#ensamhet
Text
”Att bli äldre är att befinna sig i en ocean av tid.
Det finns ingen linje när man springer i labyrinten.”
- 9 februari 2024
9 notes
·
View notes
Text
Jag känner mig sååå ensam, tror jag alltid känt mig ensam men detta är på en ny nivå. Hatar kvällar/nätter när man ska sova och man är helt själv i sängen. Jag har aldrig haft nån i min säng eller i mitt liv på det sättet jag längtar efter nu, men gud vad jag längtar efter att ha någon just nu. Det hjälper inte heller att jag va på väg att få något med en tjej, men det rann ut i vattnet, för hon va nog inte lika i det som mig, för inte så länge sedan. En av mina bästa vänner gifte sig också nyss och en annan har precis skaffat kille (det va pisslätt för na) som får mig att känna mig ännu mer ensam. För jag har ändå försökt skaffa nån, men det känns så jävla svårt, typ omöjligt.
Jag hatar att jag är ensam i min lägenhet hela eftermiddagar/kvällar/nätter oxh bara slösar bort mitt liv på att göra inget och isolera mig själv. Det känns så patetiskt.
Min ensamhet gäller inte bara kärlekslivet heller, har börjat sakna min familj och släkt som fan den senaste veckan. Det är nu närmare två månader sen jag träffade dom, vilket inte är så mycket men det känns mycket längre, är dock bara två veckor tills jag träffar dom. Det är nästan så att kag börjar ifrågasätta om jag vill bo kvar så här många mil bort från dom när jag har pluggat klart till sommaren, men jag trivs här och mina vänner är här. Allt känns så jobbigt.
2 notes
·
View notes
Text
Varför vaknade jag så plötsligt - i det här mörka rummet - till stadens ljud som med ens föreföll mig främmande? Allt är mig främmande, allt, det finns inte en människa jag kan kalla min, inte en plats där mina sår kan läka. Vad gör jag här, vad är det för mening med dessa åtbörder, dessa leenden? Jag hör inte hemma här och inte någon annanstans heller. Och världen är numera bara ett okänt landskap där mitt hjärta inte längre finner ro. Främlingen - ingen fattar vad det ordet vill säga.
Albert Camus, Anteckningar I : maj 1935 - februari 1942
2 notes
·
View notes
Text
Hm
#Så… jag har varit singel i en vecka nu#jag kommer fastna i min ensamhet igen#biopsyktenta imorn ska inte ens gå dit#känner mig så motbjudande och konstig alla är 10 år yngre och nu har jag inte ens en partner#hur fan ska jag klara sv nätterna#visst första veckorna kommer vara skit men sen då? När ensamheten drar ut i flera år? Hur fan överlever jag då?
0 notes
Text
I morse hade jag en charmig dröm om döden. De låg där med mitt huvud på hennes underarm. Hon ritar fint mönster med sin klo på min kind. Trevlig. Vi pratade. En gammal kvinna kom och de gick tillsammans. Lämnad i tankar, glädje och ensamhet. Yandex genererade bilden dåligt, men ungefär så här såg döden ut.
2 notes
·
View notes
Text
'In order for you not to feel anything from All of Us Strangers, you almost have to suffer from chronic apathy - or a coma. It's rarely classy to casually praise a film unless it actually deserves it, but All of Us Strangers demands praise. The director behind the film is Andrew Haigh (Weekend) who probably reached his creative peak with this film. If not, a bright future awaits.
The plot follows the reclusive TV scriptwriter Adam , played by the brilliant Andrew Scott , who lives a reclusive and rather lonely existence in London. After meeting their drunken neighbor Harry, portrayed by Paul Mescal , they begin a passionate relationship. Adam also encounters visions of his dead parents, played by Jamie Bell and Claire Foy , and relives moments from his past in his old childhood home.
The visions of his parents make Adam question whether several events or happenings in his life are merely a product of his imagination or actual reality.
The moment of redemption – the relief of reconciliation
The film deals with so many layers of the human nature that it almost feels overwhelming to untangle. Adam's loneliness and the raw questions surrounding his sexuality, along with the childhood trauma he experienced following the tragic death of his parents, result in many pieces of his emotional puzzle still missing. He seems to live in a constant limbo between his past and the ability to move on.
The scenes where Adam tentatively seeks absolution and comfort from his parents in his childhood home are both heartfelt and fragile. Everything that Adam experienced during his upbringing and in his adult life, the absence of his parents, he now seeks their understanding and blessing for.
The redemptive moments when Adam reunites with both his parents in understanding and forgiveness are a cinematic primordial force. The parents' inadequacy and misunderstanding of Adam's person at a young age is gradually sorted out, and as an audience you desperately hope that it will result in a satisfying climax.
At one point, Adam apologizes for constantly waking his mother every night to sleep in his parents' bed, to which his mother says – I'm sorry I didn't enjoy you driving me crazy.
In another strong scene, the family celebrates Christmas together. When the song "Always on my mind" plays, the mother and father spontaneously start singing along and quickly realize that the lyrics reflect their feelings and flaws towards Adam - a scene as beautiful as it is thought-provoking.
Two lonely souls – each other's medicine
The love story with Harry feels completely uncontrived, genuinely passionate and clinically pure. The line "I'll protect you from the hooded claw, keep the vampires from your door" from the song "Power of Love" by Frankie Goes to Hollywood is played when Adam and Harry first meet, and reappears later in the film. Harry symbolizes the piece that Adam is missing in his happiness puzzle and the power that protects him from that which saps him of joy and happiness.
Both Harry and Adam are two lonely individuals who are in equal need of each other's company and love in order to find belonging.
The film touches on many aspects of life that ordinary people reflect on all the time. The ability to dare to let someone into your life and let this person help you, love you and challenge you. No one wants to go through life and only be a stranger to their surroundings. Interactions with strangers can be paths to self-realization and personal growth if we only learn to open our hearts and minds to the unknown.
The acting performances, script work, music score – yes the whole movie overall, leaves me with a feeling of gratitude as I leave the theater. A few times in my life, this feeling has appeared after a visit to the cinema. To be able to experience this from time to time is a blessing - so a standing ovation from me, thank you.
#Andrew Scott#Andrew Haigh#All of Us Strangers#Weekend#Paul Mescal#Claire Foy#Jamie Bell#Always on My Mind#Pet Shop Boys#Frankie Goes to Hollywood#The Power of Love
2 notes
·
View notes
Text
Intressant tjänst. Bra exempel på hur man kan kombinera olika tjänster till en.
7 notes
·
View notes
Photo
Ofrivillig ensamhet, akvarell, 18X28 cm
Ett porträtt av en skog som inte finns mer.
...
Involuntary solitude, watercolour, 18x28 cm
A portrait of a forest that used to be.
#tall#kalhygge#akvarell#konst#pine tree#clearcut#deforestation#watercolour#watercolor#watercolor art#watercolor painting#aquarelle#acuarela#aquarela#acquerello#ακουαρέλα#suluboya#akwarela#акварель#水彩#peace#Petter Brorson Edh
43 notes
·
View notes
Text
swedish titles for classic literature:
pride and prejudice (jane austen) = stolthet och fördom
to kill a mockingbird (harper lee) = dödssynden (the deadly sin) or the literal translation; att döda en härmtrast
the great gatsby (f. scott fitzgerald) = den store gatsby, also known by the old title of; en man utan skrupler (a man without scruples)
of mice and men (john steinbeck) = möss och människor
one hundred years of solitude (gabriel garcía márquez) = hundra år av ensamhet
in cold blood (truman capote) = med kallt blod
brave new world (aldous huxley) = du sköna nya värld
crime and punishment (fjodor dostojevski) = brott och straff
the call of the wild (jack london) = skriet från vildmarken (the cry from the wilderness)
the master and margarita (michail bulgakov) = mästaren och margarita
one flew over the cuckoo’s nest (ken kesey) = gökboet (the cuckoo’s nest)
the grapes of wrath (john steinbeck) = vredens druvor
the catcher in the rye (j.d. salinger) = räddaren i nöden
les misérables (victor hugo) = samhällets olycksbarn (VERY roughly translates to “society’s unlucky children”)
the count of monte cristo (alexandre dumas) = greven av monte cristo
the secret garden (frances hodgson burnett) = den hemlighetsfulla trädgården
atlas shrugged (ayn rand) = och världen skälvde (and the world trembled)
the wind in the willows (kenneth grahame) = det susar i säven
wuthering heights (emily brontë) = svindlande höjder (used to apparently also be known by the name “blåst”, aka. simply “wind”, lmao)
war and peace (leo tolstoj) = krig och fred
a christmas carol (charles dickens) = en julsaga
heart of darkness (joseph conrad) = mörkrets hjärta
15 notes
·
View notes
Text
I vattnets flöde
youtube
I vattnet avspeglas eldens årstid, kylan fångas av vinden.
Ripfjället står en över om.
Färd bland sprakande färger, sätter ton på fjällets skugga.
I väntan på nattsvarta tider, svansar norrskenet obemärkt.
Skymningstid sätter himlen i brand.
I Sarek går ej ensamhet.
Ett skri i horisonten, kastas ned i dalen,
upp på tundran och ut i skyn.
Melankoli i vildmark, fångas upp av det karga,
mjuknar i sinne.
Av vattnets klarhet rensas själen återigen.
5 notes
·
View notes
Quote
Varje gång får jag bitar av en vänskap, skärvor av en känsla, aldrig själva känslan, aldrig själva vänskapen.
Albert Camus, Anteckningar I : maj 1935 - februari 1942
4 notes
·
View notes
Text
Undvikande
Det var en gång en pojke, i en stor värld av osanning och bedragare, som inte kunde ljuga. Men pojken var smart, kompetent och resilient. Han klarade sig bra trots sitt utanförskap. Han tog till orda, använde nyanserad otydlighet och tidens grumlande kvalitéer till sitt försvar. Han såg på de andra excellenta lögnarna med frustration och sympati… Funderade på hur de klarade sig så dåligt i en värld så skräddarsydd för deras osanning. Han hjälpte till. Gav av sig själv. Motiverat i början. Sedan motvilligt. Tills förbittring och självhat sipprade in genom springorna. Han levde som att han älskade, utan att faktiskt erfara det. Han blev tröttare och tröttare på att bära lögnhalsarnas bördor. Till slut såg han inte kärleken än något annat än ändlös självuppoffring. Och han blev rädd och defensiv. Han skulle aldrig lyfta ett finger för någon annan av något annat skäl än viljande frivillighet! Så rädd för alla typer av medberoende att han, när en sanning en dag knackade på dörren och frågade om han ville känna henne, bad henne att vända om och rädda sig själv... Och han funderade över sin ensamhet & bristande gemensamhet. Men såg förstås inte att där andra ljög för varandra, ljög han för sig själv.
0 notes
Text
Från wisdom of pain
- current of grace som har följt mig men som jag inte varit medveten om och tryckt bort är mitt högre, autentiska jag, mitt framtida jag. Min essens. Min snällast, mest älskande, mest tillitsfulla, mest accepterande, mest oemotsagt tillitsfulla och orubbligt trofasta jag. Hon som alltid säger det är ok, du gör bättre imorgon. Hon som säger jag vet vad du känner och du är inte en ond person. Hon som säger att jag försöker och gör alltid mitt bästa. Hon som säger att ingen kommer hata mig eller lämna mig på grund av vad som helst egentligen. Typ mamma att jag rökt braja. Typ Nadia för att jag kontinuerligt sviker mig själv i att skriva till salle. Hon som säger att de få isåfall tycka det är fel, döma mig och eventuellt om de så bedömer att de måste, lämna mig eller hata mig. Men mig autentiska jag kommer aldrig lämna mig. Aldrig hata mig. Det finns absolut ingenting som jag kan göra. Inget jag heller skulle göra.
det är current of grace. Men hon är svår att höra. Däremot som Sarah blondin säger är det just de som är gåvan med smärta. I smärtats skärande förmåga öppna det utrymme för mig att känna the current av grace. Att känna mitt autentiska jag.
Sarah blondin vill att man bemöter smärta på sitt egna sätt. Mitt tror jag är genom min huvudsakliga känsla som jag grundar allt på - rädsla. När jag känner smärta så öppnas portalerna i mig som tillåter mig känna mitt autentiska jag, men även alla mina jobbiga känslor. Sorg. Ilska. Rädsla. Skam. Skuld. Skam skam skam. Rädsla rädsla. Rädsla. Rädsla. Rädsla. Ilska. Ilska. Sorg. Sorg. Sorg.
Men det är också en portal för frihet. För läkning.
För mig hanterar jag min smärta genom att se det som en möjlighet och portal till frihet. Med smärtan hälls alla andra känslor på mig rädsla mest av allt.
Men så fort jag släpper min rädsla så är jag fri. Och fri är tamejfan den bästa känslan i världen. Fri inuti mig. Att flyga. Att vara den jag är. Att göra det jag vill. Fri att andas. Skratta. Och känna livet som jag vill känna det.
Det är svårt för mig att vara fri. Att känna det tillräckligt mycket för att göra det. Att göra frihet är att göra vad fan du vill, oavsett vad andra tycker för att just du tycker det. Och det räcker. Inte som att det ”räcker med dig i mig ensamhet är du värld så lite så vi får klara oss själva”. Utan som ”det räcker mig det är jag som är allt det är jag som är huvudpersonen. Det är min ensamhet i mig själv som är det unika så det behövs inget mer. Jag är mer än nog. Mer än detta är helt enkelt överflödigt. Onödigt. Obrukbart. Så att lyckas känna den här känsla med frihet är så jävla viktigt för att jag ska må bra. Och om smärtan är något som tar mig närmare dit så är smärta välkommet.
Och det är så jag hanterar min smärta
0 notes
Text
Kvällsböna
Har du nôn skog
i din himmel, du Gud
Te gå i en finen kväll
En tocken där gammel skog, du vet
mä smörsôpp å kantarell
Vi hörd fôll ôm gröna änger
ôm söer mä vita ull
Musik ifrå harpas stränger
å gater gjord uttå gull
Men ja skull nock int trives
mä dä där, du Gud
Du vet ja ä blyg å rädd
Dä låter sö fint på nô vis, du Gud
å ja ä int tocken klädd
Kanske du tycker ja tarjer å fråger
men dä här ä noga för mej
Fast slepper ja unna ellbrann å plåger
ska ja ta´t sôm dä ä ôppnär dej
Men har du en skog
i nôn utkant, du Gud
vill ja gå där i ensamhet
å ly på en bäck å på fôggelsang
när dej, i all evihet
-Gunnar Ehne (1921-2005)
#Svenska#swedish#poetry#poesi#Gunnar Ehne#all makt åt tengil vår befriare#'tror jag. jag vill bara dela med mig av en dikt som talar till mitt innersta
1 note
·
View note
Last Seen Blogs
xtrasizekomentarzedarka-blog
XTRASIZE OPINIE KOMENTARZE
nebulousmedic
★ Twinkle twinkle ★
samrichphotography-blog
samrich photography
samrichphotography-blog
samrich photography
otc-dramaturgy
Olney Theatre Center Dramaturgy Corner