är Solen, jag är Saturnus. Allt kretsar runt honom, vad kretsar runt mig?
10:44
Det är inte varje dag jag känner avundsjuka. Det är inte på många jag känner avund på. Kip är uppenbarligen den i min närhet jag känner mig avundsjuk på. Gör det mig inspirerad? Något så när. Han är nio år äldre än jag, i hans ålder måste jag ha nått hans höjder. Han har inte nått dit förens nu egentligen och han tackar mig. Han tackar mig för det. Jag skall ägna dagen åt att planera mina nio kommande år.
10:49
Nu är han påväg till landet, troligtvis med Elli i bagaget. De skulle basta, sa han igår.
11:00
Jag får inte glömma att jag hade det väldigt trevligt igår. Det var exakt så jag ville ha det. Jag i min ensamhet och se på film. Det händer ju aldrig. Förvisso fick jag inte se klart rullen pågrund av min katt. Jag lät mig sova ut idag, jag är inte bakfull och jag känner ett driv och jag känner mig tävlingsinriktad. Jag vill skriva. Påbörja en bok som är helt och hållet påhittad. Jag vill se hur långt min fantasi når. Jag vill också rita och rita klart fina teckningar. Jag är taggad på att städa lägenheten, tänker städa omkring kl 1. Ikväll ska jag träffa Ash. Jag är on fire.
11:06
Okej. Så jag har uppenbarligen ett behov av att synas. Av att finnas till och det är allt jag består av. Det är min drivkraft.
11:24
Kipan ringde och jag berättade allt jag hade tänkt på. Samt att jag lade upp förslaget att byta namnen på dagarna i veckan till siffror istället. Så på dag fyra, ska vi besöka hans konstnärsvän i studion. Du är solen, jag är Saturnus. Han sa också att mitt liv är mycket mer intressant och bra än vad jag påstår det vara. Han har rätt trots allt. Jag har allt jag behöver på min äng. Jag har trygghet och stillhet. Men jag saknar havet.
12:00
Jag vill vara Coltrane.
12:03
Eller med det menar jag att jag vill vara som honom. Jag ser upp till honom.
12:11
En sak jag innerligt ångrar, inte för att jag hade kunnat gjort någonting åt det, är att jag inte föddes på femtiotalet. Eller sextiotalet hade kanske räckt. Jag är avundsjuk på mina föräldrar som har levt parallellt med så många otroliga legender. Att jag inte har levt samtidigt som John Coltrane, gör mig oerhört besvärad. Det är heller inte något som jag kan göra något åt. Det finns inte samma slags människor längre, människor som skapar för kärlek och hopp. Dagens människor skapar för att bli sedda och de gör allt för att synas. De är sociala-medier-freaks. De gör allt för att få likes. Sociala medier har förintat kärnan av mänskligheten. Visst har det fört oss fram i evolutionen, visst har de gjort planeten mindre. Men legenderna från 50-talet är borta. Jag lever i en modern tid.
12:18
Vi behöver fler personer som tror på mänskligheten.
12:36
Om du gillar det, gillar du det och om du inte gillar det, gillar du det inte. Han gjorde något andligt som vissa kanske inte förstod - Det är där jag vill vara.
12:57
Så orättvist att en så godhjärtad man som John Coltrane skulle dö av levercancer i 40-års åldern. Jag ryser av obehag. Han gav oss mycket av sina år iallafall.
19:09
Dagens utflykt blev till Aspudden med pappa för att slänga skräp i Sätra. Sen en tur förbi mälarhöjden påväg till Biltema innan vi åkte tillbaka hem igen. Snön har varit så tjock, lätt och vacker idag. Otroligt vacker! Det låter kanske inte särdeles speciellt men jag lovar dig. Det var en fin kvalitetstid med pappa.
19:11
Innan dess så spelade jag Saxofon och jag lovar er, att jag har börjat spela saxofon igen är det bästa som hänt mig.
19:12
Ska träffa Danial nu.
19:14
Jag har fått Kip att byta ut veckodagarna mot nummer. Så mycket lättare. 1-7 liksom. Start till slut. Känns mycket mer logiskt så.
0 notes
Text
2017: a year in books
Januari:
Mrs Dalloway - Virginia Woolf
Liv till varje pris - Kristina Sandberg  
Genusperspektiv på pedagogik - Inga Wernersson 
Tiggarflickan - Alice Munro 
Februari:
De polyglotta älskarna - Lina Wolff  
Djupa, kärlek, ingen. Dikter 1992-2005 - Ann Jäderlund 
I väg, på plats - Pia Juul  
Mars:
Utplåna fraserna - Ingeborg Bachmann  
Älskade - Toni Morrison 
Hundra år av ensamhet - Gabriel García Márquez  
Case Closed 16 - Gosho Aoyama  
Case Closed 17 - Gosho Aoyama  
April:
Maken: en förhållanderoman - Gun-Britt Sundström  
Vasa: a swedish warship - Fred Hocker 
Att fånga tillfället. Hur ett fiaskobaserat enföremålsmuseum blev världsberömt - Klas Helmerson  
Framtidens feminismer: Intersektionella interventioner i den feministiska debatten - red.Paulina de los Reyes 
Mary - Aris Fioretos  
Maj:
I love dick - Chris Kraus  
Det här är hjärtat - Bodil Malmsten 
Juni: Jag älskade honom - Anna Gavalda  
Drottningen vänder blad - Alan Bennett 
Zeitaspekte. Anthologie - Rita Kuhn 
Regn - Josefine Klougart  
De blå silkesstrumporna - Elin Wägner  
Ojura - Stina Stoor  
Juli: Anvisning att på 60 minuter bliva konstkännare - August Strindberg 
Att titta ut genom fönstret - Orhan Pamuk  
Bliss - Katherine Mansfield 
Augusti: Jag brinner: roman - Torbjörn Säfve  
Språk och kön - Ann-Catrine Edlund 
Början - Gun-Britt Sundström 
Tiden - Maria Küchen  
Madame de Breyves melankoliska sommar - Marcel Proust 
September: My Name is Aram - William Saroyan 
Ett köns bekännelse - Riikka Pulkkinen 
Oktober:
Träume - Günter Eich  
Andorra - Max Frisch 
Sociolingvistik - Eva Sundgren 
Skriva och samtala. Lärande genom responsgrupper - Torlaug Lökensgard Hoel
November:
Jag skulle så gärna vilja förföra dig - men jag orkar inte - Margareta Strömstedt
Sång till en fjäril - Maria Küchen 
Das Muschelessen. Text und Kommentar - Birgit Vanderbeke 
Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig - Bodil Malmsten 
December:
Fråga Alice - Beatrice Sparks
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket - Gunnar Ardelius
Den tyska grammatiken  - Ulrike Klingemann
Carmilla - J. Sheridan Le Fanu
The Murders in the Rue Morgue - Edgar Allan Poe
The Lion, the Witch and the Wardrobe (The Chronicles of Narnia #2) - C.S. Lewis
Snedronningen - Hans Christian Andersen
Persepolis #1 - Marjane Satrapi
The Arrival - Shaun Tan
Cirkeln (Engelsfors #1) - Mats Strandberg
Hjärtans fröjd - Per Nilsson
Näktergalen och rosen & Lady Alroy - Oscar Wilde
Kärleksprövningen - Mary Shelley
Efter balen - Lev Tolstoj  
0 notes
boyz-suxx · 7 years
Quote
Lidandet är ett enda långt ögonblick. Vi kan inte dela upp det i årstider. Vi kan bara konstatera att det kommer och går, att det ibland är starkare, ibland svagare. För oss rör sig inte tiden framåt. Den bara välver omkring ett centrum av smärta. Den förlamande orörligheten i ett liv där varenda liten detalj är infogad i ett oföränderligt mönster, så att vi äter och dricker och går till sängs och ber, eller åtminstone knäböjer för att be, efter en järnhård lags orubbliga paragrafer, detta stillastående som gör varje fruktansvärd dag i minsta detalj lik sin broder tycks sprida sig till de yttre krafter vars väsen är oupphörlig förändring. Om såningstid eller skördetid, om skördefolk går böjda över säden eller vingårdens arbetare som banar sig väg bland plantorna, om gräset i trädgården, vitt av nedfallna blommor eller bestrött med mogna frukter, vet vi intet och kan intet veta.
Oscar Wilde, De Profundis
0 notes
forislynx · 1 year
Quote
Allmänna uppfattningen i Amerika [om honom] var att han åt blommor, och man väntade sig att få se en man som snarast liknade en tropisk växt.
Hesketh Pearson, Oscar Wilde - ett liv
0 notes
forislynx · 1 year
Quote
Wilde for över på andra sidan Delawarefloden för att besöka Whitman i Camden. Whitman var 63 år, Wilde 27. De talade om Swinburne, Rossetti, Morris, Tennyson, Browning, och om samtliga yttrade sig den unge mannen mycket vältaligt. Walts svägerska tog fram en flaska fläderbärsvin, och Oscar drack det som om det hade varit nektar. Sedan gick de upp i översta våningen och satte sig i "kulan". "Får jag kalla er Oscar?" frågade Whitman. "Det skulle jag tycka mycket om", svarade Wilde och satte sig tillrätta på en pall vid den andres fötter. Under samtalet sade Wilde: "Jag kan inte lyssna till någon som inte tilltalar mig genom en tjusande stil eller sitt ämnes skönhet." "Käre Oscar", svarade Whitman, "jag har alltid tyckt att den som lägger an på skönhet i och för sig är inne på fel väg. Jag betraktar skönheten som ett resultat, inte som en abstraktion." Wilde instämde: "Ja. Jag minns att ni har sagt 'All beauty comes from beautiful blood and a beautiful brain'. Och det tycker jag också när allt kommer omkring." När de hade talat i två timmar, sade Whitman: "Oscar, ni måste vara törstig. Jag ska göra i ordning en punschbål." Wilde medgav att han inte hade något emot något att dricka, tömde hastigt ett stort glas varm mjölkpunsch och sade farväl. "Adjö, Oscar, ha det bra!" sade Whitman, som efteråt skildrade sin gäst som en stor, kraftig, bra pojke: "Vi hade mycket trevligt tillsammans. Jag tycker att han är äkta, uppriktig och manlig... hans ungdomliga hälsa, entusiasm och spänstighet är uppfriskande."
Hesketh Pearson, Oscar Wilde - ett liv
0 notes
forislynx · 1 year
Quote
Wilde är en av den engelska litteraturens mest självbiografiska författare, hans personlighet dominerar i alla hans verk, och så gott som varje fras däri präglas av hans individualitet: hans tankedjup som kritiker, hans ytlighet som skapare. Ända tills han kom i fängelse upplevde han verkligheten endast genom sin intelligens, aldrig genom sin känsla, och denna begränsning var han fullkomligt medveten om.
Hesketh Pearson, Oscar Wilde - ett liv
0 notes
forislynx · 1 year
Quote
Alla mänskliga varelser är i högre eller lägre grad egoister, men de kan i stort sett indelas i två grupper: de civiliserade som inser att de är av betydelse enbart för sig själva och som är i stånd att intressera sig för andra, och de ociviliserade, som är olyckliga såvida deras betydelse inte allmänt erkännes och som kräver ett intresse för sin person som de inte kan återgälda.
Hesketh Pearson, Oscar Wilde - ett liv
0 notes
forislynx · 1 year
Quote
Wilde kunde omöjligt förstå hur någon dag efter dag kunde sätta sig ner och arbeta på samma bok i åratal.
Hesketh Pearson, Oscar Wilde - ett liv
0 notes
forislynx · 1 year
Quote
Wilde tycktes överallt finna någonting av skönhet och intresse. "En gång i tiden var det alltid vår i mitt hjärta", skrev han under sina sista år. "Mitt temperament var besläktat med glädjen."
Hesketh Pearson, Oscar Wilde - ett liv
0 notes
forislynx · 1 year
Quote
Det måste huvudsakligen ha berott på Wildes eviga pojkaktighet att han under de första fyrtio åren av sitt liv inte kände sig olycklig en enda dag, och fastän han från och med sitt fyrtioförsta år kom att erfara hur det kändes att vara olycklig, var hans elasticitet så stor att han inte kunde dväljas i djupen många timmar i taget. Det förhärskande draget i hans natur, som förklarar hans framgångar i sällskapslivet och det intryck han gjorde på andra, var en okuvlig förmåga att vara lycklig ... Wilde älskade livet, och hans intresse för sig själv, vilket var avsevärt, sammanhängde med hans intresse för världen omkring honom, vilket var oändligt.
Hesketh Pearson, Oscar Wilde - ett liv
0 notes
forislynx · 1 year
Quote
Det var något egendomligt över hans yttre person redan på den tiden. Hans långa, vackert bruna hår omgav ett stort, färglöst ansikte med anmärkningsvärt vacker panna, stor näsa, fylliga läppar och underbara ögon som alltid skiftade färg under de tunga ögonlocken ... Han var 180 centimeter lång och inte längre klumpig och tafatt utan förde sig med en air av absolut självförtroende.
Hesketh Pearson, Oscar Wilde - ett liv
0 notes
forislynx · 2 years
Quote
På kvällen for man till basilikan San Paolo fuori le mura, och på vägen gjorde Oscar, mot vännens önskan, ett uppehåll vid protestantiska kyrkogården för att i vördnad knäfalla på gräset vid Keats' grav.
Hesketh Pearson, Oscar Wilde - ett liv
0 notes
forislynx · 2 years
Quote
Medan han bodde på Station Hotel i Newcastle-on-Tyne och begrundade den rådande fulheten, kom han till den slutsatsen att om han skulle födas på nytt, skulle han vilja komma till denna världen som en blomma, även om det för hans synders skull bleve som en röd pelargonia.
Hesketh Pearson, Oscar Wilde - ett liv
0 notes
forislynx · 2 years
Quote
Att slå en person till marken är kanske inte bästa sättet att inge honom aktning för poesi, men ibland är det enda sättet att lära honom ett hyfsat uppträdande.
Hesketh Pearson, Oscar Wilde - ett liv
0 notes
forislynx · 2 years
Quote
När det gäller att bedöma det inflytande som en persons verk eller karaktär har haft på en annan människa, måste man alltid komma ihåg att det inte går att under någon längre tid driva en människa åt ett håll dit hon själv inte vill röra sig, och det är i stort sett riktigt att påstå, att varje inflytande som en bok eller en människa antas ha haft på en person inte är någonting annat än ett avslöjande av vad som finns latent inom personen själv. Wilde insåg detta när han mot slutet av sitt liv sade: "De enda författare som har haft något inflytande på mig är Keats, Flaubert och Walter Pater, och innan jag stötte på dem, hade jag själv gått mer än halva vägen för att möta dem."
Hesketh Pearson, Oscar Wilde - ett liv
0 notes