DEBATT. Ett av den tillträdande högerregeringens första förslag är att utreda utökade möjligheter att kunna utvisa kvinnor i prostitution.

Förslaget innebär ett enormt bakslag för kvinnors rättigheter, urholkar den svenska modellen och riskerar att sabotera det arbete som civilsamhället byggt upp på området under de senaste 20 åren.

Sverige blev 1999 det första landet i världen att kriminalisera sexköp. Bakgrunden var en statlig utredning där utredarna följt med och intervjuat kvinnor i prostitution under flera års tid.

Utredningen slog fast att kvinnorna i regel befann sig i en mycket utsatt situation och att sexköpen innebar ett utnyttjande av detta. Sexköparna ville ha sex, kvinnorna ville ha mat och tak över huvudet och för att få det tvingades de sälja sina kroppar.

Att skaffa sig sex genom att utnyttja en kvinna som inte har något annat alternativ för att överleva är att begå ett övergrepp. Liksom vid andra typer av våld bör den som gör sig skyldig till övergreppet kriminaliseras medan den som utsätts bör få stöd och skydd.

Mot denna bakgrund instiftades sexköpslagen, som länder som Norge, Island, Irland, Kanada, Israel och Frankrike tagit efter. Medan de lär av oss och utvecklar den svenska modellen, riskerar Sverige nu att gå tjugo år tillbaka i tiden.

Ur det så kallade Tidöavtalet:

”Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svensk gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen. En utredning ska därför uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel.”

Som exempel på ”bristande vandel” lyfts bristande regelefterlevnad, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer, missbruk och prostitution. Med denna formulering likställs brottsutsatta med brottslingar, vilket urholkar synen på prostitution som våld.

Medan de som åker fast för sexköp kommer undan med villkorlig dom och dagsböter vill Sverige nu straffa kvinnor i prostitution och utsatta för människohandel med en av lagens strängaste påföljder: Utvisning.

Vad kommer härnäst? Vilket straff ska tilldelas kvinnor som utsätts för våld i nära relation? Hur klandervärd är en våldtagen kvinna? Eller är det bara vissa brottsoffer som ska marginaliseras?

Denna ordning kommer minska kvinnors incitament att vittna och att ta emot stöd. Det kommer bli svårare om inte omöjligt för polisen att lagföra sexköpare.

Det behöver säkerställas att utsatta får tillgång till stöd och skydd i enlighet med Sveriges internationella konventionsåtaganden. I Europarådets konvention om människohandel har Sverige skrivit under på att människohandel är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och en kränkning av människans värdighet och integritet.

Att våldsutsatthet läggs som grund för utvisning är orimligt. Orden ”bristande vandel” bör aldrig användas för kvinnor vars kroppar säljs och utnyttjas, snarare bör det beskriva de män som väljer att begå dessa våldshandlingar.

De allra mest utsatta är dessa kvinnor som inte sällan tvingas träffa tio män om dagen vilka vårdslöst använder deras kroppar och svåra situation. De som säljer sex blir ofta misshandlade och våldtagna, många får leva med komplex traumatisering för resten av sina liv.

Det handlar om våldsutsatta kvinnor som varje dag tvingas leva i en värld där brott mot dem blir en kortvarig notis i nyhetsflödet, om ens det.

Med aktuellt förslag kommer kvinnorna straffas medan männen som begått brotten får böter, om något alls.

Liberalernas Johan Pehrson skriver på Twitter att Tidöavtalet visar att en röst på Liberalerna är en röst på jämställdhet. Skrivningarna i Tidöavtalet pekar på motsatsen för kvinnor och flickor som utsätts i prostitution.

Kvinnors rättigheter gäller alla kvinnor. Som skrivningarna i Tidöavtalet är nu så strider de mot principen om kvinnors mänskliga rättigheter.

Clara Berglund, generalsekreterare Sveriges kvinnoorganisationer Emma Persson, advokat Gabriella Kärnekull Wolfe, ombudsman mot kommersiell sexuell exploatering av barn Ida Östensson, chef för kommunikation och påverkan Child10 Jacob Flärdh, ordförande Plattformen civila Sverige mot människohandel Madeleine Forsén, ansvarig för arbetet mot människohandel Räddningsmissionen Madeleine Sundell, människorättsjurist Malin Roux Johansson, generalsekreterare Real Stars Maria Melkersson, ordförande Rosenlundstödet Olga Persson, ordförande Unizon Saga Brodersen, styrelseledamot och samordnare Inte din hora Silvia Ingolfsdottir Åkermark, advokat Wiveca Holst, riksorganisationen för Kvinno- och tjejjourer i Sverige Zandra Kanakaris, generalsekreterare 1000 möjligheter

Lena Mellin och den politiska kaffesumpen

Få saker får det att pirra till i magen på politiska kommentatorer som en ny opinionsundersökning att sätta tänderna i. Likt en spågumma petar de fingrarna djupt i den politiska kaffesumpen och slänger ur sig vilda spekulationer som vore det strålat in i deras huvuden direkt från en högre makt.

Det som möjligtvis kan konkurrera om att ge politikspanarna ståpäls är en gammal hederlig regeringskris. Aldrig har det funnits ett mer gyllene läge att med säker stämma deklarera vad precis alla borde ha gjort annorlunda.

Så föreställ er bara den jackpot det innebär när de två sakerna kombineras.

Häromdagen var det Lena Mellin på Aftonbladets tur att låta ögonen lysa mjölkvita och spana in i etern. Och resultatet blev ett politiskt horoskop dränkt från ingress till byline i tveksamma slutsatser och genomskinlig partiskhet. Låt oss ta en närmre titt!

Förtroendet för V-ledaren Nooshi Dadgostar har gått som en raket under denna korta period. Andelen som har stort eller mycket stort förtroende för henne har ökat med hela sju procentenheter under denna korta tid. Nu har 39 procent, nästan fyra av tio, stort eller mycket stort förtroende för henne.

Förtroendet för Vänsterpartiets partiledare har skjutit i höjden efter att hon tog ställning mot marknadshyror. Det här var något Vänsterpartiet hade lovat att göra sen länge, och att en politiker faktiskt gör vad de lovat är uppenbarligen något som uppskattas av många väljare. Det här är ärligt talat en ganska enkel analys att göra. Men den verkar inte passa in i Lena Mellins världsbild, för hon väljer istället en annan väg.

Man kan tycka att det är märkligt eftersom det var Vänsterpartiets motstånd mot ett utredningsförslag om fri hyressättning i nybyggda hus som utlöste den nuvarande krisen och att regeringen röstades bort. Många väljare anser att det är rent trams. Men trots det ökar förtroendet för Dadgostar.

Trots att Lena Mellin alltså sitter på facit - att det Nooshi Dadgostar och vänsterpartiet gjorde var enormt populärt bland deras väljare - så väljer hon att kasta bort det till förmån för att påpeka att många väljare faktiskt tyckte att det var tramsigt. Istället för att fundera på varför förtroendet ökar gör hon poängen att det inte borde öka.

Om jag vore en cyniker hade jag kanske sagt att Lena Mellin är mer intresserad av att uttrycka sin egen åsikt än att skildra verkligheten här. Men låt oss istället gå vidare och se vad mer för guldkorn vi kan gräva fram.

Det gör det också för statsminister Stefan Löfven. Under den senaste veckan, sedan han röstades bort för att en majoritet i riksdagen saknade förtroende för honom, har hans förtroende stärkts hos allmänheten med två procentenheter.

Här görs ingen analys alls, vilket kan tyckas märkligt. Ungefär lika märkligt som det kan tyckas att Löfven stigit i förtroende trots att han röstats bort från sin position som statsminister. Kanske kände Lena inte att hon hade någon bra analys här och gav istället bara upp.

En intressant sak att ta upp här är konceptet felmarginal. En sak som ni kanske inte vet om mig är att jag pluggade journalistik en gång för ungefär fyra miljarder år sedan. Jag var visserligen en absolut bedrövlig student som snubblade mig genom mina tre år på universitetet och sedan direkt gav upp på idén att bli journalist, men någonstans långt bak i huvudet minns jag fortfarande lektionerna i statistik.

När man gör en statistisk undersökning är det sällan möjligt att fråga hela populationen man vill dra slutsatser om. Demoskop, som utfört den här opinionsundersökningen, har exempelvis inte frågat alla tio miljoner invånare i Sverige om deras åsikt om partiledarna. Istället har de frågat 1184 personer, och extrapolerat statistiken från svaren de fick.

Man kan så klart inte veta säkert att de 1184 personerna är ett perfekt genomsnitt för det svenska folket, så därför måste man räkna med en viss felmarginal. Aftonbladet har inte valt att publicera någon information om undersökningens felmarginal, i alla fall inte i den här texten, vilket tyvärr är vanligare än man skulle önska i tidningsbranschen, men lite googlande tog mig till Demoskops egen sida om felmarginal.

Säg att skattningen av sympatierna för ett visst parti är 18 % i ett urval om 1000 personer. Det ger en felmarginal på +/- 2,5 %. Felmarginalen kompletteras med något slags sannolikhetsutlåtande, en konfidensnivå. Ofta är denna nivå satt till 95%. Det betyder att om undersökningen upprepades många gånger skulle felmarginalen skriven som ett konfidensintervall 18% +/- 2,5 % innehålla det sanna värdet i 95 % av fallen.

De räknar alltså med en felmarginal på 2,5%, med en konfidensnivå på 95%. När jag gjorde en egen uträkning via en tjänst online så fick jag det till 3%, men jag är ganska dum i huvudet, så jag kan inte svara på vem som har rätt. Oavsett om felmarginalen är 2,5% eller 3% så är den dock högre än den rapporterade ökningen med två procentenheter för Löfven. Vilket betyder att den siffran är helt meningslös, något man tycker att en professionell journalist som Lena Mellin borde veta.

Har förtroendet för Löfven ökat? Kanske. Men statistiken som Aftonbladet har kan inte användas för att dra den slutsatsen.

Förlorat på regeringskrisen har däremot Centerledaren Annie Lööf gjort. Väljarnas förtroende för henne har minskat med tre procentenheter på drygt en vecka.

Tre procentenheter är precis över felmarginalen som Demoskop anger, så låt oss anta att förtroendet faktiskt har sjunkit för Annie Lööf, även om det är ganska osäkert. Vad kan då detta bero på?

Förklaringen kan vara hennes motstånd mot allt samarbete med Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Hon kan framstå som alltför principfast.

Slutsatsen att det är Annies Lööfs överdrivna principfasthet som gjort att hon fallit i allmänhetens ögon är bara möjlig om man ignorerar det faktum att Nooshi Dadgostar fått ökat förtroende just tack vare sin principfasthet. Som tur är har Lena Mellin gjort precis det, så här finns ingen logisk inkonsistens att hitta.

Det kan så klart vara så att det faktiskt är ovilligheten att samarbeta med båda SD och V som satt henne i skiten, det låter för mig som en inte helt otrolig analys faktiskt, men om det är så så skulle jag inte säga att problemet var hennes principfasthet. Om jag skulle gissa skulle jag istället tro att problemet är det konsekventa likställandet av de två partierna som folk nu börjar tycka skaver.

Men vi är inte här för att diskutera vad jag tror, det här är Lenas tid att skina.

Tappat har också Moderatledaren Ulf Kristersson gjort. Han förklarade att det var omöjligt för honom att väljas till statsminister efter att ha funderat på saken i mindre än två dygn.

Förtroendet för Kristersson har under den senaste veckan minskat lika mycket som den ökat för Stefan Löfven, två procentenheter. Men Kristersson är fortfarande den partiledare som flest väljare har stort eller mycket stort förtroende för.

Här har vi igen ett fall där ändringen faller inom felmarginalen, så vi borde helt bortse från siffran. Men det har inte Lena Mellin gjort, så det är fortfarande intressant att ta det i beaktning när vi tänker på hennes övergripande analys. Om det nu faktiskt var så att Ulf hade fallit i opinionen så går det ju lite emot Lena Mellins tankar om att det skulle vara Annie Lööfs principfasthet som var problemet, eftersom Kristersson helt saknar principer.

Det kan ju fortfarande vara så att det är Kristerssons principlöshet som gjort honom så populär som han är, och att det är andra saker som nu ställt till det (eller inte ställt till det, siffrorna är som sagt fortfarande inom felmarginalen), men nog känns det lite som att Lena mest gissar här.

Vilket ju så klart är precis vad hon gör.

Nooshi Dadgostar når tre toppnoteringar i den här mätningen. Hon är för det första den partiledare som de kvinnliga väljarna just nu har det högsta förtroendet för. För det andra är hon den partiledare som den yngsta väljargruppen, under 30 år, har högst förtroende för. Det kan bero på frågan hon tagit stridit för eller snarare emot, fri hyressättning. Den frågan är större och viktigare bland de yngre väljarna än bland andra.

Ding ding ding! Det känns kanske lite märkligt att det tog så här lång tid innan Lena Mellin nådde slutsatsen att väljarna gillar en politikers politik, men jag är bara glad att hon till slut hittade hit. Grattis Lena!

Dadgostar är dessutom den partiledare som lägst andel väljare saknar förtroende för. ”Bara” en fjärdedel av väljarkollektivet saknar helt förtroende för henne. Samma siffra för Nyamko Sabuni (L), som ligger sämst till, är 64 procent.

Tänka sig, trots att “många väljare”, enligt Lena Mellin, anser att V:s handlingar är “rent trams” så är det väldigt få som inte har förtroende Dadgostar. Det är ju rent av chockerande.

Stefan Löfven ligger femma i partiledarnas förtroendeliga. Statsministern borde ligga högre men har alltså stärkt sin ställning något sedan han röstades bort.

Det har han alltså inte.

Noteras bör dock att det är fler som helt saknar förtroende för Löfven, 52 procent, än som har det, 35 procent.

Hälften av alla manliga väljare har stort eller mycket stort förtroende för Ulf Kristersson (M), något färre än för en vecka sedan. Det är där han har sin starkaste supportergrupp. Annie Lööf har alltså tappat förtroende i hela väljarkollektivet men allra mest bland männen. Där kan man tala om ett ras, nio procentenheter på bara drygt en vecka. Kanske retar hennes principfasta hållning upp dem?

Lenas något inkonsekventa hållning tidigare får här kanske sin förklaring. Det är så klart män som hatar principfasthet. De ser något med principer och börjar genast tugga fradga, slå näven i bordet och hoppa upp och ner i rent raseri.

Men Lööf har också tappat stort bland väljarna under 30 år under den senaste veckan, fem procentenheter. Förklaringen kan vara samma som för Dadgostars uppgång - hyresfrågan. En varningsklocka för Lööf borde det också vara att hela 60 procent helt saknar förtroende för henne. Bara Nyamko Sabuni och Per Bolund (MP) ligger sämre till.

Liberalerna med Nyamko Sabuni i spetsen bytte sidan i politiken samma dag som Stefan Löfven fick sparken av riksdagen och den förra Demoskopmätningen gjordes. Sedan dess har förtroendet för henne ökat något, med två procentenheter. Hon ligger inte längre sist i förtreondeligan. Bara näst sist. Vi får se om trenden är bestående.

Återigen pratar vi här om en ändring med två procentenheter, vilket är inom felmarginalen och kan ignoreras. Men att byta sida i politiken är antagligen principlöst nog för att ökningen ska passa perfekt in i Lena Mellins världsbild.

En solklar vinnare på regeringskrisen är alltså Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar. Av huvudrollsinnehavarna har också Stefan Löfven gynnats. Medan förtroendet för Annie Lööf och Ulf Kristersson har minskat.

Av de fyra partiledare som Lena Mellin lyfter fram i sin slutsats är det alltså bara två vars popularitetsförändring faktiskt är statistiskt säkerställd, och den ena av dem bara precis. Men sådana detaljer kan vi så klart inte låta stå i vägen när vi plirar i spåkulan.

Jag har en teori om att politisk analys har en degenerativ effekt på den mänskliga hjärnan. Jag har inga direkta belägg för den teorin, men det känns väl ganska passande i sammanhanget.

Folk som tillbringar all sin tid med att kommentera politik som om det vore en fotbollsmatch förlorar med tiden sin förmåga att faktiskt förstå att politiken också påverkar och påverkas av verkligheten. Istället reduceras politiken till en rad taktiska manövrer vars enda syfte är att plocka politiska poäng. Och det är bara i den världsbilden som principfasthet kan presenteras som ett problem att göra sig av med.

Vad är Österns Blixt? Hemligheterna i Matteus 24:27 avslöjas

                                                          Av Mingbian

På senare år har Österns Blixt öppet vittnat om att Herren Jesus har återvänt som den inkarnerade Allsmäktige Gud i de sista dagarna. Allsmäktige Gud har uttryckt miljoner ord och utför domens verk som börjar med Guds hus. Österns Blixts framträdande har skakat hela den religiösa världen och många som längtat efter att Gud ska framträda har hört Allsmäktige Guds yttranden och insett att de är Guds röst. De har blivit övertygade om att Allsmäktige Gud är Herren Jesus som återvänt, och en efter en har de kommit inför Allsmäktige Gud. Österns Blixts framträdande har inneburit uppfyllelsen av denna vers i Bibeln: ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster, så skall också Människosonens ankomst vara” (Matt 24:27). ”Blixten” är sanningen, Guds ord; att den ”kommer från öster” betyder att sanningen har kommit från Kina, och att den ”skiner ända till väster” betyder att den har nått västerlandet; ”Människosonens ankomst” syftar på att den inkarnerade Guden framträder och verkar i öst – i Kina – och slutligen utvidgar sin verksamhet till väst. Nu har dessa ord gått i uppfyllelse. Men eftersom många bröder och systrar tror på KKP:s lögner och pastorernas och de äldstes fördömanden av Allsmäktige Guds Kyrka, vågar de inte undersöka Allsmäktige Guds arbete i de sista dagarna. De undrar varför Kinas regering och kyrkornas pastorer och äldstebröder fördömer Österns Blixt om den är den sanna vägen och Guds framträdande och verk. Är Österns Blixt verkligen den återkomne Herren Jesu framträdande och verk? Vi ska fokusera på detta ämne i följande gemenskap.

Den sanna vägen har lidit förföljelse sedan forntiden

Herren Jesus sa en gång: ”Det här är en ond generation” (Luk 11:29). ”Och detta är domen, att ljuset har kommit in i världen och att människorna älskade mörkret i stället för ljuset, eftersom deras gärningar var onda. För alla som gör det som är ont hatar ljuset och kommer inte heller till ljuset, av fruktan för att de ska förebrås för sina gärningar” (Joh 3:19–20). Med en kirurgs precision blottar Herren Jesus den här världens ondska och mörker och visar att hela mänskligheten lever under Satans styre och är oförmögen att tolerera Guds existens. I nådens tidsålder blev Herren Jesus personligen kött och kom för att verka på jorden i syfte att återlösa mänskligheten, och han spikades fast på korset av de judiska religiösa ledarna i hemligt samförstånd med de romerska myndigheterna. Det står klart att människorna hade blivit så fördärvade och onda att de öppet förnekade och satte sig upp mot Gud. Nu har Allsmäktige Gud kommit i de sista dagarna och har uttryckt alla de sanningar som gör det möjligt för människan att uppnå fullständig frälsning, men han har också lidit ursinnigt fördömande och motstånd från den religiösa världens och den kinesiska regeringens sida och förkastats av detta släkte. Detta är en exakt uppfyllelse av Herren Jesu ord: ”Ty liksom blixten, som flammar till från en del under himlen och lyser till den andra, så ska också Människosonen vara på sin dag. Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte” (Luk 17:24–25). Den kinesiska regimen är en ateistisk regim, själva dess väsen står i opposition mot Gud, och därför är det inte underligt att den fördömer Allsmäktige Guds Kyrka. Men pastorerna och de äldste i dagens religiösa värld väntar alla på Herrens återkomst, så varför söker eller undersöker de då inte Allsmäktige Guds framträdande och verk utan istället frenetiskt motsätter sig honom och fördömer honom? Det här är värt att fundera noga på. Faktum är att det finns många pastorer och äldste som har sett myndigheten och makten i Allsmäktige Guds ord och verk. Men när de ser hur Allsmäktige Guds ord får så många människor, som har längtat efter att Gud ska framträda, att inse att han verkligen är Herren Jesus som återvänt och en efter en kommer inför Allsmäktige Gud, då blir dessa pastorer och äldste från den religiösa världen rädda att alla troende ska följa Allsmäktige Gud, för i så fall kommer ingen längre att följa eller se upp till dem. För att upprätthålla sina egna positioner och sin försörjning låtsas de ”vakta den sanna vägen och skydda hjorden” medan de godtyckligt fördömer Allsmäktige Guds framträdande och verk och hindrar troende som vill undersöka den sanna vägen. Det faktum att båda Guds inkarnationers framträdande och verk har fördömts av den religiösa världen, visar att den har blivit så mörk och ond att den till och med sätter sig upp mot Gud. Därför är det ofrånkomligt att Satans makter fördömer och förföljer Gud när han kommer till denna onda värld för att utföra sitt verk.

Vilken inställning ska vi då ha när vi undersöker den sanna vägen och ställs inför den religiösa världens ledares fördömanden och motstånd? Om vi tänker på Petrus, Johannes och de andra lärjungarna på den tiden, så trodde de inte blint på de religiösa ledarnas lögner då dessa fördömde Herren Jesus, utan tvärtom sökte de ödmjukt lyssna till Herrens röst. När de förstod att Herren Jesu ord var sanningen, att den var Guds röst, kunde de släppa taget om sina uppfattningar och följa Herren för att slutligen ta emot Herrens frälsning. Det är precis som Herren Jesus sa: ”Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och det ska öppnas för er” (Matt 7:7). Om vi vill veta huruvida Österns Blixt är den sanna vägen så bör vi blicka in i Allsmäktige Guds verk och läsa de ord som Allsmäktige Gud har uttryckt. Det är enda sättet att komma fram till sanningen. Om vi tror blint på vad pastorerna och de äldste säger, kommer vi sannolikt att gå i samma spår som de vanliga judiska människorna på Jesu tid, följa med fariséerna, motstå och avvisa Herren Jesus, missa chansen att undersöka den sanna vägen och aldrig någonsin kunna välkomna Herrens återkomst.

Hur kan vi vara säkra på att Österns Blixt är den sanna vägen?

Hur kan vi då vara säkra på att Österns Blixt är den sanna vägen? Låt oss läsa Allsmäktige Guds ord. Allsmäktige Gud säger: ”Vilken är den mest grundläggande principen när man söker den sanna vägen? Du måste se till om det är den Helige Andes verk eller inte, om dessa ord är ett uttryck för sanning eller inte, vem man vittnar för och vad det kan ge dig. Att skilja mellan den sanna vägen och den felaktiga vägen kräver flera aspekter av grundläggande kunskap, av vilka den mest grundläggande är att avgöra om det är den Helige Andes verk eller inte. För substansen i människans tro på Gud är tron på Guds Ande, och till och med hennes tro på den inkarnerade Guden beror på att detta kött är förkroppsligandet av Guds Ande, vilket innebär att en sådan tro fortfarande är tron på Anden. Det finns skillnader mellan Anden och köttet, men eftersom detta kött kommer från Anden, och är Ordet som blivit kött, är vad människan tror på fortfarande Guds inneboende väsen. Och när du särskiljer om det här är den sanna vägen eller inte måste du framför allt titta på om det är den Helige Andes verk eller inte, och efter det måste du titta på om det finns sanning på den här vägen eller inte. Denna sanning är den normala mänsklighetens sinnelag i livet, det vill säga det som krävdes av människan när Gud skapade henne i början, nämligen hela den normala mänskligheten (inklusive människans förstånd, insikt, vishet och grundläggande kunskap om att vara människa). Det betyder att det du behöver titta på är om denna väg kan föra in människan i ett liv av normal mänsklighet eller inte, om sanningen som man talar om krävs enligt den normala mänsklighetens verklighet, om denna sanning är praktisk och sann eller inte samt om detta är mest lägligt eller inte. Om det finns sanning, då kan den föra människan in i normala och verkliga erfarenheter; människan blir dessutom ännu mer normal, människans mänskliga förnuft blir ständigt mer komplett, människans liv i köttet och det andliga livet blir ständigt mer välordnat, och människans känslor blir ständigt mer normala. Det här är den andra principen. Det finns en annan princip, vilken är om människan har eller inte har en ökande kunskap om Gud, om att uppleva sådant verk och sådan sanning kan eller inte kan väcka till liv en kärlek till Gud inom henne och föra henne allt närmare Gud. I detta kan man mäta om det är den sanna vägen eller inte” (”Endast de som känner Gud och hans verk kan tillfredsställa Gud” i ”Ordet framträder i köttet”).

Guds ord säger mycket klart att de finns tre avgörande frågor att ställa när man ska skilja mellan den sanna vägen och den falska vägen. För det första: Innehåller vägen den helige Andes verk? Gud är Ande och även om Gud är verksam i köttet är hans väsen hans Andes väsen, och därför måste Guds verk gå hand i hand med den helige Andes verk. För det andra: Har vägen sanningen? Vi vet alla att endast Guds ord är sanningen; sanningen kan bli vårt hela liv, den princip som styr vårt beteende, vårt uppträdande och vår tillbedjan av Gud, och den kan låta oss återvinna en riktig mänsklighet. För det tredje: Kan vägen göra det möjligt för folk att få en ständigt växande kunskap om Gud? Guds verk utförs av Gud själv, allt han uppenbarar är vad han har och är, och varje gång Gud framträder och verkar för att frälsa människan talar han om för henne vad han vill och begär, så ju mer vi läser Guds ord och ju mer vi upplever hans verk, desto starkare blir vår tro på Gud och desto mer växer vår kunskap om honom.

När Herren Jesus till exempel kom för att utföra sitt verk skänkte han människan nåd i överflöd, han botade sjuka och drev ut onda andar och han gav mänskligheten omvändelsens väg. Han lärde människan att bekänna sina synder och ångra sig, att älska sin nästa som sig själv, att bära sitt kors, att vara tålmodig och tolerant, att förlåta andra människor sjuttio gånger sju gånger, att älska Gud med hela sitt hjärta och allt sitt förstånd, och så vidare. Denna Herren Jesu undervisning var ord som ingen människa hade kunnat yttra. Innan Herren Jesus kom och uttryckte sanningen visste de som levde under lagen bara hur de skulle leva; de hade viste inget om sanningarna om hur de skulle älska och förlåta andra. Men genom att följa Herren och omsätta hans undervisning i praktiken insåg de att Herren Jesu ord var sanningen och att det kunde visa den tidens människor praktiserandets väg. Genom Herren Jesu verksamhet kom människorna även att förstå att Guds sinnelag är överfullt av barmhärtighet och godhet, och de blev villiga att vända sig till Herren. Trots det faktum att Herren Jesu verk på den tiden ständigt möttes av fördömanden, trots och förföljelse från översteprästernas, de skriftlärdas och fariséernas sida blev det fler och fler som följde Herren Jesus. Till slut kom dessa religiösa ledare överens med de romerska myndigheterna om att korsfästa Herren Jesus i tron att de på det viset skulle utrota Herren Jesu verk. Men de som verkligen trodde på Gud förstod av hans verksamhet och ord att det kom från Gud, så därför följde de honom med hjärtan som flödade över av tro och spred Herrens evangelium oavsett hur de romerska myndigheterna och den tidens religiösa värld förföljde dem. Herren Jesu evangelium har nu nått de mest fjärran delarna av universum och alla världens hörn, och ingen kraft kan stoppa det. Vi kan se av frukten av Herren Jesu ord och verksamhet att hans verk kom från Gud och att det är den sanna vägen.

På samma sätt kan vi, om vi vill avgöra huruvida Allsmäktige Guds verk är den sanna vägen eller inte, se om sanningen kommer till uttryck i Allsmäktige Guds verk, om det har den helige Andes verk och om det ger människor mer kunskap om Gud. Allsmäktige Gud har kommit i de sista dagarna och med Herren Jesu återlösningsverk som grundval har han uttryckt alla de sanningar som gör det möjligt för människan att uppnå rening och fullständig frälsning; han utför det steg i verket som innebär att han dömer och renar människan, och han räddar oss från ett liv av lidande i kretsgången av synder och syndabekännelser. Allsmäktige Gud säger: ”Guds verk i den nuvarande inkarnationen syftar naturligtvis till att uttrycka hans sinnelag i första hand genom tuktan och dom. På denna grundval förser han människan med mer sanning och visar henne ytterligare sätt att omsätta denna i praktiken. På så sätt uppnår han sin målsättning att erövra människan och rädda henne från hennes eget fördärvade sinnelag. Detta är vad som ligger bakom Guds verk i rikets tidsålder” (Utdrag ur förordet till ”Ordet framträder i köttet”). ”Genom detta verk av dom och tuktan kommer hon att lära känna sitt eget smutsiga och fördärvade väsen till fullo, och hon kommer att kunna ändra sig fullständigt och bli ren. Endast på detta sätt kan människan bli värdig att återvända inför Guds tron. Allt det arbete som utförs i dag sker för att människan ska kunna renas och förvandlas; genom ordets dom och tuktan såväl som genom förädling kan människan göra sig av med allt fördärvligt och bli renad. Det vore mer träffande att säga att detta stadium i verket är reningens verk än att det är frälsningens stadium” (”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”). Guds ord berättar sådana sanningar som hemligheten med Guds sextusenåriga förvaltningsplan, hemligheten med Guds inkarnationer, mänsklighetens framtida slutliga öde och destination, vad det innebär att bli uppryckt, hur man skiljer den sanne Kristus från falska kristusgestalter, sanningen om hur människan fördärvats av Satan, hur man gör sig fri från syndens bojor och hur man fruktar Gud och skyr ondskan. Alla dessa sanningar har uttryckts av Gud utifrån våra behov, och de är sanningar som är högre än sanningarna i nådens tidsålder. Inte nog med att de förkunnar hemligheterna med hans förvaltningsverk, utan de blottar också våra sataniska sinnelag som överlägsenhet, elakhet, själviskhet, svekfullhet och djävulskhet. När vi utsätts för Guds ords dom och tuktan inser vi hur Gud avskyr människans fördärv, vi förnimmer Guds rättfärdiga och heliga sinnelag som inte tolererar några överträdelser, och i vårt inre väcks ett gudfruktigt hjärta. Nu vågar vi inte längre synda utan vidare och sätta oss upp mot Gud, vi blir villiga att försaka vårt kött och omsätta sanningen i praktiken, och vi börjar successivt leva ut ett visst mått av mänsklighet. Vi börjar också inse på allvar att utan Guds dom och tuktan hade vi aldrig kunnat bli medvetna om våra sataniska sinnelag som ligger djupt rotade inom oss; vi hade bara kunnat vara som de inom religionen, evigt fast i kretsgången av synder och syndabekännelser. Även om vi hade trott på Gud ända till slutet skulle vi inte ha kunnat uppnå fullständig frälsning från Gud. När vi upplever Guds dömande verk i de sista dagarna inser vi att Guds sinnelag inte bara är barmhärtigt och kärleksfullt, utan i än högre grad är rättfärdigt och majestätiskt och inte tolererar några överträdelser. Oavsett om Guds sinnelag är barmhärtigt och kärleksfullt eller rättfärdigt och majestätiskt rymmer det alltid Guds stora frälsning för människan.

Om det är Guds verk eller den sanna vägen innehåller det dessutom den helige Andes verk och upprätthålls av den helige Ande, och ingen fientlig kraft kan hindra Guds verk. Sedan Allsmäktige Gud framträdde och började verka i Kina år 1991 har den kinesiska regimen och den religiösa världen aldrig upphört att motarbeta och förfölja Allsmäktige Guds Kyrka. Men evangeliet om Guds rike har inte hindrats på något sätt av dessa fientliga krafter, och under den korta tidsrymden av dryga tjugo år har det spridit sig över hela Fastlandskina och till många andra länder runtom i världen. Boken med Allsmäktige Guds ord, ”Ordet framträder i köttet”, har länge funnits tillgänglig på internet och har översatts till mer än tjugo språk. Den förkunnas öppet och omvittnas för hela mänskligheten Filmer, dansföreställningar, sketcher och humoristiska dialoger som alla vittnar om Guds verk i de sista dagarna, liksom personliga vittnesbörd från bröder och systrar som har genomgått Guds ords dom och tuktan och upplevt hur deras fördärvade sinnelag blivit renade och förvandlade, har publicerats på nätet. Många sant troende som längtar efter att Gud ska framträda har hört Guds röst och sett dessa vittnesbörd – ljus har kommit in i deras liv. De har blivit övertygade om att de ord som uttrycks av Allsmäktige Gud är den helige Andes yttranden till församlingarna och att Allsmäktige Gud är Herren Jesu återkomst, att Österns Blixt är den sanna vägen. En efter en har de kommit under Allsmäktige Guds namn. AGK-kyrkor har grundats i många länder världen över och detta uppfyller till punkt och pricka denna profetia som Herren Jesus uttalade: ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster, så skall också Människosonens ankomst vara” (Matt 24:27).

Bröder och systrar, av frukten av Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna kan vi vara förvissade om att Österns Blixt har den helige Andes verk och uttrycker sanningen, och genom att erfara Guds verk kommer vår kunskap om Gud att fortsätta växa. Österns Blixt är den sanna vägen, den återkomne Herren Jesu framträdande och verk. Huruvida vi kommer att kunna följa Lammets fotsteg och bli välsignade av Gud beror på våra personliga val. Allsmäktige Gud säger: ”Guds verk är likt mäktigt böljande vågor. Ingen kan hindra honom och ingen kan stoppa hans steg. Bara de som lyssnar uppmärksamt på hans ord, och som söker och törstar efter honom, kan följa i hans fotspår och ta emot hans löfte. De som inte gör det skall utsättas för överväldigande katastrof och välförtjänt bestraffning” (”Gud styr över hela mänsklighetens öde” i ”Ordet framträder i köttet”). ”Ni får inte blint fördöma de ord som uttalas av Gud på grund av framträdandet av några falska Kristusfigurer i de sista dagarna, och ni får inte bli sådana som hädar den Helige Ande för att ni fruktar bedrägeri. Skulle inte det vara mycket beklagligt? Om du efter omfattande granskning fortfarande tror att dessa ord inte är sanningen, inte är vägen, inte är uttryckta av Gud, ska du slutligen bli straffad och utan välsignelser. Om du inte kan acceptera en sådan sanning som framförs så enkelt och så tydligt, är du då inte olämplig för Guds frälsning? Är du inte någon som inte är lycklig nog att komma tillbaka inför Guds tron? Fundera över det! Var inte obetänksam och impulsiv och behandla inte tron på Gud som en lek. Tänk för ditt slutmåls skull, för dina framtidsutsikters skull, för ditt livs skull och ta dig själv på allvar. Kan du acceptera dessa ord?” (”När du skådar Jesu andliga kropp har Gud förnyat himmel och jord” i ”Ordet framträder i köttet”).

Vad är Österns Blixt? Hemligheterna i Matteus 24:27 avslöjas

                                                      Av Mingbian

På senare år har Österns Blixt öppet vittnat om att Herren Jesus har återvänt som den inkarnerade Allsmäktige Gud i de sista dagarna. Allsmäktige Gud har uttryckt miljoner ord och utför domens verk som börjar med Guds hus. Österns Blixts framträdande har skakat hela den religiösa världen och många som längtat efter att Gud ska framträda har hört Allsmäktige Guds yttranden och insett att de är Guds röst. De har blivit övertygade om att Allsmäktige Gud är Herren Jesus som återvänt, och en efter en har de kommit inför Allsmäktige Gud. Österns Blixts framträdande har inneburit uppfyllelsen av denna vers i Bibeln: ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster, så skall också Människosonens ankomst vara” (Matt 24:27). ”Blixten” är sanningen, Guds ord; att den ”kommer från öster” betyder att sanningen har kommit från Kina, och att den ”skiner ända till väster” betyder att den har nått västerlandet; ”Människosonens ankomst” syftar på att den inkarnerade Guden framträder och verkar i öst – i Kina – och slutligen utvidgar sin verksamhet till väst. Nu har dessa ord gått i uppfyllelse. Men eftersom många bröder och systrar tror på KKP:s lögner och pastorernas och de äldstes fördömanden av Allsmäktige Guds Kyrka, vågar de inte undersöka Allsmäktige Guds arbete i de sista dagarna. De undrar varför Kinas regering och kyrkornas pastorer och äldstebröder fördömer Österns Blixt om den är den sanna vägen och Guds framträdande och verk. Är Österns Blixt verkligen den återkomne Herren Jesu framträdande och verk? Vi ska fokusera på detta ämne i följande gemenskap.

Den sanna vägen har lidit förföljelse sedan forntiden

Herren Jesus sa en gång: ”Det här är en ond generation” (Luk 11:29). ”Och detta är domen, att ljuset har kommit in i världen och att människorna älskade mörkret i stället för ljuset, eftersom deras gärningar var onda. För alla som gör det som är ont hatar ljuset och kommer inte heller till ljuset, av fruktan för att de ska förebrås för sina gärningar” (Joh 3:19–20). Med en kirurgs precision blottar Herren Jesus den här världens ondska och mörker och visar att hela mänskligheten lever under Satans styre och är oförmögen att tolerera Guds existens. I nådens tidsålder blev Herren Jesus personligen kött och kom för att verka på jorden i syfte att återlösa mänskligheten, och han spikades fast på korset av de judiska religiösa ledarna i hemligt samförstånd med de romerska myndigheterna. Det står klart att människorna hade blivit så fördärvade och onda att de öppet förnekade och satte sig upp mot Gud. Nu har Allsmäktige Gud kommit i de sista dagarna och har uttryckt alla de sanningar som gör det möjligt för människan att uppnå fullständig frälsning, men han har också lidit ursinnigt fördömande och motstånd från den religiösa världens och den kinesiska regeringens sida och förkastats av detta släkte. Detta är en exakt uppfyllelse av Herren Jesu ord: ”Ty liksom blixten, som flammar till från en del under himlen och lyser till den andra, så ska också Människosonen vara på sin dag. Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte” (Luk 17:24–25). Den kinesiska regimen är en ateistisk regim, själva dess väsen står i opposition mot Gud, och därför är det inte underligt att den fördömer Allsmäktige Guds Kyrka. Men pastorerna och de äldste i dagens religiösa värld väntar alla på Herrens återkomst, så varför söker eller undersöker de då inte Allsmäktige Guds framträdande och verk utan istället frenetiskt motsätter sig honom och fördömer honom? Det här är värt att fundera noga på. Faktum är att det finns många pastorer och äldste som har sett myndigheten och makten i Allsmäktige Guds ord och verk. Men när de ser hur Allsmäktige Guds ord får så många människor, som har längtat efter att Gud ska framträda, att inse att han verkligen är Herren Jesus som återvänt och en efter en kommer inför Allsmäktige Gud, då blir dessa pastorer och äldste från den religiösa världen rädda att alla troende ska följa Allsmäktige Gud, för i så fall kommer ingen längre att följa eller se upp till dem. För att upprätthålla sina egna positioner och sin försörjning låtsas de ”vakta den sanna vägen och skydda hjorden” medan de godtyckligt fördömer Allsmäktige Guds framträdande och verk och hindrar troende som vill undersöka den sanna vägen. Det faktum att båda Guds inkarnationers framträdande och verk har fördömts av den religiösa världen, visar att den har blivit så mörk och ond att den till och med sätter sig upp mot Gud. Därför är det ofrånkomligt att Satans makter fördömer och förföljer Gud när han kommer till denna onda värld för att utföra sitt verk.

Vilken inställning ska vi då ha när vi undersöker den sanna vägen och ställs inför den religiösa världens ledares fördömanden och motstånd? Om vi tänker på Petrus, Johannes och de andra lärjungarna på den tiden, så trodde de inte blint på de religiösa ledarnas lögner då dessa fördömde Herren Jesus, utan tvärtom sökte de ödmjukt lyssna till Herrens röst. När de förstod att Herren Jesu ord var sanningen, att den var Guds röst, kunde de släppa taget om sina uppfattningar och följa Herren för att slutligen ta emot Herrens frälsning. Det är precis som Herren Jesus sa: ”Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och det ska öppnas för er” (Matt 7:7). Om vi vill veta huruvida Österns Blixt är den sanna vägen så bör vi blicka in i Allsmäktige Guds verk och läsa de ord som Allsmäktige Gud har uttryckt. Det är enda sättet att komma fram till sanningen. Om vi tror blint på vad pastorerna och de äldste säger, kommer vi sannolikt att gå i samma spår som de vanliga judiska människorna på Jesu tid, följa med fariséerna, motstå och avvisa Herren Jesus, missa chansen att undersöka den sanna vägen och aldrig någonsin kunna välkomna Herrens återkomst.

Hur kan vi vara säkra på att Österns Blixt är den sanna vägen?

Hur kan vi då vara säkra på att Österns Blixt är den sanna vägen? Låt oss läsa Allsmäktige Guds ord. Allsmäktige Gud säger: ”Vilken är den mest grundläggande principen när man söker den sanna vägen? Du måste se till om det är den Helige Andes verk eller inte, om dessa ord är ett uttryck för sanning eller inte, vem man vittnar för och vad det kan ge dig. Att skilja mellan den sanna vägen och den felaktiga vägen kräver flera aspekter av grundläggande kunskap, av vilka den mest grundläggande är att avgöra om det är den Helige Andes verk eller inte. För substansen i människans tro på Gud är tron på Guds Ande, och till och med hennes tro på den inkarnerade Guden beror på att detta kött är förkroppsligandet av Guds Ande, vilket innebär att en sådan tro fortfarande är tron på Anden. Det finns skillnader mellan Anden och köttet, men eftersom detta kött kommer från Anden, och är Ordet som blivit kött, är vad människan tror på fortfarande Guds inneboende väsen. Och när du särskiljer om det här är den sanna vägen eller inte måste du framför allt titta på om det är den Helige Andes verk eller inte, och efter det måste du titta på om det finns sanning på den här vägen eller inte. Denna sanning är den normala mänsklighetens sinnelag i livet, det vill säga det som krävdes av människan när Gud skapade henne i början, nämligen hela den normala mänskligheten (inklusive människans förstånd, insikt, vishet och grundläggande kunskap om att vara människa). Det betyder att det du behöver titta på är om denna väg kan föra in människan i ett liv av normal mänsklighet eller inte, om sanningen som man talar om krävs enligt den normala mänsklighetens verklighet, om denna sanning är praktisk och sann eller inte samt om detta är mest lägligt eller inte. Om det finns sanning, då kan den föra människan in i normala och verkliga erfarenheter; människan blir dessutom ännu mer normal, människans mänskliga förnuft blir ständigt mer komplett, människans liv i köttet och det andliga livet blir ständigt mer välordnat, och människans känslor blir ständigt mer normala. Det här är den andra principen. Det finns en annan princip, vilken är om människan har eller inte har en ökande kunskap om Gud, om att uppleva sådant verk och sådan sanning kan eller inte kan väcka till liv en kärlek till Gud inom henne och föra henne allt närmare Gud. I detta kan man mäta om det är den sanna vägen eller inte” (”Endast de som känner Gud och hans verk kan tillfredsställa Gud” i ”Ordet framträder i köttet”).

Guds ord säger mycket klart att de finns tre avgörande frågor att ställa när man ska skilja mellan den sanna vägen och den falska vägen. För det första: Innehåller vägen den helige Andes verk? Gud är Ande och även om Gud är verksam i köttet är hans väsen hans Andes väsen, och därför måste Guds verk gå hand i hand med den helige Andes verk. För det andra: Har vägen sanningen? Vi vet alla att endast Guds ord är sanningen; sanningen kan bli vårt hela liv, den princip som styr vårt beteende, vårt uppträdande och vår tillbedjan av Gud, och den kan låta oss återvinna en riktig mänsklighet. För det tredje: Kan vägen göra det möjligt för folk att få en ständigt växande kunskap om Gud? Guds verk utförs av Gud själv, allt han uppenbarar är vad han har och är, och varje gång Gud framträder och verkar för att frälsa människan talar han om för henne vad han vill och begär, så ju mer vi läser Guds ord och ju mer vi upplever hans verk, desto starkare blir vår tro på Gud och desto mer växer vår kunskap om honom.

När Herren Jesus till exempel kom för att utföra sitt verk skänkte han människan nåd i överflöd, han botade sjuka och drev ut onda andar och han gav mänskligheten omvändelsens väg. Han lärde människan att bekänna sina synder och ångra sig, att älska sin nästa som sig själv, att bära sitt kors, att vara tålmodig och tolerant, att förlåta andra människor sjuttio gånger sju gånger, att älska Gud med hela sitt hjärta och allt sitt förstånd, och så vidare. Denna Herren Jesu undervisning var ord som ingen människa hade kunnat yttra. Innan Herren Jesus kom och uttryckte sanningen visste de som levde under lagen bara hur de skulle leva; de hade viste inget om sanningarna om hur de skulle älska och förlåta andra. Men genom att följa Herren och omsätta hans undervisning i praktiken insåg de att Herren Jesu ord var sanningen och att det kunde visa den tidens människor praktiserandets väg. Genom Herren Jesu verksamhet kom människorna även att förstå att Guds sinnelag är överfullt av barmhärtighet och godhet, och de blev villiga att vända sig till Herren. Trots det faktum att Herren Jesu verk på den tiden ständigt möttes av fördömanden, trots och förföljelse från översteprästernas, de skriftlärdas och fariséernas sida blev det fler och fler som följde Herren Jesus. Till slut kom dessa religiösa ledare överens med de romerska myndigheterna om att korsfästa Herren Jesus i tron att de på det viset skulle utrota Herren Jesu verk. Men de som verkligen trodde på Gud förstod av hans verksamhet och ord att det kom från Gud, så därför följde de honom med hjärtan som flödade över av tro och spred Herrens evangelium oavsett hur de romerska myndigheterna och den tidens religiösa värld förföljde dem. Herren Jesu evangelium har nu nått de mest fjärran delarna av universum och alla världens hörn, och ingen kraft kan stoppa det. Vi kan se av frukten av Herren Jesu ord och verksamhet att hans verk kom från Gud och att det är den sanna vägen.

På samma sätt kan vi, om vi vill avgöra huruvida Allsmäktige Guds verk är den sanna vägen eller inte, se om sanningen kommer till uttryck i Allsmäktige Guds verk, om det har den helige Andes verk och om det ger människor mer kunskap om Gud. Allsmäktige Gud har kommit i de sista dagarna och med Herren Jesu återlösningsverk som grundval har han uttryckt alla de sanningar som gör det möjligt för människan att uppnå rening och fullständig frälsning; han utför det steg i verket som innebär att han dömer och renar människan, och han räddar oss från ett liv av lidande i kretsgången av synder och syndabekännelser. Allsmäktige Gud säger: ”Guds verk i den nuvarande inkarnationen syftar naturligtvis till att uttrycka hans sinnelag i första hand genom tuktan och dom. På denna grundval förser han människan med mer sanning och visar henne ytterligare sätt att omsätta denna i praktiken. På så sätt uppnår han sin målsättning att erövra människan och rädda henne från hennes eget fördärvade sinnelag. Detta är vad som ligger bakom Guds verk i rikets tidsålder” (Utdrag ur förordet till ”Ordet framträder i köttet”). ”Genom detta verk av dom och tuktan kommer hon att lära känna sitt eget smutsiga och fördärvade väsen till fullo, och hon kommer att kunna ändra sig fullständigt och bli ren. Endast på detta sätt kan människan bli värdig att återvända inför Guds tron. Allt det arbete som utförs i dag sker för att människan ska kunna renas och förvandlas; genom ordets dom och tuktan såväl som genom förädling kan människan göra sig av med allt fördärvligt och bli renad. Det vore mer träffande att säga att detta stadium i verket är reningens verk än att det är frälsningens stadium” (”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”). Guds ord berättar sådana sanningar som hemligheten med Guds sextusenåriga förvaltningsplan, hemligheten med Guds inkarnationer, mänsklighetens framtida slutliga öde och destination, vad det innebär att bli uppryckt, hur man skiljer den sanne Kristus från falska kristusgestalter, sanningen om hur människan fördärvats av Satan, hur man gör sig fri från syndens bojor och hur man fruktar Gud och skyr ondskan. Alla dessa sanningar har uttryckts av Gud utifrån våra behov, och de är sanningar som är högre än sanningarna i nådens tidsålder. Inte nog med att de förkunnar hemligheterna med hans förvaltningsverk, utan de blottar också våra sataniska sinnelag som överlägsenhet, elakhet, själviskhet, svekfullhet och djävulskhet. När vi utsätts för Guds ords dom och tuktan inser vi hur Gud avskyr människans fördärv, vi förnimmer Guds rättfärdiga och heliga sinnelag som inte tolererar några överträdelser, och i vårt inre väcks ett gudfruktigt hjärta. Nu vågar vi inte längre synda utan vidare och sätta oss upp mot Gud, vi blir villiga att försaka vårt kött och omsätta sanningen i praktiken, och vi börjar successivt leva ut ett visst mått av mänsklighet. Vi börjar också inse på allvar att utan Guds dom och tuktan hade vi aldrig kunnat bli medvetna om våra sataniska sinnelag som ligger djupt rotade inom oss; vi hade bara kunnat vara som de inom religionen, evigt fast i kretsgången av synder och syndabekännelser. Även om vi hade trott på Gud ända till slutet skulle vi inte ha kunnat uppnå fullständig frälsning från Gud. När vi upplever Guds dömande verk i de sista dagarna inser vi att Guds sinnelag inte bara är barmhärtigt och kärleksfullt, utan i än högre grad är rättfärdigt och majestätiskt och inte tolererar några överträdelser. Oavsett om Guds sinnelag är barmhärtigt och kärleksfullt eller rättfärdigt och majestätiskt rymmer det alltid Guds stora frälsning för människan.

Om det är Guds verk eller den sanna vägen innehåller det dessutom den helige Andes verk och upprätthålls av den helige Ande, och ingen fientlig kraft kan hindra Guds verk. Sedan Allsmäktige Gud framträdde och började verka i Kina år 1991 har den kinesiska regimen och den religiösa världen aldrig upphört att motarbeta och förfölja Allsmäktige Guds Kyrka. Men evangeliet om Guds rike har inte hindrats på något sätt av dessa fientliga krafter, och under den korta tidsrymden av dryga tjugo år har det spridit sig över hela Fastlandskina och till många andra länder runtom i världen. Boken med Allsmäktige Guds ord, ”Ordet framträder i köttet”, har länge funnits tillgänglig på internet och har översatts till mer än tjugo språk. Den förkunnas öppet och omvittnas för hela mänskligheten Filmer, dansföreställningar, sketcher och humoristiska dialoger som alla vittnar om Guds verk i de sista dagarna, liksom personliga vittnesbörd från bröder och systrar som har genomgått Guds ords dom och tuktan och upplevt hur deras fördärvade sinnelag blivit renade och förvandlade, har publicerats på nätet. Många sant troende som längtar efter att Gud ska framträda har hört Guds röst och sett dessa vittnesbörd – ljus har kommit in i deras liv. De har blivit övertygade om att de ord som uttrycks av Allsmäktige Gud är den helige Andes yttranden till församlingarna och att Allsmäktige Gud är Herren Jesu återkomst, att Österns Blixt är den sanna vägen. En efter en har de kommit under Allsmäktige Guds namn. AGK-kyrkor har grundats i många länder världen över och detta uppfyller till punkt och pricka denna profetia som Herren Jesus uttalade: ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster, så skall också Människosonens ankomst vara” (Matt 24:27).

Bröder och systrar, av frukten av Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna kan vi vara förvissade om att Österns Blixt har den helige Andes verk och uttrycker sanningen, och genom att erfara Guds verk kommer vår kunskap om Gud att fortsätta växa. Österns Blixt är den sanna vägen, den återkomne Herren Jesu framträdande och verk. Huruvida vi kommer att kunna följa Lammets fotsteg och bli välsignade av Gud beror på våra personliga val. Allsmäktige Gud säger: ”Guds verk är likt mäktigt böljande vågor. Ingen kan hindra honom och ingen kan stoppa hans steg. Bara de som lyssnar uppmärksamt på hans ord, och som söker och törstar efter honom, kan följa i hans fotspår och ta emot hans löfte. De som inte gör det skall utsättas för överväldigande katastrof och välförtjänt bestraffning” (”Gud styr över hela mänsklighetens öde” i ”Ordet framträder i köttet”). ”Ni får inte blint fördöma de ord som uttalas av Gud på grund av framträdandet av några falska Kristusfigurer i de sista dagarna, och ni får inte bli sådana som hädar den Helige Ande för att ni fruktar bedrägeri. Skulle inte det vara mycket beklagligt? Om du efter omfattande granskning fortfarande tror att dessa ord inte är sanningen, inte är vägen, inte är uttryckta av Gud, ska du slutligen bli straffad och utan välsignelser. Om du inte kan acceptera en sådan sanning som framförs så enkelt och så tydligt, är du då inte olämplig för Guds frälsning? Är du inte någon som inte är lycklig nog att komma tillbaka inför Guds tron? Fundera över det! Var inte obetänksam och impulsiv och behandla inte tron på Gud som en lek. Tänk för ditt slutmåls skull, för dina framtidsutsikters skull, för ditt livs skull och ta dig själv på allvar. Kan du acceptera dessa ord?” (”När du skådar Jesu andliga kropp har Gud förnyat himmel och jord” i ”Ordet framträder i köttet”).

Dagbok från en karantän. Dag 21. 3/4.

Det är ljust när klockan blir åtta på kvällen nu. Men det spelar inte så stor roll. Det är ingen som orkar gå ut och applådera längre. 

Dagarna fortsätter att gå, utan att du riktigt orkar notera det. Du försöker att jobba; hitta på nya vinklar men intresset för Spanien svalnar. Nu är det Staterna som gäller; det är där folk dör, eller Italien. Intresset finns fortfarande för Italien. Men i Spanien fortsätter de också att dö. Över 900 personer två dagar i rad nu. Du läser om ett äldreboende i Madrid där de anställda bestämt sig för att också flytta in på boendet för att minska smittspridningen. Det är skit att det är i Madrid, att du inte kan åka dit. Du känner dig allt oftare låst. Friheten att röra sig vartfan du vill har du alltid tagit för given.

I går blev ni tre i lägenheten. En vän till. Han behövde miljöombyte efter tre veckor i karantän med sina rumskamrater i El Palo så han kom till dig och W. Ni behöver fanimejalla miljöombyte, tänker du. Han tog en Uber för att inte väcka någon misstänksamhet på de avvecklade gatorna. När han hade lagt in väskorna i bakluckan och satt sig i bilen fick han frågan av taxichauffören om han inte hade någon ansiktsmask. ”No, bueno, no la tengo”. Nej det hade han inte. ”Okej, då pratar vi inte”, svarade taxichauffören som höll käft resten av vägen. Du har alltid respekterat tysta taxichaufförer. Har de P1 på brukar du dock få svårt att hålla mun. Taxichaufförer är den bästa lyssnarundersökning någon som älskar radio kan få. En gång beställde du hem allt material man behöver för att ta taxilegitimation, men som mycket annat blev det aldrig av. Du försöker att hitta materialet nu, ligger det kvar på datorn? Du vet att du skulle ha kört och hållit käft. Kanske skulle du växlat några ord under land- och sjöväderrapporten.

Orakad är du, likaså jag

Smutsig och trött och förstörd

Ni äter tacos när han kommer med sina två väskor och några flaskor öl. Han kramar dig och det känns konstigt men du blir glad och varm och håller kvar honom intill dig. Du har saknat att bli kramad och du har inte ätit tacos sedan förra gången du var i Sverige.

Premiär för fjärde säsongen av La casa de papel. Du har aldrig längtat så efter en teveserie förut. Är det för att den är bra eller är det bara för att du behöver något att längta efter.

Du hör på radion att den spanska regeringen pratar om att förlänga det nationella nödläget med ytterligare två veckor. Blir det så skulle det innebära totalt sex veckor med utegångsförbud. De du pratar med; vänner, bekanta, andra journalister, folk i mataffären, trådar du läser på twitter, alla hatar de ovissheten mest. Kommer de vi älskar att dö? Medan vi sitter instängda här utan att någonsin få veta när vi kan gå ut igen? 

Om gränserna vägrar mig, vägrar jag dem

(Texten finns på engelska här.) Jag nämnde det här projektet för en vän. Hon sa omedelbart: du borde prata med Ghayath Almadhoun. Ghayath Almadhoun är en poet vars poesi berör mig. Han är också en poet som arbetar med många språk, som bor och skriver på många platser. Att hitta ett tillfälle att träffa honom var en utmaning på grund av hans många resor. Jag är glad att vi lyckades. Hans berättelse om att resa i arbetet sammanför det personliga och det politiska, det sorgliga och det roliga, det historiska och det samtida, på extraordinära sätt.

Ghayath Almadhoun:

Jag reser av många skäl som jag knappt förstår. Några av dem uppstod redan i barndomen. Jag föddes i Damascus med en palestinsk pappa och en syrisk mamma, i flyktinglägret Yarmouk. Det var bara tält när det grundades 1948, men nu har det blivit byggnader, en del av staden. De första frågorna i mitt liv var: Vad är vi? Varför säger de att vi inte är syrier utan palestinier? Varför är jag i så fall inte i Palestina? Det var väldigt svårt för min pappa att förklara för en sexåring varför ett land i Asien utgjorde en lösning på antisemitismen och rasismen mot judar i Europa. Men senare blev det ännu mer komplicerat. Jag upptäckte att jag inte är palestinsk-syrisk. Jag är en palestinier från Syrien. Palestinsk-syriska är de palestinier som kom till Syrien 1948, när Israel ockuperade åttio procent av Palestina. Eftersom både USA, Sovjetunionen och Europa accepterade detta, förstod de arabiska regeringarna att det ockuperade landet hade blivit Israel. För att lösa detta gav de flyktingarna alla papper de behövde. Så de som kom från Palestina till Syrien 1948 har samma medborgerliga rättigheter som det syriska folket. Men vår familj kom efter ockupationen av Gaza 1967. När Israel ockuperade Gazaremsan, Västbanken, Golanhöjderna från Syrien, Sinai från Egypten och några delar av Jordanien, sa det internationella samfundet: ”Det här är ockupation, och Israel bör dra sig tillbaka”. De arabiska nationerna bestämde sig då för att inte ge några papper till dessa palestinier, för att inte hjälpa Israel med några lösningar.

Jag insåg att jag skulle växa upp utan några medborgerliga rättigheter. Jag fick inte arbeta. Jag fick inte ta körlektioner. Jag fick inte lämna landet, och om jag lämnade det av något skäl, skulle jag inte vara välkommen tillbaka. Eftersom vi inte fick äga ett hus, så skrev vi huset på min syriska mamma. Men om hon dog skulle regeringen ta huset och sälja det. Det här, att jag inte kunde ärva, var det som sårade mig mest.

När jag förstod att jag redan fötts utanför, i exil som de säger, så blev jag fascinerad av tanken att det inte finns några gränser. Om gränserna vägrar mig, så vägrar jag dem. När jag började studera förstod jag också att min pappa var poet. Jag började tänka på poesi. Jag kände mig förbunden med många suror i Koranen, till exempel poetens sura, sura 26. I slutet av suran står det: ”Och poeterna - dem följer sådana som är osäkra om vägen. Har du inte sett hur de strövar genom alla dalar utan mål och hur de säger ett men gör ett annat?”

Resande är de arabiska poeternas realitet, och poesi är väldigt förknippat med resande i den arabiska traditionen. Som den mest berömda arabiska poeten, El Mutanabbi. Han reste på niohundratalet, men framför allt reste hans poesi. Om El Mutanabbi deklamerade en dikt i Bagdad kom den inom ett par timmar med brevduva till folket i Damaskus. Därifrån spreds den överallt. Hans dikt kunde nå Andalusien inom en vecka. Han själv kom två månader senare.

Så jag började skriva poesi. Alla mina vänner åkte till Beirut, Jordanien eller varsomhelst. De blev inbjudna att komma dit och läsa. Men jag kunde inte resa, för jag hade inget pass, inga papper eller ens ett id-kort. Så ett inre tryck började byggas upp. Det här pågick till 2008 när jag fyllde trettio. Då lämnade jag landet. Jag gjorde ett slags falskt pass och åkte till Sverige. Efter att jag fick ett riktigt svenskt pass är det: ”Fånga mig den som kan!” Resandet hänger också samman med mitt skrivande. Till exempel kan det gå till så att jag besöker en plats, läser om den, diskuterar den och sedan skriver en dikt. Jag gjorde det till exempel när Assad använde kemiska vapen i Damaskus förorter. Många blev dödade i den första attacken med nervgasen sarin. 1400 personer dog, varav 900 var kvinnor och barn. Jag såg hur dessa kroppar skakade. Ögats pupiller blir små. Jag började tänka på kemikalier. Och jag tog reda på att den första kemiska attacken skedde i staden Ypres i Belgien, 22 april 1915. Jag åkte dit till hundraårsdagen. Jag besökte 170 begravningsplatser. De innehöll 600 000 gravar, och jag besökte dem alla under två veckors tid. Vid en port hade de skrivit namnen på alla döda soldater oavsett varifrån de kom – Frankrike, England, Kanada. De spelade musik till åminnelse av en av dem varje dag, och pratade om vad de visste om just den enskilda soldaten. De har gjort det här i åttio år utan en enda dags uppehåll. Till och med under andra världskriget spelade de varje dag. Problemet är att de behöver 600 000 dagar på sig för att ta sig igenom alla namnen. Jag lyssnade på sådana konserter i fjorton dagar. Sedan skrev jag en dikt som rör sig mellan det förflutna och framtiden, Ypres, Syrien och Palestina. En annan gång åkte jag till Antwerpen och forskade om blodsdiamanter. Men under den månaden började tusentals människor drunkna i medelhavet. Så min dikt börjar med blodsdiamanter och slutar med att syrier drunknar i havet. Och detta är för övrigt inte politisk poesi, det är mitt liv.

Så sammanfattningsvis: Jag reser för att skriva. Jag kompenserar för vad jag missade när jag inte hade papper. Jag är en resande poet som i Koranen. Och jag föddes utan land, så jag tror inte på gränser. Men den huvudsakliga anledningen till att jag reser som jag har gjort nu, 345 dagar om året och utan att stanna i Sverige ens en hel vecka, är en annan. När jag kom till Sverige accepterade jag Stockholm som min stad eftersom Damaskus fanns där i bakgrunden. Varje gång jag kände mig trött på att vara en utlänning, så kom jag ihåg att Damaskus fanns, att jag en dag skulle kunna återvända dit och känna lättnad. 2011 började den syriska revolutionen. Jag stödde den verkligen, och den fick hoppet om att resa till Damaskus att växa. Men folk jag kände blev dödade, familjemedlemmar, nästan alla mina vänner. Städer där jag känt mig hemma blev förstörda. Och diktaturen vann. Landet förstördes. Mina förhoppningar om att någonsin återvända blev lägre än någonsin. Damaskus försvann från min bakgrund. Allting skakades. Inte ens Stockholm tillhörde mig längre. Det som krossade mig var min bror. Jag förlorade honom 2 april 2016, han blev dödad av Assad. Jag var på turné: jag skulle ha varit femton dagar i Holland. Det andra giget var med Anne Vegter, nationens poet. Vi avslutade vår diskussion. Jag gick ut och satte på mobilen. Då ringde min andra bror och berättade för mig. Jag försvann från universum i två timmar. Jag vaknade omgiven av människor. Vi åkte till vår väns hus och jag bad honom att boka en biljett till Stockholm åt mig. Dygnet som följde var det svåraste i mitt liv. När planet var över Danmark förstod jag att något var fel. Jag ville be piloten stanna och släppa av mig. Varför åkte jag till Stockholm och inte till Damaskus? Stockholm är ännu längre från Damaskus. Vad är det för skillnad på om jag gråter i Amsterdam eller om jag gråter i Stockholm? Så jag började resa på det här sättet. Som jag ser det är det bästa sättet att överleva traumat att vara på resande fot. Det är när man kommer fram som problemen börjar. Jag märkte det hos en jag känner som levde levde fyra år under bombningarna i Syrien. Han förlorade alla sina vänner. Folk dog i hans armar. ISIS arresterade honom innan han lämnade landet. Hans resa hit tog åtta månader. Under hela den tiden klarade han sig hyfsat. Men när han kom hit tog det fyrtio dagar och sedan slog posttraumat till. Det gjorde mig ännu räddare. Så jag frågade mig själv: Vad händer om jag börjar resa och aldrig tillåter mig att komma fram? Panikattackerna kommer att vänta tills jag slagit mig till ro. Men tänk om jag aldrig slår mig till ro? När min bror dött skrev jag en dikt. Skrivandet ägde rum på kanske sextio platser, i tjugo länder. Om jag skulle underteckna dikten med namnen på alla städerna så skulle det bli lika långt som dikten. Det som höll kvar mig i det här är att någon annan betalade de flesta av mina biljetter och resor. I den bemärkelsen hjälpte dikten mig att överleva två gånger om. Å ena sidan handlar det om att skriva för sin överlevnad, att fästa det som plågar mig på papper. Men sedan är det festivalerna och residensen och stipendierna som tar mig hit och dit. Många av festivalerna var chockade över att jag bara behövde en biljett. Tyskland betalar min biljett från Frankrike. Belgien betalar min biljett från Tyskland. Alla betalar bara ditresan.

Det händer att det blir hål i schemat, kanske sju tomma dagar. Jag fyller de hålen för att jag inte ska behöva stanna upp. Jag ber festivalen att förlänga min biljett och betalar själv för hotellet innan jag åker till nästa festival. Eller, om jag inte kan ändra biljetten, så bokar jag ett flyg till de arabiska bokmässorna. I arabiska länder är bokmässorna mellan två och tre veckor långa. Och de läggs på ett systematiskt sätt, så att de täcker hela året. När helst man vill till en bokmässa i ett arabiskspråkigt land så finns det en. Det finns runt 540 miljoner arabisktalande personer i världen, i 22 länder med 22 helt olika kulturer. Så om man åker för att signera sin bok så blir man mottagen helt olika. Man är en stjärna i Kuwait, de hatar en i Libyen och man är bästsäljare i Irak…

Jag minns inte ens alla platser jag har varit på, jag blandar ihop dem. Säkerhetspersonalen på flygplatsen känner mig och hejar på mig. Ibland träffar jag dem på morgonen. Jag åker hem och kastar ut sommarkläderna och kastar ner vinterkläderna för att jag ska till andra sidan jorden. Sedan träffar jag dem igen på eftermiddagen. Folk förstår efter ett tag att om de försöker stoppa mig kommer de att förlora mig. Om tåget är snabbt och tungt ska man åka med, inte stå framför. Men rutinen med vänner är att man går hem till dem, tar med vin och lagar mat och så kommer de och hälsar på nästa gång. När man reser om och om igen och inte äter middag med dem så slutar de på sätt och vis vara ens vänner. Man förlorar sina rötter.

Det är så härligt när man kommer till platser som soliga Kalifornien, majsfält och vin. Och att träffa människor, diskutera med dem, äta god mat, ha intellektuella utbyten om filosofi, livet, rasism, patriarkatet, allt som intresserar mig. Men fysiskt är det tröttande. Jag har en teori som jag kallar kuddteorin. Det finns problem i livet, som patriarkat, ockupation, kapitalism och skillnaderna på hotellkuddar. Jag kämpar för varje persons rätt till en storlek som passar dem. På grund av kuddar och trötthet och förlorade vänner har jag börjat tänka att jag behöver en strategi för att resa mindre. Också min flickvän är inblandad i det här. Vår idé är att låta min hjärna tro att jag reser fastän jag inte gör det, genom att ta långa residens utanför Sverige. Så nu har jag ett fem-månaders residens i Amsterdam och efter det ett helt år i Berlin genom DAADs stipendieprogram för konstnärer. Det funkar, på sätt och vis. När jag åkte till Amsterdam började jag längta efter Sverige som mitt land. Eftersom jag förstod att jag skulle vara borta länge så fick jag hemlängtan för första gången. Och när jag känner resehungern kan jag dämpa den, för tekniskt sett så reser jag redan. Genom det här har jag börjat resa mindre. Nu reser jag bara två gånger i månaden.

När jag reser tar jag med mig min bärbara dator. De frågade mig i Indien vad jag skulle rädda om huset började brinna. Jag sa min dator, för inuti den finns ett annat hus. Vad är hemma för en palestinier född i ett flyktingläger om inte språket? Det är någonting jag ärvt av min pappa genom talet. Han berättade för mig om paradiset, landet som flödar av mjölk och honung. När jag fick mitt svenska pass åkte jag till Palestina. Det fanns inget. Ingen mjölk och ingen honung. Det finns bara i palestiniernas drömmar. Första gången jag åkte dit höll de kvar mig i sex och en halv timmar på flygplatsen. Med all min glädje och sorg över att vara där släppte israelerna till slut in mig. Än idag har jag inte berättat för min pappa om det, eftersom de slängde ut honom två gånger, en gång från Ashkelon till Gaza 1948, och sedan från Gaza till Egypt 1967, och han lämnade sin mamma där. Han träffade henne inte igen innan 2012 när hon dog.

Hem är förbundet med modersmålet. Jag saknar att höra mitt namn. Jag brukade ständigt säga till Gud att jag saknar Syrien och Damaskus här i Sverige. Men när jag bad Gud att återförena mig med Syrien måste han ha missförstått. Istället för att ta mig till Syrien, skickade han alla syrier till mig.

Jag försöker ringa min familj en gång i veckan. Det är svårt med tidszoner och strömbrytningar.

Idag kl. 8 ska jag ringa min svärsyster, min pappa, och hans sambo. Jag går till biblioteket precis när det öppnar och lånar en padda för en timme. Man får inte ta paddan utifrån biblioteket eftersom många har blivit stulen. Jag hatar att så många flyktingar stjäljer saker - det ger oss som inte stjäljer ett dåligt utseende.

Det finns en stol i hörnet där jag brukar sitta. Idag är den upptagen av en kvinna med två barn. Jag tar ett bord i mitten av koridorren istället. Det tar några minuter att logga in och ringa systern. Jag klär av mig, lägger kappan på golvet eftersom den är så blött. Äntligen svarar min syster, som har "orca" för användarnamn (hon är lite yngre än mig). Men hon svarar inte med röst- eller videosamtal.

orca: hey anne orca: sorry we can't all right now orca: *call Anne Cooper: Why not? orca: your dad got hurt Anne Cooper: Is something wrong? Anne Cooper: Oh orca: someone shot up the march

Jag tittar borta. Andas lite. En gammal man går förbi, och hans blick fallar på min dator för ett ögonblick. Jag rynkar på honom.

orca: he's not dead but a bullet got in his lungs and he's in the hospital orca: they got the guy who did it, fucking neckbeard in the ground now orca: [...] Anne Cooper: Why did you wait to tell me this now? Anne Cooper: Jesus Christ, Brianna

Hon tar många sekunder att skriva.

orca: i'm sorry i really am anne trust me i wanted to ring you earlier but i lost my phone and i didnt have a chance to borrow someones until i got to the hospital, and the guy i borrowed it from said the speakers broke so i couldnt actually ring and i had to tell your brother too, hes on his way here orca: im sorry anne Anne Cooper: Ok, stop apologizing Anne Cooper: Where's Cecilia? orca: she'sfine, she was in the march too & went chasing after the asshole who did it orca: shes on her way to the hospital now too but you know how the roads are

Jag vet. När jag lämnade Austin var varje stor korsning blockerad. Särskilt de som led till sjukhuset eller universitetet.

Medan jag funderar börjar en av barnen i hörnet gråta.

orca: are you ok anne Anne Cooper: I'll be fine Anne Cooper: As long as he is orca: ok you know its ok to let it out if you need to right orca: this is kind of a really awful thing to happen Anne Cooper: I'm in a fucking library Brianne Anne Cooper: If I let it out here some creepy old dude is going to come over and try and comfort me Anne Cooper: At best

Eller om det är värst, de bryr sig inte alls om och försöker ignorera mig, som de gjorde på tåget hit för tio månader sen.

orca: ok lol glad youy still have a sense of humor orca: just, maybe when you get home, yeah? orca: do youw ant to stay and talk to my mom and jim Anne Cooper: You can save that guy's battery for now Anne Cooper: I'll call Jim instead

Jag minimerar fönstret och kollar på Google Nyheter med teman USA. Det står att Västkustalliansen har erövrat förra delstaten Nevada, samt att Södersammansvärjning har röstat in en man som vill skicka bort alla svartfärjad invånare till Afriken. BBC:n har en berättelse om flyktingar som har flyttat till Kanada. Jag läser den långsamt; det handlar om hur några flyktingar har inte fått bostad i Montreal i vintern. Regeringen i Montreal har beslutat att förbjuda tiggeri i staden, och många fattiga svälter och fryser. Några tänker flytta tillbaka - även de som pratar om familjemedlemmar som dog i kriget.

Jag tycker det är pinsamt att de tiggar på gatan. Jag också har haft det jobbigt, men ser man mig tiggande? De måste försöka hitta jobb, inte bara be om pengar. Mitt jobb hos städföretaget är inte roligt, och det är inte vad jag gick till universitet för, men jag gör det ändå.

Jag klickar tillbaka - Jim är online. Jag kopplar in hörlurarna och klicka på "ringa." Han svara snabbt.

Han står i ett mörkt rum med dämpade taklampor. Man har inte så många taklampor i Sverige, men de är vanliga i båda privat och publik hus. Jag ser en karta över kroppens delar på väggen och många människor sittande på stolar - Jim står i sjukhusets väntsal. Han har blått hår och en rutig skjörta på sig, och hans ögon ser röda ut. Bredvid honom står hans pojkvän Alejandro, som är Latino, och min svärsyster Brianne går fram och tillbaka i bakgrunden. Det ser ut som Cecilia har inte kommit fram än.

"Hey," säger jag, precis när de allihopa säger "Hey." Det finns en en- eller två-sekund förlängning.

Båda sidor väntar en liten stund, sen börjar Jim prata. -Dad's doing okay, the doctors say. He's not conscious yet but they're not trying to force that. They got the bullet out, and sewed up the hole or whatever. Hur mår du?

Jim har försökt lära sig svenska sedan jag flyttade hit. Han vill besöka mig när flygplatsen har öppnat igen. Men han fortfarande förstår inte alla regler och vilken fråga man använder för att vara artig. -Jag mår sådär. I'll be okay. As long as Dad's okay.

Jim nickar. -I don't understand why he and Cecilia keep going to these things. They're not young folks who can just strap on a pistol and tie a bandanna around their heads and go out and brawl in the suburbs. I know Dad's not the cause of the problem, but I don't see how it helps.

Brianne säger något som jag inte kan förstå med ljudet av andra konversationer i bakgrunden. Jim svänger runt och svarar henne argfullt. -We didn't use to need protecting. Now it's one side against the other, fighting until every last person has either left the damn country or died!

Han tittar tillbaka på skärmen. -She still thinks political purity is more important than one third of the city's population.

Nu hör jag Briannes röst. -I DO NOT! I just think we can build something better than what we had under capitalism, and those who actively work against that need to leave!

-By dying? By moving to Sweden? Jim frågar.

Jag försöker säga, "Calm down," men de hör inte mig nu. Brianne skriker, "That's not what I mean and you know it! I'm talking about people who fucking try and kill my dad!"

Kameran byter hand - nu håller Alejandro i den. Han ger mig en tafatt vinkel. -Sorry Anne. He's really upset. They both are.

-I understand, svarar jag. -It's okay.

I kanten av skärmen ser jag min bror argumenterande med Brianne. Alejandro fortsätter. -Do you want to tell me about your week?

Jag andas och nickar. Två personer passerar mig; jag tycker att kanske de tittar på min skärm. -Well, I cleaned every evening from Thursday to Sunday, like normal. I got my paycheck. It's going to be tight with food here at the end of next week, but I went shopping and bought some chili cheese hot dog ingredients yesterday anyways.

-How is the situation with your neighbors?

-It's not great. When I actually got home last night someone had written "neger" on the wall outside my door. That's, well, you get the drift of what that means, right? And I don't know if it was the same neighbors doing it, if they were doing it because of me, or what. But it still got me pretty down, and I just had rice and chicken instead of making the whole meal.

Alejandro nickar. I kanten ser jag nu att Brianne och Jim kramar varandra och deras skuldror skakar. -How's the online class going?

-I, uh, it's going well. Det går faktiskt inte så bra; jag har inte gjort någon läxa i två veckor. Varje gång jag börjar jag tänker om hur mycket jag pluggade i mitt hemland och hur det räcker inte för att jobba här i Sverige. Men jag vill inte berätta för Alejandro.

Han nickar; jag undrar om han misstänker att det går inte bra. Jag frågar, -How are the talks going? You can't really trust the news here, but it sounded like Dallas/FW was willing to enter a cease-fire thing.

Han tittar ner. -Jim said they were almost at an agreement. Our faction is gaining power, because so many people are just tired of the fighting. But with this attack . . . I don't know.

Det verkar som han tänker säga mer, men Jim kommer tillbaka och tar kameran. Han har lite snor droppande från näsan. -Sorry sis, I shouldn't have let my emotions get out of control like that.

Jag ser att han gråter alltjämt, men vill inte visa det. Jag känner en tår också. Men jag vill inte visa det heller. Särskilt inte för bibliotekarien som stirrar mot datorn fem meter framför mig. -It's okay bro. It's late there, and it looks really busy. Is that the Cornerstone? Maybe you guys can go and sleep at Mabel's house, once Cecilia gets there.

Jim ler lite. Brianne rynkar, och säger -I don't like Mabel. She's your worst friend.

-She's a perfectly decent person. She just has way too many cat pictures to show people.

Brianne ler också lite. -Ohhh, the humanity. Cat pictures? We won't be able to sleep, she has so many!

Jim säger -Ja, vi gör det. I'll call her after this.

Klockan på paddan visar nu 3 minuter kvar. -Tell Dad I love him. I'll call you in the morning.

Jim nickar. -We love you, Anne. Take care of yourself in that strange land. Make some chili cheese dogs for me.

Jag nickar tillbaka. -See you tomorrow. Love you.

Brianne och Alejandro säger också hejdå och vi avsluter samtalet. Jag lämnar tillbaka paddan precis när tiden går ut. Bibliotekarien säger, -Är allt bra med dig?

Jag svarar, "Ja" och ler.

Det kommer att bli okej. Blott min pappa inte dör.